Mätt i magen

Nu har magen fått sitt. Det blev en snabbmiddag idag, sotad kyckling med pommes. Sjuklingen är piggare, febern nere under 38. Det går åt rätt håll, däremot håller han på att hosta sönder sig, men det går väl över det också så småningom.

Provgår

Nu har jag nått det stadiet att jag provar att gå lite mer normalt. Jag tänker att om skadan spricker upp nu när det bara är några dagar kvar så skulle det paja ändå. När jag går känns det rätt okej, det gör att jag ser ljust på framtiden när gipset åker bort. Tänk vad besviken jag ska bli om det inte går så enkelt som jag tänkt. Det är nog säkrast att jag har bästa scenariot som nummer ett men även målar upp ett lite sämre där bakom så att jag inte deppar ihop om det inte blir som jag har tänkt mig. Inne i huvudet ser jag framför mig att de tar bort gipset och då kan jag...böja...mitt knä...fast jag vet att det inte kommer att gå vill jag det jättemycket. Åh, vad jag längtar till på onsdag!!!!

Redan lunchtid

Nu har halva söndagen gått, jag har fixat en text som skulle skickas, hjälpt sonen med lite läxa. Han orkade en kort stund. Nu ligger han i sängen och ser en Star Warsfilm. Jag håller på att samla kraft för att gå ner i källaren och ta reda på tvätten. Tänk om tre dygn kommer mitt gips att vara borta!

Nej fy

Tittade ut genom fönstret i morse och såg att det snöat en hel del under natten. Varför? Både Nordpolen och Sydpolen tinar ju upp i alltför snabb takt, låt det snöa där i stället. Där behövs det. Jag behöver takdropp, vårblommor och solen!
Läget med Sudden är aningen bättre idag på morgonen. Hoppas det håller i sig, då är han kanske frisk om några dagar.

Calzone

Till middag blev det inte enbart glass, calzone stod också på menyn. Jag hade färdig pizzadeg hemma så det blev sex små calzonepiroger. Det smakade gott, sjuklingen lyckades äta en hel. Idag tycker han att det är förtvivlat att vara sjuk, han har massor av läxa han inte orkar med, ett av hans spel hakar upp sig på sista banan så han kommer inte vidare, han föll i trappen och slog sitt knä, han har inga bra böcker att läsa, han är också less men för trött och slut för att egentligen orka med nånting. Ändå har han idag fått alvedon enligt dagsdos för att orka mer, men det har inte riktigt hjälpt. Han har hög feber trots det. Törs inte tänka hur hög den skulle vara utan medicin....
För mig går dagarna ganska fort nu eftersom jag får fokusera på att hjälpa sonen. Det innebär att jag rör mig mycket, precis som jag ska. Dessutom hinner jag inte bli less på samma sätt som vanliga dagar. Fast jag skulle hellre bli less om bara Sudden fick vara frisk.

Deckare

Mellan mina uppdrag att se till att den lille/store pojken får saker att dricka, alvedon för att ta ner den eländes febern och serva med hostmedicin har jag klämt en deckare. Den heter Vecka 36, är skriven av Sofie Sarenbrant och har höggravida kvinnor i centrum för berättelsen. Den var välskriven men ändå lättläst/ snabbläst. Slutet bäddar för en uppföljare. Gillar man Läckberg, Larsson och Rosman ska man läsa den här också.

Igelkottens elegans

Nu har jag läst ut Igelkottens elegans. En finstämd bok med många filosofiska tankar. Till en början tyckte jag att det blev för mycket av det filosofiska men efter drygt halva boken grep den tag och sen gick den inte att släppa. Det är inte en bok att läsa för att rensa hjärnan, den behöver man ha med sig för att tillgodogöra sig tankarna i boken!

Morgonkaffe

Sitter i soffan och får morgonkaffe och nyheter via lokaltidningen. Tittar ut och ser en klarblå himmel, det blir nog en toppendag för utomhusaktiviteter idag. Tänk att det alltid lockar som mest när det är som svårats att ta sig ut.  Sonen fortsätter att pendla mellan 39 och 40 grader. Hade han varit frisk skulle vi i alla fall ha kunnat grilla på gården. Men jag lever på hoppet att detta är sista feberdan!  

Fredagkväll igen

Jaha, så är det fredagkväll igen. Sonen har däckat och jag har tråkigt. Nu börjar jag längta efter att ha lite kul. Sitter som bäst och funderar på vad jag ska hitta på. De alternativ jag har är, sitta vid datorn och göra nytta eller spela, ta reda på tvätt, se på TV- less på det, läsa. Sen finns det säkert en lång rad saker jag skulle kunna hitta på men helt ärligt känner jag mig ganska trött jag med så det bli inget alternativ som kräver nån form av ansträngning. Alltså lutar det åt soffan och en bok. Fast jag tror att det blir på övervåningen på sängen i stället för soffan. Eftersom andningen är lite ansträngd hos sovaren vill jag ha koll på honom.

Kamin igen

Här svänger det snabbt, nyss var vi glada för att tempen hade gått ner, nu är den uppe i 40 grader.  Pojken  ligger nerbäddad och ser på film, halvsovande, så den filmen lär han få se igen....Jag servar så gott jag kan med dryck, himpandes och linkandes. Det är bra träning för mig som inte ska sitta stilla så mycket nu eftersom jag inte tar Fragminsprutor längre.  Hoppas, hoppas, hoppas han blir piggare snart! Men rapporterna från andra sjuklingar oroar, det pratas om feber en vecka......

Utflykt igen!

Nu är jag hemma igen efter att ha varit på utflykt till verkligheten idag igen! Fy, så kallt det var men oerhört vackert med sol och gnistrande träd! Alvedon har tagit ner sonens feber, medicinen har tagit udden av krupphostan så nu låter det mer normalt. Men nog är han blek om nosen...och kurar gärna ihop sig i min famn!

Sjukt

Natten har varit orolig, sonens luftrör "slemmade" igen och  han fått jobbigt med andningen. Tänk att han aldrig kan få en "normal" förkylning. Han har hostat, benen har rört sig hela tiden. Till slut väckte jag honom så vi fick stoppa i lite extra medicin. Det som är frustrerande är att jag är så långsam på natten, det är inte bara att skynda sig ner och hämta det han behöver. Men det är tur att han är stor nu. Trots det har han inte slutat med "krupphostan", när man är 12 ska man väl inte ha de problemen längre tycker jag. Tur att han är tålmodig och inte klagar. Nu hoppas jag att detta är sista dagen med jättehög feber och eländes andningsbesvär!!

Kamin

Nu är det kväll och "kaminen" är på igen så det blir till att dra ner elementen. Stackarn är på väg mot 40 så nu stoppar vi i alvedon och bäddar ner i sängen efter att ha trugat i dryck. Humöret är gott men han suckar och stönar över all läxa som kom hem idag. Ska han hinna med allt får han inte vara sjuk kan jag säga.....

Fröer

Jag är så trött på detta evinnerliga snöande så för att känna att våren nog är på väg har jag de senaste dagarna suttit och dreglat över frökatalogen. Så nu har jag skickat iväg en beställning. I år ska inte plantorna vara små som skrutt när växthussäsongen börjar....det är i alla fall min målsättning.

Burgare

Idag blev det ostburgare till lunch, sonen lyckades klämma i sig en hel trots att han var blek om nosen och mådde illa av febern. Med mat i magen och ett stort glas smultrondryck har han krupit ner i sängen igen.
Jag har packat undan varorna från affären. Jag längtar till dess att jag utan alltför stor ansträngning kan gå och handla själv igen. Fördelen med att skicka nån annan är att det aldrig köps nåt mer än det som står på listan så det blir mycket billigare än om jag hade handlat.

Mitt på dagen

Snart är det lunchdags, men vi åt frukost ganska sent idag, så vi är inte hungriga än. Jag hade gjort krämig äggröra med chili och persilja som slank ner med god aptit både hos mig och sjuklingen.
Nyss var "hemtjänsten" här och hämtade min inköpslista för veckan.

Torsdag morgon

Har en sjukling hemma idag, lägre feber nu på morgonen, drygt 38 bara. Igår däremot var han så het så jag kunde stänga av värmen på elementen.
Igår tog jag sista sprutan, nu börjar nedräkningen på riktigt, det är bara 6 hela dagar kvar till dess att gipset ska bort!!Tjoho!

Febersjukt

En rödrosig matt pojke ligger i sin säng och hostar. Han har lyckats äta lite middag, men framförallt dricker han och det är ju det viktigaste. Det innebär att jag har sällskap här hemma imorgon. Hoppas att febern blir kortvarig men just nu blir den högre och högre..Lite Alvedon innan natten gör nog att den  lugnar ner sig. Själv mår jag bra än så länge. Och tänker fortsätta med det. Att bli sjuk känns inte särskilt lockande nu.

Sjukling

Idag kom en ömklig pojke hem från skolan, ont i halsen, hosta, ont i skinnet och blek. Nu dricker han kall nyponsoppa och ligger på sängen och vilar. Han är mest olycklig över att han inte får åka och träna ju jutsu. Men vi får hoppas att det är en snabbt övergående variant, så han får öva kast igen!

Lunch

Sitter och tittar på herrarnas superg och äter rester till lunch. Ute skiner solen och det ser så härligt ut. Längtar till dess att jag kan ta mig ut på egen hand. Mer än hämta posten.  Idag är det tvättstugedags. Så det blir en del trappträning. Jag har även sorterat ut lite kläder från sonens garderob. Han växer den rackarn...

En vecka kvar

Om exakt en vecka sitter jag i bilen på väg till stan för att plocka bort mitt gips. Jag ringde ortopeden igår och fick veta vilken tid jag ska komma. Jag längtar efter att få bort det. Trots det känns detta gips fortfarande okej. När det tas bort har jag haft det i fyra veckor, så länge har jag aldrig kunnat ha ett gips förut utan att byta. Längtar, längtar, längtar..............

Snart kväll

Oj vilken lat och härlig dag. Besök av grannen på förmiddagen och sen har jag läst och ätit praliner....Nu ska jag snart börja förbereda middag och sen blir det läxa. Sonen hade fått en läxa om regelbundna verb till imorgon så vi ska repetera det. Han har kunnat det förut så jag hoppas det sitter. Sen ska han intervjua mig om el och elsäkerhet...hallå....finns det nån elektriker i garderoben? Hoppas det inte är så svåra frågor.....

Tankar från rullstolen

Det finns underbara medmänniskor runt omkring oss. Människor vi inte känner men som ändå finns där med hjälp och stöd om det behövs. Som den tjej som hjälpte till att hålla emot rullstolen i parkeringsgaraget för att komma till den våningen hissen fanns på. De fantastiskt hjälpsamma människorna i receptionen, den servitör som stannande hissen för att jag skulle hinna fram innan den drog iväg till nästa våning. Ljudkillen som erbjöd sig att hjälpa mig hämta vad jag än ville ha. Jag måste erkänna att när paltkomat inträdde efter lunch funderade jag på att skicka efter en stor godispåse...Mängder av vänliga leenden från människor runt omkring. De vänliga är i majoritet men trots det har jag en sur känsla inombords.

De som gett mig den känslan är bland andra parkeringsvakten som stod och tittade när vi kämpade för att få upp dörren till det utrymme hissarna gick ifrån, när vi väl kommit till rätt våning. Det par som slängde dörren rakt i  ansiktet på mig, nej foten menar jag, när vi skulle ut från parkeringsgaraget. Den kvinna som hade så bråttom förbi mig att hon klev på min krycka så jag höll på att ramla, igen... De onda ögon jag fick i lunchkön när jag med ett leende på läpparna bad om ursäkt för att ta mig förbi då personalen i receptionen skulle hjälpa mig fram till hissen. Jag kan gå i trappor men åker faktiskt hellre hiss nu. De sura blickarna jag fick av en kvinna när jag hade mage att lägga upp benet på en stol vid fikat. Samma kvinna höll sen nästan på att knuffa ner mitt ben i sin iver att få tag i en sittplats. De sura blickar jag fick när jag hade mage att ställa mig i kön för enbart handikapptoan.  Jag skulle kunna göra listan längre men jag stannar där.

Sammantaget fick alla dessa människor mig att känna sig obekväm, i vägen, besvärlig, ledsen, arg, bestört. Men framförallt fick de mig att inse att Sverige inte är ett handikappvänligt land. Då menar jag inte alla trösklar som gör det svårt med rullstol eller trappor in till affärer. Dessa praktiska saker ställer naturligtvis till det också men det är attityderna jag tänker på. Mig är det inte synd om alls, jag kan snart kliva upp ur min stol, kasta kryckorna och röra mig fritt igen. Jag är inte handikappad, bara tillfälligt justerad. Men i vårt avlånga land finns många människor som hela tiden möts av de här attityderna och de kommer inte att kunna kliva ur sin rullstol eller kasta kryckorna, det är deras hjälpmedel för att överhuvudtaget kunna vara ute i samhället.
Det får mig att tänka på vårt stora grannland i väster och de erfarenheter jag har därifrån. Dels från den tid jag bodde där, dels från de semestrar jag varit på. Att ha någon form av handikapp där innebär att du får hjälp först, du har en egen kö, människor hjälper dig med dörrar som en självklarhet. Jag vet inte om det är så i hela det landet men i den del jag bodde och besökte var det så. Det vore en bra sak för oss att ta efter tycker jag. Jag tror och hoppas att vi kan förändra det synsättet även hos oss. Genom att vara en bra förebild, hålla upp dörren till den som kommer bakom oss, vare sig den personen sitter i rullstol eller går med egna ben. Ha ett vänligt ord på lut, ser vi någon som verkar ha det besvärligt, våga gå gå fram och fråga om man kan hjälpa till.  Genom att hjälpas åt att vara goda förebilder tror jag att vi kommer att kunna förändra synsättet så att alla människor i vårt land får känna sig lika mycket värda oberoende av vem man är.

Soffpotatis

Idag kommer jag nog att vara en soffpotatis en stor del av dagen. Jag känner mig trött i kroppen, men har inte ont alls i rygg eller knä. Skönt. Hoppas jag får kallelsen till ortopeden inför nästa vecka så jag får reda på när gipset ska plockas bort. Nu kan nedräkningen börja på riktigt.

Hemma!

Nu är jag hemma igen. Trött men nöjd efter en intressant dag. Lite lång blev den, har ont i knä och rygg  nu men jag är övertygad om att efter en natts vila kommer det att kännas bra igen. Däremot känner jag mig lite bekymrad över att så många har så dålig förståelse för kryckor och rullstolar...Utvecklar det resonemanget mer en annan dag.

Förberedelser

Nu ska jag förbereda genom att plocka fram inför morgondagen då jag ska på utflykt till Umeå hela dagen. Därför blir det inte så många inlägg i morgon. Jag ska nämligen åka strax efter halv sju....

Kramp

Jag har börjat få kramp i lårmuskeln under gipset. Det gör ont och är väldigt irriterande för jag vet inte hur jag ska bli av med den. Krampen kan komma när jag sitter, ligger eller står så det är inget jag kan undvika direkt. Det positiva är att det inte gör ont nere vid mitt knä utan högre upp. Det gör att jag inte blir så orolig.
Nu sitter jag i alla fall i soffan och vilar, med en god eftersmak av middagen i munnen.

Middagsdags

Nu är maten på gång. Det blev varken paj eller köttfärssås. Istället gjorde jag rosépepparbiffar med mycket god sås till. Pressad potatis kommer att serveras till. Kunde inte hålla mig, jag har redan mumsat i mig flera biffar....Men jag kommer att orka middagen ändå!

Soligt och fint

Vilket härligt solsken det är ute. Solen lyser rakt in så det blev till att dra ner markiserna för att kunna fortsätta med skidåkningen på TV:n ;) Jag har gjort dagens hushållsinsats, tagit hand om tvätt i källaren. Nu ska den bara färdas upp till övervåningen också så är det klart! Funderar över vad det ska bli till middag idag? Kanske Obi Wans köttfärspaj eller hederlig köttfärssås och pasta? Hm, ikväll vet jag!

Semla till morgonkaffet

En härlig söndagmorgon som börjar med en kopp kaffe med semla till. Är trött men det känns bra i mitt knä. Nu räknar jag ner, det är fyra fragminsprutor kvar och ungefär 9-10 dagar kvar med gips. Sen börjas det igen. Träning varannan timme, alla dagar! Förra gången kunde jag köra bil ungefär fyra månader efter olyckan, hoppas att jag kan få ner den tiden en aning. Det skulle innebära att jag kan sätta mig bakom ratten runt påsk, helst ett tag före..... 

Doften av nybakat bröd

Doften av bröd nyss utplockat ur ugnen fyller luften här hemma. Stackars barn som inte är hemma och får njuta av det;)  Hade tänkt göra små semlor, det är så gott att få äta många, men de jäste och jäste och blev stora....Det känns bekant på nåt vis...undrar om det inte blir så varje år? Jag tänker göra minisemlor men de blir jättar istället. Men de är "fluffiga" och doftar ljuvligt!         
Har plockat ut några laxbitar ur frysen och tänker göra laxnuggets med klyftpotatis till middag. Till efterrätt passar det nog utmärkt med en semla.

Semlor på gång

Nu har jag satt degen till jäsning, längtar efter årets första semla. Nyss ringde sonen och ville stanna längre hos sin kompis. Hur länge de än är tillsammans är det alltid för kort, det är fascinerande. Under alla år de varit kompisar har jag hittills aldrig varit med om att de tycker att de fått tillräckligt med tid.
Två kamrater som inte bor i Bredbyn har han kvar sen dagistiden, när de skildes åt inför förskoleklassen pratade de om hur många år det var kvar till sjuan, då skulle möjligheten att få gå i samma klass komma. Hoppas deras vänskap håller i sig så att de får uppleva det. Jag tycker det är jättehäftigt att de har lyckats behålla sin vänskap sen de var tre år fast de inte bor i samma by.

Lena fötter

Nu har mina fötter blivit ompysslade nästan en och en halv timme. Så skönt det känns. Nästan som om jag svävar fram. Sitter som bäst och funderar på om jag ska baka semlor idag. Har ett paket jäst i kylen...Det är antingen bakning eller ta reda på tvätt som gäller. Jag ska fundera ett tag så får vi se vad det blir.

Lördagmorgon

Helg igen, ensam hemma då sonen övernattat hos en kompis. Jag har fått morgonkaffe och läst tidningen. Förundras över den unga tjej som har flyttat till Grundtjärn. Vilket driv hon måste ha som står ut i ett kallt hus denna vinter. Jag hatar personligen att frysa och har svårt att se mig sitta i ett hus som inte går att värma upp riktigt. Fantastisk tjej, jag hoppas det går bra för henne.

Myndighetskontakt

Nyss ringde min handläggare från försäkringskassan, samma person som förra gången jag bröt mitt knä. En mycket omtänksam, sympatisk och trevlig kvinna. Hon kom ihåg mig från förra gången hon också. Tänk att vänliga ord gör en så gott. Att hon ringde betyder dessutom att mitt ärende är på gång och att jag förmodligen kommer att hinna få sjukpenning när det blir dags för lön nästa gång. Hurra!!
Sonen gjorde snabbt sin matteläxa, nu har han fått skjuts till en kompis där det blir lite födelsedagsfirande och övernattning!

Bättre

Det börjar kännas bättre i huvudet nu men jag känner mig ganska mör. Funderar på vad jag ska hitta på att göra idag. Jag tror att jag ska påbörja en ny bok, Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall. Eftersom huvudvärken inte är så påträngande längre känns det som en bra idé.

Huvudvärk

Vaknade mitt i natten med sprängande huvudvärk. Jag har tagit tabletter men inte blir det bättre. Jo, kanske en liten aning. Så idag blir det en lugn dag utan alltför mycket stök. I mitt knä känns det bra, gipset sitter faktiskt fortfarande okej. Mamma har lyckats stoppa in nån typ av skydd runt fotleden som gör att det inte skaver där längre. Toppen, hoppas det håller i sig.

Snön faller

Vi firar nyår med lite gott småplock att äta, läsk mitt i veckan och marschaller på bron. Ute faller snö, snö, snö, snö......Sitter som bäst och tänker på min gode vän som bor i Egypten. De fredliga som demonstrerar med en vattenflaska i handen och möts av vapen. Ibland får man en blänkare på fb att han är ok men det är alldeles för långt mellan hans inlägg för att det ska kännas bra. Även om jag är less på snön, mitt knä och på att gå här hemma och göra ingenting är det små bekymmer i det stora hela.

Tet

Idag är det vietnamesiskt nyår. När det infaller på en helg brukar vi fira som en vanlig nyårsafton ungefär. Eller så firar vi den helg som är närmast. Idag kommer vi att fira med lite småfestligt här hemma bara. Sonen ska förmodligen åka till stan och spela fiol, så det är svårt att få till nån riktig festmiddag. Så det får bli lite extra festligt matigt mellis istället.
Tet, vietnamesiskt nyår, Kaninens år. Man firar i tre dagar: den första i familjen, den andra med släkten och den tredje med vänner och bekanta. En särskilt framstående person bjuds in till midnatt nyårsafton – den första besökaren under det nya året påverkar hela familjens år. Det blir spännande att se vad vi får för prominent besök inatt....

Mer snö....

Snö...snö...snö...Det räcker nu!! Jag tycker inte om att det snöar när jag hela tiden är beroende av andra för att skotta bort snön, det går inte att ta sig ut med rullstol, den skär igenom så det blir för trögt att styra. Min dumma garageport blir dessutom jättesvår att öppna. I stället sitter jag och tittar i frökataloger och vill att det ska bli vår!!!NU!!!

Skönt mätt

Anton har fått skjuts till ju jutsun och jag sitter i soffan med god smak i munnen och känner mig skönt mätt, men skulle vilja ta en tur till kylskåpet och ta en omgång till. Jag gjorde kyckling satay a la Katarina till middag. Med bland annat chili, ingefära, vitlök och lime. Mums!

Solsken

Vilket underbart väder det är utomhus! Har precis kommit in efter en promenad runt det lilla kvarteret. Genar över Perssons gård. Härligt att komma ut i friska luften. Nu ska jag ner i källaren och ta hand om lite tvätt så då blir det lite mer träning. En kaffekopp på det blir pricken över i!

Två veckor kvar

Nu är det två veckor kvar till dess att mitt gips ska plockas bort, för sista gången hoppas jag. Det jag har nu sitter inte hundra så jag kommer nog att behöva byta det innan dess. Men ändå, mer än halva tiden har gått och jag känner att snart....är det dags att påbörja rehabiliteringen. I mitt huvud ser jag framför mig hur jag kan böja mitt knä när de tar av gipset, fast jag vet att det inte kommer att vara så. Det kommer att vara helt stelt. Men om jag tänker att det går att böja så kanske det går fortare sen. Tror jag, hoppas jag....vill jag!

Virussök

Eftermiddagen gick ut på att jaga virus...och jag hittade många på min bärbara dator. 85 stycken plus några till som det nya virusskyddet upptäckte och stoppade medan det samtidigt scannade hela min dator. Det visar vilket oerhört dåligt virusskydd som följde med datorn...Jag hoppas att det tog hand om ev. virus på väg in i mig också för jag mår faktiskt bättre ikväll än jag gjorde i morse. Nu ska jag låta maten sjunka ner i magen framför tv: n en stund.

Sopplunch

Nu är jag åter här hemma efter en god sopplunch på församlingsgården. det är så roligt att komma ut och träffa folk. Kände mig matt och inte i form innan men efter lite frisk luft och god mat känns det faktiskt bättre. Men helt i form är jag inte, hoppas inte det är nån förkylning eller skit som ska till....

Nytt boktips

Igår läste jag en bok som heter "Morgon i Jenin" skriven av Susan Abulhawa. Författaren föddes i Kuwait av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget 1967. Historiska händelser och gestalter är verkliga medan personerna i boken är fiktiva.  Det var en fascinerande roman om Israel och Palestina, fylld av de djupaste avgrunder men ändå så hoppfull. Trots den smärta som drabbade bokens huvudpersoner fanns där ändå ett ljus och viljan till försoning. En stark bok, faktiskt en av de bästa jag läst på senare tid.

Sång

Nu har jag kommit hem efter att ha sjungit i några timmar. Härligt! Hela kroppen blir glad av sång, så underbart. Det är extra roligt för vi har fått fler medlemmar i vår kör, hoppas de vill fortsätta komma och sjunga. Nu är det tre veckor kvar till nästa gång, det är samma datum som min nuvarande sjukskrivning går ut. Sen kan det ju tänkas att jag måste förlänga den men...jag ser ljuset!

Tankar efter frukost

Jag sitter och funderar på det yrke jag har. Alla dess delar, men framförallt på gruppdynamik och vad det är som formar en klass. Efter att på nära håll se vad en lärare kan betyda för enskilda elever inser jag återigen vilket stort ansvar man tar på sig när man ska leda en grupp.  Ett svårt uppdrag, men så viktigt att lyssna in, visa respekt genom ett förhållningssätt där enskilda elever inte behöver känna sig utpekade.  Att eleverna ska kunna känna trygghet i skolan, att trots olikheter få känna sig lika mycket värd som andra, det är en utmaning. Jag tänker och undrar vad det är som gör att vissa lärare lyckas utan nämnbar ansträngning medan andra får kämpa mycket för att nå dithän, andra återigen når aldrig fram. Det föder också tankar hos mig där jag undrar hur jag är? Jag hoppas och tror att jag lyckas skapa trygghet för de elever jag ansvarar för, men om det inte är så, får jag veta det då?  Ibland kan jag känna att jag har ett av världens svåraste arbeten, med det ansvar det innebär. Oftast tycker jag dock bara att det är ett av världens roligast jobb som ger så mycket tillbaka.

Morgon

Här i huset pågår det vanliga morgonstöket. Gruvar mig redan för nästa måndag när jag måste åka hemifrån redan före 7, hur ska jag orka ta mig upp? Men det går säkert. Det är ju tur att jag har en son som gärna vill hinna umgås med mig på morgonen så jag inte ligger och drar mig alltför länge.

Ordningen återställd

Nu är ordningen återställd. Sonen är hemma igen efter minisemester i Björnrike, han log och sa att han hade haft det bra. Sen har han redan hunnit ringa Östersund och kolla om han kan åka dit med buss om en månad eller så, pratat med en av bästa vännerna häromkring snart en timme sammanlagt. Nu är det tredje gången de ringer varann sen han kom hem. Själv ska jag gå ner och spruta in Fragmin i magen!

Mer läsande

Nu börjar jag känna igen mig själv när det gäller läsandet! Jag har tålamod att läsa ut hela böcker igen. Hurra! I morse läste jag ut en bok som även den handlar om adoptioner. Skriven av Mary Juusela. Den heter Adoption - banden som gör oss till familj. Mary är själv adopterad och har intervjuat 29 familjer om hur de funnit sina roller som föräldrar och barn. Boken födde många tankar och det var så intressant att läsa de olika berättelserna, hur olika det kan bli. I vissa fall är upplevelsen hos förälder och barn väldigt olika  och bitvis smärtsamt medan det hos andra aldrig funnits något tvivel om att adoptionen var det bästa som kunde hänt dem! En bok fylld av missförstånd och osäkerhet men framförallt av hopp och framtidstro!

Tidig morgon i Indien

Nu har jag läst ut en bok skriven av Birgitta Sandberg-Hultman. Det är en sannskildring som handlar om hennes resa till Indien för att hämta hem sitt barn. Hur hon banade väg för andra att adoptera från Indien och hur hon bet ihop istället för att bryta ihop. En vistelse som var planerad till fyra veckor tog till slut tio. En fantastisk bok att läsa för alla!

En blåsig dag

Har precis kommit in efter att ha fått mig en promenad i rullstolen. Det påminde om Nalle Puhs blåsiga dag. Ibland när vinden blåste rakt på kändes det nästan som man kunde lyfta! Men nu är kinderna rosiga och lungorna nyvädrade. Härligt! Tack för åkturen!

Hundraåringen

Började läsa om hundraåringen som gick ut genom fönstret häromdagen och nu är den boken slut. Vilken skruvad handling utan att för den skull ha ett skruvat tempo. Egentligen borde man tycka att Allan är en skurk men det går liksom inte.  Lika naiv som Nalle Puh men full av drivkraft efter vodka och mat...Läs boken, de av er som ännu inte gjort det!

Pub

Ikväll har jag kommit ut i verkligheten igen. Med kära mor och en arbetskamrat har jag rullats till Gästis för att få äta grekisk buffé. Gott och mycket trevligt! Fast nu måste jag erkänna att jag är rätt trött. Efter hjälp att dra av strumpan på vänster fot ska jag nu göra mig klar för sängen. Sov gott!

Hantverkshjälp

Efter att ha väntat lääääääääänge på elektriker ringde jag en annan. Nu har han varit här och fixat min fläktbelysning som varit trasig i två år. Han har fixat ett elluttag till bredbandsdosan i källaren som jag väntat på i nio år! Så nu fick jag en skarvsladd över...nån som vill låna? Som bonus bytte han glimtändare i matkällaren så jag slipper vänta en evighet på att lysrören tänds!  Nästa gång jag behöver hjälp med det elektriska vet jag vem jag ska ringa till.

Varde ljus

Har elektrikerbesök som fixar min fläktbelysning som inte fungerar. Ser fram emot att få se maten jag lagar igen! Förmiddagen ägnades åt underbart småprat med en fd Solbergskollega. Vi konstaterade att det är alldeles för sällan vi ses och surrar. Tankarna finns nog där men tiden...man prioriterar helt enkelt annorlunda.

Virus

Sitter och funderar över hur olika människor kan vara. Att vissa skapar virus som ska sabotera för människor runt om i världen, bara för att de kan. Vad har de för liv? Det är så svårt att förstå. Just nu cirkulerar ett virus på fb över hela världen som öppnar chatten och uppmanar till att öppna en länk för att titta på bilder. Det luriga är att det ser ut som om det är en vän som skickat det. Varning för att klicka på länken cirkulerar runt men tyvärr hjälper inte det. Utan klick fortplantar sig detta virus ändå. Det gör mig så oerhört irriterad....ge dessa stackars människor riktiga leksaker istället så de får nåt vettigt att göra i stället för att förstöra för andra.

God morgon

En ny dag igen, inga mardrömmar inatt, nu ska jag tvätta håret och sen blir det kaffe och morgontidning. Längre fram på förmiddan  kommer en fd arbetskompis och hälsar på. Det ska bli jättekul att träffa henne.

Trevlig kväll

Vilken tur jag har haft som har så många goa vänner som kommer och hälsar på mig när jag är ensam hemma. Trevligt småsurr har hjälpt mig att fördriva flera timmar. Nu tänker jag kolla på James Bond innan det är läggdags!

Mitt skrivprojekt

Nu har jag fått till tre tättskrivna A4 ark med text i mitt eget lilla skrivprojekt. Det föder många tankar hos mig över det som varit, det som är och det som ska bli. Jag försöker att leva i nuet så mycket som möjligt men för mig känns det viktigt att få skriva av mig detta. Kanske kan jag dela med mig av det sen, framförallt till min familj. Bitvis gråter jag när jag skriver men för det mesta känns det ljust och glatt.

Sovmorgon

Idag blev det lite sovmorgon eftersom sonen är på fjällsemester. Det är så tomt och tyst här hemma, trist, så nu gäller det att hitta på saker att göra på dagarna. Inatt drömde jag flera mardrömmar, inte kul. Började äntligen läsa om hundraåringen som klättrade ut genom fönstret igår. Jag tror att delar av drömmarna kom därifrån, för jag hade också en massa pengar som inte var mina. Dessutom hade jag tagit andra saker också, som jag dessutom använt. Jag minns att jag våndades över hur jag skulle kunna lämna tillbaka allt utan att det skulle märkas att jag använt en stor del av pengarna. Nu är jag vaken i alla fall och här finns ingen resväska med 50 miljoner....

Tomt

Nu blev det tomt i huset. Min morbror kom och hämtade sonen för vidare färd mot Björnrike. Där ska de åka slalom, basta, spela poker och ha det kul till på söndag. Jag är väldigt avundsjuk men det är roligt för Anton som aldrig varit i riktiga fjällen och åkt slalom. Men det kommer att bli väldigt tomt och tråkigt här hemma.

Allt väl

Nu har jag redan kommit åter från besöket på ortopedmottagningen. Eftersom gipset fortfarande sitter bra behövde jag inte byta det idag. Med uppmuntrande tillrop över att det går så bra för mig, fick jag åka hem igen med samma gips. Härligt att slippa byta när det sitter bra. Det innebär att stygnen också sitter kvar, möjligen kan ärret bli aningen fulare, men vem bryr sig. Hade de bytt gips hade jag förmodligen fått vanligt igen och då har nog risken varit stor att jag fåt byta det igen om en vecka. Så nu får jag ha det här till dess att det känns obekvämt. Det känns bra!

Ifrågasättande

En ny dag, ryggen värker och jag ska göra mig i ordning för att åka på återbesök för en knäkoll. När jag läser morgontidningen möts jag återigen av negativa skriverier om skolan, och som vanligt så är det kritik mot lärarna som hamnar i fokus. Det finns ingen annan yrkesgupp som behöver finna sig i att bli granskade, ifrågasatta och nedvärderade på det sätt vi blir. Oftast när man diskuterar problemen i skolan är det liktydigt med dåliga lärare. Det är klart att det finns lärare som inte passar för sitt jobb, precis som det är i alla yrkesgrupper. Men inga tankar på hur alla besparingar på skolan påverkat, alla nya arbetsuppgifter som tillkommit och som tar tid från eleverna. Listan kan göras lång på alternativa orsaker. Låt oss i stället arbeta med det vi ska, utveckla pedagogiken, arbeta mot målen, arbeta för att göra skolan till en trygg arbetsplats för eleverna så att de får de bästa av förutsättningar för att nå dit de ska. Det är tur att arbetet bland eleverna ger energi och glädje och det gör att jag fortfarande tycker att mitt arbete är roligt! Jag längtar till dess att jag kan jobba igen!! Men jag önskar att samhället runtomkring ville vakna upp och inse att det inte enbart är lärarnas fel att resultaten i skolan inte alltid är så bra. De allra flesta av oss gör det bästa vi kan med de förutsättningar vi fått oss tilldelade.

Räkningar

Nu har jag suttit och gått igenom ekonomin för januari och februari. Jag tycker inte att jag har så många onödiga utgifter men ändå är det på håret att det går ihop den här månaden. Det blir inte många kronor över. Men jag har ett buffertkonto där jag kan låna av mig själv när det händer oförutsedda saker, det innebär att det inte är någon fara på taket. Jag vet ju sen förra gången att nästa månad blir värre eftersom det brukar ta tid innan försäkringskassan har handlagt ärendet. Men hur gör alla de som inte har något sparande.  Var tar de pengarna ifrån? Jag förstår hur lätt det måste vara att hamna snett i ekonomin.

Ont i ryggen

För andra dagen i rad har jag ont i ryggen. Det känns lite jobbigt, det gör ont när jag står, går och sitter.  Det gör mindre ont när jag ligger ner Men hallå: hur roligt är det att ligga ner hela tiden. Jag hoppas att det går över till imorgon, annars känns det jobbigt att åka in och byta gips. Så här ligger jag och samlar kraft för att gå ner i källaren och starta en tvätt.

Samordning

Idag har jag varit ute i den riktiga världen igen, har varit på möte med de pedagogiska samordnarna några timmar på eftermiddagen. Just nu snurrar tankar på allt som händer i skolan, ny läroplan, ny skollag samt mycket annat. När jag sitter där på möten längtar jag tillbaka ännu mer till mina elever! Men veckorna går, jag har redan haft gips i tre veckor snart. Går fortsättningen lika snabbt är jag snart tillbaka!!

Vardag igen

Nu är det vardag igen, huset är tomt, sonen kom iväg till skolan till sist trots stort motstånd. Gipset sitter fortfarande bra, därför känns det lite sådär att det ska bytas på onsdag. Samtidigt är det spännande, hoppas att röntgen visar att det läker ihop rätt. Annars blir det ny operation...men jag tycker att jag borde ha ondare om det skulle läka fel. Så jag tror och hoppas att det är helt okej där inuti! På onsdag vet jag...

Fisksoppa

Det blev en mycket god fisksoppa till middag. Med ingefära, vitlök, chili och andra goda smaker. Till det åt vi gott vitlöksbröd. Nu sitter jag ner och tar det lugnt ett tag, det känns att jag stått vid spisen och lagat mat en stor del av dan.

Middag?

Jag har haft så fullt upp med att förbereda maten till fjällresan så jag har helt glömt bort att vi måste äta middag också....Sitter framför TV:n och följer stafetten i skidskyttet medan jag funderar på vad jag ska laga. Jag tror att det blir fisksoppa med vitlöksbröd till.

Matlagning

Nu har jag påbörjat en lasagne samt en tacogratäng som ska skickas med till Björnrike. Men nu måste jag ta en paus för det är dags för masstarten i skidskytte. Jag tror att mitt knä mår bra av den vilan också. Även om det går över förväntan att flänga runt i köket. Det enda jag önskar när jag lagar mycket mat är en liten Inga som plockar undan efter mig. En del av köttfärsen med nykokt pasta blev till lunch , min mage är mätt, sonens och hans kompis är också mätta!

Morgonkaffe

Njuter av en kopp kaffe och gläds åt att jag har en dag där jag inte är ensam hemma. Idag ska jag förbereda lite mat som jag ska skicka med sonen när han åker till fjällen i mitten av veckan. Det var meningen att jag skulle följa med, istället får jag glädja mig åt att han får åka på en minisemester. Eftersom han inte alls vill gå till skolan nu blir det skönt för honom men en minipaus.

Nyshoppad

Nyss hemkommen efter ett besök i den riktiga världen. Så underbart att sitta på ett café och äta lunch, surra och titta på folk. Men som vanligt när jag åker till stan med grannen kommer jag hem med fler plastkassar med saker i än jag tänkt mig. Handlade bra saker, på halva reapriset. En softshelljacka till mig för endast 150 kronor. Några presenter till sonen, ( födelsedag i mars) och eksemsalva till honom. Så det var inte bara onödor.

Utflykt

Sitter och längtar efter kaffe och morgontidning, men sonen sover. Funderar om jag kanske kan hämta in tidningen själv? Idag är planen att rullen ska lastas in i grannens skuff och sen ska vi åka till stan. Det känns kul med en tur till stan som inte tar mig till sjukhuset utan till pulsen i centrum.

Äntligen helg!

Sonen kom hem från skolan, sprudlande glad och överlycklig över det faktum att det är helg. Han sjöng hela vägen upp på rummet. Jag är också glad att det är helg, för det betyder att jag inte är ensam hemma. Även om det är kompisar som gäller för den yngre är det trösterikt att höra deras skratt från övervåningen. Till middag ikväll serveras älgrulader med fetaost, skinka och persilja. Till det pressad potatis och sallad.

Leda

Jag har suttit här och funderat vad det är som gör att jag inte uppskattar att vara hemma lika mycket nu som när jag är ledig annars. Undrar vad det är för fel på mig som inte kan njuta av att kunna läsa och skriva hela dagarna. Men så kom jag på det. Eftersom det är lite bökigare än vanligt att ta mig runt i huset, jag bär inte så bra, kan jag ju inte gå runt och småstöka som i vanliga fall. Bara att göra en macka känns som en ansträngning. Då tänker jag: himmel vilken tur att detta är övergående, så att jag kan bli aktiv igen. Samtidigt känner jag stor beundran för de som är i en sån här situation jämt. Hur motiverar de sig själva till att få dagarna att bli meningsfulla. Det ger mig lite dåligt samvete över att jag känner sån leda och har svårt att hitta meningsfulla saker att göra.

Fredag igen

Så börjar den här veckan nå sitt slut. Jag har precis skickat iväg sonen till skolan, han är minst sagt motvillig. Själv försöker jag vakna med hjälp av kaffe och morgontidning. Sen får vi se vad den här dagen har för spännnande saker som väntar.

Mums med efterrätt

Ikväll åt jag och Anton god efterrätt när han kom hem från fiolspelningen i stan. Hastigt stekta äpplen i smör, farin och råsocker blandat. Med en "dash" av citron. Serveras med vaniljglass.....Mums.
Nu har jag tagit min kvällsspruta igen, nu när jag äntligen börjat ta dem själv. Det är bara tjugo dagar kvar. Istället för 10 st  fick jag 35 ordinerat eftersom jag fick proppar i benet förra gången. Så förhoppningsvis slipper jag det denna gång. Det faktum att jag är mycket rörligare borde också hjälpa till.

Jobb

Nu har jag suttit och gjort fler blad till svenskspåret för tvåorna att följa. Min plan var att göra fler när jag kom tillbaka efter jullovet, så istället för att göra de på skolan har jag gjort de här hemma. Jag ska även sätta mig med några nya blad till ettorna. De behöver också lite nytt jobb och nya utmaningar.    
Mitt eget skrivprojekt har fått en fin start idag. Jag har bestämt att jag ska skriva 15-30 minuter på det varje dag. Idag har jag hunnit ungefär en A4 sida.

Nya projekt

En ny dag som går att fylla med nya projekt. Planerna för idag är ganska vaga. Lite räkningar, försöka få ekonomin att gå ihop nu när jag är sjukskriven. Linka ner en sväng i källaren och starta en tvätt, och sen ska jag nog ta tag i ett skrivprojekt som har legat och malt i huvudet en längre tid.

Jag vill jobba...

Vilken underbar eftermiddag. Jag hälsade på alla elever och arbetskamrater och kom hem igen med en mängd fina bilder och hälsningar samt abstinensbesvär. Frågan är hur man botar abstinens som beror på att man saknar alla barn och vuxna nåt förskräckligt. Jag har tur som har fått en toppenvikarie men det hjälper inte...jag vill jobba själv...saknaden blev ännu värre efter att ha hälsat på. Helst skulla jag vilja vara där varje dag men inser att mitt knä inte riktigt orkar med det. En sak är säker: världens bästa elever går i Norrflärke!!

Segt

Tänk att det ska behöva vara så trögt på mornarna.  Vid tiotiden börjar jag bli nån slags människa, innan dess är jag mest trött och seg. Försöker visa mig från en hyfsat pigg sida för att det inte ska bli onödigt jobbigt för sonen som måste iväg till skolan. Han tycker att han aldrig hinner träffa mig nu. Ändå ses vi mer än vanligt eftersom jag oftast är hemma när han kommer från skolan, det är jag sällan annars. Men det märks att han saknar tiden i bilen på kvällarna när han ska på sina aktiviteter i Ö-vik.

Första turen

Nu har jag kommit in igen efter en första tur med rullstolen. Det var mamma som skjutsade, ganska trögt det är inte så välplogat. Men oj så härligt med frisk luft. Vi gick bort till skolan, där jag fick en pratstund med många arbetskamrater, kollade en faktura så att den hamnat rätt och drack en kaffekopp. Härligt. Imorgon är planen att jag ska åka upp till min huvudsakliga arbetsplats och hälsa på. Det ser jag fram emot. Jag längtar verkligen efter att få komma tillbaka till jobbet igen....

Tålamod

Oj vad jag övar mig på tålamod....funderar på hur man övar bäst. Genom att sitta och ha tråkigt eller? Man kan tycka att jag som älskar att läsa borde kunna läsa hela dagarna men av nån anledning är jag för rastlös för det. Jag tar en tur ner i källaren för att vika lite tvätt, efter en kort stund är jag genomsvettig av ansträngningen. Det är ett tillfälle att öva tålamodet, inse att jag inte orkar allt på en gång. Nyss hade jag hjälp här som skottade min altan, det är också att öva tålamodet att inte kunna göra allt jag är van vid. Tänker ändå : - himmel vilken tur att jag har ett tålamod att öva!

Nattsömn

Äntligen en natt utan skavande gips runt fotleden....hurra!! Jag sov gott, drömde att jag var vid en varm sandstrand, där jag satt på en trappa. Tittade ner på mitt knä och såg att jag hade böjt det, tänkte: oj,  jag får ju inte böja mitt knä bäst att räta ut det. Då vaknade jag. Det var fortfarande gipsat...Annars är det lite slitit på mornarna hos oss efter jul för sonen trivs inte lika bra i skolan längre. Tungt, inte blir det lättare av att jag är hemma på morgonen. Men jag hoppas det vänder snart.

Finlands färger

Till slut fick jag beställa sjukresa men när bilen väl kom var det en modell jag inte kan ta  mig in i...men till slut kom jag iväg. Nu har jag nytt gips igen. Blått och vitt den här gången, plastgips som är hälften så tungt. Jag hade tur, de hade blötlagt det för en annan patient som inte behövde gipsas om, så då fick jag det. Helst vill de inte använda det, 10 gånger så dyrt som vanligt och väldigt svårjobbat! Men nu sitter det där och jag är nöjd. 

Frustration

Åh, vad det måste vara jobbigt att vara äldre och försöka ha kontakt med sjukresor, när jag tycker att det är nog jobbigt och frustrerande. Nu har de inte fått in nån beställning än och jag måste åka senast klockan två. Beställer man för sent blir de sura...Det är faxat en beställningen till Härnösand där de sen ska lägga in den i datorsystemet. Där har de gått på lunch, på ortopeden är de på lunch...vem ska jag ringa? Ja, jag vet, 118 100 kanske de har ju svar på allt...

Efter 3

Runt tre ska jag vara på sjukhuset för att få nytt gips. Det känns bra, då kommer det att bli lättare att röra sig ett tag igen. Det är inte så kul när jag känner hur knäet "skvalpar" omkring inne i gipset...det känns inte så tryggt eftersom meningen är att det ska vara helt stabilt.

Gipsdags igen

Sitter i soffan och väntar på samtal från ortopeden för att få reda på när jag ska byta gips. Det blir förmodligen i eftermiddag. Det sitter löst runt mitt knä och det är inte bra.

Snart middag igen

Väntar på att sonen ska komma hem efter att ha varit hos en kompis halva dagen. Då ska vi äta älgstek och hasselbackspotatis. Med hemgjord vinbärsgelé. Jag är hungrig....Dagen har som vanligt ägnats åt TV, läsande och sen har jag startat en och annan tvätt. Mitt gips har ramlat ner igen ( redan i torsdags), skaver och är till allmänt besvär. Få se om jag ska föröka härda ut en vecka till, då jag har bokat återbesök, eller om jag ska ringa om ny tid imorgon.

Snöigt

Här växlar vädret friskt, igår var det under -30 och idag bara några minusgrader och snöoväder. Jag tycker att det räcker nu.  Fast det är tur att jag har en snäll granne som hjälper mig att skotta!! Sen skottar ju sonen en hel del förstås. Okej, jag antar att backen i Solberg behöver snö så det kan få snöa lokalt över den.
Natten var rätt bra men 7.20 ringde telefonen,  ingen var där. Allt som hördes var en TV som gick. Förmodligen någon som kommit åt telefonens senaste nummerfunktion. Men det var inte enbart negativt att vakna tidigt, jag kunde ligga kvar i sängen och läsa och njuta av att inte behöva kliva upp!

Lördagkväll

Ja, så blev det kväll igen. Efter en god middag stack sonen till en kompis, själv sitter jag här och ser på TV. Det som fascinerar är att vi har hur många kanaler som helst ändå finns det knappt nåt att se. Repriser, trista komediserier....
Det märks i alla fall att jag fortfarande är nybörjare på detta med att blogga. Tack Anette för att du talade om att det inte gick att lämna kommentarer så att jag kunde fixa till det!

Middagsförberedelser

Nu har jag förberett middagen, det blir Cornflakeskyckling,  serverad med örtkryddad klyftpotatis. Cornflakeskyckling är en gammal klassiker som jag har lagat ändå sen Östersundstiden. Matteläxan gick som en dans när sonen såg vad det ska bli till middag. Det är en av hans favoriträtter.

Sömn

Äntligen har jag sovit nästan en hel natt trots smärtan som gipset orsakar runt vristen. Underbart! Det är bitande kallt ute. Då känns det alldeles utmärkt att få ligga i soffan och titta på vintersport hela dagen!!

"Tröttdag"

Idag har det varit en riktig slö dag. Jag har lite feber och känner mig hängig. Förmodligen har jag vilat för lite, så soffan har blivit rejält använd idag. Jag googlar och letar vänner jag har tappat kontakten med och fick en chock när jag upptäckte att en vän i Canada dog 2005. Jag som bara trodde att vi tappat bort varandra i alla flyttar. Än en gång blir jag påmind om hur skört livet är och hur angeläget det är att ta vara på varje stund, leva i nuet och ta vara på det som är viktigt i livet.

Längtan

Idag är det en morgon när jag längtar. Jag längtar efter att slippa vakna och ha ont i hälsenan varje natt. Jag längtar efter att kunna sova på sidan igen. Jag längtar efter att vakna på morgonen och slippa känna mig som om jag blivit överkörd av en ångvält. Men mest av allt längtar jag efter sommaren!!

En härlig dag!

Åh, vilken härlig dag det varit! Jag har fått kontakt med vänner i bl.a Guatemala och Egypten via fb idag! Vilken underbar känsla, jag förflyttas tillbaka till 1992. Superkul, sen tog jag en promenad ute till ambulansstationen och hem igen. Härligt med frisk luft:)) På kvällen fick jag trevligt besök.  Trevligt småsurr och god glass blev det!!

Åt rätt håll

Nu har min sjukgymanst varit här och visat/ kollat så jag gör rätt övningar för min nacke, som jag har haft ont i sen olyckan. Jag var på rätt väg men hade glömt ett moment. Men nu ska jag väl få ordning på nacken också. Dessutom känns det hoppfullt inför rehabiliteringen. Jag fick ju inte upp full rörlighet efter förra olyckan men han sa att eftersom jag genom den här olyckan bröt upp knät helt så kan det bli så att om jag slipper ärrvävnad där knäet böjer så kanske jag kan få tillbaka mer rörlighet den här gången. Det tänker jag ta fasta på!! Jag lyssnar hellre på den som säger så än att det kanske blir sämre än förra gången.

Tvätt

Linkade ner i källaren och tittade på tvätthögarna...insåg raskt att det behövdes en insats så nu surrar första maskinen. Hängandet kan bli ett problem men mamma lovade att komma och hjälpa mig så då fixar det sig också. Nu ser i alla fall huset ut som vanligt, tomtarna har gått och lagt sig till nästa år och elljusstakarna har bytts ut till vanliga lampor.
Nästa projekt idag bli att ta sig till övervåningen och betala lite räkningar.