Snacka om att jag jobbat hårt idag med hög puls och svettig rygg som resultat....Jag började med kaffe och tidningen, sen startade jag en tvätt innan livestreamen från Dalby Open började. 

När den körde igång såg jag sonen först av alla så där blev jag sittande i soffan och kollade på matcherna i fight i väntan på att duon skulle starta. Till slut började duoparen värma upp och deras matcher kom igång. 

Pulsen var lika hög på mig som efter det värsta träningspass och svetten rann på ryggen. När de i sonens första match riktade kameran åt ett annat håll vrålade jag så att det förmodligen hördes många mil. Hade någon hört mig hade de förmodligen inte trott att jag var riktigt klok....kanske lyssnade de på mig för plötsligt fick jag se sonen och hans vikarierande duopartner på mattan. 

Efter alla deras matcher fortsatte det med fight men plötsligt slutade livestreamen att fungera. Det tog jag som ett tecken att det var dags att kliva upp ur soffan och ta en promenad. En lång skön tur som avslutades med en gourmetmiddag.....pommes med ketchup! Det är sånt jag lagar till mig själv när sonen är bortrest....

Jag gick Sjönäsrundan. 

Gourmetmiddag, pommes med salt, dillkrydda och ketchup.

Natten som gick vaknade jag till och njöt av den sköna känsla som en nyss renbäddad säng ger. Lakan som fortfarande är härligt "kripsiga" och sköna. Att borra ner huvudet i kudden och dra upp täcket om sig då är helt underbart. Då kände jag mig tacksam att jag var lite huslig igår...

Längtan att ligga kvar i sängen är därför stor men så kommer det inte att bli.  De kör snart igång livestreamen från tävlingen i Lund. På youtube visas tävlingarna från en av mattorna. Spännande att se om någon av våra tävlande skymtar förbi! Så nu ska jag först ge mig ut på en liten promenad, sen startar jag streamen på teven nere.....heja alla tävlande!

Jag förvånas alltid över hur huslig jag känner mig när jag lyckats städa huset själv....känslan av att ha uträttat ett stordåd är enorm. Lite märkligt eftersom att städa, det är ju sånt där alla gör. Mer eller mindre frekvent förstås. Jag gör det mindre frekvent.....det kan ju vara därför jag känner mig så nöjd. Dessutom blänker alla fönster fortfarande, bara en sån sak.

Om jag nu bara kunde få något gjort åt tvättamöban då skulle jag kunna kalla mig drottning av hemmasysslor.....i alla fall en kort stund. En dag eller så.....

Faktum är att lika förvånad som jag är över de gånger min husliga sida tittar fram, lika förvånad är jag över mängden tvätt som alstras i detta hus. Tänk om man kunde omvandla tvättberget till energi....då skulle elräkningen bli billigare. Nu är det ju precis tvärt om, elmätaren snurrar på bra. Det sura här är att det inte bara finns en smutsamöba. Den rena är minst lika stor, om inte större......hur svårt kan det vara egentligen att ta reda på ren tvätt???

Fast tanken att få kallas Drottning av hemmasysslor lockar.....undrar om man får bära en krona då? Det skulle jag gilla....men det får bli en annan dag. Just nu vilar mitt onda knä och har bestämt att så ska det vara resten av kvällen.

Bilden ljuger, det ser ut att vara mycket mindre tvätt än det är i verkligheten.

Igår gjorde jag något som inte hör till vanligheterna i det här huset. Jag putsade alla fönster både på insidan och utsidan. Plötsligt blev världen lite klarare eller för att vara exakt....väldigt mycket klarare. Faktum är att det riktigt blänker om rutorna när man kommer och går mot huset. Fantastiskt. Nu önskar jag bara att det skulle hålla också.....länge.

Nu blänker rutorna.

Trots klarare rutor blev inte jag mer skärpt för det....med tanke på att jag bestämde mig för att avstå från att följa med på tävlingen kom jag på att jag då skulle kunna gå på gökottan i år....

De planerna höll jag fast i till dess att jag sent i går kväll kom på att samtidigt som gökottan startar uppe på Brusberget skulle sonen vara vid OKQ8 i stan.....det får bli gökotta ett annat år. Med tanke på det stormiga vädret hade det nog inte varit någon större fröjd att sitta där uppe på berget ändå. 

Istället mötte vi upp resten av gänget som skulle åka tillsammans i en minibuss mot Lund idag. Glada men trötta barn, ungdomar och vuxna lastade i bussen för att starta den långa resan tillsammans mot vår södra landsända. Förväntan och spänning låg i luften och när jag på väg hem mot Bredbyn låg efter bussen på E4 kände jag ett sug i magen.....lite av avundsjuka....skulle kanske följt med ändå.....men framförallt kände jag av den glädje jag vet att i alla fall sonen känner när han åker iväg med sina tävlingskompisar. På lördag blir det spännande att följa livestreamen från tävlingen!

Snart dags för avfärd.

Tiderna förändras, det konstaterade jag igår när jag gjorde mina timmar på biblioteket. När jag började där för sådär en tio år sedan var det mycket som var annorlunda. Förutom placering av böcker och datasystem som ändrats är de största förändringarna hur datorer används och hur utlåningen av cd-skivor och filmer ser ut.

Jag kommer ihåg att datorerna ständigt var bokade, en halvtimme åt gången. Ofta fick jag hjälpa elever när de som satt där inte flyttade sig när deras bokade tid var slut. En dag utan att det var fullbokade datorer hörde till ovanligheterna. Nu är det istället så ovanligt att någon sitter där att bokningar knappast behövs längre.....

Dessutom var det högtryck på utlån av musik och filmer. Det reserverades cd-skivor och lånades friskt. Faktum är att jag inte kommer ihåg hur många år det var sedan jag sist hanterade en cd-skiva eller dvd som utlån....allt har ju blivit så mycket enklare med alla nättjänster för musik och film.

Det som inte förändrats särskilt mycket är dock boklånen, de åldrar jag har förmånen att träffa lånar fortfarande många böcker. De allra flesta med glädje och läslust. Precis som de ska vara alltså! För som tur är behöver ju det ena inte utesluta det andra.

Med en mugg med kaffe i handen ligger jag och slötittar på teve och funderar över dagens middag. Vad ska vi äta? Jag har total idétorka.

Ändå är frysen full, några hyllor i kylen är visserligen lite tomma men nog finns ingredienser så att det går att laga både det ena och det andra.

Den stora frågan är dock, vad?? Det är nu jag tänker att det här med matsedel inte skulle vara så dumt ändå. Fast eftersom jag känner mig själv vet jag att det skulle hålla några dagar...högst....så det är inte mödan värt.

Egentligen skulle det nog inte vara något större problem om vi skulle ha en dag hemma. Nu är det inte så eftersom sonen ska träna flera extrapass idag. Därför är det viktigt att middagen går snabbt att laga till när vi väl kommer hem ikväll.....

Förstås finns det ställen som inte gör annat än lagar mat....då gäller det bara att bestämma var vi ska äta....

Låter rullgardinen åka upp och konstaterar att det är grått och blåsigt. Den sol jag hade bespetsat mig på lyser med sin frånvaro.

Då kan jag välja att se på den här dagen på två sätt. Antingen med en suck och tänka att nog är det väl typiskt att vädret inte är det bästa när jag är ledig. Jag som ville vara ute och påta i trädgården.

Eller så känner jag mig helt enkelt glad att det blåser friska vindar ute för då har jag världens bästa ursäkt att krypa upp i soffhörnet med en bok och njuta medan elden flammar i braskaminen. Fast det andra alternativet blir i såna fall inte aktuellt förrän förmiddagspromenaden är avklarad.

Jag behövde inte fundera länge.....jag tänker välja det andra alternativet!

Det var länge sen jag var så trött en fredag som denna. Inte kan jag skylla på att jag haft det särskilt jobbigt i klassrummet, för det har jag verkligen inte. Intensivt men inte jobbigt.

I stället konstaterar jag att jag förmodligen gör något rätt då eleverna tycker att det är alldeles för få skoldagar i veckan och att de slutar alldeles för tidigt. Det kan ju i och för sig höra ihop med det vi jobbade med idag. Matematica och teknik inspirerar. Nu tror jag egentligen att de är väldigt nöjda med att dagarna slutar när de gör men jag förstår deras frustration när signalen att det är dags att städa undan för att skoldagen snart är slut kommer. "Jamen jag är ju inte klar". Tur att det i alla fall är några veckor kvar till sommarlovet.....

Nu njuter jag av att ha en helg som är som ett oskrivet blad framför mig. I alla fall till söndag klockan tolv när det är träning som gäller. Men fram till dess tänker jag samla energi, mycket energi!

Helgen är ett oskrivet blad fram till söndag klockan tolv....eller kvart över elva för att vara exakt.
Vi ska ju till stan!

Trots en vecka med full fart har jag tagit mig tid att gå ut och gå. Så här långt har det blivit ganska många kilometer sammanlagt. I alla fall för mig och mitt skitknä. Som grädde på moset har höger ljumske börjar trilskas också....men flåset är bättre och jag orkar mer. Dessutom har jag äntligen fått tummen ur och bokat tid hos en ortopedtekniker för att få hjälp med riktiga inlägg. Så det kan bara bli bättre.

I snitt fem kilometer per dag...inte illa pinkat för en tant med knasigt knä....

Igår var jag som så många andra Anundsjöbor uppe på Olympia för att ta del av den paneldebatt som Bredbynskolans föräldraråd arrangerat. Ett välbesökt möte där många hörde de löften som politikerna gav. Kraften i att många tillsammans samlas och visar vad man vill är stor. Nu gäller det bara att politikerna väljer att lyssna och verkligen ser till att vi får en skola i världsklass. Tillsammans går det.

Tråkigt dock att alla med förtroendeuppdrag inte kunde visa respekt för andra när det sades saker som inte passade de egna åsikterna. Att himla med ögonen, se besvärad ut, snörpa på munnen och kasta menande blickar hör verkligen inte till. Så professionell bör man vara att man visar andra respekt även om man inte håller med. Sorgligt och tragiskt att vuxna öppet visar att det är okej att bete sig på ett sätt som inte är okej i relationer med andra. Ett av kommunens fyra ledord är tolerans....sorgligt var ordet...

Idag öppnades minnesbanken när det gäller ALS och hur det påverkade min pappa och hela vår familj när han blev sjuk. Denna fullkomligt vidriga sjukdom. Min fina granne håller på med ett arbete om sjukdomen och behövde en anhörig att intervjua. Där passade jag fint in i profilen. Under intervjuandet slogs jag av något rätt märkligt. Att så många minnen av sjukdomstiden är ljusa trots att sjukdomen i sig är mörk och hemsk.

Jag är i alla fall tacksam att intresse riktas mot ALS av någon som inte själv har personlig koppling till det hela mer än ett uppriktigt intresse att få reda på mer. Det gör att fler får upp ögonen och förhoppningsvis skänker en slant till forskning så att gåtan kan få sin lösning.

Såg nyss på nyheterna att det fötts en ny liten prinsessa i England. Den nyförlösta mamman fick vackert klä upp sig och med ett stort leende visa upp sig och sin nyfödda dotter utanför sjukhuset. Jösses, kan inte en nybliven mamma få lite lugn och ro, må vara att man hör till ett stort kungahus men några dagar utanför rampljuset borde Kate kunna få, tycker jag i alla fall.

När jag såg alla människor skrika ut sin lycka över det lilla flickebarnet och jublande skråla tillsammans då tänkte jag på de barn som jag såg under Humorgalan igår kväll. De oönskade barn som lämnats av sina föräldrar för att de fötts med handikapp. Alla barn borde få mötas av ett jubel när de föds. Och kärlek, massor av kärlek.

Maj har börjat lite småkyligt men jag har ändå hållit på och fixat med sånt som hör våren till. Planterat lite frön i små krukor i växthuset och några fina må vita penséer i en kruka på bron. Det kändes mer välkomnande än de björkkvistar som nyss stod i krukan. 

Dessutom har jag chockat mig själv idag med att tvätta vinterjackorna....jag tänkte att det inte skulle dröja lika länge som i fjol. Då blev jackorna tvättade mitt i sommaren.....fast med tanke på hur varm förra sommaren var kanske jag har gjort ett misstag. Tänk om det blir kallt och eländigt nu bara för att jag har tvättat vinterjackorna.....

Fast nu tänker jag inte göra så mycket mer idag faktiskt. Nu åker boken jag håller på med fram, sen bänkar jag mig i soffan.

Vårblommor i krukan på bron.

Frön i blöt, krasse och luktärtor.

Mer att vattna.

Gardinbyte gjorde så att det blev vår i fönstren också.

Första maj och utanför fönstret är världen grå, grå, grå. Regnet strilar ner och viljan att gå ut är inte särskilt stor. Men med tanke på att jag igår lade frön i blöt kommer jag inte att ha något val idag. Jag måste se till att få ner de i jord under dagen. Tyvärr har jag inte sett till att den nya jordsäcken är inne i växthuset utan den ligger utomhus. Förhoppningsvis slutar det regna så det blir mindre blött....även om det inte blir varmare. Det får bli eftermiddagsjobb.

Ligger och tänker på gårdagen, sista april. Hur viktig den dagen var då jag var yngre, mycket yngre.....typ barn. Det var viktigt att få köpa "vakagotta", kolla in brasan, smällare hörde till och att vara uppe sent. Jag som var en liten hare var lite rädd för smällarna så det största jag hade var 5-öres, fast 3-öres var favoriten. Fast jag tror att jag gillade 3-öres mest för att de var i olika färger faktiskt....

Känslan att sista april är något speciellt har jag inte längre. Jag köpte ju inte ens godis.....inte var jag uppe särskilt länge heller....så skönt det var! Faktum är att det kunde vara vilken dag som helst bara med den skillnaden att det smäller här och där, manskörerna får jobba hårt och det brinner eldar på sina håll.

När den film vi kollade in var slut igår zappade jag runt mellan kanalerna. Humorgalan var ett av de program jag kollade på mellan varven. Sorgen jag kände i hjärtat när jag såg alla barn som inte får den kärlek och näring de behöver gjorde ont.

Den handikappade flicka med de mörka, sorgsna men ändå leende ögonen som berättade att hennes mamma lämnat henne när hon var sju år fick mina ögon att tåras. Nu är hon tolv och mamman hälsar på henne en stund, en gång om året.....jag kan nästan känna hur flickans hjärta brister av sorg och känsla av övergivenhet varje gång mamman stänger dörren och går efter det årliga besöket.

Flickan med de mörka ögonen kommer att finnas på min näthinna länge, länge.

Nu har vi tänt brasan, precis som man ska när det är Valborgsmässoafton. Fast vi behöver inte vara ute och frysa utan kan njuta av elden inne i våra soffhörn. Med lite Marvelfilm på teven i ett rum som snart är fritt från den otäcka doft vi har levt med sen förra helgen. Tack kära luktätar-spray!

Idag försvann ett stort stresspåslag jag har lagt på mig själv ett tag. De sista svaren i årets nationella prov präntades ner på papper. Kvar är "bara" att göra alla sammanställningar, skriva bedömningar, kunskapsprofiler och rapportera in till SCB. Men det är bara mitt jobb, det slipper ju eleverna göra!

Det var hur som helst en skön stund idag när eleverna fick bläddra bland sina prov och titta på resultaten och ställa frågor om det de undrade över. Nöjt leende undrade de när vi ska bjuda in alla vuxna där hemma så att de får presentera sina provresultat. Svaret på det, ja det blev förstås...när jag är klar med att sammanställa allt....Krasst konstaterade mina fina elever då att huvudsaken är att det blir innan sommarlovet. Något jag utan problem kunde lova!

Nu lovar jag att ta det lugnt i helgen, sätta lite fler frön och vifta på tårna så mycket som möjligt!

Tänk att jag alltid ska hitta anledningar att åka vägen ner till stan så ofta jag kan. Är det inte träningar för sonen är det möten via skolan, hyposensbehandlingar eller så drar jag helt enkelt iväg på en resa tur och retur bara för att det är så himla kul.....

Nej det stämmer inte riktigt men faktum är att när vi åkte från stan igår kände jag mig så¨nöjd att det inte skulle bli några fler resor förrän på söndag. 

Efter ett antal samtal med försäkringsbolagen idag fick jag reda på att elaka dofter som biter sig fast i golvmattor och annat inte täcks av försäkringen. (Men om soffa och annat inte slutar dofta täcker allriskförsäkringen det i alla fall). Ett tips fick jag i alla fall när jag diskuterade problemet med Anticimex i Umeå, en spray som tar bort otäcka dofter. 

Hade det varit första april skulle jag ha trott att det var ett skämt men tydligen är det en verklig vara som finns på riktigt. Sprayen kunde finnas på Granngården om jag hade tur......men se det hade jag inte. Däremot fanns den på Clas Ohlson. Och var finns den butiken? Jo i stan! Alltså satte desperata Katarina sig i bilen och körde de åtta milen tur och retur med ett snabbt stopp för att inhandla Yocoair. Sen var det bara att gå loss med sprayflaskan i källaren. 

Om det är inbillning eller magi vet jag inte. Men doften är inte lika påträngande längre. Bästa stadsresan på länge!!

Så här ser de nya lamporna ut, inköpta igår.

Min räddning luktätaren!

Ikväll är det jobb vid datorn för hela slanten. Men plötsligt började tankarna bli tröga och slöa och jag hade svårt att tänka. Då tog jag mig en tur runt byn för att få lite frisk luft och ny energi. Kvällen var och är härligt vårlig....Tittar man där snön töat bort kommer grus och skräp fram men lyfter man blicken och ser längre bort då är det bara magiskt vackert! Nu orkar jag med några timmar vid datorn igen.

Det är svårt att känna någon riktig förtvivlan över doften i källaren längre. Inte när nyheterna börjar och jag ser den jordbävning som drabbat människorna i Nepal. Vad är då några skärvor av nedblåsta krukor och lampor eller en doft som biter sig fast i rummet lika envist som en igel?

När jag tänker på Nepal, flyktingkatastrofen på Medelhavet, människor som lever i krigets mitt där terror och skräck är det enda som råder, då känner jag faktiskt tacksamhet att jag bor på ett ställe där hus inte rasar på grund av att jorden skakar eller att det blivit träffat av en missil. Att jag har ett hus där flera fönster kan blåsa upp så att krukor och lampor åker i golvet. Att jag i samma hus kan sprida ut flera burkar bakpulver på golvet för att dra till sig lukten. Att jag efter det kan dammsuga och tappa upp varmt vatten och blanda i såpa och ättika för att motverka den fräna doften. 

Tacksamhet kände jag också när jag på kvällen satt i soffan där nere och såg film med sonen och konstaterade att doften inte var riktigt lika påträngande längre. I morse när jag vaknade fick jag vara tacksam att doften inte nådde hela vägen till mitt sovrum utan stannade i källaren. Tyvärr tror jag inte att sonen är riktigt lika tacksam över detta eftersom han bor mitt i dofthärden. Däremot klagar han inte, inte heller visar han någon påverkan på andningen så han står också ut med gott humör. 

Jag räknar med att doften kommer att vara ett minne blott lagom till jul.....

Man brukar ju i alla fall säga att olyckor kommer i tre. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer hos människorna i Nepal, det räcker med en jordbävning. Det i sin tur kommer ju att leda till så oerhört mycket sorg och förtvivlan att det är svårt att ta in. 

Hos oss stämmer det dock, att olyckor kommer i grupp om tre. Nummer ett var en fallerande sprayflaska, nummer två blev de krukor och lampor som kraschade i två fönster och nummer tre några skjortor som blev fulla av kartongbitar i tvätten. (Jag tvättade en väska och glömde botten i maskinen. Som i nästa tvätt gick sönder och spred små, små bitar av kartong i ett fint lager över sonens nya skjortor....) Men som sagt när jag ser på nyheterna känner jag inte någon större förtvivlan längre...fast det luktar väldigt illa hemma hos oss......

Rätt häftigt mönster ändå.

Två burkar med bakpulver spreds ut på golvet. Här på väg att sopas bort efter några timmar.

Krönikan i dagens ÖA, skriven av Tomas Izaias Englund, är klockren. Han frågar sig om elever på landet är mindre värda? Precis samma fråga som jag och många av mina kollegor ställer oss varje dag. För att inte tala om hur jag i min föräldraroll upplever att eleverna hanteras.

Precis som Tomas skriver ska ingen skugga falla på vår rektor, Mariana. Hon gör verkligen allt som står i hennes makt med de förutsättningar hon har. Tyvärr verkar tjänstemännen och politikerna inte förstå (eller vilja förstå) problematiken. Jag undrar om ens politikerna efter ett besök på skolan förstår hur det är?

Visst, det är lärarbrist i kommunen men det går alltid att finna lösningar. Personer som sökt tjänsten i spanska har av kommunen blivit nekad tjänstledighet från sitt nuvarande jobb....det gör att jag verkligen tror att tjänstemän och politiker tycker att elever på landet är mindre värda. Uppenbart går administrativt arbete före Bredbynskolans elever. 

Dagens klockrena krönika i ÖA!

Något annat som inte heller är särskilt roligt är att den burk med insektsspray jag skulle bära genom källaren ut genom dörren plötsligt började spraya okontrollerat igår eftermiddag (utan min medverkan mer än att jag bar den). Innan jag hade hunnit få upp dörren och slängt ut burken hade en ansenlig mängd fördelats runt gillestuga och hall nere. 

Den doften var och är inte att leka med. Jag skriver är för trots koppar med ättika, doftljus, eld i braskaminen, vidöppna dörrar och fönster (överallt) under flera timmar så är doften av insektsmedel lika påträngande. Just nu känns det som att sonen för evigt kommer att vara förpassad till sitt rum med stängd dörr.....eller så får han flytta ut i växthuset.....vilket jag nog också får göra för doften har spridit sig upp till övervåningen också.....

Har googlat som besatt för att försöka finna en lösning på problemet.....men hittar inget annat än att använda ättika.....fick tips om bakpulver i går för övrigt....satte ut ett gäng småskålar i natt men det funkade inte heller...inte än i alla fall. 

Notering till mig själv angående detta.....förvara aldrig sprayburkar med insektsmedel inomhus. Framförallt inte om de funnits i huset minst trettio år.....

Att detta har varit en synnerligen arbetsintensiv vecka är ingenting jag behöver fundera på. Att blogga har inte riktigt varit någon prioriterad sysselsättning. Faktum är att jag inte ens lagat mat heller.....Det har blivit middag i stan flera kvällar under veckan och de kvällar vi inte ätit i stan har mamma fixat mat åt oss. Tack och lov....annars hade det blivit magert.

Ikväll behöver jag inte heller laga mat eftersom jag ska bort på middag, snacka om att vara bortskämd.

Sonen är i stan med kompisarna, de ska äta och sen gå på bio. Age of Ultron. Jag är så avundsjuk på dem...jag vill se den igen....och igen.....faktum är att det är en av de bästa filmer jag har sett på ett tag. Mitt Marvelhjärta njöt när jag satt i biosalongen i onsdags och kollade in superhjältarnas kamp mot Ultron. Innan filmen började funderade sonen och jag över vem som skulle dö...för vi förstod att någon inte skulle klara sig...Han hade rätt och jag fel....Den här gången var jag riktigt glad över att ha fel!

Jag tänkte berätta lite om mitt knä också....vi är inte så goda kompisar just nu. Den värk jag fick igår kväll vill jag inte uppleva på länge. Inte gjorde jag något speciellt heller. Faktum är att jag blev så irriterad att jag ritade en sur mun på knäet med en vattenfast tuschpenna....inte för att det gjorde mindre ont utan för att knäet i alla fall såg lite roligare ut.....och roligt är bra.

Tack och lov har det inte varit lika svullet och värkt lika eländigt idag.....hoppas det var en tillfällig svacka.

Oj vad det blåser idag. Inget jag riktigt hade räknat med. Kom hem på förmiddagen efter en trevlig kväll, natt och morgon tillsammans med goda vänner och trodde att jag skulle blåsa bort när jag klev ur bilen.

Väl hemma försöker jag att reda ordning i alla saker som måste göras idag, det är en hel del att ta tag i. Framförallt med tanke på att veckan som kommer blir en särdeles intensiv vecka med många möten och träffar varje dag. Då gäller det att ha lite framförhållning....

Men för att få lite energi tog jag en promenad, fast det var inte det lättaste. Bitvis tog vinden i så att jag stod nästan stilla fastän jag strävade framåt. 

Idag fick jag kämpa som Nasse i blåsten.

Efter promenaden gick jag ett varv på tomten och tittade på det som gör att våren är vacker. Scillor, porslinshyacinter, krokusar och vita vårstjärnor tittar upp ur gräsmattan och gör att det bli vackert. Fast allt är inte vackert med våren, alla bajskorvar som tinat fram ur snön eller den snöhög full med sand som tronar mellan vår tomt och macken, det är inte vackert.

Vackert!

Vackert!

Vackert!

Inte vackert...men hoppfullt....sommaren kommer....

Ligger i hängmattan och njuter. Jag vet att man ska älska människor och tycka om saker men just nu älskar jag mitt växthus fast det är en sak. Småkyligt ute, om än soligt. Men inne i växthuset är det varmt och skönt, med fötter utan sockar ligger jag i hängmattan och tittar på småfåglarna i träden utanför och tänker tillbaka på veckan som gått. 

Tiden brukar gå fort men jag har faktiskt aldrig någonsin varit med om att det gått så fort från måndag till fredag någon gång.....När sonen igår påminde om att han skulle packa inför sin resa till Värnamo förstod jag inte först varför det var så bråttom....till slut insåg jag att det kanske var en god idé eftersom det trots allt var torsdag och han skulle åka till tävlingen i morse.....

Veckan har varit alldeles vanlig men ändå väldigt ovanlig och en av de roligaste skolveckor jag kan komma ihåg. Inte för att det hänt något speciellt men jag har bara känt en stor glädje hela veckan. 

Det har i alla fall varit full fart med de nationella proven, bad och en massa annat skoljobb. Veckan avslutades med att vårt teknikområde som ska handla om hävstångsmekanismen och mekaniska leksaker tog sin början. 

Faktum är att jag tror att eleverna tyckte att veckan gått lika snabbt, för när jag började prata om tekniken så tittade plötsligt en av eleverna upp på mig med förvåning i ögonen och frågade med lika stor förvåning i rösten om vi redan var framme vid teknik....Vi har nämligen ett schema på tavlan där jag skriver in hur dagens jobb ska se ut, där stod teknik längst ner, alltså var det inte mycket kvar av veckan. 

Efter att ha tittat på en film om teknik, sedan fått se hur ett dörrhandtag är uppbyggt inuti och hur det fungerar som en hävstång började de tillverka en egen "bio" med en filmsekvens....vi längtar till nästa vecka då vi får fortsätta. Vi längtar också efter att fortsätta göra våra självporträtt som legogubbar som vi också började med idag.....

Bästa läget.

Uppvisning under invigningen på ÖKSF  i onsdags.

Lite av allt det goda som serverades. 

Den här veckan har bjudit både på roliga saker och händelser som gjort att hjärtat hamnat i halsgropen och gett en rejäl skrämselhicka.

Det roliga är att alla mina elever är friska, fast jag vet inte riktigt om jag vågar skriva det.....fast nu är det gjort! Glädje i klassrummet är det i alla fall.

Skrämselhickan kom när det på måndag eftermiddag blåste ner ett stort träd utanför Bredbynskolan. Elevernas änglavakt gjorde så att ingen kom i vägen för trädet när det blåste omkull, tack och lov. Annars hade det kunnat ta en ände med förskräckelse. Bara att tänka på vad som kunnat hända ger mig hjärtklappning.

Det som gör mig så ledsen, beklämd men framför allt heligt förbannad är det faktum att vår rektor larmat om faran med träden och bett ansvariga åtgärda dem innan något skulle hända....Tyvärr är det som vanligt....upplevelsen att vi ute på landsbygden nonchaleras blir allt tydligare.

Nu hoppas jag verkligen att politikerna vaknar upp och inser att en stor del av deras väljare bor på landsbygden och vi som bor här har också rätt att uppleva en skola i världsklass. För hur mycket personalen än jobbar för att ge eleverna det de behöver fungerar det inte när lokalerna är undermåliga, till och med hälsovådliga i vissa delar.

Det är dags att satsa pengar på framtiden, pengar till nya fina lokaler, möbler som är ergonomiskt riktiga och som gör att det går att sitta och arbeta på ett sätt som gör att vi inte riskerar våra elevers rygg- och nackhälsa när de blir äldre.

Det är dags att satsa pengar så att arbetsgivaren kan locka lärare att söka sig till Bredbynskolan, utbildade och engagerade lärare som vill arbeta på vår skola för att den är modern och anpassad för elever och personal.

Med tanke på den lärarbrist som börjar ge sig till känna och kommer att bli ett ännu större och allvarligare problem är det viktigt att hitta lösningar som gör att det blir lockande att arbeta i ytterområdena. Det skulle ju vara ett enormt misslyckande för kommunen annars.

Det är nämligen vår framtid det handlar om, barnen!

När jag vaknade i morse kände jag mig lite dagvill....men insåg raskt att det är söndag. Sista dagen på lovet, i morgon kör vi igång igen. Lovet har dock varit snällt tycker jag för det känns mycket längre än en vecka. Kanske beror det den extra dagen vi fick med tanke på långfredagen. Nu håller jag i alla fall alla tummar och tår att mina elever är friska igen....

Idag är det ett livligt fågelliv utanför sovrumsfönstret. Ett kvittrande och tjattrande utan dess like. Jag hör hur lyckligt de kvittrar till varandra att våren är här på riktigt nu. Och de har bråttom, bråttom....bon ska byggas, ägg ska läggas så att det kan bli små fågelungar. Jag hoppas att deras kvitter lyckas skrämma iväg de moln som täcker solen. Önskar mig en lika härlig dag som igår.

Något jag inte riktigt uppskattade lika mycket var den hyresgäst vi hade i återvinningen på balkongen i slutet av veckan. När jag skulle tömma kartong och plast upptäckte jag att någon gnagt små bitar av kartonger och börjat tillverka sig ett bo nere bland plasten.....urk.....snabbt iväg till återvinningen för att tömma återvinningskassarna (som sedan hamnade i soptunnan när de väl var tömda).

Dynlådan som kassarna hade stått i åkte över balkongräcket och ner på baksidan (den var redan pensionsmässig, lådan alltså) för ett depåstopp till dess att den stora återvinningen kommer tillbaka till byn.

Därefter köpte jag några genomskinliga lådor med plastlock som går att stänga ordentligt för att samla skräpet i hädanefter. Jag passade på när sonens dator ändå skulle hämtas i stan. En liten musfälla har jag satt ut också.....

Tacka vet jag fågelkvitter.....

Efter att ha sovit halvtaskigt flera nätter då jag vaknat utan att kunna somna om var jag lagom utmattad i går kväll. Därför var sängen extra skön natten som gick, kuddarna mjuka och täcket fluffigt. Varmt och gott helt enkelt. Gissa om jag såg fram emot en skön natts sömn med en härlig sovmorgon??

Vid halv åtta vaknade jag av att ett jumbojet höll på att starta på baksidan.....det tog en stund till dess att jag insåg att det var den gamla vanlig crossen utan ljuddämpare längre bort på gatan som varvade som en galning. Efter en stund blev det tyst och jag höll precis på att somna om när den gick igång igen. Då fantiserade jag om att ta på min jedimorgonrock, gå ut på balkongen för att med hjälp av kraften lyfta crossen bort till slamlagunen och långsamt låta den sjunka. 

Men se det gjorde jag inte, istället blev det lite frukost och en promenad i det härliga vädret, sen kaffe mot solväggen hos mamma och grillade hamburgare till lunch hemma på vår egen gård.  

Då hade jag fått energi nog för att skita ner händerna. Ut i växthuset för att så fröer av olika slag. Några dahliaknölar och gladiolus hamnade också i krukor. Nu är det bara fyra fröpåsar kvar som ska behöver sås i förväg, men till det måste jag ha mer jord. Säcken är slut nämligen...och det är jag också. Mina knän och leder värker på ett sätt som inte är roligt alls.....därför blir det inte mer gjort idag. Vila och ett avsnitt av Daredevil med sonen!!

Nu har antalet fröpåsar minskat samtidigt som småkrukorna ökat i antal.

Den första porslinshyacinten har tittat upp i gräsmattan. 

Igår kom äntligen alla fröer hem, möjligtvis hade jag tagit i lite för mycket men jag skyller på flera års abstinens. Jag har lite att ta igen när det gäller jord under naglarna och småplantor att sköta om.

Tanken var att jag skulle så en stor del av dem idag men det kom lite annat emellan. En promenad, lunch på Gästis, en tur till stan för att hämta hem en dator som visst blivit kvar där istället för att transporteras till Bredbyn. Planering och införskaffande av ingredienser till ett mingel veckan som kommer och sen har vi kollat in några avsnitt av Marvel´s nya serie, Daredevil som går på Netflix. 

Sonens nya dator håller som bäst på att få ett operativsystem, drivrutiner och så tror jag visst att det är ett antal spel som ska laddas ner. En sak är säker och det är att jag är avundsjuk...lika grön av avund som hans nya dator lyser grönt....

Möjligtvis blev det lite för många frösorter.....

Inte nog med att den verkar vara snabb, den är blingig också!

Det här är dagen när våren kom på riktigt! I alla fall till vårt hus. Växthuset är avdammat,  plast under odlingsbordet och en stor balja fylld med jord. De första fröerna är i jorden och själv har jag tagit plats i hängmattan med en bok. Här tänker jag ligga till dess att sjukgymnasten kallar!

När jag kom in i köket i morse hade påskbonaden som satt på kylskåpet ramlat ner på golvet. Alldeles av egen kraft....nåja tyngdlagen hjälpte nog till också förstås. Jag tolkade det i alla fall som att påsken är över för den här gången. Därför har jag plockat undan de få kycklingar och tuppar som varit framme. Eftersom det inte var så  mycket saker gick det ganska snabbt.

Påskbonaden seglade ner på golvet.

Fast innan jag gjorde det tog jag min vanliga morgonpromenad, lite andra kringelkrokar än i vanliga fall dock. Bitvis tog vinden i ganska häftigt. Jag var glad att det inte var halka för på några ställen när det tog i som värst hade jag faktiskt svårt att stå på benen. Vinden ville ge mig en skjuts som jag inte hade bett om. Stackars alla småfåglar idag, undrar var de hamnat?

Något som inte mått så bra av blåsvädret var lyktan som hängde på kvisten. Trasig är namnet, sa Bull. Trasig, sa Bill.

Vinden lekte lite för hårt med lyktan på bron.

Tisdag den 7 april och idag var det premiär. Inte för någon Star Wars film eller något från Marvel heller för den delen.  Sånt som verkligen kan få mig i gasen. Nej det var något så enkelt som att jag gick dubbfritt för första gången sen i oktober någon gång. Ett helt varv runt byn med sommarsulorna på. Vilken känsla!

Premiär för odubbat.

En inte lika härlig känsla var den låda med äpplen som vi hittade i matkällaren. Tydligen hade Någon glömt dem där och eftersom Ingen lagat till äpplena så väntade vi på att Någon Annan skulle ta bort dem. Men se Någon Annan kom aldrig trots att Många sett dem (i alla fall två). Till slut blev det JAG som fick lov att bära ut dem. Äpplen i olika stadier av förruttnelse.....vilken himla tur att de inte luktade lika illa som de såg ut....tack och lov låg de helt stilla.

Någon har glömt att anrätta de äpplen som legat i matkällaren. 

Oj, idag är det inte bara mitt hus som är grått. När jag tittar ut genom fönstret ser hela världen grå ut. Till och med fåglarna måste tycka att livet är grått idag. Normalt vid den här tiden på dagen brukar jag höra kvitter och se småfåglarna svischa förbi. Men inte idag, det är helt tyst och alldeles lugnt utanför mitt sovrumsfönster. Pippifåglarna har nog också tagit sovmorgon, väl unt.

Zappade precis förbi en repris av något slags Eurovisionjubileum på ettan. Först trodde jag att det var ett skämt men sen insåg jag att programmet var på fullt allvar även om de båda programledarna i sin styltighet försökte skämta till det ibland. Gamla avdankade artister fick sjunga gamla vinnare igen....jag tyckte inte att det var bra. Man kan säga att jag gjorde ett studiebesök under några minuter, det räckte. 

Idag har jag en enda sak jag måste göra, ett receptmanus ska skickas in, det är nämligen deadline idag. Mönstret håller i sig...varför vara ute i god tid när man kan sätta sig under lite tidspress? Men när det väl är gjort är dagen ett oskrivet blad. En promenad kanske och sedan lutar det åt en eld i braskaminen och en bra film kanske. Är lite sugen på att kolla in Interstellar....eller så får det bli en nån gammal goding....

Idag är världen grå. 

Igår när det var påskafton (och påskharen hade gömt påskäggen som alla barn skulle ut och leta) satte vi oss i bilen och åkte mot Härnösand för att fira påsk med familjen.

Vi hade en härlig eftermiddag och kväll, med god mat, lite kortspel men framförallt så fanns tid att bara umgås i lugn och ro. Efter att ha smaskat i oss frukost en bra bit in på förmiddagen idag var det så dags att låta bilen åka i den andra riktningen och ta oss tillbaka hem. 

Trafiken var lugn båda dagarna och lugnast idag, faktum är att jag knappt såg till några andra bilar än vår egen överhuvudtaget. 

Väl hemma hade vi hunnit bli hungriga igen så en snabb titt i kylskåpet resulterade i ännu en kylskåpstömning med fruktsallad till efterrätt. Nu ligger jag i soffan i något slags paltkoma och tänker att jag borde verkligen försöka ta mig ut i solen för att njuta av vädret.....men oj så skön soffan är idag. Känner mest för att ta en liten tupplur, passar bra när det är påsk tycker jag. Det tar på en lathund att fira!

En liten påskbuffé, äggande god.

Det fint dukade påskbordet.

Idag är det Landsbygdsuppror runt hela Sverige. En protest mot urbanisering och försämrad service på landsbygden. Lantbruk som har svårt att klara sig på grund av att de producerar varor av hög kvalité men inte får adekvat betalning.

Därför kommer det att rulla många traktorer på vägarna idag. I vårt län är det samling i Birsta runt 11:00. Protesten kommer definitivt att synas.

Jag är i alla fall glad att det inte är idag vi ska åka till Härnösand, den resan skulle nog inte gått så snabbt i såna fall. De flesta traktorer är ju inte direkt några fartvidunder....att hamna mitt i en traktorkortege skulle nog skapa en aning stress även om det egentligen inte är något att hetsa upp sig för. Fram kommer man ju, även om man tar det lugnt. Kanske framförallt då.

Idag ska jag laga lite mat, bland annat några goda röror som ska tas med imorgon. Sedan hittade jag ett recept på cheesecake som påminner lite om Vienettaglass som jag tänkte testa att göra. På det lär vi väl ska äta någon slags middag idag också.....men det har jag inte ens börjat fundera på än....

Ute verkar det än så länge vara ganska hyfsat väder, solen tittar faktiskt fram lite. Kanske läge för en förmiddagspromenad igen....

Det här med att ändra adresser är ingen barnlek.....när man flyttar själv kan det vara nog så jobbigt men det brukar fungera ganska smidigt ändå.

När adressen till en skola ändras är det inte så där alldeles enkelt kan jag säga. För det första skickas man runt till en rad olika personer innan man kommer rätt, till slut träffade jag på den trevliga Ulla, hon fixade några ändringar. De allra viktigaste.

Sedan återstod då jobbet att ringa runt till alla företag som skickar kataloger och annan information som vi även fortsättningsvis vill ta del av......det är rätt många....jag ägnade tre timmar åt detta idag. Ändå lovar jag att det kommer att dyka upp mer som behöver adressändras vad det lider.....

Under denna förmiddag med tonval upptäckte jag en sak som till slut irriterade mig något enormt. Alla dessa företag som spelar musik medan man väntar....LÄGG NER.....detta klinkande som upprepas om och om igen är mer enerverande än ett gäng myggor i ett mörkt rum på sommaren.

Nu slipper jag tack och lov detta några dagar, istället tänker jag njuta av att det är påskhelg och bara slöa, slappa och äta god mat. Någon liten promenad ska det nog också bli. Fast inte ikväll, den här eftermiddagen körde jag ett hårt pass hos sjukgymnasten, det får räcka.

I måndags såg jag fram emot att komma på jobbet och få träffa alla elever igen. Tyvärr har sjukdomarna fortsatt den här veckan. Men jag tror och hoppas att det håller på att vända för nu har jag i alla fall 2/3 av klassen på plats. Idag när det är dymmelonsdag har vi pysslat tillsammans med förskoleklassen. Dymmelonsdag är ju en dag när man enligt gammal tradition inte ska föra oljud. Då passade det bra med pyssel, det har varit så lugnt och skönt med fokuserade barn som fulla av kreativ lust skapat hela dagen.

Efter jobbet slank jag in och hämtade ett paket som visade sig vara den dammsugare jag beställt till hallen. Nu laddas den för att få börja sin tjänstgöring imorgon. Antar att den längtar, det gör jag. Det känns toppen att kunna bli av med sand och grus som dras in i hallen innan det följer med runt i hela huset. 

När den var monterad dök mamma upp med några penséer. Trots den höga risken att de fryser planterade jag dem i en utekruka. Jag brukar nämligen alltid gå med blommor till pappas grav runt påsk så nu har jag chansat vilt. Men med tanke på den höga snövall som omgärdade gravstenen så kanske då är lite skyddade ändå och klarar sig undan frostdöden. 

Kvällen har också bjudit på en promenad i det härliga vädret, knäet klarade sig riktigt bra. Det är jag tacksam för, energin återvände verkligen efter den turen runt byn. 

Med lite kvalitetstid framför teven med det senaste USA-avsnittet om våra favoritagenter blev den här kvällen fullbordad. Bästa dymmelonsdagen på länge!

Vår nya hallkompis laddar upp!

Mamma kom med penséer så det fick bli en chansning att blommorna klarar sig på pappas grav.
Som traditionen bjuder ska det dit en kruka med blommor vid påsk. 

Det blir spännande att komma till jobbet imorgon och se hur många elever vi har på skolan. Förhoppningsvis har alla sjukdomar flytt sin kos under helgen så att alla är krya och på plats. Det är alldeles för tomt och konstigt när så många är sjuka. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin under alla år som jag jobbat varit med om att så många varit borta samtidigt....tror inte det faktiskt.

Den här dagen när det blev sommartid började med körsång, följt av en lång brottningsmatch med tvättamöban i källaren. Jag trodde för ett ögonblick att jag vunnit men tror ni inte att jag nyss hittade mer smutsiga kläder i tvättkorgen.....var kommer all tvätt ifrån? Kan inte mucklorna tvätta själva eller vad är det frågan om.....

Jag har också bråkat med mitt knä idag....tvingade runt det på en promenad i snålblåsten och ruskvädret. Sen dess har det inte varit på särskilt bra humör, det är då säkert. Surknä.....fast resten av kroppen tyckte att det var en uppfriskande promenad. Så majoriteten av Katarina tyckte att det var toppen....vad har väl ett knä att säga till om då?

Nu känner jag mig lagom trött fast klockan inte är så mycket......kan ju bero på den tidiga starten imorse...jag tror att en bok och lite teve blir bra innan det är dags för sängen.

Klubbtävling på jutsun idag. Alltså var det en tidig start som gällde för sonen. Mormor hade lovat honom skjuts så att jag skulle få ta det lugnt en stund på morgonen. Då bestämde jag att i alla fall masa mig upp och göra frukost åt honom.

Men med tanke på de senaste helgernas tidiga start ställde jag ingen väckare. Döm om min förvåning när jag vaknar av att sonen kommer upp i köket.....inte vaknade jag tidigt trots att det har varit det vanliga mönstret ett längre tag. Han fick alltså ingen mammaservis idag utan det blev precis som vanligt....han fixade sin frukost själv. Tur att bra karl reder sig själv.

Medan sonen höll på att packa väskan ringde plötsligt telefonen och jag hann bli orolig att mamma halkat på väg till bilen men det var bara Mr Sam Johnson som ringde från Windows....svaret var kanske inte det smartaste, eller trevligaste men jag skyller på att jag var trött. För Mr Johnson lät väldigt artig och omtänksam. Det jag sa var: Ah, ah, ah, bullshit. Have a nice day....sen lade jag på. Varken mer eller mindre.

Fast jag var ju i alla fall lite artig där mot slutet.....och bullshit är ju just vad Mr Johnson håller på med. Så här i efterhand hade det dock varit intressant att höra hur han skulle försöka luras men jag hade ingen lust att lyssna nyvaken som jag var....han får helt enkelt ringa och försöka lura någon annan stackare....

Fast det bjöd trots allt på ett litet skratt för precis när jag lagt på kommer sonen upp och frågar efter skillnaden på support och kundtjänst när det gäller nya datordelar, då han precis skickat iväg en mailfråga. En kort stund fick jag för mig att Mr Johnson ringde för att ge svar på sonens fråga....tills jag kom på att han köper delar från ett helt annat företag....

Jag ligger och tittar på ett program där ett brittiskt par tittar på olika fastigheter i Karibien med tanken att köpa ett semesterhem. När jag ser hur palmbladen vajar i vinden syns det hur varmt och skönt det är. Tanken att sitta där på terassen med en kall mojito och bara njuta av de varma fläktarna gör att jag känner att det snart är ett måste att få lite klöver (tre) på trisslotterna eller att våra Lottorader äntligen ger en större vinst än 28 kronor....visserligen är det varmt och skönt här inne med elden som flammar i braskaminen men det är inte riktigt samma sak.

Fast just nu blev det reklam och Stefano Catenacci säger att nya Milda är kockens val. Hans val? Skulle inte tro det....undrar just hur mycket han tjänar på att säga det? Att det skulle vara en produkt han använder i sitt restaurangkök tvivlar jag starkt på.

Jag struntar väl i kockens val och fortsätter att drömma mig bort till ett semesterhus i ett varmt land....där jag har en pool och palmblad som fläktar mig där jag sitter med min drink!

Jag erkänner, jag har tjuvstartat påsk! Med tanke på att påskhelgen brukar gå så fort beslutade jag mig för att redan idag ta fram våra påsksaker.

Nu är de på plats, påsksakerna, det som saknas är påskgodis i påskäggen. Men det kommer förhoppningsvis påskharen med....annars är risken stor att vi blir utan.....

Tuppen/ kycklingen tittar ut! Längtar nog efter våren. 

Kanske har påskhönan lagt äggen runt ljusstaken....

Sonens påskkonstverk har kommit fram igen. 

Pip, säger lille Ullis!

Vår fina trähöna pryder sin plats i vardagsrummet.

Vad är det där?

Vår fina bonad som önskar Glad Påsk.

Tänk om det skulle vara godis i alla ägg.....

Ägglyktorna lyser fint nere i gillestugan.