I går smög jag ut i garaget igen och provade att trycka ner kopplingen....och det gjorde inte det minsta ont...lite stramt kändes det men det kan man ju stå ut med.....
Därför tog jag med mig Sudden ut i garaget ikväll, backade ut bilen och körde några varv runt byn. Det kändes rätt okej, inte så att jag törs ge mig på att köra varje dag, risken för bakslag är ju rätt stor. Men en liten övningstur nu och då törs jag nog ge mig på. Nu värker det lite men inte så farligt faktiskt, återstår att se hur det känns i knäet i morgon...
Rekord är det i alla fall, bara  två och en  halv vecka sen gipset togs bort....tänk jag tyckte att det gick fort efter förra skadan när jag kunde köra efter fem och en halv vecka....
Men som sagt, jag ska nog inte gapa över för mycket så här i början utan ta det försiktigt några veckor till i alla fall så jag vet att knäet håller! Det vore ju dumt att ställa till med något nu...

God middag!

Sitter och tittar på herrarnas stafett efter att ha tagit en promenad ute i det underbara vädret. Där solen ligger på droppar det från taken, det ger löften om att våren kommer till slut. 

När jag kom tillbaka in förberedde jag middagen. Det ska bli köttfärsbiff med god peppar och timjankryddning. Med fetaostsmulor i också för extra mycket smak. Efter att ha stekt biffarna gjorde jag en sås i stekpannan med rosé och grönpeppar, grädde och creme fraiche. Den blev ljuvligt god. Nu är det bara att längta och vänta på middagen!

Ute är det en krispigt klar morgon med gnistrande snö, strålande sol, småfåglar som flyger runt huset. En sån vinterdag när det är läge att göra upp en eld och grilla utomhus! Jag kan tänka mig att det blir fullt i slalombackarna idag. Själv tänker jag nog i alla fall ta mig en sparkpromenad.

Det första jag såg i morse när jag vaknade förutom den vackra vinterdagen där ute, var att Whitney Houston dog i natt, 48 år. Dödsorsaken är fortfarande okänd men det spekuleras förstås i att det var hennes drogmissbruk som var orsaken. Läste att både hon och hennes dotter för en period sen lagt in sig på en drogklinik för att bli kvitt sina missbruk. Tragiken runt droger är alltid stor men när jag läser att även barnen i familjen dragits in i missbruket blir den så mycket större....Tänk att en familj kan hamna i en så destruktiv spiral att hela familjen missbrukar droger...det är så oerhört sorgligt.

På nyhetsmorgon uppmärksammar de även fallet i Storbritannien om den tvååring som blev mördad av två  tioåringar för nitton år sedan. Idag är det årsdagen sen den händelsen. Det pratas om vikten av att samhället griper in tidigare för att hjälpa barn som hamnar på fel väg och visar tendenser till beteenden som är skadliga för sig och andra. Det gör ju att man funderar lite över hur det ser ut i samhället nu, med besparingar inom skola, omsorg och vård. Hur ska det ens kunna bli möjligt att sätta in mer stöd och resurser när pengarna för att göra det minskar hela tiden, eller används på fel sätt....

Nej, usch vilken klump jag får i magen, jag får gå fram till mitt fönster och titta ut på den gnistrande snön och alla småfåglar som flyger runt för att lätta lite på obehaget...

Bortbjuden på middag ikväll, sen en skön promenad hem. Njöt verkligen av promenaden, den första på lääääänge. Vilken frihet.....Med spark gick det som en dans, hade kunnat gå mycket längre. Är vädret lika skönt i morgon så  blir det en promenad då också. 

När jag kom hem höll jag på att skrämma slag på sonen....ena kryckan ramlade nerför trappan....det lät rätt ordentligt. Sudden kom springande med panik i blicken på två röda...han trodde det var jag som ramlade. Lättnaden i hans ögon var rätt stor när han upptäckte att jag var kvar på övervåningen! Fy så jag skräms.....stackars sudd!

 

Det är mycket roligare att titta på Johan Olsson än att felsöka!

Vad gör jag för fel när skrivaren inte funkar från sonens dator...det gick ju alldeles utmärkt i det gamla huset med hans gamla dator och då gjorde jag på samma sätt...men nu går det inte. Suck...
Där var det ju lite enklare när det skulle felsökas också eftersom datorerna stod i rummen bredvid varandra. Nu är det en hel våning emellan...upp och nerför trappan.....mycket träning blir det visserligen. Men träning när man är irriterad är nog ingen bra träning tror jag.
Sonen hade skrivit texter på engelskan som han ska ta med till skolan så vi tänkte äntligen fixa till detta med skrivaren....nu får vi lösa det via mail eller usb i stället.
Nu har jag gett upp till en annan dag....

Nu är lördagsförmiddagarna på riktigt igen också...En morgon att ta det lugnt, kliva upp bara för att hämta in tidningen och starta kaffebryggaren, sen krypa ner under täcket igen. Det är härligt det! Då känns det ganska långt till måndag morgon....

Utomhus samlas skoteråkarna vid macken för att tanka upp inför dagens tur ut i det vita, men det fascinerar mig för de tankar mitt i natten också....Det verkar som att de som kör skoter alltid är vakna. Jag undrar när de sover egentligen. Nog för att jag såg skoteråkare där jag bodde förut också men här riktigt kryllar det av dem.

Inte kan det vara ett särskilt billigt nöje heller med ledning av hur ofta det behövs påfyllning i bränsletanken.
Hur har ungdomarna råd med både skoter, försäkring och bränslet? Eller är det mamma och pappa som betalar? Hur har de råd i såna fall för det är ju inte ovanligt att det finns flera skotrar i en familj och crosscyklar och annat med motor också för den delen....

Nu hör jag ljud från källaren det betyder att andra halvan av familjen har vaknat...bra då kanske vi kan äta frukost tillsammans idag om en stund!

Idag måste jag i alla fall träna knä och lår ordentligt. Varken jag eller mitt knä har riktigt orkat med det när jag har arbetat heltid. Det har blivit lite halvhjärtat...Men i helgen ska jag träna på!

Ojojoj, idag landade sommardrömmarna i postlådan i form av Willabgardens sommarkatalog....häromveckan kom frökatalogerna....jag ömsom suckar, stönar, gömmer katalogerna, tar fram dom igen, slänger iväg dom, krälar efter dom , suckar och drömmer....

Mitt växthus, var är du? Hallå??? Var ska jag så mina chilifrön, gurkor, tomater eller sommarplantor för den delen? 

Tittar ut på tomten och allt jag ser är snö, snö, snö....inte ett växthus så långt ögat når. 

Men i katalogen, suck.... där kryllar det av växthus. Stora, små, röda, gröna, blå, svarta, i T-form eller precis hur man vill ha dem. Det är bara fantasin som sätter gränser. 

I drömmarna ser jag framför mig ett växthus i nedre kanten av tomten dit en uppskottad stig genom snön leder..men hur jag än försöker se det när jag tittar ut står det inget växthus där....bara snö så långt ögat når, eller nu ljög jag visst igen...jag ser faktiskt macken också....

För någon månad sen var jag jättekaxig och sa att växthus: Nä det blir det nog inte på flera år....Hur tänkte jag då???  Bara tanken på att det kommer att dröja så länge gör att det känns rent fysiskt jobbigt....larvigt kanske men växthuset är ett andningshål för mig. Att bara sitta där med en kaffemugg en vinterdag när solen värmer skönt där inne. Eller att känna den tunga doften av jord och grönska en sen sommarkväll. Det karaktäristiska knäppandet när de automatiska fönsteröppnarna arbetar. Eller slinka in en stund på kvällen efter en arbetsdag och få lite skit under naglarna....det är livskvalité! 

Det enda som är positivt med att inte ha ett växthus just i år är att jag slipper skotta taket på det....med den snömängd som kommit så här långt hade jag behövt skotta mitt gamla minst 3-4 gånger redan...men sånt glömmer man så fort de första solstrålarna värmer på våren....Nä nu måste jag nog öppna katalogen och drömma mig bort igen.....

Det här är växthuset jag vill ha, fast i svart, bilden kommer från Willabgardens katalog!

Idag blev jag full i skratt när jag kom hem från skolan. Jag hann bara in genom dörren när Sudden mötte upp och berättade  vad han hade hunnit med sen han kom hem. När han pratat klart frågade jag, nyfiken som alltid,  hur han tyckte att det hade gått på de nationella proven idag...han berättade om läsförståelse och vad som varit svårt där sen avslutade han med att säga..." och sen skulle vi skriva en argumenterande text" ........Tänkte för mig själv att han skrev säkert om läxors vara eller inte vara......så kom det: " Jag skrev om läxor"....!!
Jag började skratta och sen ställde jag lite frågor på det han skrivit, han är ju av den bestämda åsikten att skolan hellre får vara en halvtimme längre varje dag och att man borde få göra läxorna då så att när man väl kommer hem är man fri....och jag håller faktiskt med, jag tycker att det är en vettig tanke!
Hur själva skrivandet gick återstår att se, att argumentera muntligt och skriftligt skiljer sig en del. Muntlig argumentation vet både han och jag att han behärskar till fullo!

Fredagsmiddag, sonen gjorde vitlöksbröd  och stekte halloumi med lime, honung och chili.
Jag fick rensa ur den grillade kycklingen och fixa fram grönsaker!

Tro om det är dags att göra kväll nu? Jag har suttit och jobbat i ett sträck sen jag kom hem från skolan. Först som läxläsningssupport, sen med eget arbete.
En kort paus för mat, sen var det dags igen. Klockan har hunnit bli kvart över sju så det känns som ett bra tillfälle att stoppa undan jobbet för idag. Trots att det är svårt....jag har hamnat i bakvattnet efter min sjukskrivning så jag har en hel del att ta igen.
Nu sitter jag och stirrar på disken och undrar varför den inte har försvunnit av sig själv....jag svängde ju trollspöet alldeles nyss...men inte verkar det som om det hjälpte....inte ens ett rejält morr eller mina ilskna tigerblickar hjälper...suck....det gör det ju i skolan....

Jag måste ändå säga att jag är förvånad över hur bra det har gått att arbeta de här första fyra dagarna...mitt knä har inte blivit lika svullet som jag har väntat mig.....ont gör det ibland, men inte värre än att jag står ut. Värsta smärtan kommer faktiskt när jag har suttit med knäet böjt i ytterläge en längre stund....då vill jag nästan vråla....men det går över fort....dessutom hjälper det säkert graderna i det långa loppet.

Dagens middag blev tjockpannkaka med rårivet äpple i smeten, serverad med knaprigt bacon, morotsstavar...och sen...fick vi....lönnsirap i stället för sylt eller socker.....Kände mig lite amerikansk sådär....fast vår middagsmat påminner mer om deras frukost förstås. Men min ugnsform i teflon börjar nog ha gjort sitt..trots att jag smorde den med smör innan smeten hälldes i fastnade det fullt i botten....Pannkakan blev inte vacker men god ändå....

Nej nu är det väl dags att börja jobba här hemma, diska och ...titta på dammtussarna som flyger förbi när de jagar varandra....

Men hallå, vem är det som har bestämt att man ska börja sina arbeten så tidigt  på morgonen. Det är så totalt motbjudande att behöva kliva upp tidigt, i alla fall före åtta på morgonen....hela kroppen protesterar när jag motvilligt släpar mig ur sängen, säger "nej jag vill inte, låt mig sova eller ligga kvar i sängen åtminstone, snälla"!!

Eftersom jag är så trött kliver jag upp så sent som möjligt, därför är varje sekund viktig. Ingenting som stör rutinen får komma emellan för då blir det helt fel för mig. Kliva upp, starta kaffebryggaren, toa, påklädning, hämta tidning, yoghurt, kaffe och tidningsläsande till dess att det blir tandborstning och taxin kommer.

Då.....mitt i tidningsläsandet och dagens första kaffemugg kommer sonen....och vill att jag ska förhöra honom på engelsk grammatik....klockan tio i sju på morgonen!!! Hallå....tidsplanen spricker ju mellan alla me, us, taller och misses.....men som en god mor stoppar jag undan min morgonsurhet så gott jag  kan och genomför ett förhör. Sen ber jag vänligt om tillstånd att återvända till min tidning.....då upptäcker jag att klockan nästan är taxidags, fem minuter kvar tills den kommer och jag har inte borstat tänderna eller tagit fram väskan eller nycklarna eller...då hör jag motorljudet...nej taxin är redan här...Skyndade mig att bli klar men nånstans mellan tandborsten och nycklarna måste jag ha fått stora skygglappar för ögonen för en påse som skulle med till skolan blev kvar innanför dörren hemma....
Pust...
Måste dock påpeka att vi förhört läxan en stund varje kväll så det var ingen sista minutenpanik för sonen utan det var mamman som drabbades av det i stället....

Så återigen måste jag ställa frågan, vem har bestämt att vi ska börja så tidigt på morgonen?
Det borde vara förbjudet för såna som jag eftersom åkomman dessutom medför ett visst mått av humörsvängningar som jag gärna vill bespara min omgivning från.
Jag undrar om det hjälper att skriva till statsministern för att klaga.....??

Så här skulle brevet kunna se ut ...

Hej Fredrik!
Jag är en trött ledbruten ( fyndigt eller hur...) kvinna mitt i livet som snart ska skola om mig för att orka arbeta med någonting annat eftersom du föreslår att pensionsåldern ska höjas...
Eftersom jag förutom brutna leder dessutom lider av en kronisk åkomma som kallas morgontrötthet undrar jag om du kan bestämma att arbeten före klockan nio på morgonen förbjuds......ja förutom för de morgonpigga då..de får gärna jobba tidigt bara jag och alla andra som lider av samma sjuka slipper!
Jag tar även tacksamt emot förslag på alternativa sysselsättningar...men tänk på min åkomma, morgontröttheten...

Vänliga hälsningar, Katarina i Bredbyn!

Nästipp och tår var iskalla trots eld i braskaminen....då är det gott att ha en bastu att ta till. Så skönt, nu är jag varm och go´ om både näsa och tår igen.
Slappar och zappar framför teven innan jag ska upp och jobba lite vid hemmadatorn.
Känner mig fortfarande trött, längtar efter sängen men det känns lite tidigt att lägga sig än.....fast om jag tar bort den ena siffran i min ålder då borde jag faktiskt ligga i sängen nu...men som sagt, lite jobb kvar att göra har jag allt....
Jag har en sak till att erkänna idag förutom hur det gick till vid kvällens matlagning, det är att jag har fuskat lite med knäträningen idag också....Kroppen känns väldigt sliten idag så när jag har haft rast kändes det som om soffan med benet i högläge var det enda givna.
Här hemma blev det inte heller mycket tränat ikväll, jag låg i soffan och arbetade vid min bärbara dator och sen, ja då bastade jag ju.....Nu sitter jag visserligen och tränar lårmuskeln men med tanke på att jag ska träna flera gånger om dan så räknas det knappt....Jag tröstar mig med att det faktiskt är träning i sig att jobba heltid.....

Tänkte bara visa att jag visst kan....laga mat som inte kräver något hackande eller sånt...lite stekning bara....Eller nu ljög jag visst, jag hackade lite smörgåsgurka som jag blandade med majonäs och svartpeppar. Lite fuskremoulad helt enkelt....I korvbröden döljer sig fiskpinnar......Inte det mest näringsriktiga kanske men himla gott när benen är trötta och inte orkar så mycket. Faktiskt något att rekommendera, att steka fiskpinnar och stoppa i korvbröden. Så idag kallas de inte korvbröd utan fiskbröd!
Oops jag ljög visst igen, glömde tala om att sonen gjorde det mesta... Men jag kom med många uppmuntrande tillrop, det är jag jättebra på!

Ännu en arbetsdag till ända. Den började lugnt på biblioteket under förmiddagen för att fortsätta lika lugnt i Norrflärke. Idag kollade jag igenom vad eleverna har hunnit med så jag vet hur jag ska lägga upp jobbet den här veckan och framöver. Tänk att det är så roligt att arbeta igen, men jag måste erkänna att nu är jag lite trött.
Skulle inte ha något emot om någon plötsligt kom och lagade middag åt oss....
Ligger i soffan och bara vilar mig, tänker på hur snabbt det går att komma in i arbetsrutiner igen...just nu känns det om om jag har jobbat länge, länge. Ändå är det bara två dagar. 

Det ska bli intressant att se hur jag klarar mig från förkylningar och annat, det hostas och kraxas, kanske inte så mycket i Norrflärke men väl i Bredbyn. Andra klagar över ont i magen och om jag förstår det rätt går det magsjuka på sina håll. Sudden har i alla fall pratat om det. Så risken att jag åker dit på något är nog rätt stor. Efter att ha varit hemma nästan två månader kan jag tänka mig att min motståndskraft är lägre än vanligt.

Jag blev i alla fall lite mindre vilsen idag för de ringde från vårdcentralen och talade om att de fått tag i en vikarie istället för min sjukgymnast, så nästa vecka får jag gå dit igen. Hurra!

Men vad ska vi äta till middag????

Nej nu blev jag vilsen....riktigt vilsen.....fick reda på att min sjukgymnast är sjuk igen....minst tre veckor....aaaaaahhh. Jag hoppas verkligen att de får tag i en vikarie....jag behöver min mätning, peppning och fler övningar hela tiden!
Tur i oturen är ändå att det är min tredje skada, trots allt sitter jag inne med en del erfarenhet vad gäller övningar och annat men ändå.....surt är det.
När Sudden åkte till ju-jutsun smög jag ut i garaget och provsatt förarsätet i min bil. Jag orkade trycka ner kopplingen och flytta foten men det gjorde ganska ont...men nog är det så att jag kommer att slå rekordet vad gäller bilkörning från förra gången det är helt säkert...
Om en vecka tänker jag gå ut och prova igen.....

Nog var jag trött i morse, men jag tog mig ur sängen och in i taxin. Väl framme på jobbet slog jag mig ner i soffan med en kaffemugg och surrade med mina arbetskamrater innan det var dags att börja skoldagen.
Åh, så roligt att få träffa alla underbara elever igen. Dagen gick alldeles för fort bara. Längtar redan till i morgon!

Efter lunch satt jag och gick igenom papper och annat som hade samlats på hög, skönt att hinna med det så här i början av veckan. Sen skrev jag en planering över nästa arbetsområde, fast eller flytande som vi ska börja med i slutet av veckan. Vintertemat som de har arbetat med under de veckor jag varit sjukskriven kommer att fortsätta parallellt ett tag till, det är lite lösa trådar att fånga upp så att de får slutföra det fina jobb som är påbörjat.

Peppar, peppar men det känns rätt okej i knäet. Jag körde ett träningspass varje rast och sen vilade jag innan det var dags att gå in till eleverna igen. Inte är knäet speciellt svullet heller. Jag är faktiskt lite förvånad att jag känner  mig så pass pigg, energin flödar. Hoppas det fortsätter så.

Nu är det dags....arbetsryggsäcken är packad och står i hallen och väntar, kaffebryggaren är laddad, mugg och yoghurtskål står framme och väntar på att det ska bli morgon. Jag har tagit fram kläder, ja det mesta är förberett för en arbetsdag i morgon.

Men nog känns det konstigt att det plötsligt är jag som ska kliva upp först i huset igen...sen mitten av december har jag kunnat ligga kvar i sängen när sonen gått till skolan...men nu är det slut på de latmanstiderna.

Det kommer att bli jättekul att träffa alla i morgon men samtidigt lite underligt..även om jag har varit delaktig i det som hänt på skolan så har jag trots allt varit borta ett tag...det gör att jag känner mig lite "off" men jag skulle tro att lagom till första rasten har jag ramlat in i yrkesrollen igen. Det brukar gå rätt snabbt.
Bara taxin kommer så och det lär den ju göra, det har ju fungerat förut så varför skulle det inte funka nu.

Det kommer också att bli spännande att se hur mitt knä håller för en arbetsdag. Rapport kommer i morgonkväll, för nu är det slut med flera inlägg per dag...det hinns inte med när jag jobbar. Upptäckte förresten att i helgen har jag nått tusen inlägg. Det är rätt bra tycker jag med tanke på att jag bara bloggat drygt ett år. Vi ses i morgon efter jobbet!!

                                

Idag känns det som om allt jag gör är mer på riktigt än det har varit ett tag nu.
Eftersom jag ska börja jobba i morgon så är de göromål man gör på helgen viktiga för att underlätta veckan som kommer.

Jag har blandat skidåkning på teven med lite smått och gott här hemma. Strukit undan den enorma tvätthög som fanns i källaren, burit undan allt till garderoben, lagat lite mat och tränat mitt knä.
Sudden har även han gjort sin del, tagit in ved, renbäddat sin säng, tagit reda på sin tvätt, gjort läxa och nu tar han en paus och spelar på sin ps3:a.
Min paus innebär att jag kollar in herrarnas skidskytte samtidigt som min lårmuskel får arbeta.

Köttgrytan har puttrat klart på spisen och sprider en härlig doft i huset. Smakrikt, mört och gott. Med pressad potatis blir det en toppenmiddag att se fram emot. Men inte ännu, vi har nyss fikat!