torsdag 21 maj 2015

Idag var det tur att vi inte var fler än två som skulle äta. Förpackningen med gnocchi till fyra personer räckte precis till oss två. Inte särskilt ofta jag lagar så precis med mat. 

När middagen var uppäten hade jag fått tillräckligt med energi för att ta itu med en av mina favoritsysslor.....gräsklippning. Trodde ni på mig? Nej precis, det är inget jag gillar.  Mitt knä gillar det inte heller. Antagligen därför det blivit en hatsysselsättning. Men jag hade inget val. Nästa vecka finns inte någon tid alls....och då hade det inte blivit kul. Trots avsaknad av värme under maj har gräset växt.

Nu sitter jag nere på ÖJC och kollar in sonens träning. Det betyder sen kväll. Imorgon har han sovmorgon,  inte jag. Orättvist!!

måndag 18 maj 2015

Gaaahh, hur kan de?? Sluta med den värsta cliffhangern någonsin eller för att vara exakt....flera. Så oerhört fräckt när slutet närmade sig och vi trodde att allt ordnat sig och var lugnt.  Ikväll när jag och sonen äntligen kunde sitta ner tillsammans och se det sista dubbelavsnittet av Agents of Shield så har de gjort så att vi bara gapade, stirrade i förfäran på varandra och undrade vad det var som hände? Frågan när säsong 3 kommer blev plötsligt akut att få svar på.....hösten 2015 verkar vara fallet efter att ha googlat på abc:s hemsida.

Det känns ju lite dubbelt då jag å ena sidan helst av allt vill han sommar länge, länge. Å andra sidan längtar jag redan till dess att det blir höst och den nya säsongen kör igång. Vad var det som spreds i havet, var det den substans som dödar människor eller den sort som väcker Inhumans? Törs vi äta fisk eller ta en Omega 3 tablett? Vad hände med Jemma? Är hon fångad? Död? Kommer vi att se henne igen? För att inte tala om Ward....det kräket....usch frågorna är alldeles för många....hjälp!!!

söndag 17 maj 2015

En helg med några extra lediga dagar kan gå väldigt fort. Väldigt fort. Plötsligt är det söndag kväll och jag ligger i soffan och väntar på att sonen ska ringa och tala om att de är i Härnösand. Då vet jag ungefär när jag måste åka hemifrån för att hämta upp honom i Överhörnäs. Men de har en bit kvar dit, så än får jag vänta ett tag.

Jag har i alla fall hunnit med några av de saker jag har föresatt mig att göra, städa, ta reda på tvätt, sortera en massa papper (hann i alla fall hälften), läsa, ta promenader och slappa.

Ett årsmöte på jutsun i eftermiddags hann jag också med. Så dålig uppslutning som idag har det aldrig varit....sammanlagt var vi endast tolv....skamligt med tanke på att vi är runt 140 medlemmar.

Nu återstår att planera upp veckan som kommer, men eftersom sonen inte ska hämtas förrän senare hinner jag det också, om jag sätter igång nu.

Misstänker att han kommer att vara lagom mör i morgon, gäspningarna lär synas i skolan. Jag tror att jag kommer att vara lite trött jag också, även om jag inte suttit i en bil från Lund. Jag gillar att få mina åtta timmar......och så blir det inte natten som kommer.

Bäst att planera morgondagen nu....så att jag inte har det kvar när jag kommer hem.

lördag 16 maj 2015

Snacka om att jag jobbat hårt idag med hög puls och svettig rygg som resultat....Jag började med kaffe och tidningen, sen startade jag en tvätt innan livestreamen från Dalby Open började. 

När den körde igång såg jag sonen först av alla så där blev jag sittande i soffan och kollade på matcherna i fight i väntan på att duon skulle starta. Till slut började duoparen värma upp och deras matcher kom igång. 

Pulsen var lika hög på mig som efter det värsta träningspass och svetten rann på ryggen. När de i sonens första match riktade kameran åt ett annat håll vrålade jag så att det förmodligen hördes många mil. Hade någon hört mig hade de förmodligen inte trott att jag var riktigt klok....kanske lyssnade de på mig för plötsligt fick jag se sonen och hans vikarierande duopartner på mattan. 

Efter alla deras matcher fortsatte det med fight men plötsligt slutade livestreamen att fungera. Det tog jag som ett tecken att det var dags att kliva upp ur soffan och ta en promenad. En lång skön tur som avslutades med en gourmetmiddag.....pommes med ketchup! Det är sånt jag lagar till mig själv när sonen är bortrest....
Jag gick Sjönäsrundan. 

Gourmetmiddag, pommes med salt, dillkrydda och ketchup.

Natten som gick vaknade jag till och njöt av den sköna känsla som en nyss renbäddad säng ger. Lakan som fortfarande är härligt "kripsiga" och sköna. Att borra ner huvudet i kudden och dra upp täcket om sig då är helt underbart. Då kände jag mig tacksam att jag var lite huslig igår...

Längtan att ligga kvar i sängen är därför stor men så kommer det inte att bli.  De kör snart igång livestreamen från tävlingen i Lund. På youtube visas tävlingarna från en av mattorna. Spännande att se om någon av våra tävlande skymtar förbi! Så nu ska jag först ge mig ut på en liten promenad, sen startar jag streamen på teven nere.....heja alla tävlande!

fredag 15 maj 2015

Jag förvånas alltid över hur huslig jag känner mig när jag lyckats städa huset själv....känslan av att ha uträttat ett stordåd är enorm. Lite märkligt eftersom att städa, det är ju sånt där alla gör. Mer eller mindre frekvent förstås. Jag gör det mindre frekvent.....det kan ju vara därför jag känner mig så nöjd. Dessutom blänker alla fönster fortfarande, bara en sån sak.

Om jag nu bara kunde få något gjort åt tvättamöban då skulle jag kunna kalla mig drottning av hemmasysslor.....i alla fall en kort stund. En dag eller så.....

Faktum är att lika förvånad som jag är över de gånger min husliga sida tittar fram, lika förvånad är jag över mängden tvätt som alstras i detta hus. Tänk om man kunde omvandla tvättberget till energi....då skulle elräkningen bli billigare. Nu är det ju precis tvärt om, elmätaren snurrar på bra. Det sura här är att det inte bara finns en smutsamöba. Den rena är minst lika stor, om inte större......hur svårt kan det vara egentligen att ta reda på ren tvätt???

Fast tanken att få kallas Drottning av hemmasysslor lockar.....undrar om man får bära en krona då? Det skulle jag gilla....men det får bli en annan dag. Just nu vilar mitt onda knä och har bestämt att så ska det vara resten av kvällen.

Bilden ljuger, det ser ut att vara mycket mindre tvätt än det är i verkligheten.

torsdag 14 maj 2015

Igår gjorde jag något som inte hör till vanligheterna i det här huset. Jag putsade alla fönster både på insidan och utsidan. Plötsligt blev världen lite klarare eller för att vara exakt....väldigt mycket klarare. Faktum är att det riktigt blänker om rutorna när man kommer och går mot huset. Fantastiskt. Nu önskar jag bara att det skulle hålla också.....länge.

Nu blänker rutorna.

Trots klarare rutor blev inte jag mer skärpt för det....med tanke på att jag bestämde mig för att avstå från att följa med på tävlingen kom jag på att jag då skulle kunna gå på gökottan i år....
De planerna höll jag fast i till dess att jag sent i går kväll kom på att samtidigt som gökottan startar uppe på Brusberget skulle sonen vara vid OKQ8 i stan.....det får bli gökotta ett annat år. Med tanke på det stormiga vädret hade det nog inte varit någon större fröjd att sitta där uppe på berget ändå. 


Istället mötte vi upp resten av gänget som skulle åka tillsammans i en minibuss mot Lund idag. Glada men trötta barn, ungdomar och vuxna lastade i bussen för att starta den långa resan tillsammans mot vår södra landsända. Förväntan och spänning låg i luften och när jag på väg hem mot Bredbyn låg efter bussen på E4 kände jag ett sug i magen.....lite av avundsjuka....skulle kanske följt med ändå.....men framförallt kände jag av den glädje jag vet att i alla fall sonen känner när han åker iväg med sina tävlingskompisar. På lördag blir det spännande att följa livestreamen från tävlingen!

Snart dags för avfärd.

onsdag 13 maj 2015

Tiderna förändras, det konstaterade jag igår när jag gjorde mina timmar på biblioteket. När jag började där för sådär en tio år sedan var det mycket som var annorlunda. Förutom placering av böcker och datasystem som ändrats är de största förändringarna hur datorer används och hur utlåningen av cd-skivor och filmer ser ut.

Jag kommer ihåg att datorerna ständigt var bokade, en halvtimme åt gången. Ofta fick jag hjälpa elever när de som satt där inte flyttade sig när deras bokade tid var slut. En dag utan att det var fullbokade datorer hörde till ovanligheterna. Nu är det istället så ovanligt att någon sitter där att bokningar knappast behövs längre.....

Dessutom var det högtryck på utlån av musik och filmer. Det reserverades cd-skivor och lånades friskt. Faktum är att jag inte kommer ihåg hur många år det var sedan jag sist hanterade en cd-skiva eller dvd som utlån....allt har ju blivit så mycket enklare med alla nättjänster för musik och film.

Det som inte förändrats särskilt mycket är dock boklånen, de åldrar jag har förmånen att träffa lånar fortfarande många böcker. De allra flesta med glädje och läslust. Precis som de ska vara alltså! För som tur är behöver ju det ena inte utesluta det andra.


söndag 10 maj 2015

Med en mugg med kaffe i handen ligger jag och slötittar på teve och funderar över dagens middag. Vad ska vi äta? Jag har total idétorka.

Ändå är frysen full, några hyllor i kylen är visserligen lite tomma men nog finns ingredienser så att det går att laga både det ena och det andra.

Den stora frågan är dock, vad?? Det är nu jag tänker att det här med matsedel inte skulle vara så dumt ändå. Fast eftersom jag känner mig själv vet jag att det skulle hålla några dagar...högst....så det är inte mödan värt.

Egentligen skulle det nog inte vara något större problem om vi skulle ha en dag hemma. Nu är det inte så eftersom sonen ska träna flera extrapass idag. Därför är det viktigt att middagen går snabbt att laga till när vi väl kommer hem ikväll.....

Förstås finns det ställen som inte gör annat än lagar mat....då gäller det bara att bestämma var vi ska äta....

lördag 9 maj 2015

Låter rullgardinen åka upp och konstaterar att det är grått och blåsigt. Den sol jag hade bespetsat mig på lyser med sin frånvaro.

Då kan jag välja att se på den här dagen på två sätt. Antingen med en suck och tänka att nog är det väl typiskt att vädret inte är det bästa när jag är ledig. Jag som ville vara ute och påta i trädgården.

Eller så känner jag mig helt enkelt glad att det blåser friska vindar ute för då har jag världens bästa ursäkt att krypa upp i soffhörnet med en bok och njuta medan elden flammar i braskaminen. Fast det andra alternativet blir i såna fall inte aktuellt förrän förmiddagspromenaden är avklarad.

Jag behövde inte fundera länge.....jag tänker välja det andra alternativet!

fredag 8 maj 2015

Det var länge sen jag var så trött en fredag som denna. Inte kan jag skylla på att jag haft det särskilt jobbigt i klassrummet, för det har jag verkligen inte. Intensivt men inte jobbigt.

I stället konstaterar jag att jag förmodligen gör något rätt då eleverna tycker att det är alldeles för få skoldagar i veckan och att de slutar alldeles för tidigt. Det kan ju i och för sig höra ihop med det vi jobbade med idag. Matematica och teknik inspirerar. Nu tror jag egentligen att de är väldigt nöjda med att dagarna slutar när de gör men jag förstår deras frustration när signalen att det är dags att städa undan för att skoldagen snart är slut kommer. "Jamen jag är ju inte klar". Tur att det i alla fall är några veckor kvar till sommarlovet.....

Nu njuter jag av att ha en helg som är som ett oskrivet blad framför mig. I alla fall till söndag klockan tolv när det är träning som gäller. Men fram till dess tänker jag samla energi, mycket energi!

Helgen är ett oskrivet blad fram till söndag klockan tolv....eller kvart över elva för att vara exakt.
Vi ska ju till stan!



onsdag 6 maj 2015

Trots en vecka med full fart har jag tagit mig tid att gå ut och gå. Så här långt har det blivit ganska många kilometer sammanlagt. I alla fall för mig och mitt skitknä. Som grädde på moset har höger ljumske börjar trilskas också....men flåset är bättre och jag orkar mer. Dessutom har jag äntligen fått tummen ur och bokat tid hos en ortopedtekniker för att få hjälp med riktiga inlägg. Så det kan bara bli bättre.

I snitt fem kilometer per dag...inte illa pinkat för en tant med knasigt knä....
Igår var jag som så många andra Anundsjöbor uppe på Olympia för att ta del av den paneldebatt som Bredbynskolans föräldraråd arrangerat. Ett välbesökt möte där många hörde de löften som politikerna gav. Kraften i att många tillsammans samlas och visar vad man vill är stor. Nu gäller det bara att politikerna väljer att lyssna och verkligen ser till att vi får en skola i världsklass. Tillsammans går det.

Tråkigt dock att alla med förtroendeuppdrag inte kunde visa respekt för andra när det sades saker som inte passade de egna åsikterna. Att himla med ögonen, se besvärad ut, snörpa på munnen och kasta menande blickar hör verkligen inte till. Så professionell bör man vara att man visar andra respekt även om man inte håller med. Sorgligt och tragiskt att vuxna öppet visar att det är okej att bete sig på ett sätt som inte är okej i relationer med andra. Ett av kommunens fyra ledord är tolerans....sorgligt var ordet...

lördag 2 maj 2015

Idag öppnades minnesbanken när det gäller ALS och hur det påverkade min pappa och hela vår familj när han blev sjuk. Denna fullkomligt vidriga sjukdom. Min fina granne håller på med ett arbete om sjukdomen och behövde en anhörig att intervjua. Där passade jag fint in i profilen. Under intervjuandet slogs jag av något rätt märkligt. Att så många minnen av sjukdomstiden är ljusa trots att sjukdomen i sig är mörk och hemsk.

Jag är i alla fall tacksam att intresse riktas mot ALS av någon som inte själv har personlig koppling till det hela mer än ett uppriktigt intresse att få reda på mer. Det gör att fler får upp ögonen och förhoppningsvis skänker en slant till forskning så att gåtan kan få sin lösning.

Såg nyss på nyheterna att det fötts en ny liten prinsessa i England. Den nyförlösta mamman fick vackert klä upp sig och med ett stort leende visa upp sig och sin nyfödda dotter utanför sjukhuset. Jösses, kan inte en nybliven mamma få lite lugn och ro, må vara att man hör till ett stort kungahus men några dagar utanför rampljuset borde Kate kunna få, tycker jag i alla fall.

När jag såg alla människor skrika ut sin lycka över det lilla flickebarnet och jublande skråla tillsammans då tänkte jag på de barn som jag såg under Humorgalan igår kväll. De oönskade barn som lämnats av sina föräldrar för att de fötts med handikapp. Alla barn borde få mötas av ett jubel när de föds. Och kärlek, massor av kärlek.
Maj har börjat lite småkyligt men jag har ändå hållit på och fixat med sånt som hör våren till. Planterat lite frön i små krukor i växthuset och några fina må vita penséer i en kruka på bron. Det kändes mer välkomnande än de björkkvistar som nyss stod i krukan. 

Dessutom har jag chockat mig själv idag med att tvätta vinterjackorna....jag tänkte att det inte skulle dröja lika länge som i fjol. Då blev jackorna tvättade mitt i sommaren.....fast med tanke på hur varm förra sommaren var kanske jag har gjort ett misstag. Tänk om det blir kallt och eländigt nu bara för att jag har tvättat vinterjackorna.....

Fast nu tänker jag inte göra så mycket mer idag faktiskt. Nu åker boken jag håller på med fram, sen bänkar jag mig i soffan.
Vårblommor i krukan på bron.

Frön i blöt, krasse och luktärtor.

Mer att vattna.

Gardinbyte gjorde så att det blev vår i fönstren också.

fredag 1 maj 2015

Första maj och utanför fönstret är världen grå, grå, grå. Regnet strilar ner och viljan att gå ut är inte särskilt stor. Men med tanke på att jag igår lade frön i blöt kommer jag inte att ha något val idag. Jag måste se till att få ner de i jord under dagen. Tyvärr har jag inte sett till att den nya jordsäcken är inne i växthuset utan den ligger utomhus. Förhoppningsvis slutar det regna så det blir mindre blött....även om det inte blir varmare. Det får bli eftermiddagsjobb.

Ligger och tänker på gårdagen, sista april. Hur viktig den dagen var då jag var yngre, mycket yngre.....typ barn. Det var viktigt att få köpa "vakagotta", kolla in brasan, smällare hörde till och att vara uppe sent. Jag som var en liten hare var lite rädd för smällarna så det största jag hade var 5-öres, fast 3-öres var favoriten. Fast jag tror att jag gillade 3-öres mest för att de var i olika färger faktiskt....

Känslan att sista april är något speciellt har jag inte längre. Jag köpte ju inte ens godis.....inte var jag uppe särskilt länge heller....så skönt det var! Faktum är att det kunde vara vilken dag som helst bara med den skillnaden att det smäller här och där, manskörerna får jobba hårt och det brinner eldar på sina håll.

När den film vi kollade in var slut igår zappade jag runt mellan kanalerna. Humorgalan var ett av de program jag kollade på mellan varven. Sorgen jag kände i hjärtat när jag såg alla barn som inte får den kärlek och näring de behöver gjorde ont.

Den handikappade flicka med de mörka, sorgsna men ändå leende ögonen som berättade att hennes mamma lämnat henne när hon var sju år fick mina ögon att tåras. Nu är hon tolv och mamman hälsar på henne en stund, en gång om året.....jag kan nästan känna hur flickans hjärta brister av sorg och känsla av övergivenhet varje gång mamman stänger dörren och går efter det årliga besöket.

Flickan med de mörka ögonen kommer att finnas på min näthinna länge, länge.

torsdag 30 april 2015

Nu har vi tänt brasan, precis som man ska när det är Valborgsmässoafton. Fast vi behöver inte vara ute och frysa utan kan njuta av elden inne i våra soffhörn. Med lite Marvelfilm på teven i ett rum som snart är fritt från den otäcka doft vi har levt med sen förra helgen. Tack kära luktätar-spray!

Idag försvann ett stort stresspåslag jag har lagt på mig själv ett tag. De sista svaren i årets nationella prov präntades ner på papper. Kvar är "bara" att göra alla sammanställningar, skriva bedömningar, kunskapsprofiler och rapportera in till SCB. Men det är bara mitt jobb, det slipper ju eleverna göra!

Det var hur som helst en skön stund idag när eleverna fick bläddra bland sina prov och titta på resultaten och ställa frågor om det de undrade över. Nöjt leende undrade de när vi ska bjuda in alla vuxna där hemma så att de får presentera sina provresultat. Svaret på det, ja det blev förstås...när jag är klar med att sammanställa allt....Krasst konstaterade mina fina elever då att huvudsaken är att det blir innan sommarlovet. Något jag utan problem kunde lova!

Nu lovar jag att ta det lugnt i helgen, sätta lite fler frön och vifta på tårna så mycket som möjligt!




onsdag 29 april 2015

Tänk att jag alltid ska hitta anledningar att åka vägen ner till stan så ofta jag kan. Är det inte träningar för sonen är det möten via skolan, hyposensbehandlingar eller så drar jag helt enkelt iväg på en resa tur och retur bara för att det är så himla kul.....
Nej det stämmer inte riktigt men faktum är att när vi åkte från stan igår kände jag mig så¨nöjd att det inte skulle bli några fler resor förrän på söndag. 

Efter ett antal samtal med försäkringsbolagen idag fick jag reda på att elaka dofter som biter sig fast i golvmattor och annat inte täcks av försäkringen. (Men om soffa och annat inte slutar dofta täcker allriskförsäkringen det i alla fall). Ett tips fick jag i alla fall när jag diskuterade problemet med Anticimex i Umeå, en spray som tar bort otäcka dofter. 

Hade det varit första april skulle jag ha trott att det var ett skämt men tydligen är det en verklig vara som finns på riktigt. Sprayen kunde finnas på Granngården om jag hade tur......men se det hade jag inte. Däremot fanns den på Clas Ohlson. Och var finns den butiken? Jo i stan! Alltså satte desperata Katarina sig i bilen och körde de åtta milen tur och retur med ett snabbt stopp för att inhandla Yocoair. Sen var det bara att gå loss med sprayflaskan i källaren. 

Om det är inbillning eller magi vet jag inte. Men doften är inte lika påträngande längre. Bästa stadsresan på länge!!


Så här ser de nya lamporna ut, inköpta igår.




Min räddning luktätaren!

måndag 27 april 2015

Ikväll är det jobb vid datorn för hela slanten. Men plötsligt började tankarna bli tröga och slöa och jag hade svårt att tänka. Då tog jag mig en tur runt byn för att få lite frisk luft och ny energi. Kvällen var och är härligt vårlig....Tittar man där snön töat bort kommer grus och skräp fram men lyfter man blicken och ser längre bort då är det bara magiskt vackert! Nu orkar jag med några timmar vid datorn igen.

söndag 26 april 2015

Det är svårt att känna någon riktig förtvivlan över doften i källaren längre. Inte när nyheterna börjar och jag ser den jordbävning som drabbat människorna i Nepal. Vad är då några skärvor av nedblåsta krukor och lampor eller en doft som biter sig fast i rummet lika envist som en igel?

När jag tänker på Nepal, flyktingkatastrofen på Medelhavet, människor som lever i krigets mitt där terror och skräck är det enda som råder, då känner jag faktiskt tacksamhet att jag bor på ett ställe där hus inte rasar på grund av att jorden skakar eller att det blivit träffat av en missil. Att jag har ett hus där flera fönster kan blåsa upp så att krukor och lampor åker i golvet. Att jag i samma hus kan sprida ut flera burkar bakpulver på golvet för att dra till sig lukten. Att jag efter det kan dammsuga och tappa upp varmt vatten och blanda i såpa och ättika för att motverka den fräna doften. 

Tacksamhet kände jag också när jag på kvällen satt i soffan där nere och såg film med sonen och konstaterade att doften inte var riktigt lika påträngande längre. I morse när jag vaknade fick jag vara tacksam att doften inte nådde hela vägen till mitt sovrum utan stannade i källaren. Tyvärr tror jag inte att sonen är riktigt lika tacksam över detta eftersom han bor mitt i dofthärden. Däremot klagar han inte, inte heller visar han någon påverkan på andningen så han står också ut med gott humör. 

Jag räknar med att doften kommer att vara ett minne blott lagom till jul.....

Man brukar ju i alla fall säga att olyckor kommer i tre. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer hos människorna i Nepal, det räcker med en jordbävning. Det i sin tur kommer ju att leda till så oerhört mycket sorg och förtvivlan att det är svårt att ta in. 

Hos oss stämmer det dock, att olyckor kommer i grupp om tre. Nummer ett var en fallerande sprayflaska, nummer två blev de krukor och lampor som kraschade i två fönster och nummer tre några skjortor som blev fulla av kartongbitar i tvätten. (Jag tvättade en väska och glömde botten i maskinen. Som i nästa tvätt gick sönder och spred små, små bitar av kartong i ett fint lager över sonens nya skjortor....) Men som sagt när jag ser på nyheterna känner jag inte någon större förtvivlan längre...fast det luktar väldigt illa hemma hos oss......

Rätt häftigt mönster ändå.

Två burkar med bakpulver spreds ut på golvet. Här på väg att sopas bort efter några timmar.

lördag 25 april 2015

Krönikan i dagens ÖA, skriven av Tomas Izaias Englund, är klockren. Han frågar sig om elever på landet är mindre värda? Precis samma fråga som jag och många av mina kollegor ställer oss varje dag. För att inte tala om hur jag i min föräldraroll upplever att eleverna hanteras.

Precis som Tomas skriver ska ingen skugga falla på vår rektor, Mariana. Hon gör verkligen allt som står i hennes makt med de förutsättningar hon har. Tyvärr verkar tjänstemännen och politikerna inte förstå (eller vilja förstå) problematiken. Jag undrar om ens politikerna efter ett besök på skolan förstår hur det är?

Visst, det är lärarbrist i kommunen men det går alltid att finna lösningar. Personer som sökt tjänsten i spanska har av kommunen blivit nekad tjänstledighet från sitt nuvarande jobb....det gör att jag verkligen tror att tjänstemän och politiker tycker att elever på landet är mindre värda. Uppenbart går administrativt arbete före Bredbynskolans elever. 


Dagens klockrena krönika i ÖA!

Något annat som inte heller är särskilt roligt är att den burk med insektsspray jag skulle bära genom källaren ut genom dörren plötsligt började spraya okontrollerat igår eftermiddag (utan min medverkan mer än att jag bar den). Innan jag hade hunnit få upp dörren och slängt ut burken hade en ansenlig mängd fördelats runt gillestuga och hall nere. 

Den doften var och är inte att leka med. Jag skriver är för trots koppar med ättika, doftljus, eld i braskaminen, vidöppna dörrar och fönster (överallt) under flera timmar så är doften av insektsmedel lika påträngande. Just nu känns det som att sonen för evigt kommer att vara förpassad till sitt rum med stängd dörr.....eller så får han flytta ut i växthuset.....vilket jag nog också får göra för doften har spridit sig upp till övervåningen också.....

Har googlat som besatt för att försöka finna en lösning på problemet.....men hittar inget annat än att använda ättika.....fick tips om bakpulver i går för övrigt....satte ut ett gäng småskålar i natt men det funkade inte heller...inte än i alla fall. 

Notering till mig själv angående detta.....förvara aldrig sprayburkar med insektsmedel inomhus. Framförallt inte om de funnits i huset minst trettio år.....