Vaknade ganska tidigt i morse och kände mig rätt pigg. Varför kan man undra? När det är lördag och jag får sova?? Av vilken anledning kan jag aldrig känna mig lika pigg en vardag?? Totalt ologiskt.....

Fast det gick snabbt över, jag låg och drog mig och vips var jag trött och somnade om. Vilket sett i backspegeln inte var så smart för när jag vaknade igen värkte huvudet lika illa som mitt knä efter en omgång med gräsklipparen.

Då var det bara att kliva upp, ta en tablett och sätta igång med några av alla saker som väntade. Nu när kvällen är här kan jag konstatera att dagen var rätt snäll. Flera maskiner blev tvättade, jag tömde alla krukor på blommor, skördade persilja och bar bort trädgårdsmöblerna från altanen.

Det innebär att Barbafamiljen fått flytta in i växthuset igen. Där kommer de att ha det riktigt trivsamt i vinter. Inte så mörkt. I början av veckan använde jag nämligen en kvart till att sätta upp några ledslingor jag köpt. Fastän de sitter gömda lyser de upp hela växthuset på ett fantastiskt fint sätt när mörkret faller.

Dessutom dammsög sonen, jag torkade golven och min snälla mamma kom och tog hand om den del av amöban som behövde strykas. Inte nog med det på eftermiddagen kom grannen tillbaka och kapade ännu mer ved. Så nu kan vi elda i braskaminen utan en enda tanke på att hitta vedträn med lagom längd....det är bara att lasta in...för att komma åt dem som är för långa får vi nog elda i flera år....

Nu lite film med sonen, lördagsmys!

Det lyser verkligen fint av ledslingan.

Något allvarligt håller på att hända med tiden. Jag fruktar att det pågår någon slags konspiration. Tiden har alltid gått fort men på något sätt har den räckt till det som ska göras ändå, inte alltid kanske men på ett ungefär i alla fall. Men nu!!! Vad händer?? Den räcker inte till på långa vägar, alls. 

Det skulle inte förvåna mig om det sitter någon halvtokig forskare i ett gömt laboratorium insprängt i Alperna som är roten till det hela. Där sitter han och skrockar, helnöjd över att människor överallt irrar runt och inte hinner med det de ska.  På något sätt har han lyckats göra så att dygnets tjugofyra timmar krympt betänkligt så nu roar han sig genom att iaktta mig och andra som likt vilsna sekundvisare jäktar fram utan att hinna det vi vill. 

Alla dessa vardagssysslor som ska skötas, trädgård, städning, tvätt, pappersjobb, träning, blommor, tavlor som väntar på att hängas, älgar som ska jagas, stöd som ska slås ner vid äppelträden.....det går helt enkelt inte ihop längre. Tvättamöban är nästan smärtsamt stor, bara att titta på den ger mig ångest. Faktiskt både den rena och den smutsiga högen. 

Dammråttorna fröjdar sig så man kunde tro att det var deras hus. De virvlar runt i en lustig dans. (Tänk om det var jag som kunde dansa så...) I morse när jag satt i hallen och tog på mig skorna på väg till jobbet råkade jag titta in i köket.....då syntes tydliga fotspår på det inte längre så svarta golvet.....

Men jag tänker då inte ge professor Knasboll tillfredsställelsen att se mig bryta ihop över allt som inte hinns med. Nej då jag försöker att fokusera på det som är positivt. Jag har toppendagar på jobbet med mina elever (fast vi hinner inte heller allt vi vill....), en av mina grannar kom igår och sa att han ville kapa min ved åt mig (nu har vi färdigkapad ved som räcker längre än en vinter), jag har inte bara smutsig tvätt utan även ren tvätt (den är bara inte undanplockad ännu), världens mest underbare son lagade middag (godaste pizzan), mamma bjöd på fredagsfika (hembakad Schwarzwaldtårta), mitt soffhörn är fantastiskt skönt (och den kalla smakar gott). 

Det var några exempel över allt jag har att vara tacksam över och glädjas åt. Fast jag tror ändå att det pågår någon slags konspiration mot tiden....vänta ska ni få se!!

När jag vaknade under mitt eget täcke i morse kändes det som att jag inte sovit hemma i min egen säng på minst en vecka. Trots att det handlade om en natt, en enda natt. Egentligen tror jag att det var det faktum att det var söndag och jag kunde ligga kvar som gjorde att den känslan infann sig. Med tanke på att jag längtat efter sovmorgon en hel vecka njöt jag av den extra mycket.

Anledningen till natten borta var en mycket trevlig anledning. Efter jobbet i fredags plockade jag upp sonen på skolan och sedan åkte vi till Dalarna för att fira en av mina morbröder som fyllde år. När vi kom fram på kvällen fick vi en god middag och härligt umgänge med familjen en bit in på natten, värd varenda mil i bilen. Sedan en natts sömn, en liten shoppingtur innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen framåt eftermiddagen igår.

Och nu, som sagt, slö morgon under täcket innan det är dags att ta tag i dagen. Tvättmaskinen ska snurra, skoljobb ska förberedas, mat ska lagas, sonen ska träna med sin duo-partner så en resa till stan blir det också.

Jag tror att det har blivit dags att göra klar körsbärslikören kanske...måste kolla men nog borde bären ha fått sina tre veckor i starkvarorna nu. Under shoppingrundan igår köpte jag i alla fall in ett gäng små söta flaskor att tappa upp dropparna i, så det enda som återstår är att koka upp sockerlag och sedan blanda med den silade vätskan.

Men först, en mugg kaffe till så att jag vaknar till riktigt.

Snacka om att ha tur....efter att ha tränat mitt knä hos sjukgymnasten kom jag hem och började dra ut gräsklipparen för att ta ett varv runt tomten. Då kom min snälle granne och sa att det bara var att lämna den framme så skulle han ta hand om den långhåriga mattan. Snacka om att bli bortskämd. Istället för att slita på tomten tog jag mig en promenad runt byn. När jag var längst bort svullnade mitt knä upp och började vrålvärka.....men det var bara att bita ihop och linka hemåt. Tänk vilken tur att jag slapp gräsklippningen, törs inte tänka på hur det skulle ha känts om jag klippt gräset också.

Nu sitter, eller rättare sagt halvligger, jag i soffan med foten högt och vilar knäet. Då går nog svullnaden ner snart och det känns bättre. Tur att det förmodligen är glömt imorgon.

Min högra axel talar om att nu kan älgjakten börja. Bössan är inskjuten och klar. Lite lagom öm sådär som den blir när man skjuter ett antal skott med jaktammunition och inte riktigt är van vid det. Men nu vet jag att bössan går som den ska, det är skytten det hänger på hädanefter (det var det i och för sig under inskjutningen också...).

Sonen fick också följa med, fast han slapp de "tunga skotten" och fick skjuta med övningsammunitionen jag tog med. Det var första gången han provade och skotten satt där de skulle, bra jobbat! Jag tror att han fick blodad tand med tanke på att han börjat plugga för jägarexamen på skolans elevens val. Det blir nog en jägare av honom också till slut....

Nu slappar jag i soffan ett tag och kollar lite teve för ovanlighetens skull den här tiden en vardagskväll. Det känns härligt lyxigt.

Många som åkt förbi vårt hus har säkert lagt märke till våra äppelträd som intagit en alltmer liggande position. Dignande under tyngden av äpplen har jag oroat mig för att de ska blåsa omkull när vindarna friskar i. Därför hade jag inget annat val än att beskära träden hårt. Det sved i hjärtat men nu kanske de klarar höststormarna i alla fall så att de får chansen att uppleva ännu en vår och sommar.
Sen får vi förstås se hur de mår när våren kommer. Fast hur det än blir hade de aldrig överlevt en höst och vinter till. Nu borde jag slå ner en påle vid varje träd och binda upp dem också.....så att de får lite extra stöd i livet.....får kanske bli en tur till Granngården nån dag.

Ett av träden innan jag var elak mot det och beskar det hårt, hårt.

Nu är det bara pinnar kvar, båda träden har utsatts för min hårda behandling.

Mitt växthus är nog det bästa växthuset som finns. Speciellt sedan i torsdags då elen kopplades in.  När mörkret föll och det började bli lite svalt var det bara att koppla in värmefläkten och vips var de inte svalt längre. Att dessutom kylboxen gick att koppla in i eluttaget gjorde ju inte saken sämre, då höll sig drycken kall och god. Den gamla ljuskronan fick äntligen invigas också, den spred ett härligt sken och gav ett mjukt ljus därute.

Sedan var det förstås sällskapet som gjorde att det blev så alldeles särdeles lyckat! En kväll i alla fall jag kommer att leva på länge.

Det var varmt och mysigt inne i växthuset.

Jag fick en alldeles speciell flaska med gyllene vätska.

Ljuskronan lyste vackert trots att den är lite sned.

Mitt i veckan och jag sitter och funderar på vad jag kan ha glömt.....almanackan i telefonen är tom, jag har inte fått några påminnelse-sms från någonting, sonen har inte missat någon träning, jag kom ihåg att hämta hem bilen från verkstan i eftermiddags (takboxen hade kommit och var redo för montering), mötet jag skulle vara med på blev inte heller bortglömt....förmodligen är det lugnet som gör att jag tror att jag glömt något.

Ja egentligen skulle jag väl försöka göra om det jobb som gick förlorat i söndags men tyvärr infinner sig inte inspirationen. Förhoppningsvis dyker den upp förr snarare än senare, inspirationen alltså.

I lokaltidningen läser jag om en man som anmält sin hustru för ofredande.....orsaken är att hon ringer för ofta till hans jobb så att han blir störd. De är alltså gifta med varandra.....undrar hur länge till? Fast det jag egentligen undrar är om det verkligen stämmer det som står i tidningen? Känner mig lätt tveksam.....

På facebook dyker det upp små hjärtan på kvinnliga vänners statusuppdateringar igen. Misstänker att det gäller bröstcancer även denna gång. Det ska vara ett sätt att uppmärksamma denna eländiga sjukdom, men i hemlighet....varför i hemlighet?? Inte ger det speciellt mycket pengar till forskning eller ramlar det på något mirakulöst sätt in pengar bara genom att hjärtat sätts på statusraden?? Att uppmärksamma behovet av pengar till fortsatt forskning är ingenting som bör göras i hemlighet tycker jag...sätt in en slant istället för att sätta ut ett hjärta!!

Idag har jag för övrigt fått erbjudande om att skriva riktade texter för att på det sättet börja tjäna pengar på bloggen. Även där känner jag mig tveksam, har tackat nej förut för jag gillar inte att läsa bloggar fulla av reklam själv....å andra sidan är ju pengar alltid pengar...tål att fundera på men jag tror att jag avstår mammon ett tag till.....kanske....

Nog är det en underbar känsla när eleverna intar klassrummet igen. Att mötas av tjugofyra par, förväntansfulla, glada ögon fulla av spjuver och bus är något alldeles fantastiskt. Så var min måndag, ett klassrum fullt av positiva vibbar som flög runt och spred glädje och trivsel. Det är de stunderna som gör att jag vet att jag är på rätt plats och har det jobb jag ska ha.

Den här dagen var det biblioteksjobb och sen konferenseftermiddag. På väg till bilen när jag skulle åka hem möttes jag av ett gäng hoppande och studsande barn som med glädje utropar att de längtar till imorgon. När jag frågar vad de längtar efter studsar de ännu mer och ögonen strålar medan de ropar ut att det är ju skolan de längtar efter! Förstår ni då vilket underbart jobb jag har! Det är ju helt omöjligt att inte längta till jobbet då.

Det enda jag inte längtar efter att kliva upp. Det är så tungt när klockan ringer på morgonen, jag funderar så på hur jag ska göra för att bli pigg. Lägga sig tidigt, visst men det hjälper inte har jag upptäckt. Fast å andra sidan är det ju ingen hit att lägga sig sent heller.....

Nu tänker jag i alla fall läsa en stund och sedan ska jag försöka somna i rimlig tid ikväll. Då kanske jag inte känner för att slå en slägga på klockradion när den börjar spela imorgon bitti......
Tänk om morgondagen istället blir ett av de få tillfällen jag vaknar och känner mig morgonpigg....det skulle vara härligt!

Jag var ståndaktig idag, det innebar att boken och soffhörnet fick stryka på foten. Istället fixade jag med tvätt, lagade en av sonens dräktjackor, bakade äppelmuffins och sedan jobbade jag. Skrev och planerade eftermiddagen lång. Men när sidan jag arbetade med plötsligt stängdes ner och flera timmars jobb gick förlorat tappade jag sugen.....Trots att mitt mantra vid datorn är spara spara spara verkar jag ha missat det någonstans på vägen. Måste ha glömt att den sidan inte har autosparande.....När jag öppnade upp igen var det mesta av jobbet borta.....då lade jag ner.... i alla fall ett tag. Efter att ha ätit middag tog jag dock tag i det igen, dock inte samma jobb som försvann....det är fortfarande kvar att göra...en gång till....men det får bli en annan dag.

Nu när kvällen är här tänker jag unna mig en stund i mitt favorithörn, med en bok. Något jag längtat efter hela dagen.

En riktigt regnig dag passar perfekt för att få en massa saker gjorda inomhus. Det finns tvätt, både ren och smutsig som pockar på uppmärksamhet, äpplen som väntar på att jag ska göra något med dem, skoljobb som bara måste fixas idag, lite matlagning lär väl stå på programmet också....och som sagt, regnet är ju ett perfekt upplägg för att göra saker inomhus.

Å andra sidan är regnet en hög motivationskälla till att göra upp en eld i braskaminen och placera mig i soffhörnet med en bok och nog drar det bra mycket mer än allt det andra.....men jag tänker att om jag gör undan de saker som absolut inte kan vänta då är soffhörnet mitt sen resten av dagen. Så får det bli! Om jag lyckas meddelas sen.....jag tänker i alla fall göra ett uppriktigt försök.

Just nu sprider sig "ALS ice bucket challenge" som en löpeld bland många av jordens länder. Det är ett sätt att sprida medvetenheten om den fruktansvärda sjukdom som, bland så många andra, min pappa drabbades av. Man häller iskallt vatten över sig, filmar det hela och lägger ut filmen på internet samtidigt som man uppmärksammar någon organisation eller forskningsfond som arbetar på att lösa gåtan ALS.
Vem som startade det hela är inte helt klarlagt men äran tillskrivs oftast Pete Frates och hans vän Pat Quinn, båda ALS-patienter. De upptäckte denna utmaningsform i juli detta år. Då var Pete alltför sjuk för att själv utföra utmaningen så han bad släkt och vänner göra den åt honom (enligt kvällstidningarna). Sedan har detta spridit sig över hela världen.

Att samla in pengar till forskning runt denna fruktansvärda sjukdom, som det inte finns något som helst botemedel till, är för mig en hjärtesak med tanke på att sjukdomen tog min pappa och fortsätter sin grymma framfart. Dessutom hoppar den ner i åldrarna med drastiska steg. Därför är det så viktigt med pengar till forskning.

Skänker man pengar till exempelvis Hjärnfonden går en del av pengarna till denna så viktiga forskning. Då är det till exempel Peter M Andersson som forskar vid Umeå universitet som får ta del av dem. Men vill man säkert veta att alla pengar man skänker går direkt till forskarna i Umeå föreslår jag att pengarna sätts in direkt på postgiro 78 14 71-8 istället. Då kommer de till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap i Umeå utan någon som helst omväg.

Att jag tycker att det är viktigt att pengarna går just till Umeå beror på att där finns världsledande forskare inom detta område, det är där man har lyckats hitta början på några små ändar att nysta i när det gäller den vedervärdiga, hittills alltid dödliga sjukdom. I alla fall jag hoppar över det där iskalla vattnet, jag sätter in pengarna direkt!
Men jag vill på inga sätt förringa de som drar uppmärksamhet till detta genom att hälla isvatten över sig, alla sätt att dra in pengar är bra, så fortsätt gärna, fast jag gör på mitt sätt!

Åh så nära det var att jag skippade träningen idag trots att jag så sent som i morse ringde och bokade tid hos sjukgymnasten. Orsaken? Jo, jag var långt ifrån färdig med mina förberedelser i klassrummet inför elevernas inträde på måndag. Det ser fint ut, det hann jag fixa, men allt annat jag skulle hinna med den här veckan är ogjort....Att sen nästa vecka rivstartar med möten varenda eftermiddag gör ju inte saken bättre direkt, det betyder att söndagen är räddad. Eller så är det jag som är räddad eftersom jag har söndagen att ta till....

Nåja jag var en duktig flicka som inte skippade träningen, det tycker jag faktiskt. Så nu är jag på gång igen, flera tider bokade på dagar det inte ligger möten inplanerade.

Vad gäller jobbet är jag också på gång trots att jag inte hunnit med allt. Jag har i alla fall hunnit tänka mycket. Nu gäller det bara att omsätta alla tankar i praktiken. Det fixar sig säkert bara eleverna kommer på plats, det är alldeles för tomt utan dem!

Ikväll tänker jag i alla fall inte göra ett dugg mer än att slappa i soffan framför teven. Tyvärr gäller det att se till att komma i säng i tid eftersom sonen har upptaktsmöte på jutsun imorgon förmiddag. Alldeles för tidigt för min smak.....min lördagsförmiddag i sängen med kaffemuggen och tidningen bara tvärdog. Det märks att jag inte varit med och påverkat tiden det är då lika säkert som att mitt knä värker.

Godis, önskar att jag hade godis hemma. Undrar om sonen har nån gömma med nåt jag tycker om? Fast har han det är det förmodligen flera år gammalt, det är så det brukar bli....han äter inte så mycket sött nämligen...han är mer av ett chipsmonster. Men jag ska nog göra ett försök trots allt, jag kan ju ha tur.....

Plötsligt har halva arbetsveckan gått och jag funderar hur det gick till? Att det redan är torsdag imorgon trots att jag inte riktigt hunnit med i tanken kan ju bero på att jag suttit vid datorn sent på kvällarna och knåpat med olika skoljobb och planeringar. Kanske inte det smartaste sättet att börja en ny termin men det gäller att suga tag i inspirationen när den dyker upp. I skolan har det varit mycket arbete med planer på olika sätt följt av en kursdag i stan idag. Matnyttiga dagar med fullt fokus på läsåret som kommer. Fast nog känns det lite konstigt att vara i skolan utan elever. De fattas...tur att de dyker upp på måndag!

Om en stund ska vi åka iväg sonen och jag för att bli klippta. Det kommer att bli skönt, sonen tycker att håret börjar bli för långt och tjockt igen och själv har jag en risbuske uppe på skallen. Det är nog nästan så att fåglarna tycker att det skulle vara lämpligt att bygga bo där.....

Efter en seg start igår, den egna sängens värme och mjukhet höll mig kvar länge, fick det bli en trädgårdsdag. Först klippte jag gräset, bitvis var det väldigt långt och på de ställen där gräset inte växt så mycket var det istället fibblorna som tagit över så hela mattan behövdes klippas.

När jag kom längst ner på tomten blev jag lite arg en stund. Vårt vildvuxna hörn på tomten med rosenbuske, malvor (och i och för sig en del ogräs) var borta....när ansvariga för att slå runt elskåpet i slänten mot vägen gjorde det tyckte de att det var deras skyldighet att meja ner växtligheten på vår tomt också....fast de kom nog av sig lite när de upptäckte en ljuslykta mitt i allt för de lämnade en tufsig malva i ena hörnet.....Ingen katastrof i och för sig men lite surt då rosenbusken äntligen började ta sig och få lite storlek.

Positivt var att krusbärsbuskarna och körsbärsträdet dignade av bär. Inga fåglar eller krusbärstjuvar hade varit i farten ännu. Alltså var det bara att börja plocka, mamma kom och hjälpte till så det gick fort att plocka av både krusbärsbuskar och träd. Eftersom många av körsbären växte högt upp kändes det väldigt tryggt att ha någon som höll i trappstegen när jag stod högst upp på den och tog ner de röda bären....fast jag lämnade faktiskt några till fåglarna. 

Nu har det blivit dags att ta hand om det som plockades igår. Det ska bland annat bli körsbärslikör, körsbärssaft och krusbärsgelé. Blir det lite krusbär över fryser jag nog in i små förpackningar för att ta fram en kall vinterdag för att få lite smak av sommar då, kanske i form av en paj eller kräm. 

Många fina körsbär, tänk att jag hann före fåglarna i år.

Till och med krusbären hann plockas innan krusbärstjuven dök upp. 

Tänk för en vecka sedan var vi på väg mot London. Hotellet i närheten av Arlanda var första etappen dit vi anlände förra fredagen. Lördag morgon bar det iväg och efter några timmar på flyget, en kvart på Heathrow Express var vi så framme vid hotellet.
Sedan dess har vi haft en alldeles underbar vecka med massor av god mat, många många kilometers promenad varje dag. IMAXbio, museibesök, olika attraktioner, lite shopping samt mycket buss- och tunnelbaneåkning är delar av alla upplevelser vi har med oss tillbaka. När det bara var någon dag kvar av besöket konstaterade sonen att det fortfarande fanns alldeles för mycket kvar att göra så ett besök till nog kommer att bli ett måste....inte mig emot. Men först måste vi samla på oss en reskassa igen för det är inte direkt billigt i London.

Vi konstaterade i alla fall att The London Dungeons, långpromenad i Hyde Park och Warner Bros Studios (Harry Potter) var det vi upplevde som höjdpunkterna.

London Eye, det stora pariserhjulet som snurrar sakta, sakta blev vi båda ganska besvikna på. Visst utsikten var fin men vi hann bli rätt less innan hjulet äntligen snurrat ett varv. Det mest spännande där var när man skulle kliva på och av.

Då rekommenderar vi en tur ner i Londons mörka historia istället. För en liten hare som jag blev man lagom skrämd utan att det slutade vara roligt och intressant. Fast nog var det otäckt i mörkret hos Sweeney Todd allt....hu....och kloakerna och alla råttor....

Nu känner jag mig i alla fall lagom mör efter att ha sovit runt fyra timmar natten som gick och sedan försökt att hålla en aktiv nivå på hjärnan under den första arbetsdagen...det gick sådär kan jag säga....men innan måndag ska jag nog vara på banan igen.

Första lunchen på en engelsk pub, en äkta engelsk baconmacka. 

Vi promenerade runt i Hyde Park flera timmar.

Levande statyer fanns det gott om i London.

Lite busiga var de ibland också.

Covent garden, där åt vi riktigt god fish ´n chips!

Picadilly Cirkus.

På spaning i Notting Hill.

Lord Nelson högt där uppe.

En av endast tre duvor som uppehöll sig på Trafalgar Square.

British Museum hade mycket intressant att visa upp.

Denna mumie sägs innehålla Cleopatras skelett.

Vår kompis, Nick Fury!

London Eye, ser ju häftig ut i alla fall.

Selfridge & co, fina klockor för sådär en 150 000 pund.....

Modellen av Hogwarts.

Snart kommer alla elever för att äta.

Ingen hemma på Privet Drive 4.

Tro det eller ej men jag packade faktiskt mina kläder igår. Det är bara necessären kvar som ska stoppas ner i väskan.
Fast nu vet jag varför jag alltid packar i sista stund....mina tankar snurrar väldigt mycket just nu. Undrar om jag har packat rätt kläder? Behöver jag en extra tröja? Skulle jag kanske ta ett par extra skor? Har jag verkligen packat rätt byxor? Men jag stålsätter mig, jag ska inte packa något mer. Packat är packat även om det var i god tid den här gången, kvällen innan resan....

Trots allt är ju pass, biljetter och pengar det viktigaste. Ja den medicin jag tar varje dag är ju inte helt fel att ta med sig heller förstås. Men allt detta ligger snällt och väntar i köket, bara jag kan bestämma mig för vilken väska jag ska ta som handbagage.....jag måste ju ha något kvar att besluta om i sista stund!

Än har jag dock tid på mig, det ska bli schnitzel till lunch på Gästis. Då har magen fått en bra start på resan.

Nu ska jag passa på att njuta av en mugg gott kaffe, lite morgontidning och sen ska jag försiktigt börja närma mig väskbeslutet.....

Det är lite märkligt men jag har svårt att tänka mig att åka iväg på semester utan att städa bilen....förmodligen ett arv från pappa som alltid tvättade och städade bilen innan vi skulle åka iväg på somrarna.
Sagt och gjort bilen svabbades på ut- och insidan. Som tur var hjälpte sonen till så det tog inte så lång stund.

Sen har jag hittat på en massa olika saker för att slippa packa........lika roligt som det är att resa lika tråkigt är det att packa nämligen. Istället för att packa har jag kokat egen pizzasås av tomater från växthuset, hälsat på grannen, surfat på internet och kollat in Londontips, viftat på tårna, hämtat ut astmamedicin, tagit reda på tvätt, tvättat kläder som hamnat på undantag.....bland annat....Där någonstans insåg jag att det kanske kunde vara en god idé att i alla fall börja fundera på vad jag ska ta med mig.

Sonen är klar med sin packning....jag har knappt börjat....borde hinna imorgon....det är ju tur att det inte behövs så mycket.

Idag är det mulet på himlen, då ska jag passa på att ta reda på de kläder som tvättades igår. Vissa ska nog packas ner i väskan senare idag (eller imorgon om jag känner mig själv rätt).

Jag har rätt så ont i knäet idag för jag insåg att jag var tvungen att klippa i alla fall en del av gräsmattan igår. Den hade växt väldigt ojämnt och skulle ha blivit nästan omöjlig att klippa om jag skulle ha väntat till efter London. Men nu är det gjort och smärtan hinner lägga sig innan det är dags att promenera runt i storstan.

På nyheterna hör jag för första gången på länge en viss optimism när det rapporteras från branden runt Sala. Det största orosmomentet nu är att vinden ska tillta och sprida den ytterligare. Jag hoppas verkligen att det tar stopp nu.

Nu ska jag ta mig en mugg kaffe till, äta lite yoghurt sen ta mig en tur till apoteket och hämta astmamedicin till sonen. Det kan vara bra att ha med på resan...
Dessutom ska jag se om jag hittar något bra fingerplåster. Det läker nämligen fint på pekfingret så jag behöver inte något bautaförband längre.

Idag är det helt enkelt förberedelsernas dag!

Åter hemma efter några underbara dagar i Järvsö. Efter att ha hämtat hem sonen från Ulvöbåten körde jag raka vägen till Hälsingland. Där landade jag hos en av mina goda vänner från lärarhögtiden. Det var dags för den återkommande söndagsmiddagsträffen! Under tiden på lärarhögskolan var vi åtta tjejer som turades om att laga söndagsmiddag. När vi sen gick ut och skingrades för att börja arbeta på olika håll i vårt avlånga land har sju av oss fortsatt att träffas. Först en gång om året men numera är det vartannat år. Fast nu räcker söndagsmiddagarna flera dagar.

Just nu finns vi från Nyköping i söder till Kiruna i norr och jag lovar att det alltid blir underbara dagar, alltid! Förutom att man blir bjuden på vansinnigt god mat har vi fullt upp med att uppdatera varandra hur de senaste åren sett ut. Vi pratar, lyssnar, pratar, lyssnar, skrattar och så gråter vi en skvätt ibland när berättelserna från våra liv gör att känslorna väller över.

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på dessa mina vänner runt om i Sverige, det är så fantastiskt att vi fortfarande har varandra efter alla dessa år. Även om vi inte alltid har så mycket kontakt mellan träffarna räcker vetskapen att de finns där men jag längtar redan till nästa träff 2016!

Fast lite tänker jag allt hinna med innan dess, först står en Londonresa på programmet....

Orbaden, för dagen disigt där en tydlig röklukt från branden i Västmanland kändes. 

En mugg med kaffe, lite surfande på nätets nyhetssidor innan det är dags att ta tag i den här dagen. Jag har en del att göra, lite packande och allmänt plock. Dessutom behöver kylskåpet påfyllning, skulle tro att sonen uppskattar ett välfyllt kylskåp medan jag roar mig i Järvsö.

Hoppas det fina vädret håller i sig ute på Ulvön idag också. Med tanke på att min plan är att köra till Hälsingland ikväll hoppas jag framförallt att de kommer med på båten som kommer till Köpmanholmen vid halv sex. Annars blir det ändrade planer. Fast det går bra det med...

I stora delar av Sverige är det extremt torrt i skog och mark just nu. På vissa ställen är det väldigt länge sedan det regnat. Ett sånt ställe är Sala som nog önskar att moln med regn ska segla in och tömmas över skogsbranden som rasar där och verkar vara svår att bemästra. Men det ser ut som om det är mest i de södra och västra delarna av landet som regnet kommer att falla.

Såg precis en fantastisk film om en chef som hyllades med överraskningssång och musik när han kom till jobbet för sin sista arbetsdag. Ståpälsvarning, helt klart men jag kunde inte låta bli att bekymra mig över portföljen han ställde ifrån sig i början av hyllningen och som sedan inte fick följa med till hans skrivbord....

Nej, dags för dagens andra mugg kaffe och sedan en tur till affären.

Torsdag och fredag, var tog de dagarna vägen egentligen? Gräsklippning, massor av saker till stora återvinningen, tvätt, sonens träning, matlagning så det stod härliga till och taxiservice när sonen skulle med båten till Ulvön. Sen ett besök av en god vän med trevliga snackfyllda timmar, icke att förglömma.


Just nu är det lite svårt med fingersättningen när jag skriver för mitt i matlagningen igår tyckte jag att det var för lite protein i salladen så jag skar helt enkelt bort en bit av fingertoppen, fort var det gjort. Ett helt paket med plåster stängde in blödningen tillfälligt i alla fall men sen ringde jag mamma.....jag insåg ju att plåstren skulle fastna fint i såret om jag inte gjorde nåt åt det nämligen. Då är det tur att jag har en mamma som är bra på det där med såromläggning. Så nu har jag ett klumpfinger, fint inslaget i ett vitt paket som ska bytas varje dag....ja det är inte fingret som ska bytas då utan förbandet. (Kommer plötsligt på att jag gjorde något liknande för tjugo år sedan, fast då var det toppen på ena tummen som for....)

Mitt i omplåstringen igår kom i alla fall DHL-försändelsen med våra Londonbiljetter, nu är det bara att boka platser på bion kvar. Men vi chansar att det finns platser kvar så att vi kan göra det på plats. Vi tänker nämligen kolla in Guardians of the Galaxy på Londons största IMAX-biograf, det är planen i alla fall.

Nej nu tar jag mitt klumpfinger och beger mig ner i källaren för att fixa med tvätten, eller så tar jag en promenad istället....

Nu är vi hemma igen efter en tur till Östersund på några dagar. En av mina allra bästa vänner hade fest med anledning av att även hon fyllt femtio. Visserligen fyllde hon i maj men festen passade hon på att ha under Yranveckan.
Östersund visade sig verkligen från sin bästa sida, solen sken och det var underbart varmt och härligt. Det innebar att middagen kunde avnjutas utomhus och sedan var promenaden från Krogstråket mitt i natten ljum och härlig om än lite besvärlig för fötterna som fick skavsår.

Det blev en härlig kväll helt enkelt bland goda vänner! Ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på mig själv som har så fina vänner.....jag är rik!
Något jag också blev avundsjuk på var alla ungdomar jag såg nere på Krogstråket. Eller avundsjuk kanske är fel ord, lätt nostalgisk och lite suktande efter tider som gått passar bättre. Fast det stämmer inte heller, det är nog mer den känsla jag hade i den åldern jag vill åt. Tänk att jag för en kort stund önskade jag att jag var någonstans mellan tjugo och trettio igen, livet var så härligt okomplicerat då, i alla fall mitt liv. Men den tanken försvann snabbt för jag vill på inga villkor byta ut det jag varit med om sedan dess. Livet har ju gjort mig till den jag är. Fast där nere i partytältet med Ständut blakk som spelade kände jag mig nästan som en barnrumpa igen...

Goda vänner är något jag har här hemma också, och de är dessutom fantastiskt hjälpsamma och gör att jag känner mig rik igen. En stor del av mitt skrot, bräder och gamla hängrännor som låg nere vid tomten körde de iväg till återvinningen trots att jag inte var hemma och kunde hjälpa till....det är vänner det!!

Tydligen hittade de en padda som satt där nere och väntade på en stor fet kyss....fast den får nog vänta....jag känner mig inte särskilt sugen.....

Nog är det bra märkligt ändå, det är tjugo grader ute och jag tycker att det känns kyligt....förvåningen när himlen dessutom var grå var ännu större än kylchocken....
Fast nu är det ju inte så särskilt kallt om jag ska vara helt ärlig, fortfarande härlig sommartemperatur och det är nog många som är glada att det är mer normal sommar. Kanske det till och med blir så att det kan funka med något långärmat på kvällen.
Att rötmånaden är här kändes i alla fall tydligt när jag gick ut för att hämta tidningen, fukten låg tung, som en blöt filt.

Idag är det hundra år sedan första världskriget startade. Tydligen hade den sommaren underbart väder, precis som i år. Det berättar Peter Englund som har skrivit en ny bok som ska försöka dra ut första världskriget ur den minnesskugga det hamnat i. Låter som intressant läsning.

På nyheterna berättar de att många barn skadas i äventyrsbad runt om i landet. Därför ska de kontrolleras under året som kommer, med fokus på att personalen har rätt kunskap. Jag tycker nog också att det borde tryckas ordentligt på vårdnadshavarnas ansvar, att inte lämna sina barn som inte kan simma utan tillsyn. Nu vet vi ju hur fort det kan gå hur bra tillsyn man än har, det räcker att vända ryggen till så naturligtvis är det viktigt att personalen är kompetent också.

Idag ska jag med spänning inspektera tårtan jag har hyrt in i mammas kylskåp...hoppas kolakrämen stelnat perfekt....annars blir jag ledsen i ögat. Faktiskt är det nog många som blir ledsna i ögat då....för jag tänker inte äta den själv.

Dags att fixa med tvätt, vattna blommor, ut på byn och uträtta ärenden och ringa några samtal. Det finns lite att ta tag i denna dag.

Visst är det lite märkligt att muggen med morgonkaffe smakar så mycket bättre utomhus än inne. I den tystnad som råder en söndag förmiddag där det mest bara är naturljud som hörs har jag slagit mig ner i skuggan bakom rönnarna för att vakna till liv. Upptäckte dessutom precis att sonens träning är inställd idag vilket innebär att jag kan sitta kvar här ute en ganska lång stund. Faktiskt så länge jag vill.

Jag har sovit sådär natten som gick, det var ganska varmt inne. Enda sättet att få drag genom huset är att ha ytterdörren öppen och att sova med vidöppen ytterdörr....nja....där går gränsen. Sen kan man ju fundera varför jag inte tar mitt täcke och går ner i gillestugan där det är svalt och skönt?? Lat? Dum? Nåja nu är det härligt i alla fall och tids nog blir det svalt på natten igen och dags för vintertäcke...hu...

Igår gjorde jag slag i saken och bokade en resa till London. Efter ett evigt velande under ungefär en halv dag slog vi till. Även om det är kul att åka till Stockholm känns London roligare. Det finns ju så mycket att se och uppleva i den staden. Faktiskt har jag inte varit där sedan mitt Australienäventyr började...och det är länge sen...typ tjugoett år....

Det blir ett toppenhärligt sätt att avsluta ledigheten på. Förhoppningsvis är flyget på vägen hem i tid så att jag inte kommer för sent till jobbet när det är dags för första arbetsdagen efter sommaren. Men vi flyger inte med Norwegian så kanske går det bra....

Ett hotell nära tunnelbanan har vi fått tag i dessutom. Vi kommer att bo alldeles i närheten av Hyde Park, hundra meter till tunnelbanan och fem minuters promenad till Paddington station som tar oss till flygplatsen på en kvart ungefär. Perfekt...i alla fall låter det perfekt. Tänk hur det kan bli, vi som inte skulle åka någonstans i sommar.....

När jag vaknade i morse var huvudet tungt och hela kroppen kändes trög. Hur lockande var det inte att fortsätta ligga kvar i sängen och sega. Istället gick jag ut på altanen och där i skuggan av rönnarna satte jag mig med min kaffemugg och kände hur jag långsamt vaknade till liv. Hjärnan fick nytt syre och det tunga försvann. Här blir jag nog kvar ett tag till, sen när hettan kommer ska jag gå in och göra lite där inne. Skriva en text som borde ha skrivits i juni, förmodligen boka en resa till London och lite annat smått och gott. Men än njuter jag till fullo av de ljumma fläktar som sveper förbi, fåglarnas långsamma småkvitter och framförallt njuter jag av att alla hundar i grannskapet för en gångs skull inte skäller.

Rönnarna ger skön skugga på morgonkvisten (läs förmiddag).

Jag slår vad om att det samtalsämne som är mest frekvent nu handlar om värmen. Det finns två tydliga läger, det ena som tycker att det är alldeles för varmt. Det andra som gillar värmen och tycker att vi ska sluta klaga.

Jag gillar värmen men har full förståelse för att många tycker att det är jobbigt. Inte så konstigt med tanke på att våra kroppar inte är vana vid den sortens värmebölja som råder nu. Det tar tid att vänja sig och det finns en mening med att de som bor och verkar i länder med hett klimat oftast har siesta och vilar mitt över dan när det är som varmast. 

Men i morse kände jag en stund att det kunde få räcka med värme även jag. Jag hade en sån där morgon när jag vaknade av att jag var yr, när ögonen öppnades snurrade hela sovrummet. Lite tungt var det allt innan balanssinnet hade återuppstått. Trots det gick jag för att träna mitt knä som vanligt. Efter tre minuter och fyrtiosex sekunder på cykeln insåg jag att det var en riktigt dålig idé med tanke på mitt skick. Jag gick hem och vilade  istället och vips mådde jag bra. 

Nu känns det bara fint och jag har njutit av den sköna kvällen ute i växthuset. Fast plötsligt började jag tycka att det kändes småsvalt.....gick in och tittade på termometern.....det var fortfarande tjugofem grader ute....inte särskilt kallt alltså!

Just nu googlar jag runt efter resor till London. Vi kom nämligen på ikväll att vi kanske ska åka dit istället för till Stockholm....fortsättning följer.

Kvällssolen lyser fint inne i växthuset.

Åkte ut till härbret efter att ha ätit lunch idag. Beredde mig på att fortsätta kriget mot getingarna men det såg ut som att jag vann slaget redan efter första ronden. Jag gick på knock helt enkelt. Fast nog var det ett hyfsat stort bo de hunnit med att bygga sedan början av sommaren. 

När jag gick där i härbrebacken lade jag märke till att det var ovanligt mycket rött. Och det var inte lingon, det var i stället torrt blåbärsris....jag har faktiskt aldrig sett det förut. Inte så knalligt rött. Fast allt ris var inte rött. Det fanns ris som levde och ett och annat blåbär såg jag också till, fast nog är det torrt så det räcker till.

Jag hade ytterligare en anledning till att åka ut idag. Jag tänkte städa av golvet där inne. Städa är kanske ingenting man tänker på en sån varm dag som denna men där ute i hägna brukar det alltid vara ganska svalt och skönt när det är riktig värmebölja. Även inne i härbret brukar det vara skönt, men icke idag. Svetten flödade när jag städade av golven, så skönt det var att komma hem och ta en dusch sen. 

Annars tycker jag lite synd om mig just nu. Mitt knä bråkar riktigt mycket. Det är svullet och har fått en stor öm knöl under knäskålen. Den gör jätteont och ställer till det så att jag har svårt att gå i trappor och böja på det. Nu har jag smort med smärtstillande salva som dessutom är inflammationshämmande så jag hoppas det är bra imorgon. Resten av den här kvällen blir det bara vila. Ingen större uppoffring.

Torrt blåbärsris!

Där hänger getingboet, inte mycket liv idag. Tack och lov!

Kan ju inte vara sämre jag, så här ser termometern ut hos mig i skuggan på bron!

Igår åkte vi ut till härbret en sväng på kvällen. Jag skulle laga ett hål i väggen och under tiden bad jag sonen sopa bron. Plötsligt ropade han och undrade om det var getingar som surrade runt (han hade varken linser eller glasögon på sig). Och getingar var det, i dynlådan hade de byggt sig ett bo. Där har de haft det lugnt och skönt ett tag. Som tur var fanns en flaska insektsspray som jag gasade med runt lådan. Då blev det lugnare, jag ska ta en tur ut även idag för att kolla om det är någon fart eller om det räckte med en gasning. Hålet i väggen blev lagat det också, det gjorde vi inifrån så vi var utom räckhåll för getingarna. Det är så läskigt när de surrar runt i stor mängd.....huga.

Efter att ha vänt och vridit mig i nattens värme somnade jag till igen på morgonkvisten. Fast jag fick inte sova särskilt länge för grannens gräsklippare gick igång. Det är inte så lätt att somna om när den arbetar för den låter halvt döende och kämpar tappert. Med tanke på den något ojämna gången blev det ingen mer sömn. Så nu är det kaffe som gäller!

Det verkar bli en varm härlig dag igen i alla fall. Blir det för varmt ute kan jag alltid fly ner i källaren. Där är det svalt och skönt. Dessutom finns en ansenlig hög med ren tvätt som behöver tas om hand....var nu den kom från. Tycker precis att jag stod där nere och arbetade med samma syssla....snacka om evighetsmaskin. 

Snart är de mogna.

Inne i växthuset är det varma fuktiga dagar nu även om skjutdörrarna står öppna en stor del av dygnet. Det innebär att tomaterna som nyss var gröna börjar bli röda och fina. Inte många dagar kvar innan de går att äta, det ser jag fram emot.

Gårdagen gick snabbt med egen träning, hämtning av sonen som lanade innan det var dags att ta med honom, lätt hålögd, upp på sjukhuset för hyposenssprutan. Nästa gång det är dags är det redan september....hu...dit är det alltså bara sex veckor. Om det tycker jag icke. Är alldeles förtjust i denna underbara sommarvärme. Det må så vara att älgjakten närmar sig då men jag skulle gärna ha sommar längre. 

Idag ska jag fixa med lite praktiska saker, ta någon liten promenad och sedan slappa under parasollet. Mmm, en plan så god som någon! Börjar med en kaffemugg i alla fall, med kaffe i....

När det är en morgon som denna, det är då jag önskar att jag vore morgonpigg. Solen skiner, det är vindstilla, fåglarna kvittar och det enda som hörs förutom fåglarna är surret av insekter som flyger förbi. Istället vaknar jag halvdöd och undrar vem som bestämt att man måste kliva upp någonsin.....

Att jag känner mig så trött idag har att göra med natten. Vid halv tre vaknade jag av att det värkte något infernaliskt i en tå...i en liten, liten tå...Jag försökte somna om men insåg att jag var tvungen att kolla vad det var som gjorde ont. Naturligtvis var det en av mina naglar (jag har väldigt böjda vassa naglar på "småtårna") som började gräva sig ner i nagelbädden. Det var rött och svullet och jag insåg att trots att det bara var en tå skulle det bli svårt att somna om ifall jag inte lyckades lyfta nageln....Sagt och gjort, det blev ett litet ingrepp där på nattkröken. Sedan hade jag tack och lov xylocain hemma så det smorde jag på.

När jag sedan lade mig i sängen för att sova igen fick jag världens flashback till första gången jag låg på sjukhus med mitt knä. Då när precis allt gjorde ont och det var millimeterviktigt hur kuddarna låg under benet. Viktigast av allt var att täcket täckte foten men inte tyngde tårna...för då gjorde det ont i knäet...

Natten som gick försökte jag också undvika tårna med täcket för det gjorde också ont...i en liten fjantig tå...Som tur är känns det bättre idag, det var nog tur att jag fixade inatt.

Då en stund när jag inte kunde sova surfade jag runt lite och hamnade i en artikel som handlade om bortskämda rikemansbarn. Kontrasten mellan barn i världen som inte har någonstans att bo och knappt någon mat att äta blev väldigt stor. Ett badkar dekorerat med zwarovskikristaller, en lekstuga med rinnande vatten, juveler på nappflaskan, diamantskallra, ett fyraårskalas för 10 000 dollar och en massa andra löjligt onödigt dyra saker. Barn behöver inte alla dyra saker. De behöver kärlek, mat och någonstans att bo i första hand. Sedan behöver naturligtvis barn många fler saker men inte är det nödvändigt med kristaller på badkaret i alla fall. Lägg pengarna på något viktigare.

Just nu irriterar jag mig på en fluga som jag misstänker går på något slags upptåtjack. Den surrar runt i 180 knyck än hit, än dit. Dessutom surrar den väldigt högt...

Oj, vad nöjd jag kände mig tidigare idag när jag kunde släppa taget om gräsklipparen och styra in den i förrådet igen. Nyklippt och fint, dessutom gick jag med trimmern idag så nu slipper jag det ett tag. Fast mitt knä mådde inte så bra, trots att jag varit förutseende och lindat det. Men jag vet ju att det blir bättre.

Det bästa av allt var att när ljudet av gräsklipparen tystnade hörde jag ljudet av dammsugaren inne. Sonen passade på att städa inne medan jag städade ute. Så underbart, han är bäst!

Sedan gick dagen, lite kaffe, lite mat, lite slött slappande. Låg i hängmattan och lyssnade till åskans muller som kom närmare. Till slut nådde han fram till oss, Thor, och jag kunde kolla in alla blixtar, lyssna till mullrandet och regnet som smattrade på växthustaket. Han jobbade verkligen hårt idag, Thor. Jag undrar om han är lite upprörd över Marvels planer på att ändra hans kön i serietidningen....man kan aldrig så noga veta.

Nyklippt gräsmatta!

Tvätten får hänga kvar.

Smultronen lyser röda!

Utsikten från hängmattan en stund innan åskvädret brakade lös.

En underbar sommarmorgon med klarblå himmel, lite fågelkvitter och humlesurr. Kaffet i muggen smakar extra bra ute i växthuset idag. Passande, igår avslutades dagen där ute och idag inleds den där. Bästa stället i det här huset just nu.

Gräsmattan börjar bli långhårig igen, jag lockas inte av att göra något åt den.....alls...nånsin...

Nyheterna idag rapporterar om oron ute i världen. Eskalerande våld i Afghanistan, det nedskjutna planet i Ukraina, bombning av vattenpumpar i Ghaza...det verkar aldrig ta slut. Jag hörde en elvaåring som häromdagen frågade om de inte bara kan sluta bråka med varandra....det borde kunna vara så enkelt.

Jag upplever att jag har svårt att ta till mig alla dessa katastrofer i den idylliska tillvaro jag befinner mig i nu, där jag sitter med frukosttallriken med mjölk, jordgubbar och flingor.....önskar att fler ute i vår värld får ha det så lugnt och skönt.

När vi kom hem efter sonens träning igår skulle vi rosta bagels för att mumsa i oss. Plötsligt blev det mörkt i hela huset. Strömmen hade gått. Ner i källaren och kollade säkringarna och först såg allt som vanligt ut så jag tänkte att det var ett större strömavbrott, sen såg jag att jordfelsbrytaren löst ut. Alltså var det bra att testa rosten en gång till....samma visa.....Tur att grillfunktionen i ugnen fungerar på samma sätt.

Det tråkigaste med det hela var att pumpen till tunnan på altanen slutade fungera igen.....vad är det med pumpar som inte klarar strömavbrott.....kan ju visserligen ha att göra med att de är gamla och har varit med många år.....

Så nu är det väl bara att säga hallå mygglarver igen.....och farväl pengar...både ny brödrost och pump behöver inhandlas!

På tal om träningen, det var riktigt skönt att inte behöva köra till stan igår, alla kom upp hit till oss och tränade. En riktigt välbesökt träning faktiskt. Löpning, hinderbana, balansträning i form av hjulning, stretching och efterföljande bad. Sonen gjorde också framsteg när det gällde att hjula, enhandshjulningen såg riktigt fin ut bitvis. Övning ger färdighet!

Idag ska jag inte göra många knop, det värker som tusan i leder och knän. Någon liten promenad kanske för att smörja lederna. Sedan ser jag fram emot en sittning i växthuset ikväll, hoppas vädret håller i sig!

Badet mitt i byn, en härlig oas!

För femton år sedan var det dop på hembygdsgården.  I strålande sol, med familj och goda vänner som sällskap. 

Idag är det också strålande sol och passande nog har vi mormor där idag. Hon sköter serveringen. Därför ska vi passa på att gå dit och fika på eftermiddagen.

Just nu funderar jag över vad det kan vara för strul med vårt internet.....kanske är det inte hos oss problemet finns. Sänglampan blinkar till nu och då, tillräckligt länge för att morgonteven ska stängas av. Det gör att jag misstänker att problemet ligger någon annanstans.
Jag slinker helt enkelt ut till hängmattan istället,  så mycket bättre!

Dagarna går en efter en och en titt i almanackan avslöjar att halva juli har gått. Sköna avkopplande dagar som gjort och gör gott för energinivån.

Igår fick mitt knä en ordentlig genomkörare och än känns det bra. Eller för att vara helt ärlig, det gör inte mer ont än att jag klarar av det. Sen måste jag erkänna att det inte blev så mycket mer gjort under gårdagen. Lite matlagning, fika, lyssnade på musik, såg lite teve faktiskt och bar upp en hög med ren tvätt till garderoben. Hyfsat perfekt sysselsättning en regnig tisdag om jag får säga det själv.

Tittade nyss på Leila som bakade filmjölkslimpa i sitt färgglada kök och då dök bilden av nygräddade bagels upp. Ingen självklar koppling, jag vet men det var väldigt länge sedan jag åt bagels. Brödet finns sällan att köpa i affären, det är ingen stor vara i vårt land. Kan faktiskt inte förstå varför, godaste brödet om man frågar mig. Att baka egna innebär lite pyssel eftersom brödet helst ska vila i kyl över natten innan de kokas och gräddas. Men jag vet att jag bakade egna bagels när jag bodde i Östersund så jag borde ha receptet kvar någonstans. Kanske dags att plocka fram bullmammatakterna igen......

Märkligt hur jag idag när solen skiner är sugen på att göra saker....medan igår när det regnade ville jag verkligen inte göra någonting...vi får se vem som vinner idag. Latmasken eller Stökapåtanten.

Insåg plötsligt att sonens fyra arbetsveckor gått och min målsättning att göra undan allt hemmajobb under den tiden gick upp i rök. Visst, jag har gjort en del. Målat förråd och klädkammare...men resten då....föra över foton, sätta in foton från vår Vietnamresa ifjol, måla postlådestolpe, måla våra "småhus" på gården, rensa bort skräp i härbret.....det är exempel på saker som inte har blivit gjort. Fast det är väl bara att konstatera att det är kvar, jag har mått väldigt gott under parasollskuggan istället för att fixa en massa saker inne. Jag får helt enkelt bestämma mig för att vara nöjd med det jag har gjort istället för att gräma mig över det jag inte gjort. Det är kvar.

Idag ska jag nog försöka ta mig en tur till träningslokalen för att arbeta med mitt knä, "a neverending story". Sen ska vi äta av rulltårtan med jordgubbar jag bakade igår.....lite bullmamma är jag allt...i alla fall glimtvis....

Jodå, det blev så att tvätten fick sig en omgång. Högen förskräckte men jag fick inte panik och sprang därifrån. Jag bestämde mig för att ta en liten bit i taget och tänk till slut hade jag nått botten på korgen. 

Det man kan fundera över är hur länge den håller sig tom eftersom korgarna med smutstvätt redan börjar fyllas igen....men tillfredsställelsen över att ha fixat undan de rena kläderna kan ingen ta ifrån mig...så det så!

Detta var högen med tvätt som mötte mig när jag kom ner i tvättstugan i morse.

Efter att ha arbetat en lång stund med att vika, stryka och plocka undan var korgen tom.

På avstånd hörde jag plasket på vägbanan när bilarna körde förbi nere på 348:an. Det gjorde att jag tog mig en lång sovmorgon. Till slut tog jag mig ur sängen, drog igång kaffebryggaren och gick ut och hämtade tidningen. Då möttes jag av en fuktig värme som gjorde mig glad. Det gör ingenting att det regnar bara det är varmt, precis så var det. När jag väl låg i sängen igen med tidningen och kaffemuggen hörde jag hur himlens portar öppnade sig. Vilket ösregn.

Vädret är i alla fall på tvättens sida idag. I källaren finns mängder av ren tvätt som behöver vikas, strykas och plockas undan. Det passar en dag som denna. Fast å andra sidan passar det att slappa i soffan med en bok också....få se vad som vinner.....jag vet i alla fall vad jag skulle vilja göra....

På vår altan har vi en balja med en dekorationspump som det rinner vatten i. Tyvärr gick den lilla elektriska pumpen som gör så att vattnet cirkulerar sönder när det var strömavbrott för ett tag sen. Igår upptäckte sonen att det var hundratals mygglarver i tunnan....tänk när de skulle bli färdiga myggor vilken invasion vi skulle få. En fasansfull tanke.

Alltså var det bara att tömma vattnet och byta till nytt. Det var i alla fall tanken till dess att jag kom på att kanske, kanske hade jag min gamla pump från förra huset kvar. Innan jag grävde dammen och skaffade en stor pump hade jag en balja med vatten och en liten fontänpump. Jag gick ut i förrådet och tänk, där låg den i ett hörn. Och bäst av allt...den fungerade. Nu rinner vattnet igen, mygglarverna är borta och vattnets porlande,  de ljumma vindarna och humlesurret gör att jag lätt vilar ögonen och somnar i skuggan här uppe. Ovaggad.

Kretsloppet fungerar igen.

Wow vilken härlig dag och kväll det blev igår. Slappade i skuggan under ett parasoll mest hela dagen, när kvällen kom dök goda vänner upp och vi hade altanhäng till dess att det blev en ny dag. De samtalsämnen som avhandlades var många. Det blev diskussioner om både allvarliga och roliga ämnen och förstås massor av skratt. Måste säga att växthuset fungerar som jag tänkte mig. När luften blir för kylig för att sitta ute under bar himmel slinker man in i govärmen och stannar där kvällen lång.

Mina knän och leder värker mindre idag, skönt. Hoppas den trenden håller i sig. Allt blir enklare då, framförallt får jag mer lust att göra saker. Träna till exempel....fast inte idag.....

Sitter och kollar in nättidningarna och förfäras över oroligheterna i Gaza. Det är en krutdurk på väg att explodera. Senaste nytt verkar vara att Hamas hotar med någon form av vedergällning som svar på Israels raketattacker. Kanske en elak och orättvis tanke men det känns som att Israel inte vill ha fred.

Ikväll ska Brasilien spela bronsmatch i VM. Tänk vilken nervositet spelarna måste känna inför matchen just nu i denna stund....för tänk om de förlorar. Hemska tanke...fast jag håller på Holland. Nu är det bara en knapp halvtimme kvar....

Det gick bra att somna igår men vid tretiden vaknade jag av att det gjorde ont i lederna igen. Till slut somnade jag om en stund igen på morgonkvisten men nu är jag nog vaken på riktigt. Det gör fortfarande ont, det är verkligen tur att jag inte har någon gräsmatta att klippa idag eller något annat jobbigt att göra.

Det jobbigaste idag blir att tvätta och hänga de rena kläderna. Idag ska det nämligen ske...jag har startat den första maskinen alldeles nyss.

Vädret är lika ljuvligt idag. Den enda stund det  blir lite jobbigt är på morgonkvisten när solen ligger på. Trots att jag har myggfönster blir luften stillastående...då blir det varmt, varmt. Men jag får väl börja kliva upp vid sextiden då slipper jag det....redan när jag skrev det insåg jag vilket skämt det blev...jag kliva upp klockan sex....frivilligt?? Nej, det är nog bara att stå ut med den varma luften och njuta av den så mycket som möjligt. Tids nog kommer jag att frysa.....

Att vädret är underbart passar alldeles utmärkt eftersom tanken är att det ska bli lite altanhäng ikväll. Det ska jag också förbereda för men det känns inte så jobbigt, jag kommer att göra det enkelt. Men gott hoppas jag....Vattenmelongazpacho, Sallad Nicoise....fast inte alls som den ska var utan på mitt sätt....så då blir det nog inte Sallad Nicoise utan något helt annat.....det blir en Sallad Katarina kanske....vissa delar förberedde jag igår kväll så jag kommer inte att behöva stå i köket så länge.

Jag hör på nyheterna att det kan bli så att det blir den svenske domaren som dömer VM-finalen i fotboll, det skulle vara häftigt. Tänk att ha det på sitt CV....

Något som inte är lika roligt är kriget på Gaza som trappas upp. Allvarligt talat, vad är det för fel på de som styr som tror att bomber och raketer löser allting när det i själva verket inte löser någonting. Det enda som händer är att en massa oskyldiga människor får sätta livet till och sedan lägger sig fler i och kriget blir värre och värre. Stackars människor som lever där eller i andra krigshärdar runt om i världen.

Just nu spelas reklam för Vitapro på teven, en reklamfilm med Niclas Wahlgren....plötsligt förflytttas jag flera år tillbaka i tiden, när Sudden var liten och tittade och lyssnade på Nicke och Nilla och deras sånger för barn...lite så känns reklamen....fast för vuxna....och utan Pernilla. Jag är glad att jag inte behöver höra den särskilt ofta....

Istället för att ligga under parasollen viftandes på tårna fann jag mig plötsligt vara i stan. Den stora jakten på en bikini hade inletts.....väl hemma igen hade jag många kassar med mig. Flera kassar till mamma, några till mig....kläder, skor men ingen bikini....
Den enda sak jag skulle köpa kom jag hem utan. Men det fanns inte en enda modell jag ville ha. Jag vill inte ha en sån som knyts bakom nacken...det har jag redan och de enda som var i vanlig behåmodell kostade närmare tusen kronor....fatta vad mycket reakläder jag fick för den summan....Jag får helt enkelt klara mig med den jag har och känna mig fin i de nya skorna istället.....

Sen blev det en tur till stan igen...sonen hade träning uppe vid Hörnsjön. Nu slappar jag och tänker nog sova om ett tag, tröttheten gör att ögonlocken hänger. Frågan är dock hur bra det kommer att gå. Mina knän och fotleder värker väldigt mycket ikväll, alldeles för mycket. Man skulle kunna tro att det var idag gräsmattan blev klippt så att det är därför det gör så ont. Förhoppningsvis kan jag somna så att jag inte känner det onda.

Ännu en strålande dag som börjar med den sedvanliga kaffemuggen. Läser i tidningarna om människor som skriver dumma saker på nätet och funderar över hur lätt det är att sprida rykten som för det mesta inte är sanna. Många skulle behöva tänka efter före de publicerar sina tankar och åsikter, det är lika klart som himlen idag.

Huvudet känns lite tungt idag, hur skön värmen än är har jag nog inte vant mig riktigt ännu. Men jag klagar inte, jag tar en huvudvärkstablett om jag behöver och sedan njuter jag vidare.

Sonen jobbar idag, själv ska jag...ja vad?....Jag vet inte ännu med det visar sig nog....Det råder ingen brist på saker att ta tag i som tur är. Tvätt...den eviga....löss på min chiliplanta....vedkap att montera.....korsord att lösa...böcker att läsa....tår att vifta på....parasoller att ligga under...Det är ingen högoddsare direkt att anta att de sista aktiviteterna vinner....