I lugn och ro satt vi framför teven och skulle äta inbakade korvar när vi plötsligt upptäcker en myra på soffbordet....och på golvet....och i fönstret...och på väggen.....Det var alltså inte bara en liten förvirrad myra utan många myror på helt fel ställen. Myror ska vara utomhus inte inne, det är min starka åsikt.

När vi ätit hjälptes vi åt att jaga myror, vi dammsög, torkade, grävde upp stenar ute för att se var de kom in men någon myrdörr hittade vi inte. Just nu är det lite lugnare en stund, vi får se hur det är senare ikväll eller i morgon.

Det är ju inte farligt med myror men jag gillar dem inte, i alla fall inte inomhus. Jag kommer precis ihåg hur det var när jag bodde hemma fortfarande...en sen kväll när jag skulle sova kände jag hur det kröp i sängen....med ett skrik väckte jag resten av huset.....myrorna hade valt att förlägga sin motorväg rakt över min säng....När pappa dagen efter grävde utanför väggen i mitt rum upptäckte han en spricka i väggen och ett myrbo under jord som var enormt....Inte konstigt att jag hade myror i sängen då. Det är inte lika mycket nu, tack och lov. Men det dyker upp nån promenerande myra nu och då på vårt gillestugegolv...fast de jag hittar önskar nog att de gömt sig bättre.....

Det var trevligt att sjunga i Solberg idag. Eftersom vi normalt är en liten kör blev det extra mäktigt att få ingå i en annan kör. När jag kom hem därifrån var jag så hungrig så jag hade kunnat äta nästan vad som helst. Som tur var hade mamma redan räknat ut det så hon hade lunch klar! Vi fick god kyckling och färsk potatis! Mycket smaskigt.

När vi fått mat åkte vi hem och hyrde en film som jag och sonen tittade på. Vi såg Ghost Protocol, den var helt okej. Härligt med lite action en regnig söndag eftermiddag.
Sen tänkte jag, nu eller aldrig: Dags att ta sig an amöban i tvättstugan....efter en timme vid strykbrädan är den nu ett minne blott....men förmodligen inte så länge den börjar nog snart växa igen.

Sitter med en kaffemugg och tittar ut genom fönstret. Jag undrar om jag har missat sommaren och hösten redan är här? Om ett tag ska jag och mina körkompisar åka upp till Solberg och sjunga. Jag plockade fram kläder igår, ljusa sommarkläder, men nu känns något tjockt och svart mer lämpligt....Tur i alla fall att det här vädret inte mötte alla i går morse.

Idag skulle min älskade pappa ha fyllt 74 år om han fått leva. Hela tiden kommer i media information om människor som drabbas av ALS eller liknande sjukdomar. Min upplevelse är att det blir fler och fler. Dessutom tycker jag mig märka att den även kryper ner i åldrarna. Det är en förfärlig sjukdom där svaren på varför signalerna från hjärnan till musklerna slutar att fungera fortfarande är olösta. Skänk en slant till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8 så de kan fortsätta sitt arbete. Forskningsfonden hör hemma i Umeå och där arbetar flera framstående forskare med detta, både svenska och utländska. De har kommit en bit på väg men ännu har de lång väg kvar, så alla bidrag behövs.

Nu ska jag ta mig lite frukost och sen göra mig klar för Solbergsresan.

Nu har sonen varit hemma ett tag. De kom lite tidigare än vi trodde. Redan tio över åtta körde bussen in på parkeringen vid skolan med ett gäng trötta, men nöjda ungdomar. Efter att ha umgåtts med mig en stund är han nu i sitt rum och har slagit på datorn...
Jag slappar framför teven ett tag till innan jag går och lägger mig. Ett tag var jag sugen på att gå på puben på Olympia men eftersom jag ska upp tidigt i morgon för att sjunga med kören känns det som en smartare idé att stanna hemma. Vi ska upp till Solberg och sjunga med kören där.

Eftermiddagen har ägnats åt att registrera konton så att vi kan hyra film direkt till teven nu när vi äntligen har fått nätverkskabeln på plats. Allt är registrerat och klart så nu ska det funka om allt går som jag har tänkt mig.
Eventuellt testar jag sen ikväll. Det gäller bara att välja vad jag vill se.

Jag har också äntligen börjat utforska vår smarta teves hela potential...fast jag inser att jag hittills bara skrapat på ytan. Det är bra mycket roligare än att ta reda på tvätthögen som ändrar form som en amöba och växer sig allt större i tvättstugan....börjar bli riktigt orolig att den ska överfalla mig när jag går dit in. Därför låter jag bli....

Mitt knä gör ont också, framför allt ett ställe på ovansidan där lårmuskeln fäster mot knäskålen. Det är lite surt men jag tröstar mig med att jag i alla fall har ett knä som fungerar på ett ungefär!

Nu ligger jag småfrusen i soffan och ser lite teve efter att ha gått några vändor bland alla marknadsstånd ute på byn. Det var lite glest mellan utställarna tycker jag, känslan är att antalet minskar med åren. Men under de timmar jag var ute på byn ökade antalet besökare hela tiden. När jag sen gick hem var det bilar parkerade hela vägen ändå ner till vårt hus.
Vädret har ju varit nådigt så här långt också, några kastvindar men inte värsta sorten och än så länge inget regnande.

Nu ska jag nog njuta av att läsa en bok ett tag tror jag!

Bredbydag!

Återigen har det blivit dags för Bredbydan. I vanliga fall när jag tittar ut genom köksfönstret brukar jag se hur förberedelserna pågår uppe på torget. Tittar jag ut genom mitt köksfönster nu ser jag ingenting som påminner om att det är marknad på byn.
Vädergudarna har trots idogt tjatande inte lyssnat på önskemålen om fint väder idag. Just nu regnar det visserligen inte men oj vad det tar i och blåser i stället....Med fjolårets kastvindar i färskt minne som välte hoppborg och fick så mycket annat att blåsa iväg känns det inte särskilt betryggande.

Jag ligger fortfarande med min kaffemugg och slöar, det är rätt många år nu jag har kunnat njuta av att inte ha nåt ansvar över den här dagen, därför tänker jag slappa ett tag till. En dag utan några måsten är precis vad jag behöver.

I går var jag i alla fall på en mycket trevlig fest med god mat och roliga lekar. Mycket surr och skratt. En härlig påfyllning till mitt må bra-konto.

Sonen och hans kompisar är inne på andra dagen i Östersund, jag hörde att det snöat där idag. Ja inte av honom, men väl av andra som kommer från vår gamla hemstad. Sonen har jag inte hört av alls, inte så förvånande, han brukar inte höra av sig särskilt ofta när han trivs och har det bra. Jag får väl höra ikväll hur han har haft det.

Nu ska jag göra ett ryck, ta mig lite frukost och göra mig redo för en tur upp på byn så jag får lite marknadskänsla!

Idag har ögonen varit trötta efter den tidiga morgonen. När jag kom hem hade jag tänkt lägga mig och sova en liten stund innan kvällens fest men de planerna gick i stöpet.
Ö-viks Ljud och bild ringde och ville komma och fixa nätverkskabeln till teven....Så jag får helt enkelt sova när festen tar slut.....
Om en stund ska jag duscha så att det är gjort innan de kommer, sen hoppas jag att det är klart innan vi måste åka strax före sex. Jag har nämligen bett om lite konsultation också när det gäller mina smarta teve....tänkte passa på när expertisen ändå är här!

Skoldagen har i alla fall varit toppen, nu är det bara nio skoldagar kvar den här terminen. Tänk att ett helt läsår snart har gått igen...otroligt. Nästa vecka blir ju dessutom kortare eftersom det är nationaldag på onsdag. Jag har försökt att kolla igenom alla "göra klar saker" så att vi inte glömmer bort någonting.

Nu ska jag i alla fall duscha!

Uppe med tuppen för att skicka iväg sonen till Östersund. En kylig morgon, om än solig, samlades de vid skolan för att gå ombord på bussen och börja klassresan. Det var glada förväntansfulla barn som hade samlats, de såg riktigt pigga ut. Vi föräldrar var nog tröttast tror jag...det stämmer i alla fall på mig.
Jag sitter fortfarande och försöker vakna till...

Åker nog till skolan lite tidigare för att fixa lite, då kan jag ta det lugnare under dagen sen.

Som den här dagen började skulle jag alltid vilja ha det innan jobbet. Utbildningsdag som började lite senare, men jag klev upp samma tid som vanligt.  Vilket i sin tur innebar att jag hann få en lugn morgon. Att äta frukost tillsammans med sonen en vanlig vardag hör inte till vanligheterna. Fast han tyckte att det var konstigt att ha mig hemma....

En intensiv dag följde, många tankar och givande diskussioner. Hjärnan blev alldeles utmattad, jag gäspade stort när jag åkte hem. Det var tur att det inte var jag som körde.
När jag kom hem strax efter fem, vrålhungrig, kändes det väldigt jobbigt att överhuvudtaget behöva tänka på att laga middag....då erbjöd sig min ängel till mamma att fixa maten. Alldeles underbart!!

Nu sitter jag i soffan och har lyssnat på sonen som gått runt och packat inför sin resa med klassen i morgon. Jag fick hjälpa till att leta fram sovsäcken men sen har han fixat resten själv! Tänk att jag har en så stor kille att jag slipper packa åt honom. Han har gått igenom listan som skickats ut med kom ihåg och strukit över vartefter han fyllt väskan....men jag tycker ändå att den ser väldans tom ut....Fast med tanke på att de åker imorgon och kommer hem på lördag behövs ju inte så mycket grejor.
Jag måste säga att lite kliar det i fingrarna att öppna den och kolla vad han lagt i men jag är helt övertygad om att han packat det han  behöver så jag tänker låta fingerklådan vara....

Nu laddar vi för att kliva upp tidigt i morgon, bussen hans klass ska åka med går 6.00.

Körsång är verkligen balsam för själen. När tonerna ljuder och stämmorna nöts in är det precis som om världen där ute glöms bort. Stress, smärta i knän eller på andra ställen lindas in och lindras (huvudvärk undantaget).  Några timmar med körsångarvänner där det bara är välbefinnandet som spelar roll.

Nu har det blivit dags att förbereda sig inför morgondagen. Jag ska på föreläsning, bedömning för lärande. En serie med föreläsningar som jag har förmånen att få ta del av, i morgon del två. Jag är övertygad om att det blir intressant och lärorikt.

Ligger och kollar jag in nyheterna och det är blandad kompott ikväll måste jag säga...
En av nyheterna på teven är att Madonna ska göra en mashup på sin "Express yourself" och  Lady Gagas låt "Born this way" på sin världsturne....tydligen en "stor" het grej....
.
Sen handlar mycket om Julian Asange ikväll....Högsta domstolen har beslutat att han ska utlämnas men tydligen har advokaterna bestämt sig för att överklaga igen eftersom de anser att processen inte gått rätt till.
Att privat och kommunal äldreomsorg är lika bra har också utretts nu tydligen.
Arbetsförmedlingen och försvaret startar också en militär prova på kurs till hösten för arbetslösa ungdomar.
Att Bob Dylan fått en medalj var också en av nyheterna ikväll fast några djupare analyser av det eller av det övriga nyhetsflödet bjuder jag inte på, då jag fortfarande har huvudet fullt av stämmor.....

Sitter och slappar en stund innan det är dags att börja med maten. Efter jobbet hälsade jag på hos en arbetskamrat som fick barn i slutet av januari. En liten söt och glad knodd var det.

Då när jag var hos dem och hälsade på fick jag en flashback av hur det var att vara hemma med Sudden när han var bebis. På ett sätt känns det som om det var igår, men samtidigt är det som om det var i ett annat liv, ett annat århundrade. Tiden går så oerhört fort, det bara rullar på.

Jag är i alla fall glad och tacksam att jag hade förståndet att ta det lugnt och inte stressa en massa när han var liten utan att jag hade mycket tid för och med honom.  Det gör att jag kan se tillbaka och minnas hans späd- och småbarnstid  med glädje och inte en massa jag önskar att jag hade.....

Nu är han en tonåring med allt vad det innebär, just nu är han ute och cyklar med kompisar. Efter maten ska jag sjunga med min kör, han lär väl fortsätta med sitt!

Grönsakstallrik.

Pasta och köttfärssås med  mexikansk feeling. 

Idag kom jag hem från jobbet efter en pedagogisk eftermiddag med givande diskussioner. Klev in genom dörren där möttes jag av sonen som ställde frågan: Har jag nåt jag måste göra idag mer än läxa? Efter en sekunds eftertanke insåg jag att svaret var nej....då tittade vi på varandra och kunde konstatera att vi har en kväll när vi bara kan vara hemma....

Starta en liten tvättmaskin (eller två), plocka med smått och gott som blivit liggande de senaste veckorna. 

Att bara kunna njuta av att få vara hemma i lugn och ro känns fantastiskt. Därför har jag nu kunnat slå mig ner framför datorn fastän klockan bara är halv sex. Jag testar den nya datormusen jag fick i morsdagspresent och hittills fungerar den alldeles utmärkt. Inte alls så trög som min förra.

Mitt knä gör ont idag också...det är en fläck på ovansidan som är så öm så hälften vore nog. När jag klämmer inser jag att det sitter en massa skrot just där, förmodligen orsakas smärtan av det. Jag ska försöka träna lite hemma sen ikväll, mellan tvättarna.

Jag har gått en liten sväng runt tomten med trimmern också men alla mina plastknivar till den verkar ha försvunnit i flytten....om jag köper nya lär jag väl hitta dem. Därför blev inte hela tomten fixad. De finns inte att köpa i Bredbyn längre, jag måste till stan för att fixa dem. På torsdag när jag ska på kurs får jag försöka komma ihåg det. 

Om ett tag ( ikväll eller i morgon) kommer det hem en gräsklippare som jag ska få testa, efter konsultation av en expert på området kom jag fram till att det inte är lönt att reparera den trasiga klipparen längre....Den har ju varit med länge och jobbat hårt så det är väl kanske dags att den får pension. Men lite surt är det trots allt, just den utgiften hade jag gärna skjutit lite på. 

Nu tänker jag fortsätta njuta av en kväll då vi bara ska vara hemma!

Smått frusen ligger jag i soffan och ser på Alcatraz med sonen. Fast jag som inte blev dränkt av vattenballonger borde egentligen inte frysa....men jag gör det ändå.
Vi har varit på avslutning för Ju-Jutsun ikväll och vattenballonger var en del av årets ninjastig. Det var många som kom, både barn och vuxna. En jätterolig kväll men lite otur bara att vädret inte fick vara lika fint som igår.

Mitt knä värker och är besvärligt ett tag nu. Jag är jätteless men det är ju ändå bara att kämpa på. Dessutom är det ingen sjukgymnast på plats den här veckan vilket gör att det blir ett onödig avbrott i träningen....
Hoppas det känns bättre i morgon.

Morsdag med flaggan i topp och en smarrig potatissallad och mycket gott på grillen! Jag fick en ny datormus av sonen så nu kommer jag att slippa irritera mig på den jag hade förut.

Flaggan vajar!

På köksbänken i väntan på grillen.

En tallrik med smått och gott.

Efter maten fick vi lite tårta, sen plockade vi ihop kläder som Sudden behöver i morgon till Ninjastigen. Jag har börjat förbereda mig också men jag har lite mer jobb kvar innan jag är klar med mitt.

Nytvättad!

Vilken glädjeeufori för Loreen att hon lyckades så väl i gårdagens tävling! Fantastisk seger för henne! Läser man på alla tidningarnas nätsidor idag ser det inte ut att ha hänt något annat i världen...tänk om det vore så väl, att alla krig och hemskheter som annars ofta hamnar högst upp skulle vara borta på riktigt.
Undrar just hur Danny känner sig idag som sa att hans bidrag var det enda som skulle ha nån chans ute i Europa därför borde han ha vunnit den svenska finalen....Men han har säkert kommit över det och kan känna äkta glädje med Loreen.

Själv känner jag äkta glädje idag för att det är ännu en ledig dag med sol och värme. Balkongdörren står på glänt, fåglarna kvittrar utomhus och varm skön sommarluft kommer in! Om några timmar ska jag bege mig till Ö-vik igen och hämta hem sonen som sovit över hos en kompis. Men först ska jag åka tillbaka med den dynbox jag köpte igår, när jag skulle montera den visade det sig att den var krossad i ena hörnet....

Dags för lite frukost, sen ska jag gå ut i solen!

Det är något alldeles speciellt med solljuset en sommarkväll som denna. Precis när solen är på väg att sjunka men ändå hittar vägar förbi hinder i dess väg. Ljuset som silar genom löven i träden blir till nåt nästan magiskt. Åh vad jag tycker om den här årstiden... vore jag Moder Natur så skulle vi få njuta av sol och värme en stor del av året. Regnet skulle jag låta falla på natten.

Ikväll har jag njutit av detta underbara solljus tillsammans med en granne under flera timmar. Vi har pratat om djupa ting och mer lättsmälta ämnen samtidigt som vi avnjutit ett glas vitt...eller två....

Under dagen idag började mitt knä göra ljud igen...det har varit oerhört mycket glonkande och klonkande igen....tycker inte om det alls! Vet inte om det är glonket eller klonket som är värst....Jag hatar verkligen ljudet när folk knäcker sina leder, då kan ni tänka er hur det är att gå omkring och ha både ljudet och känslan hela tiden i mitt eget knä. Burr......
Det är ju egentligen inte så konstigt att alla delar där inne inte är helt kompatibla och därför bestämmer sig för att göra läten, men tanken på att det förmodligen till viss del kommer att förbli så gör att jag bara känner urk, urk, urk.....
Men nu till något mer positivt...det gör inte ont och det betyder förmodligen att mina grader i knäet ökat!!

Nog är jag lite stolt, det måste jag erkänna. Sonen har graderat till 5 Kyu i Ju-Jutsu Kai idag. Tillsammans med en träningskompis visade han upp de tekniker som hör till det gula bältet på ett mycket fint sätt.
Alla fick beröm för sin insats på graderingen, men sonen och hans kompis fick extra beröm för sin fina teknik. Jätteroligt! Både mitt mammahjärta, men även sonens tror jag, svällde lite av stolthet. Eller ganska mycket, i alla fall mitt. Dessutom blir ju det en eloge till tränarna också som har drillat dem så att de fixade det så bra. Det är ju med deras hjälp de utvecklats så fantastiskt det här året!

Graderingskompisar och de som bedömde graderingen.

Tillsammans med tränarna som drillat dem så väl under terminen!

Än ser det lite ödsligt ut på altanen men nu är i alla fall delar av möblerna på plats. Jag fick hjälp av Sudden innan det är dags att åka till stan för gradering. I morgon ska jag skura av dem för det är förskräckligt så smutsiga möblerna är....jord och lera....var kommer det ifrån??  Nu ska jag rengöra mig själv genom en snabbdusch, sen åker vi.

Blått är flott även om resten är grönt och skönt och rött och sött.....