Firande

Tillbaka hemma igen efter ett mycket trevligt firande på skolan tillsammans med arbetskamraterna.  Födelsedagsbarnen bjöd på god exotisk buffé och smarrig tårta till efterrätt. Jättetrevligt att sitta ner alla tillsammans, äta gott, prata och skratta. Mitt knä känns riktigt okej med tanke på att jag gått och gjort mycket idag. Inte lika svullet som igår. Hoppas det håller i sig.

Promenader i solen

Idag har det blivit flera vändor ute i solen. Höger höft protesterar av snedbelastningen som blir eftersom vänster knä inte är helt med på tåget....Så nu vilar jag en stund. Har varit på skolan i Bredbyn och hälsat på ett tag och träffat samordnarna hos rektor. Om ett tag åker jag upp till Norrflärke för att fira födelsedagsbarnen! Det blir kul.

Graderna ökar

Tillbaka från sjukgymnasten och en ny böjmätning. Idag kunde jag böja 40 grader så det har ökat 5 sen sist. Det var ungefär det tempo jag hade förra gången, alltså 5 grader i veckan. Några nya övningar har jag också fått. Jag får försöka hålla ner svullnaden med kyla mellan övningarna.
Det är så härligt ute, skönt med en liten promenad. När jag ska bort till skolan ska jag nog också ta en promenad, jag blir glad av solen.

Ny vecka

Det är strålande väder ute, hoppas det här vädret håller i sig nästa vecka när det blir sportlov. Efter nattvilan är knäet smalt och fint igen. Undrar hur lång tid det tar idag till dess att det har blivit svullet. Planerna för dagen är i alla fall att duscha, gå till sjukgymnast, ett möte på skolan och sen middag för att fira alla som fyller eller har fyllt jämna år på jobbet. Mellan alla aktiviteter skulle jag tro att det blir högläge med foten för att hålla ner svullanden.

Promenad

Idag är det skönt väder för en promenad. Gick runt Myrtengården i det fina vädret. Härligt! I källaren går tvättmaskinen för fullt och jag "springer" upp och nerför trapporna och hänger den vartefter den blir klar. Tjockt och svullet är knäet, men det är väl som det ska vara. Inte så ont i dag i alla fall.

God morgon!

Nu har jag startat en tvätt, bryggt kaffe och slagit mig ner i soffan. I väntan på att vinterstudion skulle börja tittade jag på tv4. Där hamnade jag mitt i en intervju med Nina Muhonen. 1996 när hon var 17 år var hon med om en dykolycka i England och blev totalförlamad från nacken och ner. Till en början letade hon någon som kunde hjälpa henne att ta sitt liv men hon vände sin situation och nu hjälper hon nyskadade att hitta tillbaka till livet. Hon har ett eget företag som heter Kuu och har en fil kand i beteendevetenskap samt har utbildat sig till kognitiv terapeut. Hon har precis kommit ut med en bok, (nu vet jag vad jag vill läsa), den heter " Bara jag kommer hem".  Vilken tjej! Plötsligt blev ett brutet knä inte större än ett myggbett!!

God bjudmiddag

Ikväll blev vi bjudna på god middag av kära mor. Hon hade stekt kotletter och gjort smördegsknyten med potatis och ost i. Dessutom god kantarellsås. Mumsigt värre och lyxigt att slippa laga maten själv. Ryggen känns bättre idag, men knäet är svullet och ont i stället. Har fortfarande inte hittat någon bok att läsa men däremot hittade jag en korsordstidning sen i julas...Så där har jag lite att göra i alla fall.

Skidor

Oj vad jag åker skidor, dessemellan blir det lite böjträning. Sitter och funderar vad jag ska göra till lunch, det är kompisar i huset så det måste ju vara nåt som räcker till fler. Själv skulle jag vilja ha en Ceasarsallad med sotad kyckling....men har inga sardeller hemma, så det lär väl bli nåt enklare som även grabbar äter...

Sportdag

Idag kommer jag att sporta en stor del av dagen. Vilken tur att det är VM! Ryggen värker aningen mindre idag, hoppas den trenden håller i sig. Jag har fått mitt morgonkaffe och sonen hämtade tidningen, så nu är de lokala nyheterna uppdaterade. Världsnyheterna hämtar jag in via datorn. Just nu känner jag mig nästan tacksam inför all snö och kyla med tanke på allt hemskt som pågår ute i världen.

Ont i ryggen

Aj, vad min rygg värker. Det känns som om den ska gå av. Jag undrar om det blev för mycket idag med allt handlande? Skit, skit, skit.....Hoppas verkligen att det är tillfälligt. Stoppade nyss i mig en värktablett, hoppas den har lite effekt. Inser nu att det är bra att det är några veckor kvar innan jag börjar jobba, så hela kroppen hinner vänja sig vid att vara i farten! Ikväll fick vi tacos till middag. Gott, nu sitter vi vid varsin dator, ( nåja sitter, jag ligger) sonen letar "skjutspel" som inte är från arton år, som  har multiplayerfunktion. Han är snart den ende i sin ålder som inte har 18-årsspel. Ja, bland kompisarna är han den ende....Men än accepterar han att han inte får spela dem, undrar hur länge jag orkar hålla emot?

Matinköp

Vilken lyx att kunna handla själv. Hemtransporten däremot tog kära mamma hand om! Jag började på Coop, fortsatte till Ica för att på hemvägen ta mig till Intrycket där de har jubileum. Där fyndade jag koftor och toppar till 75 %.  Jag tjänade 1200 kronor! Inte illa. Men nu är jag trött och svullen i knäet så det är skönt att krypa upp i soffhörnet och slappa en stund medan jag funderar vad jag ska fylla min hungerskrikande mage med.

Fredag ännu en gång...

Åh så härligt, fredag igen. Stegen till skolan var lite lättare idag eftersom en helg väntar. Jag har inga större planer idag. Men jag funderar på om jag ska ta mig till affären själv. Jag har inte handlat mat på nästan två månader. Jo, handlat har jag gjort förstås men inte själv, jag har skickat bud med lista. Känner att det kan vara dags för en tur ut i snabbköpsvärlden....Sen är källaren full av tvätt, men den är kvar. Jag tror att maten får hamna överst på prioriteringslistan idag. Vaknar ofta på natten nu med ont i knäet. Det kommer sig av att det ofta hamnar i ett ytterböjläge och då blir det ömt. Tänk jag tränar till och med när jag sover!

Lila hibiskus

Igår började jag läsa Lila hibiskus skriven av Chimimanda Ngozi Adichie. Den handlar om förtryck och misshandel, om hur en man driver sin egen familj till undergång genom sin snedvridna uppfattning om godhet/ondska, renhet/synd. Men även om kärlek och förhoppningar och vad ett barn kan göra för att skydda den förälder det trots allt älskar. Till en början hade jag svårt för boken för den är till stor del skriven i dialogform och det gillar jag inte. Men efter att ha kommit en bit in i boken hade jag vant mig vid det och sen gick den inte att släppa. Läs den!

Vilken svenskglädje

Sitter precis och lyssnar på intervjun med Emil Jönsson efter bronset i VM. Han är så glad för sitt brons så han nästan gråter, helt underbart att höra den glädjen för sitt eget brons och för Hellners guld. Då blir jag också glad. Vi har ätit pytt till middag. Lite, man tager vad man haverpytt, upphottad med chili och färska örter. Efter middagspysslet är knäet tjockt och stelt så nu blir det till att vila med foten högt ett tag.

Lunchdags

Nu sitter jag och väntar på lunchen. Idag blir det mammas levergryta. Det tycker jag är gott men junior är inte så förtjust i det så då passar vi på att äta det till lunch. Jag har gått fram och tillbaka till apoteket och hämtat ut medicin. Själva promenaden gick bra men det blir väldigt svettigt, värsta träningspasset. Det blir svettigt på fler sätt också, för sonens astmamediciner är inte billiga och hans högkostnadsgräns är inte nådd. Tänk att många stora kostnader måste komma under perioder när inkomsterna är lägre. Dessutom kommer de gärna samtidigt. Jag skulle dessutom behöva nya glasögon ....men det får vänta.

En morgon utan värk

Torsdag morgon och det känns bra i knäet. Stelt förstås men inte så ont ännu. Det är bra. Idag ska jag träna mer för jag har inte så mycket praktiskt jag måste göra. Ta reda på tvätten kan vänta till en annan dag. Eftersom skid-vm kör igång i eftermiddag passar det bra att sitta i soffan och träna lårmuskeln och göra böjövningarna. Det blir toppen.
Sonen gick, som vanligt den här terminen, med tunga steg till skolan. Han tröstar sig dock med att det snart är helg. Men jag vet att redan på lördag kommer han att börja gruva sig för att det är skola igen på måndag. Usch vad lång en termin kan vara....

Körsång

Nu är jag hemma igen efter att ha sjungit några timmar. Man blir så härligt glad i kroppen efter att ha låtit stämbanden jobba. Det är något alldeles speciellt att sjunga i grupp med andra.
Sonen är nöjd med dagen, först i backen och sen på ju-jutsun. Det är så roligt att han fortfarande tycker att det är så kul fast kompisarna slutar en efter en. Tur att han inte är så beroende av att göra som alla andra hela tiden utan att han går sin egen väg.

Dyrt

Hemma från stan igen med kalla tår och snart ett betydligt tommare bankkonto.....Tandläkarbesöket gick bra men tyvärr hade en bit spruckit bort ur en tand, precis som jag misstänkte. Det innebär att pengarna kommer att flyga  fort framöver...Roligare kan man ha för pengarna men tänderna behövs ju så...Fast jag gruvar mig för bedövningssprutan ungefär lika mycket som inför ryggbedövning....Tycker INTE om! Men, men det är väl bara att bita ihop, fast inte hos tandläkaren....
Att ta körkortsfoto gick däremot både snabbt och smärtfritt, ingen bedövning behövs där. Kortet blev hyfsat dessutom, inte illa. I mitt knä känns det okej idag. Så nu ska jag snart ta och träna lite!

En vecka utan!

Idag har jag varit utan gips en vecka. Med tanke på den korta tiden känns det ändå riktigt bra. Jag ligger lågt med att pressa med så mycket träning nu några dagar. Slalomtrunken är packad, matsäcken fixad, skidorna ihopbundna och havregrynsgröten slinker ner. Ja inte hos mig då, utan hos sonen. Han laddar för slalomdagen i Solberg. Själv laddar jag för att åka till tandläkaren och sen för att ta förbrytarbild till mitt nya körkort....Kan ju vara bra att ha ett giltigt körkort när jag kan köra bil igen!

Öm

Öm i lårmuskeln, det är bra! Det betyder att träningen tar. Men jag har väldigt ont i knäet, det är inte så svullet just nu men så ont....Kanske inte så konstigt med tanke på att jag gått upp och ner i källaren minst sex, sju gånger idag. Då har jag inte räknat vändorna till övervåningen. Dessutom bakat, lagat mat och lite småplock. Vanliga vardagsbestyr som blir så besvärliga. Det är tur att jag vet att det blir bättre. Men jag blev påmind om att knäet svullande i somras också, så det är väl rätt naturligt att det gör det nu. Helst vill jag börja jobba nästa vecka men med tanke på hur knäet reagerar på att stå och gå blir det nog lagom att börja efter sportlovet!

Hm

För andra dagen i rad kommer sonen hem en timme tidigare. De får inte tag i vikarie till idrotten och då är det tydligen okej att skicka hem barnen. Vad säger skolinspektionen om det tro?
Sudden använder i alla fall tiden väl, han hälsar på en tant som har als och har haft det länge. Redan när pappa blev sjuk hade hon varit sjuk ett bra tag. Nu ligger hon i sängen och klarar inte av någonting själv. Stackars människa vilket liv hon har. Men sonen vet att hon blir glad när han kommer dit så han brukar hälsa på en stund ibland. Eftersom hon inte kan öppna själv släpper en av hennes grannar in honom. Jag är så glad att han har förmågan att tänka osjälviskt och göra saker bara för att glädja någon annan.

Nybakat

Nu sprider sig doften av nybakade pizzabullar i huset. De brukar bli rätt små och söta men det här blev monsterbullar. Dubbelt så stora som normalt.....Jag blir väldigt trött i mitt knä när jag varit i farten ett tag så nu ligger jag i soffan med foten högt ett tag innan jag måste ner i källaren och hänga tvätten. Det är svullet och stelt och gör ont dessutom.  Dumknä!

Kallt igen......

Fy vad jag längtar efter vår och sommar! Det är eländigt med denna kyla och är det inte kallt snöar det. Hallå, takdropp, var är du? Fast idag kommer det nog att bli fint när solen väl kommer upp ordentligt och värmer luften. Hoppas det blir solsken i morgon också när barnen ska till Solberg och åka slalom. Även om det är kallt på  morgonen så blir det ju toppen i backen med solsken.
Mina planer idag är: en dusch, starta tvätt, hänga tvätt samt baka pizzabullar. Men sitter nog i soffan en stund till innan jag startar dagens övningar!

En krycka

Jag har precis upptäckt att jag klarar av att gå med en krycka inne när jag behöver bära en tallrik med mat eller något annat att äta. Musklerna i vänster lår orkar hålla emot ganska bra. Underbart, det innebär att jag kan äta sittande och behöver inte vara beroende av någon som bär åt mig. Fast jag använder två kryckor jämt annars för att inte snedbelasta ryggen. Jag vill gärna att den håller!

Det går framåt

Det går framåt, rätt snabbt dessutom. Efter sjukgymnastbesöket idag konstaterades att jag nu kan böja 35 grader, utan uppvärmning. Det har gått fem dagar sen gipset åkte av. Förra gången hade jag 35 grader efter uppvärmning dagen innan nyårsafton. Då hade det gått 27 dagar....Fick lite godmodiga bannor om att ta det lugnt med böjträningen. Det är den som provocerar fram svullnad och värmen i mitt knä. Så för mig gäller det att hitta en bra balans mellan aktivitet, träning och vila. Hm, så kommer det där för mig just nu så förhatliga ordet tålamod igen! Det behövs ungefär 60-65 grader för att kunna köra bil! Så slutet av april känns som ett rimligt mål för det. Fast helst får det gå fortare....

Nervöst

Måndag morgon igen, till slut gick sonen iväg till skolan. Själv sitter jag med morgontidning och kaffe innan det är dags för frukost. Om en timme ska jag gå till sjukgymnastiken. Det är ganska nervöst, känslan av att inte ha gått framåt alls är rätt så stor. Den enda skillnad jag kan känna är att jag är lite stadigare när jag går. Inte lika vobbligt. Men än är det ganska lång väg kvar till dess att kryckorna inte behövs längre. Just nu är det dock böjningen som är den stora utmaningen. Jag vill att det ska gå fort så att jag kan köra bil snabbare än sist.

Kvällsmys

Nu är läxan klar sånär som på att engelskaorden ska förhöras några gånger till. I matten har vi gått igenom hur man räknar ut arean på trianglar och rektanglar samt tränat att ställa upp och räkna ut multiplikation där båda faktorerna är minst tvåsiffriga. Det gick riktigt bra trots att det är kväll. Därför unnar vi oss lite söndagsmys nu. Framförallt unnar jag sonen det!
I morgon eller på tisdag ska jag baka pizzabullar som ska med när det blir slalom med skolan på onsdag.
Det och mormorbullar är det som önskas i matsäcken. Mormorbullar skulle man kunna tro att det är kanelbullar men det är lite grövre matbullar med ost ovanpå. Det är smaskens tycker Sudden.

Rätt okej

Det känns rätt bra i mitt knä, men så har jag vilat mycket mellan träningen. Vi har ätit middag, rester sen igår. En del av läxan är gjord, ja inte min utan sonens. Men han behöver en del hjälp idag då de inte har gått igenom allt de ska göra i läxan. Så därför har vi båda tagit en paus. Jag ska trycka på med böjövningarna igen. Så hoppas, hoppas jag att det är fler grader i morgon!

Vilodag

Idag blir det extra mycket tittande på sport på TV, allt för att hålla ner svullnaden i mitt knä. Det gör att jag kan träna ordentligt som jag ska varannan timme. I morgon är det dags för sjukgymnastbesök igen, det känns bra, då får jag se om det överhuvudtaget blivit någon grad till eller om svullnaden gör så att det har stannat av. Det skulle inte vara så roligt,  men men.....

Snart dags för morgonkaffe

Nu kommer morbror in genom dörren och puttar på kaffet! Så snart blir det morgonkaffe och frukost. Sen ska han och sonen dra iväg till Solberg och åka slalom. Jag är lite bekymrad över mitt knä som blir så svullet fram på dagen. Det gör det oerhört svårt att böja nånting alls. Jag trodde att jag skulle slippa det denna gång men tydligen inte. Inser att rehabiliteringen inte kommer att bli den "walk in the park" jag hade tänkt...

God middag

Nu sitter vi och äter god middag! Crostini till förrätt,  parmesankyckling till huvudrätt. Mums. Vi firar vietnamesiskt nyår men i efterskott! Mitt knä blir svullet emellanåt men ändå rätt okej. Jag intalar mig själv att det är som det ska vara att det blir tjockt då och då. Jag har i alla fall tränat klart för idag, det blir mer i morgon!

Smärtsamt

Nu är jag igång igen med träningen. Det är så ont och ömt på vissa punkter i mitt knä. Ingen molvärk utan mer akut smärta, framförallt när jag tränar att böja, för att inte tala om hur det känns när jag sen försöker gå. Usch det känns som om jag bara klagar och det gör jag ju faktiskt....Men jag behöver få klaga och gnälla, gör jag det skriftligt slipper ju människor omkring höra det hela tiden, det är ju ett eget val att läsa mitt gnäll. Det blir lite som en ventil som släpper ut både smärta och gnäll. Då mår jag bättre och blir gladare. Så var deppandet över för den här gången!
Killarna har vaknat och ätit frukost och är mitt uppe i nåt spel. Få se vad mer de tänker hitta på idag. Senare idag får vi Härnösandsbesök. Sonen ska få sällskap till slalombacken i Solberg i eftermiddag eller i morgon. Sen blir det parmesankyckling till middag. Vi ska fira vietnamesiskt nyår i efterskott!

Kallt

Det är kallt ute på morgonen idag. -29 grader, när jag tittade nyss. Burr! Men det blir säkert bättre under dagen. Har efter mycket möda och besvär lyckats sätta igång kaffet, knuffat ut soppåsen som stank, så nu skulle det sitta fint med tidning och kaffekopp. Törs inte riktigt gå ut och hämta den ännu, är lite väl ostadig. Mugg med kaffe kan jag inte heller bära då jag inte kan gå utan kryckor ännu...ett dilemma. Men jag hör att räddningen kommer nu ute på bron. Underbara mamma!
Igår var jag väldigt svullen i mitt knä, det var inte så skönt. Förmodligen blev det lite för mycket av det goda. Få se hur det går idag.

Helg igen!

Åh, så härligt, helg igen. Sonen är hemma även om han mest är med kompisar hela tiden. Nu har han en kompis här som ska sova över. Själv ska jag åka på födelsedagsuppvaktning ikväll så det blir mormor som får laga middag åt dem. Jag har ont i lårmuskel och knä. Inser att det är så det kommer att vara de närmaste veckorna, ja månaderna. Vissa saker inser jag att jag hade glömt sen förra gången. Fast smärtan är väl egentligen nåt att vara glad över, det innebär ju att nåt händer när jag tränar.

Äntligen dusch!

Tänk så härligt att få duscha hela kroppen samtidigt igen. Underbart! Det innebar att jag kunde gnugga bort de sista gamla hudresterna från benet så nu går det att röra sig utan att det snöar där jag drar fram. Nu ska jag försöka få ner lite tvätt i källaren och rena lakan till övervåningen. Dags att renbädda. På en skala, hur roligt är det att sova på lakan fulla av hudrester.....

Snart helg

Fredagmorgon igen, lite lättare för sonen att gå till skolan eftersom han vet att det är två lediga dagar sen. Han satte sig och gjorde lite läxa efter frukost för att ha mer ledig tid när han kommer hem! Han funderar mycket över läxa i bestämd och obestämd form nu....det är inte glasklart hur det ska vara i läxan nämligen så vi gnuggar lite extra här hemma. Jag tycker det är viktigt att lära in rätt från början och förstå skillanden när man ska använda a och the.
Mitt knä värker en hel del, mest i det övre muskelfästet. Det är nog inte så konstigt med tanke på att det inte använts på sex veckor och nu fått köra stenhårt sen onsdag eftermiddag. Framförallt igår blev det ansträngt och inte kommer det att bli mindre idag. Det är bara att jobba på!  Nu ska jag i alla fall ge mig på duschen! Det kommer att bli ljuvligt:))

Soffläge

Sitter i soffan och ser lite TV, dessemellan tränar jag. Junior är i stan och spelar fiol. Mormor skjutsar. Längtar till dess de kommer hem. Då får jag pizza, de skulle äta i stan efter spelningen och sen ta med en hem till mig. Det kommer att bli gott. Nu ska jag träna böjen igen...det är läskigt till dess att jag böjt det jag klarar första gången för det sitter liksom fast inne i knät och delarna måste "hoppa på plats" innan jag kan fortsätta. Burr....Men som sagt, det är bara att bita ihop!

Aj

Aj vad muskelfästen och annat protesterar. Det fullkomligt skriker i mitt knä. Jag får nog ta det lite lugnare med träningen så här i början kanske. Jag borde egentligen träna igen nu men jag tror att jag vilar någon timme till. Det är ju dumt att köra slut på sig första dagen .....Men jag vill så mycket och känner att jag har lite svårt att acceptera att det kommer att ta tid. Jag vill att det ska gå fort!

Uppförsbacken blev plötsligt mindre brant

Så är jag hemma igen efter ett besök hos min sjukgymnast. Plötsligt känns uppförsbacken mindre brant. Vi konstaterade att där jag är nu tog det 3 veckor innan jag var förra gången. Det känns positivt. Jag trodde att jag hade ca 3 grader på knäböjningen. Det visade sig vara drygt 20 grader! Hurra!!! Nu har jag fått fyra övningar att göra hemma varannan timme. Två för knäböjningen, en för lårmuskeln och en för sträckningen av mitt knä. Nu är det bara att köra!!!

Snöfall inomhus

Oj vad det snöar här inne, i soffan och sängen och överallt där jag drar fram. Sex veckors hud ska plötsligt bort. Att man byter så mycket hud på den tiden ser man ju inte annars. Så jag smörjer, smörjer, smörjer. Är rejält öm på hela benet också men det blir nog bättre. Jag har dessutom ont , framförallt i muskelfästet på ovansidan av knäet. När jag går sticker det och gör ont, det känns som om skinnet sitter fast i allt jox därinne. Just nu känns det bara som en lång uppförsbacke men jag hoppas det känns bättre efter sjukgymnastbesöket.

Det knäpper och knakar

Usch, alla som känner mig vet att jag ryser när jag hör leder som "knäcks". Jag håller på att krypa ur skinnet när jag hör den typen av ljud. Tänk då hur jag reagerar när jag går nu. Det knäcker, sprakar, knakar och flyttas runt inne i mitt knä.....Huuuuu, jag hade glömt att det var så här sist. Fast då kom inte detta knäckande från början utan först efter ett tag. Och inte lika mycket....undrar om det är positivt eller negativt? Nåja det återstår att se. Inser att jag har kommit ungefär lika långt nu som efter 2-3 veckor sist. Ja kanske inte böjningen då, men i övrigt. Hoppas trenden fortsätter, då är det nog värt alla otäcka ljud! Fast just nu överskuggar rädslan att jag inte kommer att kunna böja mitt knä ordentligt allt...Kommer ihåg att jag tänkte det sist också. Men gick det då bör det gå nu tycker jag!

Läskigt

Tänk att någonting man har längtat så efter kan upplevas så läskigt. Jag är nästan rädd för mitt eget knä...Gipset åkte av, stygnen togs och de värsta blodresterna på huden tvättades bort. Det klämdes och kändes försiktigt på mitt knä och jag tyckte det var sååååå läskigt. Sen en tubigrip över mitt knä för stöd.
Trots att det är spaghettiben är det ändå så mycket bättre den här gången. Jag kan fortfarande känna och spänna min lårmuskel litegrann. Dessutom lyfta på knäet när jag sitter så det blir en liten böj, inte mycket, kanske 3 grader bara men det är mer än ingenting!! Förra gången var benet "heldött" när gipset togs bort.
En rolig detalj i sammanhanget idag var att den läkare jag träffade var samma som tog emot mig på akuten vid min första knäfraktur! Så nu har jag nog träffat alla igen...Precis som förut imponeras jag av ortopedens personal och deras förmåga att skapa lugn trots att de har hur mycket som helst att göra. Jag har sagt det förut och säger det igen: de är fantastiska!

Snart

Efter en orolig natt där många tankar snurrat runt i skallen är det snart dags att åka och plocka bort gipset. Jag är så nyfiken på hur det ska bli. Hur besvärligt kommer det att bli? Jag har ju en bild inne skallen att det kommer att gå ganska lätt. Usch, tänk om det inte gör det. Tänk om det är tvärtom den här gången, mindre ont under gipstiden = besvärligare. Fast å andra sidan var det besvärligt både under gipstid och efteråt sist. Vill att det ska gå fort och lätt att komma tillbaka den här gången. Längtar efter mina elever och att få börja jobba igen! Snart....åker jag!

Tomt

Då är alla legokartonger tomma. Allt lego är färdigbyggt, om man inte räknar de miljoner modeller som ligger trasiga i lådor och väntar på mamma rescue....Men det blir nån annan gång, då det krävs lååång tid för att få ihop dem. Där ligger inte bitarna precis packade i påsar märkta 1,2 o.s.v . Idag blev det ostburgare och stripes till middag, inte det nyttigaste kanske men gott!

Snart pigg

Det är så härligt att se sonens energi idag. Hans sjuka vände rejält och hostan är inte så allvarlig längre. Det märks att han har rätt inställning på astmamedicinen. Även om det är jobbigt medan det pågår går det ju över snabbare med rätt dos och rätt sorts medicin.  Just nu tar vi oss en paus i legobyggandet, han är på sitt rum och funderar var han ska få plats med allt. Nyss fick jag frågan om vi har några fler svarta hyllor, var han nu skulle placera den!

Lego..lego...lego

Oj, vad vi bygger lego! Vi bygger igenom alla kartonger som väntat. Echo Base är klar och vi har börjat på Endorbasen. Men just nu har vi lunchpaus, det behövs om alla bitar ska hamna rätt. Däremellan tränas lite engelska glosor, men det går ju alldeles utmärkt under byggandet.

Sådär ja

Nu är frukosten uppäten, disken diskad, tvätten undanplockad, sudden i duschen. Bara läxa kvar och sen ska vi nog bygga lego igen. Endorbasen står på tur!

Det närmar sig

Nu är det ungefär ett dygn kvar till dess att jag blir av med gipset!  Åh, vad jag längtar. Om det skulle hända nåt nu så jag är tvungen att ha gipset längre vet jag inte vad jag tar mig till. Jag är så less, ändå kan jag inte klaga alltför mycket på gipset. Det känns fortfarande rätt okej. Men nu börjar det halka ner runt fotleden så det skaver. Det enda jag gruvar mig lite för i morgon är att stygnen har växt fast så det kommer att göra ont när de ska bort. Det är ju rätt många..........Men det kan det vara värt när jag har haft ett gips med hyfsad passform i hela fyra veckor.

Jaaa!

Till slut fick jag också vara med på bygget! Nu är Slave 1 klar och vi planerar  att bygga Endorbasen i morgon. Då har jag löfte om att vara med hela tiden! Sen är det Hoth som ska byggas....efter det behövs ett större rum till lego. Hur jag nu ska lösa det? Tacksam för lösning på det problemet;)

Lax med nudelsallad

Det känns som om dagarna går åt att till att planera mat hela dagarna....inte alltid så lätt när ena halvan av familjen inte har nån matlust. I kväll blev det i alla fall stekt lax med varm nudelsallad. Mumsegott, junior åt också med god aptit trots ont i halsen och avsaknad av matlust. Jag har lagt in ett ungefärligt recept under matsidan om det är någon som vill testa.

Lyxmellis

Jag hade en färsk ananas som det var dags att äta upp. Den skar jag upp och tillsammans med hallon i en ugnsform täcktes frukt och bär av massor av riven vit choklad. Tillsammans med vaniljglass med krossad choklad blev det till ett toppenmellis.  Legobygget går framåt det också, nu är det bara cirka en tredjedel av hela härligheten kvar. Jag vill fortfarande lägga näsan i blöt men mina byggarkvaliteér efterfrågas bara när det är bitar som har gömt sig...

Slave 1

Nu är det som vanligt igen, matrumsbordet är belamrat med lego! Det är Slave 1 som är på gång, tänk att det är så roligt med lego, jag har fullt upp med att låta sonen bygga själv. Skulle gärna ta över....Vi har nyss avslutat lunchen. Hjärtformade ägg på rostad franska med ruccola, krispig bacon, toppad med färsk timjan. Mums!

Check

Frukosten avklarad, "gipsstrumpan" instoppad vid hälen så nu gör det inte lika ont längre, morgondisken diskad, junior har lyckats svälja hostmedicinen utan att den kommer upp på en gång. Dessutom har jag ringt och bokat sjukgymnasttid till på torsdag förmiddag. På´t igen! Nu ska jag leta lättlagade goda recept till en tjej som ska ha det till hemkunskapen nästa vecka. Kanske jag hittar nåt jag är sugen på själv!!

Kyligt värre

God morgon! Idag är det kyligt värre ute. Handskar på innan tidningen hämtades, annars hade det blivit alltför kallt om fingrarna. Det känns riktigt skönt att slippa vara ute så mycket mer idag. Sonen är feberfri nu på morgonen men hostar värre än en gammal traktor. Det gör ont i mig när jag hör honom. En period under natten har dock varit lugn, så då fick vi båda sova gott några timmar. Härligt. Nu hoppas vi att dagen läker. Mitt gips gör ont på hälsenan men nu är det bara två dagar kvar!!!

Mätt i magen

Nu har magen fått sitt. Det blev en snabbmiddag idag, sotad kyckling med pommes. Sjuklingen är piggare, febern nere under 38. Det går åt rätt håll, däremot håller han på att hosta sönder sig, men det går väl över det också så småningom.

Provgår

Nu har jag nått det stadiet att jag provar att gå lite mer normalt. Jag tänker att om skadan spricker upp nu när det bara är några dagar kvar så skulle det paja ändå. När jag går känns det rätt okej, det gör att jag ser ljust på framtiden när gipset åker bort. Tänk vad besviken jag ska bli om det inte går så enkelt som jag tänkt. Det är nog säkrast att jag har bästa scenariot som nummer ett men även målar upp ett lite sämre där bakom så att jag inte deppar ihop om det inte blir som jag har tänkt mig. Inne i huvudet ser jag framför mig att de tar bort gipset och då kan jag...böja...mitt knä...fast jag vet att det inte kommer att gå vill jag det jättemycket. Åh, vad jag längtar till på onsdag!!!!

Redan lunchtid

Nu har halva söndagen gått, jag har fixat en text som skulle skickas, hjälpt sonen med lite läxa. Han orkade en kort stund. Nu ligger han i sängen och ser en Star Warsfilm. Jag håller på att samla kraft för att gå ner i källaren och ta reda på tvätten. Tänk om tre dygn kommer mitt gips att vara borta!

Nej fy

Tittade ut genom fönstret i morse och såg att det snöat en hel del under natten. Varför? Både Nordpolen och Sydpolen tinar ju upp i alltför snabb takt, låt det snöa där i stället. Där behövs det. Jag behöver takdropp, vårblommor och solen!
Läget med Sudden är aningen bättre idag på morgonen. Hoppas det håller i sig, då är han kanske frisk om några dagar.

Calzone

Till middag blev det inte enbart glass, calzone stod också på menyn. Jag hade färdig pizzadeg hemma så det blev sex små calzonepiroger. Det smakade gott, sjuklingen lyckades äta en hel. Idag tycker han att det är förtvivlat att vara sjuk, han har massor av läxa han inte orkar med, ett av hans spel hakar upp sig på sista banan så han kommer inte vidare, han föll i trappen och slog sitt knä, han har inga bra böcker att läsa, han är också less men för trött och slut för att egentligen orka med nånting. Ändå har han idag fått alvedon enligt dagsdos för att orka mer, men det har inte riktigt hjälpt. Han har hög feber trots det. Törs inte tänka hur hög den skulle vara utan medicin....
För mig går dagarna ganska fort nu eftersom jag får fokusera på att hjälpa sonen. Det innebär att jag rör mig mycket, precis som jag ska. Dessutom hinner jag inte bli less på samma sätt som vanliga dagar. Fast jag skulle hellre bli less om bara Sudden fick vara frisk.

Deckare

Mellan mina uppdrag att se till att den lille/store pojken får saker att dricka, alvedon för att ta ner den eländes febern och serva med hostmedicin har jag klämt en deckare. Den heter Vecka 36, är skriven av Sofie Sarenbrant och har höggravida kvinnor i centrum för berättelsen. Den var välskriven men ändå lättläst/ snabbläst. Slutet bäddar för en uppföljare. Gillar man Läckberg, Larsson och Rosman ska man läsa den här också.

Igelkottens elegans

Nu har jag läst ut Igelkottens elegans. En finstämd bok med många filosofiska tankar. Till en början tyckte jag att det blev för mycket av det filosofiska men efter drygt halva boken grep den tag och sen gick den inte att släppa. Det är inte en bok att läsa för att rensa hjärnan, den behöver man ha med sig för att tillgodogöra sig tankarna i boken!

Morgonkaffe

Sitter i soffan och får morgonkaffe och nyheter via lokaltidningen. Tittar ut och ser en klarblå himmel, det blir nog en toppendag för utomhusaktiviteter idag. Tänk att det alltid lockar som mest när det är som svårats att ta sig ut.  Sonen fortsätter att pendla mellan 39 och 40 grader. Hade han varit frisk skulle vi i alla fall ha kunnat grilla på gården. Men jag lever på hoppet att detta är sista feberdan!  

Fredagkväll igen

Jaha, så är det fredagkväll igen. Sonen har däckat och jag har tråkigt. Nu börjar jag längta efter att ha lite kul. Sitter som bäst och funderar på vad jag ska hitta på. De alternativ jag har är, sitta vid datorn och göra nytta eller spela, ta reda på tvätt, se på TV- less på det, läsa. Sen finns det säkert en lång rad saker jag skulle kunna hitta på men helt ärligt känner jag mig ganska trött jag med så det bli inget alternativ som kräver nån form av ansträngning. Alltså lutar det åt soffan och en bok. Fast jag tror att det blir på övervåningen på sängen i stället för soffan. Eftersom andningen är lite ansträngd hos sovaren vill jag ha koll på honom.

Kamin igen

Här svänger det snabbt, nyss var vi glada för att tempen hade gått ner, nu är den uppe i 40 grader.  Pojken  ligger nerbäddad och ser på film, halvsovande, så den filmen lär han få se igen....Jag servar så gott jag kan med dryck, himpandes och linkandes. Det är bra träning för mig som inte ska sitta stilla så mycket nu eftersom jag inte tar Fragminsprutor längre.  Hoppas, hoppas, hoppas han blir piggare snart! Men rapporterna från andra sjuklingar oroar, det pratas om feber en vecka......

Utflykt igen!

Nu är jag hemma igen efter att ha varit på utflykt till verkligheten idag igen! Fy, så kallt det var men oerhört vackert med sol och gnistrande träd! Alvedon har tagit ner sonens feber, medicinen har tagit udden av krupphostan så nu låter det mer normalt. Men nog är han blek om nosen...och kurar gärna ihop sig i min famn!

Sjukt

Natten har varit orolig, sonens luftrör "slemmade" igen och  han fått jobbigt med andningen. Tänk att han aldrig kan få en "normal" förkylning. Han har hostat, benen har rört sig hela tiden. Till slut väckte jag honom så vi fick stoppa i lite extra medicin. Det som är frustrerande är att jag är så långsam på natten, det är inte bara att skynda sig ner och hämta det han behöver. Men det är tur att han är stor nu. Trots det har han inte slutat med "krupphostan", när man är 12 ska man väl inte ha de problemen längre tycker jag. Tur att han är tålmodig och inte klagar. Nu hoppas jag att detta är sista dagen med jättehög feber och eländes andningsbesvär!!

Kamin

Nu är det kväll och "kaminen" är på igen så det blir till att dra ner elementen. Stackarn är på väg mot 40 så nu stoppar vi i alvedon och bäddar ner i sängen efter att ha trugat i dryck. Humöret är gott men han suckar och stönar över all läxa som kom hem idag. Ska han hinna med allt får han inte vara sjuk kan jag säga.....

Fröer

Jag är så trött på detta evinnerliga snöande så för att känna att våren nog är på väg har jag de senaste dagarna suttit och dreglat över frökatalogen. Så nu har jag skickat iväg en beställning. I år ska inte plantorna vara små som skrutt när växthussäsongen börjar....det är i alla fall min målsättning.

Burgare

Idag blev det ostburgare till lunch, sonen lyckades klämma i sig en hel trots att han var blek om nosen och mådde illa av febern. Med mat i magen och ett stort glas smultrondryck har han krupit ner i sängen igen.
Jag har packat undan varorna från affären. Jag längtar till dess att jag utan alltför stor ansträngning kan gå och handla själv igen. Fördelen med att skicka nån annan är att det aldrig köps nåt mer än det som står på listan så det blir mycket billigare än om jag hade handlat.

Mitt på dagen

Snart är det lunchdags, men vi åt frukost ganska sent idag, så vi är inte hungriga än. Jag hade gjort krämig äggröra med chili och persilja som slank ner med god aptit både hos mig och sjuklingen.
Nyss var "hemtjänsten" här och hämtade min inköpslista för veckan.

Torsdag morgon

Har en sjukling hemma idag, lägre feber nu på morgonen, drygt 38 bara. Igår däremot var han så het så jag kunde stänga av värmen på elementen.
Igår tog jag sista sprutan, nu börjar nedräkningen på riktigt, det är bara 6 hela dagar kvar till dess att gipset ska bort!!Tjoho!

Febersjukt

En rödrosig matt pojke ligger i sin säng och hostar. Han har lyckats äta lite middag, men framförallt dricker han och det är ju det viktigaste. Det innebär att jag har sällskap här hemma imorgon. Hoppas att febern blir kortvarig men just nu blir den högre och högre..Lite Alvedon innan natten gör nog att den  lugnar ner sig. Själv mår jag bra än så länge. Och tänker fortsätta med det. Att bli sjuk känns inte särskilt lockande nu.

Sjukling

Idag kom en ömklig pojke hem från skolan, ont i halsen, hosta, ont i skinnet och blek. Nu dricker han kall nyponsoppa och ligger på sängen och vilar. Han är mest olycklig över att han inte får åka och träna ju jutsu. Men vi får hoppas att det är en snabbt övergående variant, så han får öva kast igen!

Lunch

Sitter och tittar på herrarnas superg och äter rester till lunch. Ute skiner solen och det ser så härligt ut. Längtar till dess att jag kan ta mig ut på egen hand. Mer än hämta posten.  Idag är det tvättstugedags. Så det blir en del trappträning. Jag har även sorterat ut lite kläder från sonens garderob. Han växer den rackarn...

En vecka kvar

Om exakt en vecka sitter jag i bilen på väg till stan för att plocka bort mitt gips. Jag ringde ortopeden igår och fick veta vilken tid jag ska komma. Jag längtar efter att få bort det. Trots det känns detta gips fortfarande okej. När det tas bort har jag haft det i fyra veckor, så länge har jag aldrig kunnat ha ett gips förut utan att byta. Längtar, längtar, längtar..............

Snart kväll

Oj vilken lat och härlig dag. Besök av grannen på förmiddagen och sen har jag läst och ätit praliner....Nu ska jag snart börja förbereda middag och sen blir det läxa. Sonen hade fått en läxa om regelbundna verb till imorgon så vi ska repetera det. Han har kunnat det förut så jag hoppas det sitter. Sen ska han intervjua mig om el och elsäkerhet...hallå....finns det nån elektriker i garderoben? Hoppas det inte är så svåra frågor.....

Tankar från rullstolen

Det finns underbara medmänniskor runt omkring oss. Människor vi inte känner men som ändå finns där med hjälp och stöd om det behövs. Som den tjej som hjälpte till att hålla emot rullstolen i parkeringsgaraget för att komma till den våningen hissen fanns på. De fantastiskt hjälpsamma människorna i receptionen, den servitör som stannande hissen för att jag skulle hinna fram innan den drog iväg till nästa våning. Ljudkillen som erbjöd sig att hjälpa mig hämta vad jag än ville ha. Jag måste erkänna att när paltkomat inträdde efter lunch funderade jag på att skicka efter en stor godispåse...Mängder av vänliga leenden från människor runt omkring. De vänliga är i majoritet men trots det har jag en sur känsla inombords.

De som gett mig den känslan är bland andra parkeringsvakten som stod och tittade när vi kämpade för att få upp dörren till det utrymme hissarna gick ifrån, när vi väl kommit till rätt våning. Det par som slängde dörren rakt i  ansiktet på mig, nej foten menar jag, när vi skulle ut från parkeringsgaraget. Den kvinna som hade så bråttom förbi mig att hon klev på min krycka så jag höll på att ramla, igen... De onda ögon jag fick i lunchkön när jag med ett leende på läpparna bad om ursäkt för att ta mig förbi då personalen i receptionen skulle hjälpa mig fram till hissen. Jag kan gå i trappor men åker faktiskt hellre hiss nu. De sura blickarna jag fick av en kvinna när jag hade mage att lägga upp benet på en stol vid fikat. Samma kvinna höll sen nästan på att knuffa ner mitt ben i sin iver att få tag i en sittplats. De sura blickar jag fick när jag hade mage att ställa mig i kön för enbart handikapptoan.  Jag skulle kunna göra listan längre men jag stannar där.

Sammantaget fick alla dessa människor mig att känna sig obekväm, i vägen, besvärlig, ledsen, arg, bestört. Men framförallt fick de mig att inse att Sverige inte är ett handikappvänligt land. Då menar jag inte alla trösklar som gör det svårt med rullstol eller trappor in till affärer. Dessa praktiska saker ställer naturligtvis till det också men det är attityderna jag tänker på. Mig är det inte synd om alls, jag kan snart kliva upp ur min stol, kasta kryckorna och röra mig fritt igen. Jag är inte handikappad, bara tillfälligt justerad. Men i vårt avlånga land finns många människor som hela tiden möts av de här attityderna och de kommer inte att kunna kliva ur sin rullstol eller kasta kryckorna, det är deras hjälpmedel för att överhuvudtaget kunna vara ute i samhället.
Det får mig att tänka på vårt stora grannland i väster och de erfarenheter jag har därifrån. Dels från den tid jag bodde där, dels från de semestrar jag varit på. Att ha någon form av handikapp där innebär att du får hjälp först, du har en egen kö, människor hjälper dig med dörrar som en självklarhet. Jag vet inte om det är så i hela det landet men i den del jag bodde och besökte var det så. Det vore en bra sak för oss att ta efter tycker jag. Jag tror och hoppas att vi kan förändra det synsättet även hos oss. Genom att vara en bra förebild, hålla upp dörren till den som kommer bakom oss, vare sig den personen sitter i rullstol eller går med egna ben. Ha ett vänligt ord på lut, ser vi någon som verkar ha det besvärligt, våga gå gå fram och fråga om man kan hjälpa till.  Genom att hjälpas åt att vara goda förebilder tror jag att vi kommer att kunna förändra synsättet så att alla människor i vårt land får känna sig lika mycket värda oberoende av vem man är.

Soffpotatis

Idag kommer jag nog att vara en soffpotatis en stor del av dagen. Jag känner mig trött i kroppen, men har inte ont alls i rygg eller knä. Skönt. Hoppas jag får kallelsen till ortopeden inför nästa vecka så jag får reda på när gipset ska plockas bort. Nu kan nedräkningen börja på riktigt.

Hemma!

Nu är jag hemma igen. Trött men nöjd efter en intressant dag. Lite lång blev den, har ont i knä och rygg  nu men jag är övertygad om att efter en natts vila kommer det att kännas bra igen. Däremot känner jag mig lite bekymrad över att så många har så dålig förståelse för kryckor och rullstolar...Utvecklar det resonemanget mer en annan dag.

Förberedelser

Nu ska jag förbereda genom att plocka fram inför morgondagen då jag ska på utflykt till Umeå hela dagen. Därför blir det inte så många inlägg i morgon. Jag ska nämligen åka strax efter halv sju....

Kramp

Jag har börjat få kramp i lårmuskeln under gipset. Det gör ont och är väldigt irriterande för jag vet inte hur jag ska bli av med den. Krampen kan komma när jag sitter, ligger eller står så det är inget jag kan undvika direkt. Det positiva är att det inte gör ont nere vid mitt knä utan högre upp. Det gör att jag inte blir så orolig.
Nu sitter jag i alla fall i soffan och vilar, med en god eftersmak av middagen i munnen.

Middagsdags

Nu är maten på gång. Det blev varken paj eller köttfärssås. Istället gjorde jag rosépepparbiffar med mycket god sås till. Pressad potatis kommer att serveras till. Kunde inte hålla mig, jag har redan mumsat i mig flera biffar....Men jag kommer att orka middagen ändå!

Soligt och fint

Vilket härligt solsken det är ute. Solen lyser rakt in så det blev till att dra ner markiserna för att kunna fortsätta med skidåkningen på TV:n ;) Jag har gjort dagens hushållsinsats, tagit hand om tvätt i källaren. Nu ska den bara färdas upp till övervåningen också så är det klart! Funderar över vad det ska bli till middag idag? Kanske Obi Wans köttfärspaj eller hederlig köttfärssås och pasta? Hm, ikväll vet jag!

Semla till morgonkaffet

En härlig söndagmorgon som börjar med en kopp kaffe med semla till. Är trött men det känns bra i mitt knä. Nu räknar jag ner, det är fyra fragminsprutor kvar och ungefär 9-10 dagar kvar med gips. Sen börjas det igen. Träning varannan timme, alla dagar! Förra gången kunde jag köra bil ungefär fyra månader efter olyckan, hoppas att jag kan få ner den tiden en aning. Det skulle innebära att jag kan sätta mig bakom ratten runt påsk, helst ett tag före..... 

Doften av nybakat bröd

Doften av bröd nyss utplockat ur ugnen fyller luften här hemma. Stackars barn som inte är hemma och får njuta av det;)  Hade tänkt göra små semlor, det är så gott att få äta många, men de jäste och jäste och blev stora....Det känns bekant på nåt vis...undrar om det inte blir så varje år? Jag tänker göra minisemlor men de blir jättar istället. Men de är "fluffiga" och doftar ljuvligt!         
Har plockat ut några laxbitar ur frysen och tänker göra laxnuggets med klyftpotatis till middag. Till efterrätt passar det nog utmärkt med en semla.

Semlor på gång

Nu har jag satt degen till jäsning, längtar efter årets första semla. Nyss ringde sonen och ville stanna längre hos sin kompis. Hur länge de än är tillsammans är det alltid för kort, det är fascinerande. Under alla år de varit kompisar har jag hittills aldrig varit med om att de tycker att de fått tillräckligt med tid.
Två kamrater som inte bor i Bredbyn har han kvar sen dagistiden, när de skildes åt inför förskoleklassen pratade de om hur många år det var kvar till sjuan, då skulle möjligheten att få gå i samma klass komma. Hoppas deras vänskap håller i sig så att de får uppleva det. Jag tycker det är jättehäftigt att de har lyckats behålla sin vänskap sen de var tre år fast de inte bor i samma by.

Lena fötter

Nu har mina fötter blivit ompysslade nästan en och en halv timme. Så skönt det känns. Nästan som om jag svävar fram. Sitter som bäst och funderar på om jag ska baka semlor idag. Har ett paket jäst i kylen...Det är antingen bakning eller ta reda på tvätt som gäller. Jag ska fundera ett tag så får vi se vad det blir.

Lördagmorgon

Helg igen, ensam hemma då sonen övernattat hos en kompis. Jag har fått morgonkaffe och läst tidningen. Förundras över den unga tjej som har flyttat till Grundtjärn. Vilket driv hon måste ha som står ut i ett kallt hus denna vinter. Jag hatar personligen att frysa och har svårt att se mig sitta i ett hus som inte går att värma upp riktigt. Fantastisk tjej, jag hoppas det går bra för henne.

Myndighetskontakt

Nyss ringde min handläggare från försäkringskassan, samma person som förra gången jag bröt mitt knä. En mycket omtänksam, sympatisk och trevlig kvinna. Hon kom ihåg mig från förra gången hon också. Tänk att vänliga ord gör en så gott. Att hon ringde betyder dessutom att mitt ärende är på gång och att jag förmodligen kommer att hinna få sjukpenning när det blir dags för lön nästa gång. Hurra!!
Sonen gjorde snabbt sin matteläxa, nu har han fått skjuts till en kompis där det blir lite födelsedagsfirande och övernattning!

Bättre

Det börjar kännas bättre i huvudet nu men jag känner mig ganska mör. Funderar på vad jag ska hitta på att göra idag. Jag tror att jag ska påbörja en ny bok, Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall. Eftersom huvudvärken inte är så påträngande längre känns det som en bra idé.

Huvudvärk

Vaknade mitt i natten med sprängande huvudvärk. Jag har tagit tabletter men inte blir det bättre. Jo, kanske en liten aning. Så idag blir det en lugn dag utan alltför mycket stök. I mitt knä känns det bra, gipset sitter faktiskt fortfarande okej. Mamma har lyckats stoppa in nån typ av skydd runt fotleden som gör att det inte skaver där längre. Toppen, hoppas det håller i sig.

Snön faller

Vi firar nyår med lite gott småplock att äta, läsk mitt i veckan och marschaller på bron. Ute faller snö, snö, snö, snö......Sitter som bäst och tänker på min gode vän som bor i Egypten. De fredliga som demonstrerar med en vattenflaska i handen och möts av vapen. Ibland får man en blänkare på fb att han är ok men det är alldeles för långt mellan hans inlägg för att det ska kännas bra. Även om jag är less på snön, mitt knä och på att gå här hemma och göra ingenting är det små bekymmer i det stora hela.

Tet

Idag är det vietnamesiskt nyår. När det infaller på en helg brukar vi fira som en vanlig nyårsafton ungefär. Eller så firar vi den helg som är närmast. Idag kommer vi att fira med lite småfestligt här hemma bara. Sonen ska förmodligen åka till stan och spela fiol, så det är svårt att få till nån riktig festmiddag. Så det får bli lite extra festligt matigt mellis istället.
Tet, vietnamesiskt nyår, Kaninens år. Man firar i tre dagar: den första i familjen, den andra med släkten och den tredje med vänner och bekanta. En särskilt framstående person bjuds in till midnatt nyårsafton – den första besökaren under det nya året påverkar hela familjens år. Det blir spännande att se vad vi får för prominent besök inatt....

Mer snö....

Snö...snö...snö...Det räcker nu!! Jag tycker inte om att det snöar när jag hela tiden är beroende av andra för att skotta bort snön, det går inte att ta sig ut med rullstol, den skär igenom så det blir för trögt att styra. Min dumma garageport blir dessutom jättesvår att öppna. I stället sitter jag och tittar i frökataloger och vill att det ska bli vår!!!NU!!!

Skönt mätt

Anton har fått skjuts till ju jutsun och jag sitter i soffan med god smak i munnen och känner mig skönt mätt, men skulle vilja ta en tur till kylskåpet och ta en omgång till. Jag gjorde kyckling satay a la Katarina till middag. Med bland annat chili, ingefära, vitlök och lime. Mums!

Solsken

Vilket underbart väder det är utomhus! Har precis kommit in efter en promenad runt det lilla kvarteret. Genar över Perssons gård. Härligt att komma ut i friska luften. Nu ska jag ner i källaren och ta hand om lite tvätt så då blir det lite mer träning. En kaffekopp på det blir pricken över i!

Två veckor kvar

Nu är det två veckor kvar till dess att mitt gips ska plockas bort, för sista gången hoppas jag. Det jag har nu sitter inte hundra så jag kommer nog att behöva byta det innan dess. Men ändå, mer än halva tiden har gått och jag känner att snart....är det dags att påbörja rehabiliteringen. I mitt huvud ser jag framför mig hur jag kan böja mitt knä när de tar av gipset, fast jag vet att det inte kommer att vara så. Det kommer att vara helt stelt. Men om jag tänker att det går att böja så kanske det går fortare sen. Tror jag, hoppas jag....vill jag!

Virussök

Eftermiddagen gick ut på att jaga virus...och jag hittade många på min bärbara dator. 85 stycken plus några till som det nya virusskyddet upptäckte och stoppade medan det samtidigt scannade hela min dator. Det visar vilket oerhört dåligt virusskydd som följde med datorn...Jag hoppas att det tog hand om ev. virus på väg in i mig också för jag mår faktiskt bättre ikväll än jag gjorde i morse. Nu ska jag låta maten sjunka ner i magen framför tv: n en stund.

Sopplunch

Nu är jag åter här hemma efter en god sopplunch på församlingsgården. det är så roligt att komma ut och träffa folk. Kände mig matt och inte i form innan men efter lite frisk luft och god mat känns det faktiskt bättre. Men helt i form är jag inte, hoppas inte det är nån förkylning eller skit som ska till....

Nytt boktips

Igår läste jag en bok som heter "Morgon i Jenin" skriven av Susan Abulhawa. Författaren föddes i Kuwait av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget 1967. Historiska händelser och gestalter är verkliga medan personerna i boken är fiktiva.  Det var en fascinerande roman om Israel och Palestina, fylld av de djupaste avgrunder men ändå så hoppfull. Trots den smärta som drabbade bokens huvudpersoner fanns där ändå ett ljus och viljan till försoning. En stark bok, faktiskt en av de bästa jag läst på senare tid.