Jag vet att jag hade lovat att inte klaga mer på snön.....men idag när vi kom hem efter en lång dag i jutsulokalen låg hatet mot den vita varan nära ytan. Ska jag vara riktigt ärlig bubblade det till och med över....
Det var mycket snö på gården redan när vi åkte tidigt i morse...ännu mer när vi kom hem. Massor av snö som packats tätt av vinden. Usch, dubbelusch och tvi, tvi, tvi!!
Med gemensamma ansträngningar fick vi undan den till slut trots att sonen var slutkörd efter sin gradering med en värkande rygg....jag med värkande knä och halvtaskig rygg....
Belöningen när vi skottat klart blev hämtpizza till middag, bastubad, eld i braskaminen och för mig ett glas rött!
Nu mår jag gott igen, förtränger de vita flingorna som singlar från skyn, i alla fall till imorgon....

I morse när vi körde ner till stan i mörkret förundrades jag över hur många som var ute efter 348:an med halvtaskiga reflexvästar och rastade sina hundar....jag kan säga att i snöröken syntes de inte alls förrän de skymtade i ögonvrån. Läskigt....

Något annat som är läskigt är vapenlagarna de har i USA. Det finns inte ord för den tragedi dessa vapen och de som håller i dem ställer till med gång efter annan. Som alltid är det de oskyldiga barnen och deras familjer som drabbas värst. Plötsligt känns det skamligt att hata snö....

Sonens gradering idag var i alla fall en ljusglimt, den gick riktigt bra. Nu får han ta jullov från träningarna med gott samvete, trött som han är både kroppsligt och mentalt. Önskar att jag kunde ta jullov från min träning också....men det får jag inte....men ikväll gör jag det...tar ett minilov från träningen alltså. Bara så ni vet!!

Nej se det snöar, nej se det snöar det var väl...hm...ja vadå? Visst är det vitt och fint ute, men det räcker nu....i alla fall ett tag. Fast jag ska inte klaga mer nu, hellre snö än regn!

Det känns skönt att sitta ner och ta det lugnt en stund i alla fall. Jag har varit lite nyttig sen jag kom hem från jobbet idag, skrivit protokoll, gjort pepparkaksdeg och tvättat lite. Men nu blir det inte mer....jag tänker slappa resten av kvällen. Eventuellt går jag en liten promenad för att få frisk luft, mer ansträngning än så utsätter jag mig inte för ikväll.
Men hallå- jag då- säger knäet då.....ja, ja,  jag ska göra mina övningar också. Det är bara det att det gör så ont så helst skulle jag vilja fuska....men det vet jag ju att det inte är någon bra idé. Så efter den eventuella promenaden tar jag tag i det!

Nu får pepparkaksdegen vila!

Pepparkaksdoften sprider sig i huset och skapar julstämning, på söndag ska vi baka tänkte vi. I morgon är det graderingsdag hela dagen så då blir det inget bakande.

Ett annat sätt att få julstämning är att komma och lyssna på Tilltro i kyrkan nästa fredag. Härliga julsånger tänker vi bjuda på!

Välkommen till en skön stund med julmusik!

Nu är jag så mätt så jag tror inte att jag orkar röra mig mer idag....jag sitter i soffan i vardagsrummet och här blir jag nog kvar. I alla fall känns det så just nu. Fast jag skulle verkligen behöva kliva upp och ta reda på den mat som blev över efter middagen. Det skulle vara synd om den går till spillo för det var så väldigt gott.

Ute snöar det igen...undrar om det är för att retas med mig eller? Jag tänker att eftersom jag inte vill ha mer snö och har uttalat det högt så ger vädergudarna igen...Misstänker starkt att det är så. Tur att Sudden inte har någon träning ikväll så då kan han skotta tidigare än igår. Då hjälptes vi åt när jag kom från kören och han från ju-jutsun. Med ryggkorsett och den lilla spaden med långt skaft fixade jag att hjälpa till lite utan att ryggen slet ont. Jag tyckte så synd om honom att gå ut och skotta själv klockan tio på kvällen....

Nu har maten sjunkit ner så pass att jag orkar släpa mig in i köket och ställa resterna kallt!

Maten som gjorde mig så mätt...ser blekt ut men smakade inte blekt alls!

Visst är det märkligt, är det inte hur kallt som helst så snöar det. Inget mellanting verkar existera i väderläget. Om min önskan slagit in hade jag gärna sett att det inte skulle ha snöat på ett tag......

Det blir svårt för sonen att hinna skotta när det är både träningar och läxor som ska skötas. Därför var han bekymrad när han åkte iväg på träningen alldeles nyss, han var orolig att jag skulle ge mig ut och skotta själv. Jag fick lova, dyrt och heligt,  att inte göra det själv och med tanke på att ryggen nästan är okej igen vore det dumt att ta den risken. Alltså får snön ligga kvar...så är det bara.

Dessutom har jag kör ikväll så jag hinner inte skotta själv även om jag skulle vilja. Vi ska öva julsånger inför vår konsert i kyrkan fredag den 21:a december. Då blir det julstämning vill jag lova, klockan sju på kvällen!  

Burr, vilken bistert kall dag! När jag kom hem på eftermiddagen tog jag en promenad till affären för att handla några småsaker. Där fick jag höra att mina kinder var lika röda som min mössa....Nu sitter jag i källaren och slappar en stund,  en eld sprakar i kaminen och ger skön värme. Jag är frusen in till minsta ben. Det är så kallt i vårt klassrum, drag från fönstren så man skulle kunna tro att de stod öppna. Helst skulle jag vilja slå på bastun och krypa in för att få tillbaka värmen i kroppen, men inser att jag nog kommer att frysa ännu mer sen eftersom jag ska tillbaka ut om en stund. Vi har julfest på skolan nämligen. Men efter det kanske det kan bli lite bastubad....

Mitt knä värker idag, undrar om det påverkas av kylan eller om det bara är allmänt ont, så där som det brukar vara i vanliga fall också....oops...kom precis på att jag inte har cyklat idag....min ursäkt är att vi satte igång med de pedagogiska diskussionerna direkt när eleverna slutade. Men imorgon då....

Tisdagspytt. 

Jag kände mig lite bättre i ryggen så jag tog mig en promenad på kvällskvisten. När jag kom tillbaka hem slogs jag av hur otroligt stämningsfullt det blir med ljus och snö i kombination. Tänk vilken tur att vi har julen under den här mörka årstiden. Det gör att det blir lättare att stå ut med mörkret för det glittrar och glimmar så fint överallt.

Just nu känner jag inte för att jobba mer innan jul.....jag vill vara hemma, tända ljus, elda i braskaminen, läsa böcker och bara må gott. Fast jag skulle tro att mina arbetskamrater skulle uppskatta om jag väljer att dyka upp på jobbet......så det får nog bli så. Med tanke på att det är jobb imorgon kanske det är bäst att jag packar ihop det som ska med i ryggsäcken och slutar slappa. 

Tänk att jag aldrig lär mig nån gång. Jag är 49 år men gör samma misstag år efter år. Man kan tycka att tidigare erfarenhet skulle göra sig påmind nån enda gång. Men icke....Nu undrar ni säkert vad det är jag glömmer....det har förstås med snö att göra.

Jag kan och ska inte skotta snö utan ryggkorsett....det går bra en gång, kanske till och med en andra gång men sen....Igår kände jag plötsligt hur det högg till när jag tog undan snön på morgonen. Sudden blev jättearg på mig och påminde att han har förbjudit mig att skotta snö...men det var ju så skönt ute och lätt, fluffig snö tyckte jag.....Uppenbarligen höll inte min rygg med mig.

Idag värker det men jag är inte helt sned ännu...så jag arbetar för fullt för att trycka tillbaka kotorna i rätt läge och tror faktiskt att jag kanske håller på att lyckas. Men någon mer snö skottar inte jag....tur att Sudden tagit tag i det. Om jag ens antyder att jag ska gå ut tittar han argt på mig och ryter ifrån. Tur att jag har honom, synd att jag inte lyssnade på honom innan jag fick ont......

Eftersom det inte gör ont när jag står och går har jag faktiskt gjort lite julgodis idag. Rocky road och chilitryffel med smak av apelsin. Nu ska vi snart få middag, sen blir det inte mer gjort idag. Så det så.

Rocky road

Vaknade rätt tidigt idag, satte igång kaffet och gick ut för att hämta tidningen.....och upptäckte att det hade snöat inatt....igen. Ja, det snöar fortfarande, ymnigt, men jag måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd nu. Det är vitt, fint, mjukt och lagom fluffigt ute, precis som det ska vara i december. Så nu räcker det ett tag tycker jag, i alla fall här hos oss. På de ställen där man behöver snön för sin vinterverksamhet får det gärna snöa. Problemet är att vädergudarna aldrig lyssnar på mig....varför??
Men turligt nog är det lätt snö så den är inte så jobbig att skotta undan. Det som är värst med den är snöröken som bildas efter bilar och lastbilar efter vägarna. Men det är bara att ta det lugnt, hoppas att alla gör det.

Just nu tipsar de om julklappar på teven....många onödor.....jag har också äntligen kommit på vad jag önskar mig i julklapp...det är en nöda....ett eget gym med de maskiner och mackapärer jag behöver för att få ordning på min lårmuskel. Undrar om det är försent att skriva till tomten om det? Naturligtvis med ett tillhörande rum....även om vårt hus är rätt stort finns ingen naturlig plats för det nämligen. Men sånt brukar tomten lösa....jag tror ju på honom!

På nyheterna berättade de också att forskarna hittat stället i hjärnan som gör att Parkinson-patienter får biverkningar av medicinerna och rycker okontrollerat. Det gör att de har gott hopp om att hitta en  lösning och därmed göra livet lättare för alla de som lider av Parkinson. En underbar nyhet så här på lördagmorgon tycker jag!

Nu är det julmusikens tid men hur mycket jag än gillar de juliga sångerna måste jag erkänna att jag blir lite trött på¨alla smäktande röster som sjunger så vackert de bara kan....Jag letar och letar efter någon ny julskiva att köpa men hittar ingenting jag faller för. Så jag tänker att jag nog fortsätter att lyssna på "di gamle"....Bing, Jim och grabbarna....
Det är då det händer....plötsligt hör jag julmusik jag blir glad av...som inte känns tung och tryckande....på nyhetsmorgon spelar Lena Willemark med musikerkollegor, Jul i Folkton, julmusik man blir riktigt glad av. Härligt!
Men ja, jag ryser på ett positivt sätt när jag hör O helga natt och många andra underbart vackra julsånger framföras......tycker väldigt mycket om dem också...vill inte vara utan de heller...Jag vill helt enkelt ha allt inser jag nu!


Nej, nu ska jag tjuvsmaka av de havrekex mamma bakat åt oss till jul....bakade efter mormors recept. Godaste havrekexen i världen!
Fast jag måste se till att det finns kvar till julfrukostarna.....med torkat älgkött på, kryddat med massor av sichuanpeppar....(det är min julskinka det) bästa julfrukosten!

Åh, tänk att det redan är fredagkväll, en lugn hemmakväll blev det till slut. Det känns skönt att det närmar sig jul, tvärtemot hur många känner det upplever jag att det blir det lugnare i vårt hem ju närmare julhelgen man kommer. Det är skönt. Jag har ingen aning vad det beror på men så tycker jag alltid att det har varit. Vi satsar på det vi vill och tycker om att göra. Baka sockerskorpor och pepparkakor, göra lite godis, städa minimalt är det som är kvar att göra innan jul. Däremellan dricker vi väl lite glögg, spelar spel och ser nån film. Jag ska nog slå in några julklappar också.....

Tidigare i veckan bakade jag pepparkaksgrissini, gjorda av vanlig köpedeg som jag knådade in apelsinzest i. Sen rullade jag långsmala pinnar och gräddade. De smakar smaskens till glöggen och en ädelostdipp vill jag lova. Så just nu njuter jag av det tillsammans med en mugg glögg vid braskaminen, alltmedan sonen håller på att installera drivrutiner på sin stationära dator efter att ha formaterat om den.

Ja just det, jag cyklade mina tio minuter idag också, bara så ni vet......

Ädelostdipp och pepparkaksgrissini!

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!

Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 

Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!

Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!

Nu verkar det som om kylan tänker stanna ett tag, men ska det vara kallt får det gärna komma snö också. I alla fall lite. Inga mängder, det är inte nödvändigt.

Skoldagen var toppen, den gick så väldigt fort bara, men det verkar ju snarare vara en regel än ett undantag. Att höstterminen snart är slut är konstigt......jag tycker nyss den började.

Här hemma har vi haft en lugn kväll, skönt. Med pizzamiddag, en liten promenad, bastubad och sen skulle jag göra upp en eld i braskaminen....av någon underlig anledning var det inget drag...det blir ingen eld....bara rök.....dumt! Sotaren har ju nyss varit här så jag funderar lite över vad det är som har hänt. Jag får nog ringa imorgon och höra vad han säger....Det är ju inget stort problem som måste åtgärdas på en gång, men nog är det mysigt med eld när det är kallt ute....

Mitt knä har fått en del träning idag, passade på medan jag satt i bastun. Jag ska träna lite till också, om ett tag, fast just nu känns det skönt att slappa.  Det värker nämligen och gör ont.

Sonens svullnad i ansiktet är inte lika påtaglig längre men han är fortfarande rejält öm i kind, käke och tandkött. Det gör att han har svårt att träna....hoppas att det ger sig snart....jag förstår att han blir less.

Pizzamiddag!

Alla äppelröda kinder talar om att nu är det vinter på riktigt. Frosten biter i huden så fort man går ut. Med tanke på den temperatur vi har haft tidigare, har man inte hunnit vänja sig vid vinterkylan ännu.
När jag gick en promenad för ett tag sen, kom jag på mig själv med att tänka att när det har varit -30 ett tag, då tycker man att det känns varmt när det bara är -15.....Men inte idag....än är det svinkallt vid den temperaturen.

Läpparna blir extra torra och nariga i kylan också. Torra läppar är inte bra för en chiliälskare som jag....det upptäckte jag ikväll.....det brände bra ett tag! Faktiskt tog jag lite fil och smetade in läpparna med en stund...det lindrade. Tur att jag var ensam hemma.....Men det hindrade bara chilikryddningen tillfälligt för till nästa portion smorde jag på ett tjockt lager cerat innan jag åt!

Nu är det mörkt ute, granen lyser fint framför vardagsrumsfönstret. Trots kalla fingrar fick jag på ljusen till slut. Nu är det advent på riktigt!

Om en stund kommer grannarna på middag, men jag har faktiskt en stund över att bara sitta ner och ta det lugnt. Tid att fundera lite över dagen och vad den har innehållit. Bakning av saffransmuffins, adventsfika med sonen, sen bakade jag pepparknäcke. Därefter nån liten promenad till mamma innan jag gick hem och gav mig i kast med granen.

Tvättmaskinen har snurrat den med, amöban med rena kläder växer sig stark i källaren. Jag blundar när jag går förbi för att slippa se strykhögen......fast jag får passa mig så att jag inte snubblar på den...då kan jag ramla och göra mig illa.....och det skulle ju inte vara bra! Men faller jag får jag hoppas att jag gör det mitt bland kläderna, då dämpar de fallet och så fyller amöban en funktion trots allt.

Morgonens adventsfika!

Granen på utsidan har fått ljus!

Tidig adventsmorgon, sonen sover och jag njuter av morgonens första kaffemugg. Det är kallt ute och jag önskar att belysningen på utegranen hade varit på plats....nu är den inte det utan ligger i lådorna i hallen. Jag har inte ens kollat om de fungerar ännu.....nåja innan det blir julhelg ska de vara på plats. (helst innan kvällen...)

Nu ska jag slappa en stund till, sen tänker jag nog ge mig på lite bakning. Saffransmuffins står på programmet och eventuellt lite julknäcke. Annat att ta tag i är också lite matlagning, en granne ska komma över på middag. Han har hjälpt mig med både det ena och andra under hösten så att bjuda på middag är det minsta jag kan göra.

Partiet jag inte vill nämna vid namn får mycket reklam nu för tiden. Nu diskuteras de igen på Nyhetsmorgon. Det förs ju nästan ingen annan politisk diskussion just nu, undrar om alla deras skandaler egentligen bara är nån slags smart gameplan? De verkar ju inte direkt förlora väljare på det som händer....kan vi inte bara sluta låtsas om dem...det man inte pratar om syns till slut inte och då finns det inte heller, eller...? Fast å andra sidan brukar det inte fungera att gömma huvudet i sanden. Svårlöst.

Björn Ferry är en egensinnig herre. Hans egendesignade gran i Östersund får stor plats i media även den. Komplett med pungkula, sädesledare och kottar med frön! Sen vet jag ju inte om jag tycker att den blev så snygg...men vad annat kan man vänta sig av den som gör konstverk som heter "Hundbajs i soffa" och "Pillesnas i vas". Men nog tycker i alla fall jag att det är lite roligt.....även om jag vill att en gran ska vara snyggt dekorerad. Det finns många vägar till uppmärksamhet, det är då säkert. Ett annat sätt är de unga kvinnliga artister som sminkar sig vit från halsen och upp till kinderna eller uppträder i teven en lördagmorgon med ett litet träd på huvudet....

Nej, nu blir det bakning!

Middag!

Vissa kvällar blir bara underbart trevliga! Fredagkvällen var en sån. Jag var bortbjuden på middag och gissa om maten smakade gott....Jag åt som om jag aldrig sett mat förut! Dels var jag jättehungrig för jag hade inte ätit nån lunch, dels smakade maten underbart!! I vanliga fall brukar jag ha svårt att äta när jag varit utan mat länge men inte igår....och det var ju tur! Att vi dessutom hade underbart trevligt med många glada skratt gjorde ju inte saken sämre!

Idag tog jag det lugnt ända tills det blev eftermiddag, då lade jag in en växel och satte en lussedeg på jäsning. Nu doftar det gott av saffran i huset. Efter att ha ätit tidig middag tog vi oss en tur ut på byn för att få en dos adventsstämning. Det har varit skyltlördag på byn med marschaller, eldar, julmusik och tomtar. När sonen gått hem gick jag en tur ner till Röda Kvarn där det visades film. Kallt och blåsigt var det på vägen så det värmde gott med den varma äppelcider de bjöd på där.

Nu sitter jag i soffan här hemma och har precis tittat på första avsnittet av julkalendern. Jag gillade det jag såg, så nog kommer i alla fall jag att kolla in fler avsnitt.

Lussebullarna doftar ljuvligt gott!

Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.

Tänk att det aldrig är några problem att få dagarna att gå. Jag skulle inte ha något emot att ha för lite att göra så att det blir lite tråkigt ibland. Faktiskt skulle det kännas helt okej. Men jag kan inte ens komma ihåg när jag var med om det senast och det beror inte enbart på att jag har dåligt minne...

Väl hemma blev det snabbmat till middag. Med tanke på att sonen snart kommer att få svårt att tugga, bjöd jag på mat han gillar som han inte kommer att kunna äta på ett tag. Nuggets, chilicheese och pommes. Efter torsdag blir det nog mest omelett, potatismos, soppa och annan mjuk mat.

En korg full med paket, men de är inte till mig...

I hallen står en hel korg med julklappar, jag gillar verkligen paket. Framför allt att ge bort dem....(fast jag måste erkänna att jag tycker om att få också). Fast just de här klapparna är inte till mig, tur är väl det eftersom jag vet vad det är i dem alla. 

Den här veckan har jag verkligen varit dålig på att träna mitt knä....nu skulle jag kunna träna men jag fryser om fötterna och då känns det så jobbigt att behöva hålla på med träning. Ologiskt, javisst men vem orkar vara logisk hela tiden...inte då jag. Fast jag skulle verkligen behöva träna....men jag är så less....kräksless....

När jag kom hem från jobbet idag lyfte jag fram utegranen och satte den i foten framför vardagsrumsfönstret. Sen tänkte jag binda en krans till dörren men det blev ingen krans...det blev en bukett. Faktiskt riktigt fin tycker jag själv. Lindad med tjockt rep med träkulor i ändarna är den vacker i alla sin enkelhet. Nu hänger den på ytterdörren, där pryder den sin plats.

Det blev en bukett i stället för krans i år!

Nog var jag trött så det räckte till i morse. Vi var ju bortbjudna på middag igår och det blev senare än jag hade tänkt mig...men så blir det när det är alldeles för roligt. Efter dagens första kaffemugg var det dags för körsång i församlingsgården. Trots mycket rasp i halsen gick det bra.

Väl hemma igen efter sången, putsade jag klart alla fönster, på både in- och utsidan. Jag gjorde några redan igår så det var bara sju kvar idag.

Därefter började det stora gardinracet...först hos mamma....sen här hemma. Mamma strök och jag hängde dem. Hos mamma var det bara köket kvar så det gick ganska snabbt och här hemma byter jag bara i fyra fönster. I övriga har jag antingen inga gardiner alls eller så får de som hänger där vara kvar även i december. Fint blev det i alla fall och fönstren blänker....få se hur länge det är så....

Det känns i alla fall mycket skönt att både ha haft roligt och gjort lite nytta här hemma. Det kan jag tänka mig att göra om fler helger.

Nu har jag hängt upp gardiner som passar i advent.

Nu sitter jag och kollar in skidskyttet, njuter av att det är tillbaka i Svt igen, man slipper reklamen. Underbart! Middag ska det nog också bli så småningom, cornflakeskyckling står på menyn.

Gick på stan en sväng medan sonen tränade. Blev lätt förbryllad när jag gick förbi en skål med påskägg fast julägg....Vem vill ha ägg till jul?? Har tomten och påskharen bytt plats? Ska det bli påskkalender året som kommer eller?? Jag vet att det finns påskmust och julmust, påskskinka och julskinka, påsksill och julsill...det är okej, men vid godisäggen...där går min gräns....

Nu har jultomten börjat dela ut påskägg också...fast det är julägg....som ser ut som påskägg...som....

Till slut lyckades jag igår...tänkte att jag kan väl inte låta google vinna över mig. Så jag tog nya tag och se, då lyckades jag få bort gamla bilder och lägga till nya i klassbloggen! Jag satt och stirrade ut den lilla rutan som inte ville försvinna, efter många minuter blev den nog hypnotiserad och gav upp....(riktigt så gick det inte till men visst hade det varit enkelt...).

Innan jag välte kaffemuggen över tidningen igår hann jag läsa den och reagerade lite över de formuleringar som fanns i två av artiklarna. Jag vet att ordet används ganska flitigt numera, både i text och annat, (förmodligen är det jag som är en språklig bakåtsträvare eller bara fjantigt språkpetig).
Det finns bland annat ett tidskriftspris med ordet i namnet. Ordet är omgörning... det låter inte rätt tycker jag.

Toaletten blev inte bra ens efter omgörningen....omgörningen på torget.....Prova att byta ut omgörning till något av följande synonymer: renoveringen, ombyggnationen, ändringarna, omdaningen. Visst låter det bättre? Det tycker i alla fall jag.

Nu ska väl inte jag klaga så mycket över det, jag fixar nog till en hel del språkliga grodor i mina texter också. Det blir lätt så när fingrarna smattrar över tangenterna. Då är det lätt att bokstäverna hamnar fel. Eller att det blir ett ord för mycket därför att man har ändrat i meningen och inte korrekturläst riktigt. Alltså är det bara att stå ut med ord och bokstäver som låter konstiga där de hamnat, både i mina och andras texter....det är ju inte direkt något världsligt problem....även om man som jag kan haka upp sig på det ibland...

En "onöda" eller kanske en "nöda" (apropå konstiga ord i texter...) är muffinsmaskinerna som det annonseras om nu inför jul. En elektrisk maskin i vilken man kan grädda sex muffins. Den tar 8-12 minuter på sig att grädda muffinsen, lika länge som i en ugn. Frågan är då hur mycket mindre det kostar att värma upp den än en modern ugn och hur mycket snabbare den värms upp? Man kan använda formar eller låta bli, undrar hur den är att rengöra utan formar? Jag tror att jag köper roliga muffinsformar istället....men tänk om den är jättebra?

Nej, nu tror jag att det är dags att kliva ur sängen...det är snart lunch och frukosten har inte ens kommit på bordet än.

När jag vaknade i morse var jag inte lika trött som igår, tack och lov. Åt min frukost i lugn och ro och njöt av morgonens första kaffemugg när jag av någon anledning puttade ut hela muggen med kaffe. Tidningen jag läste sög upp det mesta. Men tänk att bara några deciliter vätska blir så väldigt mycket och rinner så väldigt fort åt alla håll...

Efter den mardrömsstarten lunkade dagen på riktigt bra, trots allt....till dess att det var dags att publicera bilderna på klassbloggen...då visar det sig att vårt webbalbum är fullt och när jag ska försöka tömma det på lite bilder krånglar google till det hela med att vägra släppa oss förbi ett "erbjudande" vi inte vill ta del av, trots att vi klickade på nej tack....och nej tack...och....

Då tänkte jag att det ordnar sig, jag loggar ut och testar igen...samma visa....loggar ut och testar hemma....samma visa....
Så just nu känner jag mig lite sur...dessutom krånglar modereringsfunktionen på allehanda-bloggen. Jag kan inte godkänna kommentarer via min mail, då syns de inte....Mailen är också google ska tilläggas.....så jag är inte särskilt glad på dem just nu. Snarare skitsur!! Problemet är att det inte bara är att lyfta luren och ringa och klaga...

Att hitta middagen i princip färdig när jag kom hem efter att ha jobbat extra ett antal timmar gjorde mig däremot mycket glad, så nu har jag ny energi för att bråka vidare med vår skolblogg. Eller så ska jag låta bli att bråka ikväll och sova på saken istället så kanske lösningen kommer under natten. Det verkar vara ett vettigare alternativ, jag bestämmer mig för det!

Fredagsplock

Den här morgonen började inte på det allra bästa sättet. Min klockradio spelade och spelade, men inte tog jag mig ur sängen för det. Sonen kom upp och undrade av vilken anledning jag låg kvar i sängen, han fick ett trött mummel till svar...orkar inte....
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp, efter en enorm viljeansträngning. Väl i köket hällde jag pepparkaksfil i kaffet och mjölk i skålen. Gott? Nä! Så det är ingenting jag rekommenderar.... Som tur var hade jag lite kaffe kvar så morgonen gick att rädda. Mer fil fanns det också...

Dagen gick i full fart sen, som vanligt. Idag fick jag hjälp av mina äldsta elever att röja undan i klassrummet där vår affär ska ta plats. Vi har sorterat bort sånt som inte används längre, på det sättet fick vi tomt på tre hyllor. Det är en form av vardagslycka!

En annan form av vardagslycka är, att när det är som mest att göra på jobbet och tankarna på middagsmat känns lika avlägsna som universums ytterkanter, då plingar det till i mobilen med en middagsinbjudan som gör att allt plötsligt kändes lättare. Det hände också idag.

Ytterligare en form av vardagslycka är att fyra minuter innan vi ska vara borta på middag, köra in på gården för att hämta upp sonen, se hans huvud sticka ut och säga:" jag har snart dammsugit hela huset"....Att han dessutom tömt diskmaskinen, fyllt den på nytt, påbörjat läxan gör ju inte saken sämre.
När vi kom hem efter att ha ätit middag, kom min snälla mamma och hjälpte mig torka golven...ännu mer vardagslycka.

Att ha arbetskamrater, som jag har, som hjälper en när det känns som att allt kör ihop sig, det är också vardagslycka. Alla underbara elever som finns runt mig varje dag är också en väsentlig del av lyckan!

Inser när jag summerar dagen så här långt, att trots att en dag kan börja som skrutt, kan många små saker som händer under dagen göra att man känner sig rik inuti!

Vardagslycka!

Det gick inte så vansinnigt dåligt hos sjukgymnasten trots allt. Trots att jag inte tränat så mycket som jag borde hade det gått framåt och min muskel var starkare än för en månad sen. Men inga nya övningar lades till, utan jag får jobba på med dem jag har till i januari.

I klassrummet flyter det på fint med alla underbara barn, men trots det upplever jag att tiden inte riktigt räcker till för allt jag har att göra. Det är svårt att veta vad som ska bortprioriteras och det gör att jag känner mig otillräcklig. Känner hur det värker i magtrakten där katarren brukar dyka upp.....inget gott tecken. Önskar verkligen att jag kunde vara en person som kan koppla bort allt när det blir för intensivt, bara vara lugn och tänka att det ordnar sig....för oftast gör det ju det!

Av den här veckan är det två arbetsdagar kvar, sen helg igen. Helgen tänkte jag först använda till att komma ikapp med jobbet men jag tror att jag behöver vila mest av allt. Därför blir det nog bara det mest nödvändiga. Tvätta (sonen fick starta en nödtvätt sent igår för han upptäckte att han hade slut på både det ena och andra i klädväg. Jag lovade att starta tumlaren i morse så kläderna skulle hinna torka.....gissa vem som glömde.....tur att han klev upp i tid så att han startade den själv...), äta, skjutsa till träning, någon liten promenad, knäträning och sen bara sånt jag känner för!

Nu känner jag för att sova...natti natt!

Jag sitter i soffan och väntar på att bastun ska bli varm, är lite frusen. Ikväll blev det efter middagen först några turer till återvinningen, sen hade sonen utvecklingssamtal. Ett trevligt samtal där han fick nyttja sin verbala förmåga till fullo!

Nyheterna rullar på teven, raserade hus i Gaza och förstås är det alldeles vanliga människor som hamnar i skottlinjen och som vanligt är det barnen som far mest illa. Det är alltid barnen......Men klockan 23 ska visst vapenvilan träda i kraft....hoppas verkligen att båda parterna håller det de lovat!!
I Grekland kämpar de med ekonomin för att få sitt samhälle att fungera igen.
Här hemma är det en nya riksdagsrepresentanter på gång i partiet som helst borde förtvina helt.
I Afrika pågår strider mellan bland andra kongoleser och rwandier som anklagar varandra för övergrepp åt båda håll. Här hemma är ett av de större problemen just nu att vägglössen ökat igen, stora som äppelkärnor...i sammanhanget ett litet problem men för de som drabbats är det riktigt otrevligt.
I Göteborg åtalas en kvinna för griftefrid eftersom hon förvarat skelettdelar hemma....hon sägs ha köpt och sålt delarna på internet.....

Alla nyheterna på teven har gjort mig ännu mer frusen så nu hoppas jag verkligen att bastun är varm!

Då är det bara att konstatera att den här dagen har gått också.....nog är det intensivt nu så det räcker till tycker jag. Aldrig har väl tiden snurrat på så fort som den gör nu. Jag skulle vilja trycka på en pausknapp, bara en stund. Jag hinner inte riktigt upptäcka alla små glädjeämnen som vardagen faktiskt bjuder på, än mindre njuta av dem.

På vägen till stan ringde min ortoped. Vi kom överens om att jag ska komma dit på ett besök så att han får titta på min fot som pekar snett utåt när jag går. Eller det är väl snarare knäet som ska granskas. Idag har knäet bråkat och gjort ont så det känns mycket bra att få träffa honom. Inser att den smärta jag känner i muskelfästet på ovansidan av knäet har funnits där i tre år nu......nog blir man lite van ändå det går inte att komma ifrån.
Strax därefter ringde näste läkare.....vaccinationsprogrammet för vår Vietnamresa gjordes upp! Det känns avlägset med resan, men med den hastighet veckorna rullar på i är det nog snart början av mars och dags att packa.....

Korv och mos till middag!

Nu sitter jag hemma i mitt eget soffhörn igen efter en härligt energigivande helg. Tänk vad några dagar i vårt älskade Jämtland kan göra för orken. Att få träffa kompisar och umgås i lugn och ro är verkligen en lisa för själen. Nu blev det väl lite mer hektiskt än vanligt med tanke på festen i fredags, men den gav mer energi än den tog. Trots att det blev sent.  

Sonen hade som vanligt ingen lust att åka hem när det var dags....men nu har även han funnit sig till rätta. Läxorna och förberedelserna vid datorn inför utvecklingssamtalet på tisdag är färdiga. Därför kan han med gott samvete sitta vid datorn och spela ett tag igen.

Jag sitter och laddar inför veckan som kommer med arbete, möten och träning. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen. Jag har tränat men tycker inte att det gått framåt så mycket som jag skulle vilja, så det känns inte så kul att träffa honom. Jag är som ett litet barn som vill ha beröm för att ha gjort stora framsteg....nu kommer jag inte att få det.....

Undrar vad det är för mekanism som gör att jag alltid vaknar tidigare än jag vill när jag verkligen behöver sova.  Minst en timme till, så stod det på önskelistan....
När jag kom hem inatt efter en underbart rolig, trevlig, härlig kväll hade Sudden redan somnat och han sover fortfarande..det är inte rättvist! Jag vill också sova länge.

30 års-festen igår var verkligen en höjdare. Många trevliga människor jag inte träffat på länge. Givande samtal, skratt i mängd och ett kramkalas utan dess like.

Fler skolfester åt folket!! Nu inväntar jag Ängsmogårdens jubileum. 1993 startade vi upp där! Har jag inte räknat fel borde det bli 20års-partaj nästa år...Anmäler mig redan nu....

Eftermiddagens kurs var toppenbra! Verkligt givande diskussioner och erfarenhetsutbyte.
Givande diskussioner verkar för övrigt vara dagens tema....kvällen avslutades med härligt snack och gott fika! Tyvärr kände jag mig tvungen att åka hem redan vid nio med tanke på väskorna som skulle packas. Kände inte för att ha det kvar till i morgon....då skulle det kännas stressigt. Jag har nämligen en tid att passa....i Östersund...det är party halv sju! Med tanke på att resan tar ett antal timmar gäller det att ta till vara varje minut.

Men nu är väskorna packade i alla fall, jag hoppas vi har kommit ihåg allt...Jag tycker att det är misstänkt lite som ligger i väskan med kläder, men vi har kollat och dubbelkollat så det borde stämma.
Det som kommer att ta mest plats i bilen är väskor med Suddens elektronikprylar och spel som ska med. Vissa saker vill han ha med själv, andra prylar är nerpackade efter önskemål från sönerna i huset dit vi ska åka.

På väg till bilen efter kursen idag fick jag en fråga om jag alltid gått med vänster fot snett ut.....tittade ner och såg hur konstigt det var. Insåg plötsligt att jag måste ha ändrat mitt sätt att gå, min fot har väl aldrig pekat ut åt sidan på det där sättet förut.....Kan det vara en anledning till att det är jobbigt att gå långa promenader och att smärtan i knä och fotled då blir väldigt intensiv efter en stund?? Måste nog ringa ortopeden och rådfråga tror jag.

Det är en stund kvar innan det är dags att gå på kören. Vi har börjat sjunga julmusik nu och det är verkligen härligt. Jag vet att det inte ens är advent ännu, men ska vi hinna träna in alla sånger vi ska sjunga på vår lilla julkonsert den 21 december är det nog säkrast att vi börjar.

Ikväll har jag pratat med min handläggare på försäkringsbolaget angående min knäskada. Eftersom det snart har gått är ett år sedan den sista skadan tyckte hon att det var dags att påbörja utredningen med tanke på eventuell ersättning. Både vad gäller värk, funktion och utseende. Inget jag har tänkt på själv, men som hon sa, jag har rätt till mer ersättning så då ska de se till att jag får den! Måste verkligen säga att jag är nöjd med mitt försäkringsbolag. Trots att kontoret för olycksfallsdelen är i Stockholm och långt härifrån blir jag bemött på ett sätt som gör att jag känner mig viktig och att de bryr sig om just mig! Undrar ni vilket bolag det är? Dina!

Kallelsen till käkkirurgen i Sundsvall, som skulle dröja fyra månader (det tog en), kom också idag...gäller inte mig dock....den person som berörs av den kallelsen blev inte glad att det gick så snabbt.....

Nu är vi mätta och nöjda här i vårt hus. Sonen har gjort läxan och spelar nu sitt nya spel som hade release idag. Jag sitter och laddar för att ta hand om en del jobb här hemma eftersom de kvällar som följer är upptagna av andra aktiviteter. Strykning, paketinslagning och lite annat småplock står på programmet. Paketen ska få följa med västerut på fredag. Station 1: tvätten!

Middag!

Nu sitter jag med mina nya terminalglasögon på näsan och gläds över att inte behöva ta av mig glasögonen för att kunna se vad det står på dataskärmen. Dessutom har de lyckats få till dem så att jag ser hyfsat på långt håll också. Vilken lycka, då kanske jag slipper få huvudvärk för första gången på länge när jag sitter framför datorn på biblioteket. Hoppas kan man ju alltid.

Sonen käkar en macka för att fylla på energinivån efter träningen. Jag sitter vid köksön och jobbar lite. Om ett tag ska jag plocka ihop inför morgondagen. Mitt knä har bråkat lite med mig idag, det har gjort ont när jag har suttit länge och sen klivit upp för att gå. Men jag ska ändå göra några knäövningar innan det blir sängdags, framför teven och nyheterna skulle jag tro att det blir. Känner ett behov att få reda på vad som händer ute i världen.

Men vad är det för fel på Sverige?? Efter åtta år i vårt land ska en familj utvisas...åtta år!! Det är inte klokt!! Vi utger oss för att vara ett humanitärt land och slår oss för bröstet men när det kommer till flyktingpolitik och att behandla medmänniskor på ett värdigt sätt har vi mycket att lära. Usch, vad jag blir upprörd!! Det värsta är att det händer hela tiden fast vi inte alltid får veta. Nu när hela samhället i Bengstfors ordnade med en manifestation då påminns vi. Vilken tur att det finns människor som engagerar sig så att vi andra får veta vad som pågår i vårt land. Tvi, tvi, tvi!!!

De pratade om kloning på Nyhetsmorgon idag, inte så mycket om det är rätt eller fel, utan på ett enkelt sätt förklarades det hur det går till. Det har varit och är väldigt krångligt att klona en cell men årets Nobelpristagare i medicin hade kommit på ett enklare sätt att göra det på (väldigt generaliserat). Man fick också lära sig att även om man klonar så blir inte klonen exakt likadan trots allt. En tanke man kan ha med kloning är ju att man på det sättet skulle kunna rädda utrotningshotade djur, men den forskare som satt där trodde inte att det skulle vara en väg att gå eftersom det väldigt snabbt skulle bli inavel.
Mycket intressant, men än intressantare är den stamcellsforskning som pågår för att hitta botemedel till vissa svåra sjukdomar, till exempel ALS. Något som ligger mig extra varmt om hjärtat!

Nu har det blivit dags att ta tag i den här dagen. Morotstårta väntar på att bakas. Tvätt ska tvättas, strykas och läggas undan. Jag tror också att det kan vara läge att ta fram snöstyror och slädar för att vara förberedd den dag det kommer mer snö. En son ska hämtas, (kanske kan jag leja mamma), mat ska lagas och ätas....Inga särskilt betungande saker alltså, det blir nog en fin söndag även om vädret är grått!

Här hemma är det lugnt och tyst. Trots att sonen inte gör nåt större väsen av sig när han är hemma, blir det extra tomt när han är borta hos kompisar. Läser och slappar framför teven. Jag är verkligen bra på det, att slappa alltså. Fast det gäller mest på helgerna...under veckorna hinner jag inte....

Liten nachotallrik

Nu en lugn, skön lördag med en kaffemugg i handen, Nyhetsmorgon i bakgrunden och slöande på hög nivå. Faktiskt har det pågått sen igår. Sonen fixade en stor del av middagen och sen satt vi (läs låg) framför teven, åt, såg film och njöt av att vara lediga.
Senare idag ska han skjutsas till en kompis i stan, jag ska gå på stan och kolla om jag hittar något nytt att ha på mig. Känner att det kan vara dags för det.

Just nu är det en kvinna som skrapar Triss, hon ser inte särskilt glad ut, missnöjd är en bättre beskrivning faktiskt...eller sur.......Antingen blev hon väldigt besviken över att "bara" få 10 000 i 10 år, eller så var hon så nervös att hon inte orkade dra på munnen. Men hennes tröja glittrade!

Undrar just hur jag själv skulle se ut?? Glad eller sur? Att tejpa upp mungiporna kanske kan vara en idé, i förebyggande syfte. Det kan ju vara min tur faktiskt, fick några trisslotter när jag fyllde år som jag inte har skrapat ännu....Sannolikheten är väl inte så väldigt stor men man vet aldrig....och då vill jag inte se sur ut.

Läste att Malmösymfonikerna fick ont i öronen av att spela Kizz. Om det hade varit tung death metal hade jag kanske kunnat förstå, men Kizz...hallå??.....
Då var det värre när vi i sista ring på gymnasiet var på konsert i Stockholm. Det är mitt absolut värsta musikminne. En symfoniorkester i Stockholm som spelade ett modernt verk (har förträngt vilket). Vi satt på hyllan ovanför orkestern vilket innebar att alla i publiken kunde se oss. Det gjorde det omöjligt att hålla för öronen och därmed skydda trumhinnorna. Tragisk upplevelse med tanke på att  det var första gången vi lyssnade på en symfoniorkester.........många blev skrämda för livet.....

Idag lyste det en lykta på bron när jag kom hem. Det kändes välkomnande. Sonen hade tänt den när han fick klart för sig att jag skulle jobba längre än vanligt idag. Han förstod nog att då skulle jag uppskatta lite extra värme och omtanke.

Nu sitter jag vid köksbordet och har precis tryckt i mig en macka för att stilla den värsta hungern medan jag funderar över vad vi ska få till middag. Curtis Stone skulle gärna få knacka på och fixa till mat åt oss...det skulle jag inte ha några som helst problem med....så länge han inte bjuder på kassler. Fast det tror jag inte att man har i Australien....i alla fall var det inget som jag såg minsta antydan till när jag bodde där. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte letade efter det heller....

Nej, nu struntar jag i det här...på med kläderna och mot affären....

Ett ljus välkomnade i mörkret. 

Mysteriet med lyktan på bron som alltid lyste när jag kom från skolan på min födelsedag (trots att mamma och pappa jobbade) har fått sin förklaring....mamma sa att antingen hon eller pappa åkte hem från jobbet en kort stund för att tända den innan jag skulle komma hem...jag har inte så dåligt minne alltså....men hur det var med snön alla år det vet jag inte.....

När vi hade ätit middag blev jag uppvaktad av sonen, mamma och goda vänner. Kaffe, tårta och mysigt småsurr. Jag tycker att min födelsedag är och har varit toppen, tänk att man kan få ha det så bra!

Jag tar vad jag har när jag lagar mat....sonen när han slår in paket....

Den här fina lyktan med utbytbara skyltar fick jag av sonen!

En god vän kom med en trollunge!

Av mamma fick jag bland annat en fin adventsljusstake, men den får ni se när det blir advent.

Det enda som inte var riktigt bra med den här dagen var min vidriga morgontrötthet... På födelsedagen tycker jag att det borde vara en rättighet att få sovmorgon....Kan ingen politiker väcka den frågan på riksplanet? De beslutar ju om allt möjligt annat så varför inte om sovmorgon på födelsedagen.....Jag är säkert inte den enda som vill ha det så...eller??
(Nu är ju det här är inget problem egentligen, men visst skulle det vara trevligt om det var så för alla)!!

Min mamma berättade att idag, för 49 år sedan, kom den första snön och den stannade sen kvar resten av vintern. Kanske var det därför jag alltid önskade att det skulle snöa på min födelsedag när jag var barn. Ibland hade jag tur, då föll snön i täta flingor.
Faktiskt när jag tänker efter tror jag att det alltid snöade på min födelsedag. Och det lyste alltid en lykta på bron när jag kom hem från skolan. Hur det nu kunde göra det eftersom mamma och pappa oftast jobbade till fem på den tiden... Nåja, kan ju vara så att mitt minne sviker en aning och jag kommer ihåg de födelsedagar som passar in på den beskrivningen.....

Idag snöar det inte och det gör absolut ingenting. Det har ju varit en underbart strålande dag ändå så här långt. Lite blåsig men vackert. Men ni ska se att nästa år då jag fyller 50, då kommer det att snöa på min födelsedag!

I ugnen ligger några potatisar och bakas. Med bacon och lite annat smått och gott kommer vi att få en god födelsedagsmiddag en helt vanlig vardag.

En fin vas fick jag av sonen med vackra rosor!

Idag hade jag behövt den där burken jag skrev om igår......

Oj, vad den här dagen blev lång. Det känns som om jag har hunnit med väldigt mycket. Dels jobbet, sen fikastund med mamma när jag kom hem. Efter ett tag hade vi sån tur att vi fick ännu ett välkommet besök, då kunde jag med gott samvete sätta mig och fika igen i stället för att jobba vid datorn......

Middag och efter det en långpromenad med sonen. Nu slappar jag framför teven i soffan. Eller slappar och slappar....jag ligger med en rulle under knäet och tränar lårmuskel, så man kan säga att större delen av mig slappar, resten försöker göra lite nytta. Fast mest av allt njuter jag av att ha en hel kväll där tiden verkar räcka mycket längre än i vanliga fall. Tänk om det skulle gå att stoppa ner lite av den känslan i en burk, sen när det är som mest stressigt (och jag som vanligt inte hittar mina papper), skulle man kunna öppna burken och andas in känslan av mycket tid. Visst skulle väl det vara bra?!!

Het, god soppa!

I USA röstar de för fullt. Det blir spännande att se vem som tar hem det hela, jag hoppas på Obama men man kan aldrig så noga veta hur de röstar i det stora landet i väster. Håller med Jonas Gardell i hans funderingar,  om det verkligen är rätt att enbart amerikaner får rösta...med tanke på att mycket av det som händer i USA påverkar övriga världen i så hög grad.

Äntligen hemma pågår just nu....precis som vanligt förundras jag över att man arbetar i finklänning....

Fort var det gjort, en arbetsdag och träningskväll. Hemma igen efter en intensiv men bra dag. Skoldagen gick snabbt som vanligt innan det var dags att bege sig hemåt för att förbereda middag. Med mat i magen åkte vi sen mot Övik och träning. Sonen drog på sig sin Gi och jag mina träningskläder, i olika lokaler.  När jag tränat klart och cyklat en lång stund åkte jag ner till lokalen och väntade in Sudden. Just nu känner jag mig frusen så jag längtar tills jag kan krypa ner under täcket, men först ska jag förbereda lite inför morgondagen.

Tänk vad fort en helg går ändå, nyss var det fredagkväll och sonen fick skjuts till Övik för att åka på läger. Nu är allt som vanligt igen, han har hämtats hem, nöjd och glad.
Jag är också nöjd och glad, dels för att han är hemma igen naturligtvis, men även för att jag har fått slingor i håret idag. Så nu är jag ett ljushuvud igen, det är bara att se till att ha kul också!

I morgon börjar en ny arbetsvecka, nu kommer det att rulla på snabbt till dess att det blir jul. Bara sju skolveckor.....inte mycket tid kvar alltså.

Sonen vid datorn och eld i spisen. 

En lugn morgon här hemma med alla chanser till sovmorgon....naturligtvis vaknade jag tidigt. Jag passade i alla fall på att ta det lugnt och slappa en lång stund. Efter det tränade jag min lårmuskel...på morgonen...vilken chock....har väl aldrig hänt förut! Men som jag sagt förut, det finns en första gång för allting.....

Lingon och socker som är på väg att smälta.

Till slut kände jag att det var dags att göra någonting, så det blev lingonmousse med chokladgömma. Kvällens dessert, har aldrig gjort den förut, men det smakade mycket gott när jag åt upp det sista ur bunken i alla fall.

Sitter och funderar över hur sonen kan tänkas ha det på lägret i Umeå?  Ett kort "god morgon" kom på mobilen för ett tag sen, så att han vaknat kan jag i alla fall vara säker på! Men det är väl ett säkert kort att han har det bra att han inte ringer hem stup i kvarten. Å andra sidan ringer ju inte jag till honom heller....men är man på läger bör man få vara där utan en mamma som ringer hela tiden. Jag tolkar tystnaden som ett gott tecken.

Just nu diskuterar de One Directions hysteriska fans på Nyhetsmorgon. Hur dessa unga fans har en otrolig makt över vilka band som får genomslagskraft, tätt följd av en diskussion om försäljningen av Star Wars till Disney. Den senare diskussionen tyckte jag personligen var mer intressant.

Tre nya filmer har man ju sagt att det ska bli i rymdsagan...undrar just om det är de filmer som det hela tiden pratats om att George Lucas själv hade planerat att göra eller om det blir något helt annat.....Som den Star Wars-nörd jag ändå är känner jag en viss skepticism. Kan det verkligen bli bra och vem ska regissera?? Nåja det lär nog framtiden utvisa. 

Nu tänker jag leta inspiration på för att se vad jag ska hitta på med laxen som ska serveras till middagen.

En sak som ofta går snabbt i vårt hus är när det ska packas inför resor och annat. Jag vet att jag har skrivit om det förut men vi packar alltid i sista minuten, ja nästan i alla fall. På långresor packar vi kanske kvällen före men ska vi åka på en kortare tur packas det samma dag. Idag ska ju sonen som bekant åka på läger till på söndag. Jag föreslog att vi skulle packa redan vid tolv, (vi åker från hemifrån strax före fyra) sonen tyckte att det var aningen tidigt men gick med på att göra bort det. Jag satt i trappan medan han hämtade sakerna och la ner dem i väskan. Det tog ungefär tio minuter...och då hann vi ändå med att kolla igenom så att han inte glömt någonting.

En annan sak som jag upptäckte går snabbt, är visserligen en sak som jag inte kan ta åt mig äran för, men det är trädfällning. Jag hade bett om hjälp att ta bort en björk som stod vid sidan av vårt hus. Plötsligt hör jag hur det låter ute och upptäcker att björken låg på backen! Nu kapas grenar, kvistar och det rensas upp därute. Skulle tro att trädfällarna blir rätt blöta en dag som denna.....

Så föll björken!

Väskan packad...och kollad....

Lyssnar precis på hur de debatterar Björklunds förslag om betyg från årskurs 4 på Nyhetsmorgon. Av de politiska tyckare som sitter i panelen har han nog en anhängare i alla fall.....anmärkningsvärt tycker jag.....

Citerar en av Christian Lundahls twittringar från igår:
" Utbildningspolitik måste inte utgå från vetenskap. Men vad händer om politiken gör det svårt för skolan att vila på vetenskaplig grund? "  Jag fortsätter undra när politikerna ska inse att vad skolan behöver är en organisation där lärare får tid för sina elever igen.

Usch, jag blir alltid nedstämd när jag börjar tänka skolfrågor så direkt på morgonen.
En snabb titt ut genom fönstret gör mig inte på bättre humör....grått, regnigt och ett riktigt novemberväder. Fast jag måste erkänna att jag är glad att inte snön vräker ner, jag vill gärna att den väntar med att komma ett tag till.
Men vädret innebär ju faktiskt inte enbart nackdelar. Regnrusk är ju en anledning till att tända ljus, läsa och hålla sig inomhus och bara må gott (om man har möjlighet förstås)! Att det blivit november innebär ju att man slipper klippa gräset också och det om något är ju positivt!!

Det enda jag måste göra idag är att ta ut pengar så att sonen har till bussresan och mat under lägret, leta fram listan så att han vet vad han ska packa och skjutsa ner honom till Övik. Inte mycket alltså.....det tänker jag njuta av!

Den här dagen började med en resa till stan...så ovanligt...not....Idag var det astmakoll som stod på programmet och efter det inköp av vinterskor och täckbyxor. Vi kom hem med nya mediciner, skor och täckbyxor med bankkontot betydligt tommare...

Det fanns en tid när sonen utan problem rymdes i den här bilen.

Väl hemma hjälptes vi åt att städa huset, jag tog mig en tur ut i skogen och sen fylldes matförrådet på. Vi har också gått till pappas grav för att tända ett ljus. Eftersom sonen ska skjutsas till Övik imorgon igen kom vi på att det skulle bli svårt att hinna tända ljus då, därför gick vi dit redan ikväll. Nu lyser det fint i en ny lykta.

Nu har vi tänt ljus på graven i den nya lyktan.

Ikväll ska vi ha filmkväll här hemma....eftersom sonen ska på läger resten av helgen får vi passa på!

Vad är det som gör att det här med kräkreflexer att är känsligare på morgonen? Jag har alltid haft svårt att borsta tänderna på morgonen...för att behålla magen lugn handlar det om att vifta runt med borsten och tandkräm en stund bara. Att ha läkartid för att kolla onda halsar alternativt tandläkartid på morgonen är inte att tänka på...Måste jag ta medicin på morgonen är det också jobbigt, framförallt stora penicillintabletter.
Nu behöver jag ju inte alltid det, tack och lov.
I morse upptäckte jag en sak till som var väldigt jobbig....ta min astapuff.....varför gjorde sig mina kräkreflexer påminda då?? Känner vagt att just det har jag upplevt förut på morgonen och börjar fundera om det är därför jag ofta slarvar med den, just på morgonen..undermedvetet...Kan det vara så??
Nåja det gick bra, hoppas ingen tappade matlusten mitt i frukosten av mina morgontankar...
Ha en bra dag alla!!

För någon timme sedan när jag gick hem ifrån mamma upptäckte jag en räv som sprang förbi mig ett kvarter hemifrån. Jag tänkte för mig själv att det var konstigt att ingen av hundarna i grannskapet skällde....det skulle jag inte ha tänkt för då började de! Först började en av hundarna, till slut skällde alla.
Alla hundar är minst en handfull...och det inom bara ett kvarter......så en riktig hundkör blev det.
Räven smyger nog fortfarande omkring för de har skällt konstant sen dess.....Tur att jag har sovrummet åt det håll hundarna inte är....trots det hörs de rätt väl. Undrar vad de andra grannarna tycker?

Ja, jag vet att jag bor i Norrland. Jag vet också att det brukar snöa här. Men inte så här mycket redan....Efter en dag fylld av diskussioner på jobbet åkte jag hem när ett lätt snöfall började. Innan det var dags för mig och sonen att åka till stan var det inget lätt snöfall längre, det var ymnigt. Faktiskt en av de få gånger jag varit tacksam för möten med andra bilar, då såg man i alla fall vägen hyfsat.

Strax efter nio när jag åkte från stan var det hällregn där och så fortsatte det ända till Moliden då nederbörden övergick i snöfall igen. Undrar just hur många avåkningar det blir efter vägen ikväll, det var nog lite småhalt där det regnade.

Nu är jag i alla fall äntligen hemma, bilen är inkörd i garaget och jag har bänkat mig framför nyheterna. Ser att Jan Björklund vill ha betyg redan i åk 4...vad är det för fel på karlen?? Att alla hans reformer inte har lyft vår svenska skola verkar han ta som ett tillfälle att hitta på fler reformer i samma anda....Efter detta kan det väl inte finnas många folkpartister kvar....
Snälla Jan, ge oss i stället ett löfte om att plocka bort onödigt skrivarbete och låt oss återigen få fokusera på eleverna och undervisningen....det är vi lärare rätt bra på vet du, även om du verkar tro motsatsen.

Nej, nu ska jag snart sova, känner mig trött....sonen som lanar i natt lär ju inte sova, han kommer att vara trött imorgon....jag sätter en tia att han somnar på väg från stan.....

Ånej, jag kom precis på att jag inte har någon spade framme ännu. Tänk om det fortsätter snöa hela natten? Hur ska jag då få ut bilen ur garaget imorgon bitti??

Och nu...slappar i soffan, nybastad med en skål hallonsviss och eld i braskaminen. Så mycket bättre kan det inte bli en söndag kväll.

Eld i braskaminen.

Hallonsviss!

Särskilt klimatsmart är det inte, jag vet, men jag måste.....få basta idag igen. Att sonen redan använt bastun tidigare under dagen hjälps inte. Något tvingade mig att slå på den igen. Tänker att det kanske är lite värme kvar i väggarna, då går det inte åt lika mycket energi att värma upp den igen. Då får jag mindre dåligt samvete.....

Ja nog är det vinter alltid, -12 i morse när jag klev upp, nu är det inte lika många minusgrader men fortfarande kallt.
I morse tyckte jag inte att jag vaknade så tidigt, till dess att jag kom på att jag hade glömt att flytta tillbaka till vintertid. Plötsligt fick jag en hel timme till skänks. Den timmen visade sig vara värdefull. Nu är det mitt på dagen och jag har hunnit med en hel del. Morgonfika vid braskaminen med sonen, tvätt, strykning, promenad till affären, flera timmars jobb vid datorn, papper som kunde ha skickats iväg för flera månader sedan har äntligen postats. Jag har säkert glömt något jag har hunnit med, men nog tycker jag att det där räcker för en dag.  Alltså kan jag med gott samvete slänga mig i soffan och läsa. Fast först måste jag nog försöka få till nåt lunchaktigt....men vad?

Nu är ordningen återställd, sonen är hemma igen. Just nu sitter han på sitt rum och skypar men vi har nyss ätit middag, då fick jag en update av upplevelserna på Bodabord, eller Boda boo som det tydligen kallas så här i Halloweentider! Innan han åkte iväg lämnade han en önskan om att få middag på lördag kväll med inslag av halloumi. Då blev det plockmat, det gick utmärkt även om det var lördag. Annars är ju det vanlig fredagsmat hos oss.

Nu tänker jag kolla in Så mycket bättre, sen ska det nog tränas knä.....

Lördagsplock!

Idag blev det höstmarknad mitt på dagen i Norrflärke. Det fanns en hel del smått och gott att inhandla. Lax, chips och pickekakor kom i alla fall jag hem med. Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att sätta upp handtag på garderobsdörrarna i hallen och sovrummet.

Önskar att jag hade haft dem att hålla mig i när jag gick till mamma för att hjälpa henne att hänga tavlor. Usch, vad rädd jag kände mig när jag gick på den snöiga vägen. Ångest är nog den närmaste beskrivning jag kan ge. Sakta, steg för steg, trots att jag hade riktiga vinterkängor på fötterna. Men inser att de inte räcker till, jag ska raskt leta fram mina dubbskor igen. Inte en vinterpromenad på snöiga vägar igen utan dem. Den rädsla jag kände där ute vill jag inte uppleva igen.

Handtag på plats!

En krispigt klar och kall morgon, då passar det med tända ljus. Jag vill verkligen kämpa emot med näbbar och klor. Mentalt är jag inte redo att ta emot vintern. Tyvärr inser jag att det bara är att bita ihop och göra det bästa av situationen. Att tända ljus är ett sätt att få det att kännas bättre. Ett annat kan ju vara att faktiskt leta fram lite varmare kläder och skor....den typen som passar på vintern. Ja, just det, vinterkläder kallas det visst! Det får bli dagens uppdrag, känns viktigare än handtag på garderobsdörrarna......

Ett ljus på morgonkvisten.

En krispigt klar morgon.

Har alldeles nyss sett nyheterna och blev så bedrövad när jag såg hur illa ovädret har farit fram över Haiti. Ett land som fortfarande inte hämtat sig från katastrofen för snart tre år sedan. Att det alltid måste vara de fattigaste som drabbas värst. Det är märkligt hur olika det ser ut i världen.

Sonen är hos en kompis i stan, så det är tyst och konstigt här hemma. Han är nöjd att ha lov en vecka. Lite avundsjuk är jag allt, men han och alla andra elever har gjort sig förtjänta av ledigheten. Det som är lite läskigt att tänka på är att när eleverna väl börjar skolan igen efter lovet så är det bara sju veckor kvar till jullovet.....

Jag har fortfarande inte fått upp handtagen på alla garderobsdörrar....men kanske att det kan ske under helgen...eller så gör det inte det....Jag hade tänkt gå ut i skogen i morgon bitti, men snön som kom gjorde mig sur...dessutom är jag trött. Det kommer ju en söndag också!

Ser precis reklam för Nicorette sugtabletter på teven.....att det spelar roll om förpackningen är snygg och smart för att kunna sluta röka hade jag faktiskt ingen aning om. Ibland är reklam bara alltför märklig.

Goda kantarellmackor!

Idag överraskade jag sonen med att vara hemma när han kom från skolan strax efter halv fyra. Förvåningen över att se mig så tidigt lyste i ögonen. Att jag dessutom hade varma mackor i ugnen som mellis blev pricken över i enligt honom. Han var rätt nöjd med sin dag, provet i SO hade gått över förväntan och nu pluggas det franska för fullt.

Min dag har också varit bra. Trevligt på biblioteket som vanligt, sen gick skoldagen snabbt. Arbetade undan några timmar innan jag åkte hemåt. Eftersom vi åt varma mackor vid fyra har vi alldeles nyss avslutat middagen. Det blev hemmagjorda fiskpinnar. Eller pinnar....en del såg nog ut som pinnar, andra som små kuber alla möjliga former. Goda blev de i alla fall.

Nu har jag slagit mig ner i soffan, jag har ganska ont i knäet idag (efter träningen igår). Därför blir det inte så mycket mer gjort ikväll. Tänker att jag får unna mig den här vilan. Ska jag orka ut i skogen i helgen som jag tänkt mig gör jag nog klokt i att slappa!

Äntligen mat på tallriken!

Så blev det kvällen och jag har kommit in här hemma efter en heldag på annat håll. Vi hade en härlig temadag om värdegrunden på skolan. Det var en lugn skön stämning i grupperna och alla eleverna levde verkligen upp till de värdegrundsord som vi arbetade med under dagen.
Arbetsplatsträff på eftermiddagen innan det var dags för sjukgymnastbesök. Trots att jag inte har kunnat träna fullt ut de senaste veckorna hade jag gjort framsteg, vilket kändes väldigt positivt. Det gör det lättare att kämpa på även om det är tungt ibland.

När sonen och jag hade ätit middag och jag skjutsat honom på jutsuträningen tog jag mig en tur till Energihuset och cyklade, tränade rygg, mage och armar. Idag kunde jag cykla utan att det skar som knivar i knäet, underbart!

Nu ser jag fram emot lite sömn, så jag säger sov gott!

När jag tittade ut genom fönstret i morse låg ett tunt lager snö på backen. Efter en mugg kaffe och lite frukost åkte vi mot Skorped och körsång. Länge såg det ut som att ingen skulle komma någon till högmässan och kyrkan skulle bli tom sånär som på oss i kören. Men strax före elva kom det i alla fall 8-10 stycken....

När jag kom hem tog jag äntligen reda på all tvätt som var ren och låg och väntade i källaren. Skönt med välfyllda garderober igen. Morbror kom sedan och hjälpte mig hänga spegeln på hallväggen. Dit nådde jag inte själv eftersom den skulle hänga på sidan där trappan är.  Men nu sitter den på plats. Sedan hjälptes vi åt att sätta upp taklampan i sovrummet....det var lite knöligt eftersom det är vävtak men med gemensamma krafter gick det finfint det med. 

Det enda jag har kvar att göra nu är att sätta fast handtagen på garderobsdörrarna. Fast det känns inte som någon större brådska så det blir väl gjort nån gång...nån annan dag. 

Än en gång måste jag få tala om hur oerhört nöjd jag känner mig med det färdiga resultatet. Det är så fint, så fint. Att dessutom ha hunnit med att hänga upp i princip allt känns förstås extra skönt. Vissa saker har jag censurerat bort, de passade inte in längre. Men man behöver ju inte ha allt man har haft förut. Det blir bara mer att köra till Gottne loppis, mer pengar till bistånd alltså!

Väggen med den fina tavlan!

I kvällsbelysning!

En härlig doft av älgstek sprider sig i huset, morgondagens middag är på gång. För några timmar sen när jag gick omkring här hemma och funderade vad jag ska göra i morgon och hade planen klar för dagen, göra vinter i härbret, sätta upp handtag på garderobsdörrarna och sen byta gardiner i vardagsrummet, då kom jag på det.....jag har uppsjungning med kören i morgon...i Skorped.
Vilket innebär att jag måste vara klar strax efter nio för att åka dit. Eller åka, jag lovade att köra annars hade jag kanske hoppat över sången. I stället får jag hoppa över en del av de saker jag skulle ha gjort här hemma. Men så kan det vara....Därför är jag glad att jag bestämde mig för att fixa steken redan i kväll.
Dessutom är jag nog hemma vid halv två, så det är ganska mycket kvar av dagen ändå.

Jag kom precis på att jag måste hinna ta reda på den rena amöban i tvättstugan också innan sotaren kommer på tisdag...det vore ju synd om den blev smutsig igen....
Fast ikväll blir det ingenting, det är alldeles för skönt att slappa. Men träna knäet, det ska jag göra i alla fall. Jag kan ju inte låta mig förfalla till den totala slöheten helt och hållet även om jag gärna skulle vilja.....men jag har kommit på att jag trots allt är rätt bra på att göra ingenting. Finns det några jobb där man kan tjäna pengar på det tro? Tips mottages gärna!

Äntligen är det klart i duschrummet också....ja mattan på golvet är inte på plats förstås men allt annat. Nu har väggarna torkat så länge att vi kan duscha hemma igen. Med ljusgrå väggar fungerar det alldeles utmärkt med den färg vi redan har på möbler och annat. Tänk vad färg kan åstadkomma!

Just nu bastar sonen så imman sprider sig på fönstren här i källaren.

Denna krispigt, klara morgon har fåglarna fest i rönnarna! I går var de fortfarande fulla av röda bär men den senaste timmen har mängden bär minskat betydligt. Fortsätter festen i samma tempo är träden snart tomma på de små röda godsakerna. Goda i alla fall enligt fåglarnas smak....

Fest i träden!

Själv njuter jag av att det är lördag och det faktum att jag har en hel helg framför mig utan en massa saker jag måste göra. Eller egentligen har jag hur mycket som helst att göra men jag tänker inte göra mer än jag vill. Därför får täcket tjänstgöra en stund till!

Igår kväll kom två vänner som jag inte träffat och umgåtts med på många, många år hit på middag. Visst är det fascinerande att med vissa vänner spelar det ingen roll hur länge det var sedan man sågs, det är bara att ta vid där man slutade sist. Vi pratade och pratade, däremellan fick vi lite mat att äta och något gott att dricka till. Vi pratade mer om båda allvarliga ting och livets glädjeämnen. Plötsligt upptäckte vi att klockan var tio över ett....hur nu det gick till? Ändå fanns det mycket prat kvar.....Tur att vi bestämde oss för att träffas fler gånger!

Nu är det klart!

Nu ligger jag i min egen säng igen. I ett nystädat sovrum som är så fint så jag knappt tror att det är sant. Rofyllt och trivsamt blev det.

Hallen blev också toppenfin när täckpappen togs bort och möblerna kom på plats. Jag känner mig nöjd. Eller mer än nöjd, när jag kommer in i hallen blir jag lugn och harmonisk. Märkligt men så är det. Det blev så fina färger och kombinationen med taklampa och alla små detaljer är pricken över i. Tavlan som har hängt i hallen sen min morbror målade den, för sådär 44-45 år sedan, har fått ny färg på ramen och gör sig så otroligt bra där den hänger. Plötsligt kommer den till sin rätt på ett sätt den inte har gjort förut.

När sonen kom upp tidigare ikväll utbrast han:
- Vad skönt det är att komma uppför trappan och inte behöva gå på täckpapp! Jag kan inte annat än hålla med. Han mår för övrigt lite bättre, men hostar fortfarande illa. Jag hoppas dock att med tre dagars vila till ska han komma i form igen.

I kväll hade jag en snäll arbetskamrat här som hjälpte mig att ta bort växter i rabatten på framsidan medan jag stökade på här inne. Skönt att ha det gjort, lite tid till så har jag också fixat klart ute inför vintern. (Eller jag....ikväll har jag ju inte gjort nåt ute själv men fått fixat ändå...)

Nu värker mitt knä nåt alldeles bedrövligt....det har nog blivit lite väl intensivt i kväll men efter en natts vila kommer det nog att vara okej igen. Fast jag längtar till dess att jag kan vara så här aktiv utan att få ont sen.

Nej nu tänker jag släcka ner datorn....(Det kommer bilder en annan dag, har inte haft tid att fota ikväll.....)