Jag känner mig lätt nervös idag, eller rätt rejält om jag ska vara helt ärlig. Undrar vems nervositet som är störst egentligen, mammans eller sonens? Eller kanske till och med coachens?
Anledningen till min nervositet? Sonens första parduo-tävling går av stapeln idag. Eftersom sonen och hans tävlingspartner inte gått några matcher tidigare vet vi ju inte hur de står sig i konkurrensen. Dessutom har de inte tränat så länge för detta, de började i höstas.
Hur nervositeten påverkar när de väl ska leverera på mattan vet vi inte heller. Men kan de bara plocka fram samma känsla som de använder sig av vid graderingar kommer det nog att gå riktigt bra. Då brukar sonen och hans kompis ta fram det där lilla extra, då levererar de!
Min nervositet gäller ju förstås inte placeringen i första hand, jag vill bara att de ska kunna känna sig nöjda med sin prestation och tycka att det var roligt så att de är taggade att fortsätta, hur de än hamnar placeringsmässigt. Sen vet jag ju att de själva har höga mål....

Det var en konstig känsla att åka hem efter en arbetsvecka och veta att sonen inte skulle vara hemma och vänta på mig. Även om han sticker iväg till kompisar när det blir helg brukar vi i alla fall hinna ses en stund.
Nu var huset tomt och tyst.

Efter att ha handlat och duschat har jag nu gjort upp en eld i braskaminen, slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag. Hämtade en bok på biblioteket tidigare i veckan som jag började läsa. Den ska jag försjunka i! Senare ikväll blir det räkor med mamma.

Mitt knä är ett mycket besvärligt knä...det är märkligt men det har börjat göra ont på ställen där jag aldrig haft någon värk förut. Jag hinner ofta tänka att nu känns det bra igen...då utan förvarning börjar det göra vrålont någonstans.....dumt, dumt, dumt...och tiden till dess att vi ska resa närmar sig.  Men ännu är det fyra veckor kvar så tiden för att bli bättre igen finns fortfarande.

Idag har skolverket haft 18 månader på sig att behandla min ansökan för att få lärarlegitimation. Och än lyser den med sin frånvaro. Tänk om jag skulle ta lika lång tid på mig för att utföra de uppgifter som åläggs mig.....

Ikväll har jag hunnit landa hemma en stund efter jobbet innan det är dags att åka till stan igen, fem minuter kvar. Sonen har sin sista träning innan tävlingen i Göteborg på lördag. Tyvärr har han rejält ont i en axel efter att ha ramlat på idrotten i skolan idag. Hoppas att det bara är mjukdelarna som har fått sig en törn. Det verkar så tycker i alla fall jag. Annars vore det ju en väldig otur för honom.

Mitt knä har gjort ont igen idag. Inte som för två veckor sedan, men tillräckligt för att det skulle ta väldigt lång tid att gå mellan skolan och bilen. Det blev ju inte direkt bättre av att det var en massa snö på trottoaren, då blev det extra jobbigt. Därför känns det skönt nu att vila med foten upp en stund innan vi sätter oss i bilen.

När jag klev in hemma efter jobbet upptäckte jag två av mina grannar på vår altan. De höll på att skotta den åt oss. Väldigt snällt, för det har kommit mycket snö, så tyngden var stor.  Tänk vilken tur vi har med så oerhört fina grannar!!

Äntligen har vi landat hemma. Jobb, facklig utbildning och ju-jutsu styrelsemöte. Så har min dag sett ut. Ännu en bra dag om än intensiv, igen.
Det är lätt att hamna uppe i varv när dagarna och kvällarna går i ett. Att ta en sak i taget och avsluta det, innan man påbörjar något nytt blir extra viktigt då. Annars är det hur många bollar som helst i luften samtidigt och då blir det jobbigt....
Nu ska jag läsa en stund för att hjärnan ska komma ner i varv. Därefter är det sova som gäller. God natt!

Nu måste jag erkänna att jag känner mig lite trött. Det har varit en lång och intensiv, men härlig och givande dag.
Att unna mig lite slappande i soffan framför teven känns därför helt rätt. I morse funderade jag över hur det kan komma sig att det alltid känns som att morgnarna kommer för tidigt....det är ju så jobbigt att ta sig ur sängen....nu är jag så trött så det känns jobbigt att ens behöva ta sig till sängen när det är dags att lägga sig. Inser att det kommer att vara ännu värre i morgon bitti.
Sonen har en vilokväll, efter att ha gjort sin läxa sitter han nu vid datorn ett tag. Ingen träning, det känns som en befrielse att inte behöva åka neråt kusten ikväll...för oss båda ska jag tillägga. Hur roligt han än tycker att det är med träning behöver han också vilokvällar här hemma för att orka med.

Vill bara påminna om att nu är det bara fem veckor kvar.....därför är det helt okej att det är intensivt ett tag nu, det klarar vi. Just nu längtar jag väldigt mycket efter att få börja packa väskorna.

Förintelsens minnesdag, lyssnar just nu på en kvinna när hon beskriver hur det gick till när de kom till fånglägret, hur de separerades från sina familjer. Hur några fick gå till höger, andra till vänster.  Ögonen tåras och det kniper till i magen när jag tänker på vilken oerhörd ondska vi människor är kapabla att plocka fram och utsätta andra för. Att människor glömmer vad som är rätt och hittar ursäkter att göra andra illa, empatin som sipprar ut och sakta försvinner i takt med att ondskan ökar....Fortfarande i detta nu pågår folkmord i världen.
Empati, vi måste börja när barnen är små, proppa dem fulla med förståelse och medkänsla för andra människor. Ge dem kärlek och värna olikheter så att de hellre kramar än slår, hellre berömmer än hånar, hellre försöker förstå än ifrågasätter.

I Australien drabbas de verkligen hårt av olika naturkatastrofer det här året. Först häftiga bränder, nu översvämningar. Vad är lite kyla eller snöfall...

Palmemordet är också på tapeten igen. Ett nytt vittne har trätt fram som säger att polisen bad honom skjuta Palme. Detta ska ha hänt fem månader innan mordet. Undrar om sanningen någonsin kommer fram?

Att spela Call of Duty med öppet fönster kan också vara farligt. Grannarna slog larm när de hörde någon ropa på hjälp. Efter att pojkarna fått gå ut med händerna över huvudet och lägga sig på marken uppdagades sanningen....det var bara spelande som pågick i huset. Polisen åkte vidare, pojkarna fortsatte spela...kanske med fönstret stängt den här gången....

Idag ska jag jobba ett tag, tvätta och ta en liten promenad. Sen ska sonen skjutsas till stan för att träna inför tävlingen nästa helg. Innan vi åker hem tänker mamma bjuda oss på middag i stan så några middagsplaner behövs inte den här dagen. Däremot bakade jag en After eight-tårta igår som vi måste fika av under dagen! Det känns inte speciellt jobbigt....

Efter att ha vaknat tidigt, tidigt och inte kunnat somna om gick jag ut och hämtade tidningen. När jag hade tittat igenom den kände jag hur ögonlocken blev tunga igen. Då var det skönt att somna om....nu har jag nyss vaknat och fått dagens första kaffemugg. Den smakade gott!

I tidningen i morse stod det att Dyngbaggen är den första insekt man upptäckt som kan utnyttja stjärnljuset för att hitta rätt i mörkret. Den behöver inte se enskilda stjärnor utan det räcker med ljuset från Vintergatan för att inte gå vilse. Men vilket elände för de stackars små baggarna när det är moln på himlen. Hur gör de då? Fascinerande också att tänka på alla olika forskningsprojekt som pågår runt om i världen. Visst är det intressant att få kunskap om hur den biologiska kompassen fungerar men hur viktigt är det egentligen? Antingen hittar man rätt eller så går man vilse.

Hjärt- och lungfondens reklam får en verkligen att haja till. Ett gäng äldre män står och hetsar sin kompis att hoppa från hög höjd ner i basängen, när en ung badvakt förmodligen drabbas av någon form av hjärtstopp och faller ihop. Där står männen kvar handfallna och vet inte vad de ska göra. Den reklamen får nog oss alla att vakna till.

Nu har Pugh Rogefeldt precis framträtt med "Här kommer natten". Om jag förstod det rätt, första gången offentligt på väldigt, väldigt länge. Han sa att han skulle göra den på sitt sätt, inte som Miss Li. Men nog hade han hämtat mycket inspiration från hennes framträdande när den nu framfördes av honom igen.....
Hon gör den dock mycket bättre, även om han är en fantastiskt begåvad artist med en stor låtskatt!

På teven gör de scones, inser att det var jättelänge sen jag bakade scones....nog skulle det vara gott till frukost idag....vore det en vanlig skoldag skulle det vara dags att gå till maten alldeles strax...
Men det är ingen vanlig skoldag, det är ledig lördag och frukostdags så småningom!

Vilken lycka att komma komma hem, trött efter en arbetsvecka och finna att sonen precis dammsugit hela huset. Att torka golven gick som en dans efter den hemkomsten. En dusch och vem kom då? Jo mamma, med gott eftermiddagsfika. Vilken perfekt avslutning på arbetsveckan!!

Ikväll ska jag bara njuta och inte göra ett dugg mer....(förutom att laga middag förstås)....Jag ska glömma jobb, planer som ska göras, mål som ska skrivas och allt annat som ska planeras både i skolan, föreningslivet och privat. Fast det är mycket som pågår i skolan nu så jag känner att jag kommer att ha lite svårt att släppa tankarna på alla mina projekt där, men jag ska göra mitt allra bästa. I alla fall till på söndag.

Mitt knä är tjockt, svullet och värker men knivhuggarvärken håller sig fortfarande på avstånd. Så länge det är så är jag nöjd. Jag kan gå hyfsat i alla fall.

Ser just nu på hemvideos på teven. Varje gång jag tittar förundras jag över hur lätt det är att skratta åt människor som ramlar och gör sig illa....märkligt egentligen, men man får ju förutsätta att det går bra för alla, annars vore det ju förfärligt.  

Nu, hemma och i lugn och ro. Fram till den här stunden har det varit mer eller mindre full fart hela tiden. Som vanligt en toppendag i skolan, efter det middag och sen stan. Söndag är nästa dag vi måste neråt kusten, skönt att inte behöva åka någonstans några dagar. I morgon är första tillfället jag får vara hemma hela kvällen sen i lördags. Därför längtar jag verkligen till helgen....den ska till stor del ägnas åt att komma ikapp här hemma, med tvätt och städning.

Mitt knä har värkt lite mer idag igen men det har återigen varit den gamla sortens värk...inte knivhuggarvärken. Varje dag den håller sig på avstånd är jag så glad, så glad! Försäkringsbolagets invaliditetsutredning är nu klar....4% medicinsk invalidiet bedöms jag ha fått av min skada....nu återstår bara att skicka in foton på ärret...fast korten måste tas först!

Förvåningen när jag kollade in avbetalningsplanen för studielånet och såg att jag bara har drygt 10 000 kvar att betala...Hur gick det till? Nyss var det ju jättemycket kvar att betala! Fast när jag tänker efter var det  nog inte så nyss.....
Jag minns så väl att jag tänkte att jag skulle vara urgammal den dag skulden äntligen skulle vara återbetald. Men det är jag ju inte.....i alla fall inte inuti....

Mitt knä har faktiskt inte gjort så jätteont idag. Bara lite vanligt ont. Ingen knivhuggarsmärta. Det känns så skönt. Nu vet jag att jag måste börja träna igen men jag måste erkänna att jag känner en viss oro....vill inte att det ska bli sådär eländigt ännu en gång.


En ny erfarenhet fick jag ta del av ikväll. Jag glömde bort att flytta bilen från Åhlénsgaraget innan klockan slog åtta. Fixade med protokoll och papper på jutsun, pratade och väntade på att sonen skulle duscha färdigt. Då som en kalldusch slog insikten mig....bilen....
I samma ögonblick upptäcker jag en väktare i en soffa nere i lokalen. En enkel fråga gav mig det svar jag ville ha....han hade nyckel! Att han dessutom kunde tänka sig att släppa ut oss på en gång gjorde ju inte saken sämre.
Dagens första lärdom av detta är att om man ska bli inlåst i Åhlénsgaraget är det väldigt bra att ha en väktare nära till hands.
Dagens andra lärdom.....parkera aldrig i det garaget igen när sonen tränar eftersom risken att jag ska glömma tiden igen är överhängande.....

Det här med att byta vindrutor kan bli krångligare än det skulle behöva vara....när de på verkstaden hade plockat ut vår trasiga ruta upptäckte de att Peugeot skickat fel ersättningsruta, den saknade regnsensor. Eftersom det inte fanns någon vindruta i Sverige som passade bilen får verkstaden lov att skicka efter en från Frankrike. Då det skulle bli lite kallt att köra utan vindruta i flera veckor så blev det en tillfällig ruta utan sensor.....tur att det är en årstid när det inte regnar så ofta så att den behövs...torkarna funkar ju ändå förstås.

Men till något mycket roligare, mitt knä känns bättre idag. Faktiskt så bra att jag kan gå utan kryckor nästan hela tiden. Det känns plötsligt hoppfullt igen. Jag fick i alla fall rådet att packa ner kryckorna i resväskan av en arbetskamrat....ska jag eller ska jag inte?? Packar jag inte ner dem lär jag ju behöva kryckor.....

Kryckor eller inte, roligast av allt den här dagen...... när vi kom hem efter nio ikväll och tog in posten....då låg biljetterna där!! Inser att det är mindre än sex veckor kvar....Nu kom resan plötsligt jättenära. Kanske dags att börja se över skoparken och annat som kan behövas till resan. Passar sonens shorts och badbyxor? Solkräm bör införskaffas, snart är det också dags att hämta ut vaccin. Lätta, tåliga väskor att packa i är en annan sak jag måste leta reda på. Det finns lite att göra, men det mesta är bara roliga saker. Hurra!!

Här i Halong Bay ska vi bo en natt på en Djonk!

Sådär, nu är vi hemma igen efter en tur till stan. Så ovanligt...not....Idag var det hyposensspruta och verkstadsbesök som stod på programmet. Bilen lämnades för att den ska få ny vindruta imorgon, för ovanlighetens skull fick vi en lånebil som var hyfsat ny. Ingen motorvärmare inmonterad dock, tur att vi har varmgarage. Sen fick sonen sin spruta, honom tog jag med hem förstås.

Innan vi åkte hem slank vi in på ett snabbmatsställe. När jag stod i kassan för att betala ringde min sjukgymnast. Jag hade sökt honom idag för att få stöd och råd när det gäller mitt onda knä. Precis som jag själv tror, höll han med om att det onda beror på överansträngning. Jag får gå tillbaka ett steg i rörelseträningen, cykla utan vikt till exempel. Men, peppar peppar, det känns aningen bättre idag. Hittills har det bara huggit till högst fem gånger....hoppas det fortsätter i den riktningen.

Visste ni förresten att det är någon slags kramdag idag? Själv hade jag ingen aning. Var kommer alla dessa olika dagar ifrån? Vem bestämde att just den här dagen ska vara kramdagen? Jag tycker att alla dagar borde vara kramdagar.....

Duoträning för sonen, hem åt pizza och bastade. Nu vila vid braskaminen, något mitt superdumma knä tycker är en bra ide.

Lyssnar just nu på journalisten Lars Weiss som gripande berättar om saknaden efter sin döde son. Han har skrivit en bok om minnen, tankar och upplevelser. Han beskriver hur sorgen och smärtan nästan fick hans kropp att stanna av när det precis hade hänt. Det berör och påverkar långt in i mitt hjärta när jag lyssnar till hans berättelse.

På nyheterna berättar de att lokalvårdaren som först blev anklagad för att ha stulit SL:s tåg, nu är friad från anklagelserna. Tänk hur media påverkar oss, de flesta trodde nog på det som stod i tidningarna och berättades om på nyheterna, att hon stulit tåget. Så även jag, nu visar det sig att det var fel. Det får i alla fall mig att tänka till och inse att man inte ska vara så snar att döma. Sanningarna presenteras inte i tidningar och på nyheter. Sanningarna behöver mer än ett ytligt skrapande för att komma fram i ljuset. Sanningar behöver lite sansad saklighet.

Gisslandramat i Algeriet går in på sitt fjärde dygn, en algerier som släppts berättade i en intervju att  terrorgruppen sa att de i första hand var ute efter "korsfararna". Vilken tidsålder lever de i?
Jag önskar vi kunde leva tillsammans, acceptera varandras olikheter och acceptera andra människor för vad de är. I början och slutet är vi alla lika, tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg det under den tid våra liv pågår.

Lance Armstrong, den sedan länge misstänkte fuskaren, erkände doping igår när han intervjuades av Oprah. Tänk så många cyklister han har förstört för....undrar hur han värderar sina vinster nu? Han säger dessutom att han vill tävla igen...hur tänker han då?
Jag undrar vad han tjänar på detta, jag har svårt att tänka mig att det är dåligt samvete som får honom att berätta, nog tror jag att det rasslar i fickorna, eller snarare prasslar. Fast nu dömer jag ju igen, utan att veta hur det egentligen är......

Jag kan inte hjälpa att jag funderar på hur många andra idrottare det finns runt om i världen som tar till förbjudna preparat i sin jakt på resultat. Hoppas de är färre än man kan tro.

Idag ska jag göra mitt bästa för att vila knäet, men det är inte så lätt. Jag har saker jag behöver göra, inga stora grejor men de kräver att jag är uppe och går. Med kryckor går det dessutom inte så bra att göra dem, då är händerna upptagna. Hm, jag får helt enkelt ta ett litet steg i taget...förhoppningsvis kommer jag långt!

Kylan har gett med sig lite, men det är fortfarande riktigt bitande kallt ute. Knäet värkte till nån gång emellanåt under dagen men det gick bättre än jag trodde. När jag skulle gå till bilen efter jobbet däremot, då började det göra riktigt ont igen. Tur att jag hade kryckor med mig! Väl hemma blev det vila i soffan framför skidskyttet, alldeles lagom ansträngande. Mamma kom med fika så jag fick bara njuta och ta det lugnt. Nu har det slutat göra så förtvivlat ont så jag törs röra mig igen. Det innebär att sonen har fått skjuts till Kubbe och i ugnen ligger sötpotatis som ska bli middag till mig och mamma.

Bistert ute, inne är det varmt och gott. Elden flammar i braskaminen och en skön värme sprider sig. Bastun är påslagen till sonen som snart kommer hem efter att ha tränat. Själv sitter jag och njuter av eftersmaken på den goda mat jag blev bjuden på för ett tag sen. En god vän fyller 50, så en liten gratulationsvisit stod på programmet ikväll. Maten var ljuvligt god, önskar att jag hade stoppat lite i fickorna och tagit med hem.....Eftersom jag måste ha mat med till skolan imorgon hade det varit en drömlunch. Nu blir det lasagnerullar istället.....

Jag byter gärna ut mitt knä idag också....i morse när jag klev upp var jag så glad för det gjorde inte ont alls. Tills jag hade tagit sådär en tio steg...då högg det till igen....Bestämde då raskt att inte vara tjurig, så kryckorna fick komma fram ur gömmorna. Då kan jag gå utan att behöva belasta knäet fullt ut. Men inne använder jag dem helst inte. Det blir så besvärligt...det går ju inte att bära saker då. Dessutom har jag lovat mitt knä vila från träning resten av veckan. Inbillar mig att det kan vara klokt. Hoppas det räcker!

Just nu sitter och funderar över om jag ska orka åka på fikajunta. Inte så att det är jobbigt att fika och surra. Tvärtom, det brukar vara väldigt energigivande och trivsamt. Anledningen är däremot mitt dumma knä...det gör jätteont när jag går. Så jag tycker faktiskt lite synd om mig. Fast det kan vara så att det är mitt eget fel att det gör ont. Kanske har jag tränat för mycket...eller så är det något annat. Smärtande är det likaväl.

På väg från jobbet till min bil var det som om någon stack in en osynlig kniv i knäet varje gång jag satte ner foten. Eftersom jag parkerar hos en granne till skolan är det en liten bit att gå, men det är inte många hundra meter....knappt två, kanske bara hundra. När jag hade gått halva sträckan funderade jag allvarligt på att ringa efter någon arbetskamrat som kunde komma och skjutsa mig den sista biten. Vid det laget var jag så arg och frustrerad över smärtan i knäet att tårarna sprutade.

Då hör jag hur en bil saktar in och stannar till. Den underbara räddaren i nöden hade sett hur jag linkade fram och erbjöd skjuts den sista biten....Underbart!! Att köra däremot är inga problem för då belastas knäet annorlunda så det besvärar inte alls. Tur det i alla fall!

Kanske är det så att fika är det jag behöver....det är ju inte långt att gå från bilen och in.....

Träningar som byter dag, det är ytterst förvirrande...Här har vi under ett par års tid åkt till stan som en klocka, måndag och onsdag. Plötsligt är det träning tisdag och torsdag istället....Igår visste jag minsann att det var måndag, i morse var jag säker på att det var tisdag...men nu...jag har absolut ingen aning. Det kan vara måndag, kanske tisdag...onsdag känns också rätt..... Förvirringen är total. För att förvirra till det ännu mer för mig har sonen extraträning i morgon kväll. Allt för att de ska kunna förbereda sig inför tävlingen i Göteborg i början av februari...

Ser på nyheterna och bilderna från Tranarpsbron där ett hundratal fordon var inblandade i en seriekrock är overkliga. Otäckt, många skadade men med tanke på antalet kraschade bilar och långtradare känns det som om det kunde ha varit mycket, mycket värre.

En kvinnlig städare stal tydligen ett tåg i morse...och kraschade det in i ett hus...där kan man snacka om tur att ingen i huset blev skadad. Men hur kan man får för sig att stjäla ett tåg?? Oj, titta nyckeln sitter i, jag tror jag kör en bit istället för att städa...? Tyvärr blev tjuvföraren skadad själv....frågan man kan ställa sig är ju hur hon överhuvudtaget kunde köra iväg....om jag förstår det hela rätt ska det inte gå egentligen. Fast nu vet vi ju att det gick. Inget att rekommendera alltså.

Medan sonen tränade ikväll passade jag på att köra ett eget pass. Det gick finfint även om jag tycker att det är skittråkigt. Jag önskar verkligen att jag skulle tycka att det är roligt att träna. Nu är det bara nåt som måste göras och hänger som en våt och tung handduk över mig.

Nej nu ska jag plocka i ordning inför morgondagen, läsa lite och kanske sova....Det skulle nog vara en bra idé med tanke på att jag knappt får upp ögonlocken när det är dags att välkomna en ny dag.....

Burr, vad kylan biter när man vågar sig ut. Tack och lov att vi har en braskamin att värma oss vid. Efter att ha suttit vid datorn här hemma flera timmar den här eftermiddagen och fördjupat mig i läroplanen och förmågorna tog jag en promenad till apoteket. Insåg att det var hög tid att kolla över vaccinationsplanen. Så nu är vaccinen beställda och jag vet hur vi ska ta dem. Vi börjar om några veckor...plötsligt kommer resan ännu närmare.

Nu har vi nyss ätit middag och jag sitter nere vid elden och bara mår gott. Jag tycker att jag kan unna mig det. Mitt knä mår si sådär, som vanligt. Jag har cyklat idag, det gick bra men jag önskar att det inte skulle värka så förtvivlat hela tiden. Det som är absolut mest jobbigt nu är att det gör så ont på nätterna. Hur jag än ligger så värker det. Men jag övar mig i att bortse från smärtan....det går väl sådär.....men skam den som ger sig!

Middagsmums.

Sladden är urdragen, granen är mörk igen, julen är över på riktigt. Precis som min morfar brukade göra har jag tänt marschaller ute på gården för att fira ut julen. Vi har ätit god mat och snart är det dags för ett bastubad. Elden flammar i braskaminen och det känns som en perfekt Tjugondag Knut! Det enda jag inte har gjort är att dansa ut julen...men jag kan väl ta nåt danssteg på väg till bastun! Vilket förmodligen är välbehövligt för jag är så mätt efter middagen att det känns som om jag rullar fram.....

Jag har tänt marschaller, precis som min morfar brukade göra.

Nu är granen mörk.

Idag är jag lat och slö ska ni veta. En promenad till affären, sen har det varit sportsoffan som gällt hela dagen.  Ja, tvättmaskinen får jobba, så att starta och tömma den gör jag mellan varven förstås.
Fast dagens middag kommer att kräva lite ansträngning. Det ska bli friterat tänkte jag. Kyckling och pommes. Jag har precis skurit potatis i lämpliga bitar och lagt i vatten. Kycklingen som ska friteras ligger i marinad innan den ska täckas av någon slags frityrsmet. Nu när det är förberett slänger jag mig ner i soffan igen och njuter av att de svenska tjejerna gjorde så bra ifrån sig i sprintstafetten!

Nu är julen utstädad. Först smög alla tomtar tillbaka in i tysta vrårna, sen följde resten efter. Till slut togs julgardinerna ner och sonen startade dammsugaren. Efter att ha torkat golven var vi äntligen färdiga. Nu kan vi slappa resten av dagen. Vi hade tur dessutom, mamma kom med ostpaj så jag slapp laga middag. Nu njuter jag i soffan vid elden, sonen sitter vid datorn och snackar. Han hjälper en kompis med nåt datorproblem låter det som.

Nu är den ute, julgranen!

Mamma bjöd på middag.

Den var rätt fin även utan dekorationer, granen. 

Utegranen får lysa till imorgon, då drar jag ur sladden. Julen säger då tack och hej för den här gången. Men belysningen får nog sitta kvar till dess att temperaturen stiger en aning. Risken att något går sönder är stor med den kyla som är nu.

Spår av tungmetaller i barnmat, arsenik, kadmium och bly. Eftersom det finns i jorden tar växterna upp det och vips är det i maten. Nu ska EU titta över gränsvärden för detta, det finns visst ingenting reglerat ännu. Märkligt kan jag tycka, eftersom det finns regler och gränsvärden för så mycket annat. Men när det gäller det viktigaste vi har, barnen, finns det inga.....Hög tid att det händer något på det området.

I lokaltidningen idag fortsätter artikelserien om ungas utsatthet på nätet. Idag beskrivs hur unga lockas att posera mer eller mindre lättklädda och sedan dela med sig av bilderna. Det jag tycker är mest skrämmande med det är att så många som faktiskt gör det. Det betyder att det finns många ungdomar med oerhört svag självkänsla där ute. Där har vi en stor uppgift att fylla, i hemmen framför allt men även resten av samhället.
Vi måste se till att finnas där för våra unga, se till att vi har tid att ge dem. Under en period i livet måste man som vuxen sätta sig själv i andra hand, så är det bara. Även om det naturligtvis är viktigt att se till att man själv mår bra också. Men vi får aldrig bli så upptagna med att förverkliga oss själva att vi tappar bort våra barn och unga!

Idag är det bitande kallt ute, skönt att veta att det inte är några stora projekt som måste göras utomhus mer än att bära in ved. För nu eldas det i braskaminen vill jag lova, så det går åt en hel del vedpinnar.

Just nu visar de onödor ( eller "nödor" kanske) man inte visste att man behövde på Nyhetsmorgon. Sockervaddsmaskin, chokladfontän, skruvdragare som funkar även som pepparkvarn och vinöppnare, muffinsmaskin är några bland alla onödor som visas. Jag måste erkänna att vi har en av de sakerna. En sockervaddsmaskin! Sonen fick en när han sålde jultidningar en gång för flera år sedan. Vi har använt den några gånger, starkt att det inte blivit oftare med tanke på att sockervadd får mig att dregla. Den är inte stor men den fungerar i alla fall perfekt. Kanske dags att plocka fram den ur gömmorna igen.....


Reklam är ofta väldigt dålig med konstiga kopplingar, med några få undantag. Men den absolut mest töntiga och fåniga reklamen just nu måste ju vara Postkodlotteriets.  Även om de lockar med fler vinster är reklamen så pinsam att jag nästan skäms. Jag skäms inte för min egen del naturligtvis men för reklammakarna....hur kunde de komma på idén överhuvudtaget, hur tänkte de? Kanske dags att byta till ny reklambyrå om man vill sälja fler lotter.....

Snart har jag laddat batterierna tillräckligt den här morgonen tror jag. Då ska jag ta mig en macka, sen ska tomtarna få börja smyga in i mörka vrårna igen......

Snälla skulle inte nån kunna komma hit och plocka bort våra julsaker....kan nån enda människa ge en förklaring till varför det är så mycket roligare att ta fram än att plocka bort? När det är gjort och tulpanerna är inköpta och står i en vas, då däremot är det skönt. Jag köper nämligen alltid tulpaner när all jul är borta och huset är städat! Men till tulpanerna är det länge kvar....sonen och jag tittade nyss på varandra och sa att vi nog kunde vänta med bortstädningen till imorgon...

Idag på eftermiddagen var jag på ett möte i stan, sen slank jag in på Village innan jag gick till bilen för att åka hem. Där gjorde jag fynd vill jag lova. Två fina ljusstakar som jag tittade på innan jul men var för snål ( eller sparsam) för att köpa. De var på rea, 70%......då slog jag till! Nu gäller det bara att fundera ut var de ska stå. Fast jag har ju nästan ett år på mig så än är det ingen panik. De kan få ligga i sina kartonger ett tag till. Men i och för sig är de röda så de skulle passa väldigt bra i köksfönstret redan nu....

När jag åkte hem efter en intensiv men givande dag, satte jag mig vid köksön och ritade och målade en stund. Det var dags att göra nya bilder på våra trivsel- och värdegrundskryp. De gamla har varit med många år och var väldigt slitna. De hade tappat ben, vingar, antenner och någon stackare hade till och med blivit av med huvudet. Men nu finns det nya, de ska bara lamineras så håller de bättre. Köksön blev alldeles full!

Här ligger de, Berömmaren och Gnällspiken överst.

Plötsligt hade flera timmar gått och jag började inse att det kanske var dags för middag, för sonen ropade och frågade om det var mat snart......Vilken tur att jag hade älgskav i en gryta på altanen som jag kunde ta in och tina till middag.

Nu har vi ätit, en eld brinner i braskaminen och jag har lagt mig i soffan för att slappa en stund. I morse var jag så trött att när jag läste tidningen såg jag dubbelt. Jag insåg att jag höll på att somna i filtallriken, tror faktiskt aldrig att det hänt mig förut. Därför är det skönt att inte behöva göra någonting ikväll. Julsaker och städning får vänta någon dag till. Kan tänkas att jag somnar här i soffhörnet......

Nu är det inte mycket kvar av ljuset som jag fick i födelsedagspresent av sonen. Han hade köpt ett stort ljus till mig för att det skulle räcka under hela advent och jul.....och det har det ju gjort. Men nu har det snart brunnit ut. Vilken tur att det är Tjugondag Knut på söndag!

Nu räcker det inte många dagar till....

Idag blev det en tur till stan efter jobbet, sjukgymnastbesök stod på programmet. Jag fick uppmuntrande tillrop och fler övningar. Trots att jag upplever mig ha haft en svacka, har jag ju ändå lyckats fixa till rutiner runt träningen. Så smärta eller ej, nu är det bara att köra på!

Sonen följde med för att fixa glasögonen som återigen fått sig en smäll på idrotten....tänk om vi fått en slant varje gång han fått gå till optikern för att få hjälp med dem.....då skulle vi definitivt ha extra fickpengar på vår kommande resa. Fast jag ska väl mest vara glad att vi slipper betala...

Oj vilken livskraft vår gran visar upp. Den skjuter skott så det är helt otroligt, varje liten kvist på hela granen fullkomligt sjuder av liv....Man skulle kunna tro att den har sina rötter kvar, men se det har den inte. Fast den kanske tror det själv, det är i alla fall min tolkning.

Man skulle också kunna tro att jag har behandlat den på något speciellt sätt men icke....som vanligt höggs den i månadsskiftet oktober- november. Den fick stå lutad mot garageväggen till den 20 december när den kom in i garaget för att töa av. En kapning på nästan två decimeter, ner i foten, in i huset. Sen var det klart....ja den har förstås fått vatten varje dag.....men inget hokus pokus för att hålla granar fina.

Jag funderar precis på vad jag ska hitta på med granskotten. Synd om så rara skott skulle få förfaras....
Jag vet att man kan göra inläggningar, granskottssirap mot hosta och mycket annat. De går säkert att frysa in medan jag bestämmer vad det ska bli. Om de inte ramlar av innan granen åker ut i helgen vill säga.....

Sitter i köket med ett värkande knä och väntar på att åka till stan. Det är först styrelsemöte, sen har sonen tränarmöte. Vi startar med full aktivitet på en gång, lika bra det kanske. Fast nog skulle det ha varit skönt med lite mjukstart. I klassrummet däremot kändes det lugnt och skönt. Det var glada, positiva elever som mötte mig i morse!

Lika glad och positiv var inte jag när jag satte mig i bilen för att åka hem idag. Då upptäckte jag att det var en flera decimeter lång spricka i vindrutan....kommer ihåg att det på väg till Östersund small till, men då syntes ingen skada alls. Men nu däremot....Det är så pass mycket att rutan behöver bytas så fort som möjligt. Så nu är det bara att vänta på att verkstaden ska få hem rätt glas, då blir det byte.

Som traditionen bjuder i vårt hus när det är Trettondagshelg åt vi Holländsk rispudding till dessert. Det var min mormor som brukade bjuda på det, med saftsås till. Men hon hade alltid strössel på också....
När jag var barn struntade jag i saftsåsen och såg till att få mycket strössel istället som jag tyckte var mycket godare. Min pudding idag var inte riktigt äkta för jag hoppade över gelatinet som ska vara i egentligen.  Fast den blev god ändå.

Nu sitter jag mätt och nöjd i soffan efter att ha ätit en god middag och därefter jobbat en stund. Nu tror jag inte att jag ska göra mer ikväll. Inte för att det saknas jobb att ta tag i, utan för att inspirationen saknas....hoppas den kommer under natten så den är på plats imorgon. Det vore tacksamt!

Jag har både tränat ett rejält pass och gått en promenad under dagen, så nu känns det i knäet. Jag tycker att det är svårt att få till en balans där det gör lagom ont....just nu gör det alldeles för ont. Det betyder förmodligen att jag har tränat för mycket. Samtidigt vill jag ju att det ska hända nåt...jag vill se rejäl förbättring. Tålamodet är snart slut nu!!

Ett litet glas med tradition.

Trettondagen, just nu talar de om åldrande på Nyhetsmorgon. Forskarna har hittat en gen hos vissa människor som gör att de lever extra länge. Därför tror man att det kan vara så att den första tvåhundraåringen redan är född...tänk att bli så gammal....
Nyss berättade de om en kvinna som blev drygt 120 år. Hon hade rökt hela sitt liv, druckit mycket portvin och inte levt så där väldigt sunt. Hon måste verkligen ha haft en gen som tillät de utsvävningarna. Vid 115 års ålder ramlade hon i en trappa når hon skulle gå och röka, bröt lårbenshalsen, opererades och levde sju år till! Det var en krutgumma det. Men tänk om det är så att fler och fler kommer att vara pigga längre, kanske leva till 120-130 år....då är det rätt tidigt att gå i pension vid 65....
Ekonomiskt kommer det att bli problem, den saken är klar.

Mattrender är också något som avhandlas den här morgonen. Surdeg, hamburgarens återkomst, mörk choklad som nu äts av alla, ovanliga smakkombinationer...sill med honung, chips med kebabsmak, lakrits i allt, ökat ölintresse med många små bryggerier till följd, stevia ett socker utan kalorier och rapsgris var några av förra årets trender.

En alldeles egen trendspaning när det gäller mat och matlagning är att fler och fler har börjat prova för oss ovanlig mat, det gör att det numera går att köpa ingredienser på våra affärer här i byn som förut enbart fanns att tillgå på nätet eller i specialaffärer i stan. Det gillar jag!


Man talar också om den positiva effekt fysisk aktivitet har på vårt välmående....där läkare skrivit ut recept på fysisk aktivitet fungerar det mycket väl, de som fått ett sånt recept tränar tre gånger så mycket jämfört med de som bara pratat med sin läkare om träning. Alltså borde ännu fler få recept på fysisk aktivitet, det är min slutsats.

En annan slutsats jag drar är att jag ska passa på att njuta denna sista lediga dag, imorgon börjar jobbet igen. Då blir det full fart direkt, veckan startar i 180,  så det är bra att var utvilad.....fast jag måste jobba lite idag, det får dock vänta till kvällen.

Maten är i ugnen och jag sitter och tittar på skidskytte....funderar på om jag återigen ska försöka börja ett nytt matliv så här i början av det nya året. Inte så att jag tänker ändra några matvanor, men nog skulle det vara skönt att ha nån slags matsedel under veckorna.....Jag skulle verkligen vilja få det att fungera, jag beundrar alla som lyckas.

Problemet är att jag inte vet hur.....det spricker ju alltid för mig, hur goda mina intentioner än är.
Men kanske är det här året det händer, när det plötsligt kommer att fungera.

En start kan ju vara att tänka ut några maträtter för nästa vecka utifrån det som finns hemma i kyl och frys. Förmodligen skulle det också vara vettigt att börja leta bland alla recept jag klippt ur tidningar och sparat för att laga någon gång...men inte gjort hittills...Jag ger mig själv en månad att fixa det.

När jag ser nyheterna är det nästan så att jag tror att jag har blivit förflyttad till en film eller något liknande...Det är gårdagens stora händelse som gör att jag känner så, rånet i Södertälje där en av rånarna sköts i huvudet av polisen...ännu verkar de inte veta om rånarna besvarade skottelden eller om det bara var polisen som sköt. Läskigt, tänk att hamna mitt i det på shoppingrundan....Nu arbetar man efter teorin att det var samma rånare som slog till i Stockholm dagen innan.

I Australien har bränderna som är vanliga den här årstiden börjat. Det som är lite ovanligt är att det är i Tazmanien, där det normalt sett är ett aningen svalare klimat än på själva kontinenten. Just nu är flera brandmän omringade av elden.....hoppas de klarar sig helskinnade.

En annan mardröm som drabbade en familj i Stockholmstrakten, är den där tåget körde på en bil och en åttaårig flicka dog, pappan och storasystern som också satt i bilen klarade sig med lindriga skador. Så förfärligt att bära det med sig resten av livet.

Musikalen Rock of Ages ska sättas upp i svensk tappning, med bland andra Joacim Cans och Gladys del Pilar. Den skulle jag gärna se för det kommer säkert att bli bra.

Nu lyssnar jag på skotrarna som mullrar in på macken för att tanka....det har varit en jämn ström den senaste timmen. Det får mig att tro att det blir en fin dag...kanske dags att lätta på rullgardinen.

Träning är det som står närmast på programmet, sen måste jag ta reda på amöban i källaren. Det börjar bli tomt i garderoberna....kan ju vara bra att ha något att ta på sig när skola och jobb börjar på måndag.

Nu närmar den sig, dagen när det är dags att börja jobba igen. Med rutiner och tider att passa. Det finns de som längtar efter rutiner och tycker att det är skönt när vardagen börjar igen....dit hör inte jag....att leva för dagen är ingenting jag har några som helst problem med.
Nu är det ju tyvärr så att det behövs pengar för det....alltså är det ju tur att jag har ett jobb jag trivs med, på en arbetsplats som jag tycker om att vara på, med arbetskamrater som får mig att må bra. Så jag får helt enkelt passa på att njuta av dagen så mycket det bara går resten av den här veckan. Men att höra mig säga att jag längtar efter rutiner.....sannolikheten för det är mycket, mycket liten....

Nu passar jag på att slappa med en kaffemugg och tidning, det är härligt. Nyheterna rullar på teven. De berättar bland annat att rutavdragen har ökat, det är fler och fler som nyttjar det. Ingenting jag har använt hittills, rot och jag är däremot goda vänner....I Stockholm jagar de rånare och protesterna i Indien har börjat spridas till Nepal.
Sveriges straffläggning från igår i Junior-VM visas vid flera tillfällen...Niclas Wikegård intervjuades nyss per telefon....han var halvtrött efter att ha sovit halvdåligt för han var halvglad att småkronorna var i final.....Jag kan tycka att han använde halvdålig svenska också....

Idag ser det ut att bli en härlig dag, om än lite blåsig kanske. Fast alla dagar utan snöfall är fina dagar tycker jag. En rejäl promenad ska jag satsa på under dagen, så rejäl mitt knä orkar med vill säga. Men först frukost, sen träning!

Vi laddade med pasta för att orka se Charlotte Kalla åka skidor. Det visade sig vara ett lyckokast, för oj vad bra hon åkte! Det var så roligt att följa henne, vilken kraft hon plockade fram! Jag tror att det var tack vara den goda pastan.....kan ju förstås bero på att hon är en ung talangfull tjej också....

Pasta innan skidåkningen!

Idag har jag varit och hjälpt mamma att byta gardiner i köket. Eftersom jobbet börjar nästa vecka är det skönt att ha det gjort. Inser att det inte är så många lediga dagar kvar.

Men sen mina vänner...då är det två månader kvar till dess att vi åker till Asien, jag och sonen....Jag inser att jag måste börja titta över vårt vaccinationsprogram....jag har för mig att till exempel malariatabletterna ska börja tas ett tag i förväg. Jag minns inte om det var sex veckor eller tre veckor innan. Kan ju vara bra att ha koll på det. Men det kan jag göra imorgon...

Efter några härliga dagar i Jämtland var det skönt att vakna hemma den här morgonen. Vi bestämde oss för att åka hem igår kväll istället för att vänta till idag. Dels för att det är väldigt skönt med sovmorgon, dels såg jag att det skulle börja snöa.

I mörkret på hemväg såg vi många olika lysande dekorationer efter vägen.....det fanns alla olika sorter...vissa kändes nästan trafikfarliga i allt sitt prål. Det är ju tur att alla får ha det man vill, men nog finns det mycket fult....i alla fall enligt min smak.

Det var i alla fall lugnt efter vägen, några bilar här och där bara. Fast vi mötte många lastbilar och långtradare...Småsugna närmade vi oss Sollefteå i den sena kvällen men vi var för sent ute för att få något i magen...mackarna verkade stänga klockan nio. Inte så konstigt kanske eftersom det är en liten stad. Men vanan att det oftast finns kvällsöppna mackar efter vägen är stor. Det var nog därför vi blev så förvånade.  För sonen som var den hungrige var det ju tur att kylskåpet här hemma hade öppet...

Nu tänker jag ta mig lite frukost, sen får vi se vad jag hittar på..

Nyårsdag, snöflingor faller och på teve sänds konserten från Wien. Ligger i soffan och tittar på blänkande stjärnor på golvet, rester från dukningen igår. Eller ifjol ska jag kanske säga. Det nya året välkomnades med god mat, glada skratt, omgiven av kära vänner.
Nu är det snart dags för nästa tradition på nyårsdagen, backhoppning. Tänk om det kunde dyka upp någon svensk med bra glid i luften, det skulle vara roligt. Det går inte att komma ifrån att blågult lockar när det kommer till sport!

Gott Nytt År!!

Nyårsafton och det är snart dags att välkomna 2013. Jag önskar alla där ute i cyberrymden ett riktigt Gott Nytt År med värme, kärlek och omtanke om er själva och varandra!

Själv ska jag nu ta tag i packningen. Ibland undrar jag om inte min inbyggda lathet bedrar visheten....försöker vakna till eftersom jag fortfarande inte packat det som ska med till Östersund....Nog hade det varit smart att göra det igår kväll, då hade vi fått sova längre idag på morgonen. Men varför avsluta året på ett smart sätt?? Nåja, nu är det som det är, bara jag får mitt morgonkaffe ska det nog gå bra.

Sen är det ju det här med nyårslöften....de senaste åren har jag inte gett några, tror jag....inget jag kommer ihåg i alla fall. Det är rätt skönt, då behöver man inte bryta dem. Men i år ska jag bryta traditionen att inte ge löften. Mitt löfte inför det nya året är att jag ska få ordning på min lårmuskel så att mitt knä börjar fungera så bra som det bara kan. Så det så! Var nu rädda om er själva och varandra när det gamla och det nya året möts!

Nu är det halkigt ute....sandat lite här och där men en del gator är inte sandade alls. Nog var jag glad för både dubbskorna och sparken när jag tog min kvällspromenad. Båda delarna behövdes.

Om ett tag måste vi packa kläder som ska med till Jämtland. Men det får vänta en stund till. Det brukar ju gå rätt snabbt när vi väl sätter igång. Just nu tycker jag alldeles för mycket om att slappa....

Krispigt goda nuggets, snabblagade och vrålgoda!

Sitter i soffan och tittar på skidåkarna som sliter i de mjuka spåren. Här hos oss är det också rätt så mjukt utomhus, regnet gör snön blöt och tung. Vilken lycka när det i förmiddags dök upp en traktor som tog bort det mesta av snön på gården. Underbart! Halkigt är det också, det är värre. Tur att jag har riktiga dubbar under kängorna, det gör att jag trots allt går rätt så säkert. Annars tror jag inte att jag skulle våga mig ut. Men jag tycker synd om alla som inte har det!

Träningsmattan jag fick av mamma i julklapp har blivit använd varje dag så här långt. Även om det inte blir så långa stunder varje gång blir det lite träning i alla fall. Det är mer än ingenting! Jag har bestämt mig för att jag inte alltid behöver köra så långa tunga träningspass, faktiskt tror jag att det beslutet har varit positivt för mig och min träningsmoral. Hittills har det nog blivit mer träning sammantaget än förut när jag skulle göra så mycket på en gång.

Sonen är fortfarande lite trött trots 15 timmars sömn sen igår. Det tar på krafterna att lana. Men han är nöjd och det verkar övriga deltagare vara också. Tur att han har en natt kvar att vila upp sig innan det blir nyårsafton. Vi ska åka till Östersund och fira med kompisarna där men med tanke på väglaget åker vi imorgon istället. Förhoppningsvis har regnet och halkan lugnat ner sig till dess.
Det som är lite märkligt är att jag känner mig trött också, trots att jag har fått min nattsömn....undrar om trötthet smittar kanske.....

Lördag förmiddag, jag kollar in nyheterna med en kaffemugg i handen och njuter av att det är lördag. En ung man, Erik Ståhl, sitter just nu och berättar om sin svåra, ovanliga sjukdom som gör att han har ett sviktande immunförsvar och frekventa blödningar i kroppen. Han har skrivit en bok som handlar om sitt liv, "Jag njuter av livet så länge jag varar". En bok att läsa och påminnas om hur mycket vi tar för givet till dess att det slits ifrån oss. Trots sin svåra situation förmedlar han en livsgnista som är få förunnat att ha som drivkraft.

Jag ser också att den unga kvinna som utsattes för en grov gruppvåldtäkt på en buss i Indien avlidit av sina skador. Den informationen blir en skarp kontrast till det pysslande de ägnar sig åt på Nyhetsmorgon med bordsdekorationer och ljusgjutning. Ibland känns det nästan bisarrt med krockarna i nyhetsflödet.

Så småningom ska jag åka ner till stan för att sitta med på lanet. Undrar just hur pigga grabbarna är just nu? Nog borde de vara lite trötta i alla fall....och nu är det bara nio timmar kvar.....Det ska bli intressant att se hur många som håller sig vakna i bilen på hemväg ikväll.

Än så länge är det kallt ute och inte en snöflinga faller. Men det verkar inte lovande vad gäller vädret idag....det ser ut att komma ett rejält snöfall om några timmar. Jag hade helst sett att det hållit uppe....i alla fall till dess att vi kommer åter från Östersund, några dagar in på nästa år.

Nu är det listornas tid. Tio bästa av allt, biofilmer, musik, dvd-filmer, nyheter, sporthändelser, mattrender......och det fortsätter för evigt. Är det bara jag som den här tiden på året blir trött på alla dessa listor? Av vilken anledning görs de egentligen? Händer det så lite i världen att den här sista veckan på året måste fyllas med sånt som hänt tidigare? Något slags behov lär de ju fylla, men finns behovet hos oss eller hos journalisterna som gör dem?

Det som är värt att uppmärksammas är alla människor i vårt land och ute i världen som behöver hjälp och stöd. De som lever i misär, krig och bland katastrofer som gör att svält och sjukdomar lurar runt hörnet. I och för sig inget man gör listor om, men det bör inte glömmas bort mitt i listhysterin.

En annan sak jag har noterat när jag läser tidningar och reklamblad inför nyår är att det tydligen måste ingå både hummer och oxfilé om det ska vara en nyårsmiddag med självaktning..... I alla fall den ena delen är ju god (hummer) men den andra är överskattad enligt mig....men så är ju inte jag någon stor köttätare.  Fast om jag skulle fråga sonen så svarar han precis tvärtom. Han är en köttälskare om någon.......hur nu det gick till?

Lyssnade i alla fall på en klimatforskare som intervjuades för en stund sen om klimatarbetet i världen under 2012. Han hade ett bra argument till varför jag ska fortsätta att göra vad jag kan för miljön. Så här sa han: Ute i världen räknas Sverige som ett föregångsland när det gäller miljön. Vårt land har visat att man kan värna om miljön men ändå vara ett rikt land.
På det sättet kan våra ledare påverka och vara ett föredöme på EU-nivå, de ledarna kan i sin tur påverka övriga världen. (Om än det tar tid, vilket han också påpekade. För lång tid, arbetet måste snabbas upp). Han var dock noga med att poängtera att ansvaret inte kan läggas på oss vanliga människor utan det är landens ledare som måste ta sitt ansvar och våga ta obekväma beslut.

Nu till det som har första platsen på min morgonlista....kaffe!

Men hallå, mer snö?? Plogvallen längs med hela huset ser inte rolig ut idag....Den verkar vara hårt packad dessutom. Det är inte att tänka på att ta ut någon bil idag innan den är borta.....Urk!

Tillsammans med tidningen låg en liten påminnelse att skotta framför postlådan så att tidningsbudet kommer åt.....Jag får nog be mitt tidningsbud om ursäkt för här kommer det nog nästan alltid att vara snö framför postlådan när det snöat.  Det på grund av att de oftast plogar gatorna här inne i byn nattetid, då bildas det en plogvall framför postlådan....I vårt hus är det ingen som kliver upp nattetid och tar undan snön....

Egentligen tycker jag att det är fräckt att snöröjarna får lämna av snö från gatan på privata tomter. För jag lovar att det inte bara är "min" snö som har lämnats på vår tröskel.....Dessutom verkar jag alltid bo i hus där plogvallen blir dubbelt så hög och bred på vår sida av vägen jämfört med de som bor tvärsöver gatan.....Jag har kommit fram till att det beror på att vi bor på en hörntomt där plogbilen kommer runt hörnet och tar med en massa snö i svängen.....

Ja, ja nog av klagolåt nu.....Nu ska jag ta mig lite frukost, gå ut och börja ta undan lite snö i alla fall. Och jag ska ta på mig ryggkorsetten!

Visst är det märkligt men hur gott den än är med julmat kommer suget efter helt vanlig mat till slut. Hos mig brukar det hända lagom till annandagens kväll. Därför scannade jag av kylskåpet på ingredienser och  resultatet blev en god räksallad. Efter att ha ätit middag gick jag en promenad med mamma i det täta snöfallet. Vi konstaterade att det kändes bra att inte behöva vara ute efter vägarna med bil. Hoppas de som inte har något val tar det riktigt lugnt.

Räksallad med brie!

När vi kom in igen konstaterade vi att det plötsligt fanns några paket under granen, trots att det inte är julafton. Det blev en bra avslutning på annandagen att öppna paket. Jag hade dessutom varit snäll i år....jag fick en jättefin pilatesmatta av mamma. Nu har jag inga ursäkter längre, alla övningar som ska göras på golvet kan göras på ett mycket mer komfortabelt sätt nu...Nu blir det upp till bevis....men jag tänker inte börja förrän imorgon...

Fast det inte är julafton låg det plötsligt paket under granen.....

Ute lyser marschallerna, det är annandag jul och vårt huset är tomt igen. Det känns väldigt konstigt att bara ha sonen hemma efter att vi har varit tio personer sedan i söndags. Det har verkligen varit underbara dagar. Synd att de går så fort bara, jag skulle vilja suga på karamellen att ha alla familjemedlemmar omkring mig ett litet tag till. Fast jag inser ju att det inte går, tur att vi tagit vara på tiden tillsammans och sett till att vi hade det trevligt!
Om en stund kommer i alla fall mamma hit och äter middag med oss. Så då kommer det inte att vara riktigt lika tomt.

Under dagarna som har gått har jag knappt sett någon teve alls. Kalle Anka på julafton, en film på eftermiddagen igår, första delen av Palmedokumentären i morse men utöver det...ingenting...
Inga nyheter så jag vet inte vad som hänt ute i världen. Någon liten snabbkoll på tidningarnas nätupplagor har jag hunnit med, såg att en av huvudnyheterna där var att Obama fått avbryta sitt julfirande för att ta hand om den krisande ekonomin. Sen har jag sett om olyckor som hänt efter vägarna och på isarna. Men jag har ingen större koll på världsläget....har jag visserligen inte annars heller kanske.....
Ikväll ska jag nog ta en titt på nyheterna i alla fall, kan ju vara bra att få lite koll trots allt.

Nyss var det skrapdag och hela julen väntade. Idag är det juldag, så här långt har vi haft underbara, lugna och sköna dagar. Som vår tradition bjuder klev vi upp tidigt i morse och tittade på fackeltåg, marschaller och kände julstämningen i den tidiga timman. Vi gick bort mot kyrkan för att titta på allt ljus och känna snön knarra under skorna. Sen gick vi hemåt igen, fast några i familjen stannade i kyrkan och julottan. Nu sprakar en eld i braskaminen, ljusen lyser här inne och det är skönt att flera juldagar är kvar!

Idag är det skrapdan, äntligen. På nåt sätt tycker jag att det är den absolut bästa dagen på hela julen. Då är det bara förväntan i luften, all värme, all god mat och hela julhelgen ligger framför oss. Släkten ramlar in under dagen och sen är det bara att vara tillsammans, skratta, spela och äta.

Just nu ligger jag i sängen och tittar på julpyssel i teve..idag får man lära sig hur man ska göra egna dekorationer till julgranen...ja, alltid finns det väl nån som känner för att pyssla pynt till granen idag....själv är jag inte en sista minuten-person. För det mesta...det händer att jag är sent ute också.....Men jag tror att om jag inte hade pynt till granen vid den här tiden då fick den nog bara stå grön och grann!

Skrapdag och fjärde advent!

Om en stund ska jag slå på bastun och göra som traditionen bjuder, skrapa bort smutsen. Sen ska jag samla ihop smutskläderna till julskröschan. Fast de senaste åren har hon inte riktigt varit på hugget, tycker att hon lämnat det mesta av tvätten till mig faktiskt......

Sen blir det nog favoritfrukost med torkad älg, min skinka!

Nog är det bra märkligt ändå, det var inte direkt så att vi hade lite julgodis och att det därför var viktigt med ännu en sort. Men när jag öppnade skafferidörren och såg påsen med polkagrisar som låg där var det som om de små polkagrisarna inuti påsen sa: krossa oss och blanda oss med smält choklad och gör lite julgodis av oss...

Sagt och gjort med cornflakes, vit choklad och lite rivet limeskal blev det smarrigt godis. Det passade ju bra att ta med sig en påse till mamma när vi skulle gå dit och äta middag också,  då behöver vi inte äta upp alla här hemma själva.

Mumsiga polkagodisar.

Nu sitter vi återigen här hemma och slappar, mätta och nöjda efter att ha ätit en mycket god middag. Sen hjälpte vi till att ta fram julsakerna hos mamma också, de små tomtarna som har sprungit på kaklet sen jag var liten var de sista som kom fram. Då blev det jul på riktigt! Nu är det bara att vänta in morbröderna och deras familjer, sen är vi alla samlade för att fira jul.

När vi gick hem från mamma för en stund sen tänkte jag på hur märkligt tyst det var ute på byn, det lyste några marschaller vid pizzerian men där inne var det helt tomt på folk. Inga bilar körde förbi, inte heller såg vi några andra människor som var ute och gick. Däremot hör jag nu, när jag sitter inne och lyssnar, skotrar som åker förbi nedanför vårt hus. De "råmar" på ett alldeles speciellt sätt. Undrar om de var kor i sitt förra liv....eller ska bli det i nästa....en skrotad skoter återföds som ko....

Ute börjar det skymma, sonen är ute på byn och gör några egna små ärenden. Jag har satt mig ner efter att  äntligen ha slagit in julklapparna....två dagar innan julafton. Vill bara tala om att det är sent när det gäller mig. I vanliga fall brukar jag vara klar med det långt tidigare. Fast det gick ju bra ändå...det var inte så många så det gick rätt snabb. (Kanske var det som gjorde att jag väntat så länge, att jag visste att det skulle gå fort).

Lyssnar på julmusik med tända ljus överallt, sitter och känner i hela mig att jag har det bra. Väldigt bra, julefrid är ordet. Ikväll ska vi gå till mamma och äta middag, sen ska vi klä hennes tall och hjälpa henne att ta fram tomtarna ur hennes mörka vrår.

Tänker på alla runt om i världen som inte har det lika bra som jag. Tänker att det är en konstig ordning i världen, när det är krig, svält, misshandel och övergrepp på olika sätt. Både på nära håll och långt borta. Skulle jag få en enda önskan uppfylld skulle det vara att alla får känna ett lugn och en stor trygghet nu när julhelgen kommer.

Tomten har varit här och klätt vår gran, i år igen, hurra!! Själv har jag hjälpt alla små tomtar att komma fram ur mörka vrårna. Så nu tittar de fram lite här och där. Sonen kom hem från skolan med sitt första betyg och ett färskt jullov i fickorna. Han tog en tur med spaden ute på gården sen fikade vi varm choklad med vispgrädde för att fira att vi nu är lediga båda två. 

Här hemma lyser ljusen, julmusiken spelar, elden sprakar i braskaminen och jag sitter i soffan och tar igen mig inför kvällens "Julstämning" i kyrkan. Har ni inget speciellt för er, ta chansen att komma och få en dos julmusik till livs. Det kommer att bli stämningsfullt och fint, jag lovar!

Tomten har prytt granen med många fina saker även i år!

Så här bra har jag det, det här är utsikten just nu!

Oj, gårdagen bara gick. Man skulle kunna tro att jag hade mycket att göra med tanke på att jag inte skrev något i min blogg, men så är inte fallet. Tvärtom, torsdagen var en mycket lugn och skön dag. Den började med frukost framför braskaminen tillsammans med sonen innan han gick till skolan. Därefter en promenad för att hälsa på 3:orna på träslöjden som jag fick lova tidigare i veckan. Några av dem hade gjort en fin gran i trä med paket under som de ville ge till mig. Jag förstår att de inte ville vänta med att ge den efter jul....den är ju gjord för den här årstiden. Nu står den på en fin julduk i sällskap av några änglar.

Den fina granen jag fick!

Sedan fixade jag en del här hemma, monterade ihop ett bord och tog in stolar så att alla får en egen matplats när alla julfirarna kommer på Skrapdan. Tur att det finns gott om plats i vardagsrummet, det blir inte ens trångt. 

Nu kan julgästerna komma. 

Vi avslutade dagen med att åka till stan, sonen och jag. Först fixade han sina glasögon som fått en smäll på idrotten, sen åt vi mat. Det hela avslutades med ett biobesök. Vi såg filmen The Hobbit. En skön avkoppling så här dagarna innan jul. 

Han är bra på att få till filmer i sann Tolkienanda,  Peter Jackson, fast jag reagerade lite över att det lagts till händelser som inte finns med i boken. Men jag bestämde mig raskt för att inte sitta och reta mig på det, utan äta mina popcorn och njuta av filmen i stället. Så det gjorde vi, båda två. 

Idag är det avslutning sen börjar jullovet. Hos oss kommer alla små tomtar att krypa fram ur vrårna idag, sen är det jul i vårt hus....ja Tomten måste ju komma och klä granen förstås. Men det är ju ingenting jag kan påverka. Han kommer när han kommer.

Ute är det ett decemberblått vinterljus som talar om att det är en bitande kall  morgon. Jag vaknade när sonen klev upp och eftersom han var så snäll så han hämtade in tidningen åt mig var jag snäll tillbaka. Jag gjorde upp en eld braskaminen och tände ljus så han fick äta frukost i eldens sken.  Nu har han packat gympakläder och gått till skolan.
Jag har startat en tvätt och funderar vad jag ska göra. Det finns en hel del att ta tag i, min tanke är att det här ska få bli en städ- och plockdag. Då är det tråkiga gjort och sen kan jag bara göra roliga saker som att ta in tall- och enris, läsa och slå in lite julklappar. Då vet jag att tomtarna börjar komma fram ur vrårna också. De springer nämligen och gömmer sig om de hör dammsugaren så det är säkrast att göra bort städningen idag eller imorgon. Men eftersom jag är ledig tar jag även städningen med ro, det är länge till kvällen......

Imorgon bitti kommer det att vara lite orättvist i vårt hus....när sonen går till skolan stannar jag hemma. Jag är nämligen ledig. Det är inte ens säkert att jag kliver upp när han gör det...så egoistisk tänker jag vara. Å andra sidan kanske jag är jättepigg och skuttar ur sängen. Fast det scenariot är ingenting jag skulle satsa några pengar på. Att jag skulle vara så pigg på morgonen att jag skuttar ur sängen.....det är en riktig högoddsare om något.

Just nu njuter jag mest av att vara jättetrött men inte behöva lägga mig....jag är som ett barn igen, vill inte lägga mig.....
"Jag är inte trött jag bara gäspar ändå"...så sa jag när jag var liten och mamma och pappa frågade om jag var trött. Förmodligen skulle jag svara samma sak nu.

För mig är det verkligen speciellt att vara uppe sent i adventstid när det lyser fint av alla ljusstakar och stjärnor i fönstren och det är så kallt ute att det gnistrar och glimmar i snön. Att få sitta under en filt i halvmörkret och titta ut är magiskt tycker jag. Nyss tyckte jag dessutom att jag skymtade en tomtenisse som ilade förbi....det om något är magi!

Sonen och jag gick en promenad ikväll i det sköna vädret. Det var verkligen härligt ute, men jag funderade lite på vad alla andra gjorde. Vi såg inte till en enda människa på vår tur genom byn. Antingen höll alla på att städa, göra godis eller så var det något jättebra på teven. Det var i alla fall skönt med en promenad för dagen har varit intensiv, då är det skönt med lite luft för att rensa hjärnan så här på kvällskvisten.

Efter jobbet idag bakade jag. Först en liten pepparkaksborg, sedan var det dags för julens absoluta måste....sockerskorpor. Det var min mormor som lärde mig hur man bakar dessa fantastiskt goda småskorpor. Nu torkas de som bäst i ugnen....skulle tro att det är ett par timmar kvar till dess att de är helt torra. Jag har tjuvsmakat.....de var jättegoda!

Sockerskorpor på tork!

För att Sudden och min morbror ska slippa fundera vem som ska få trillingnötterna i chokladasken har jag faktiskt tillverkat egna i år. Av två deciliter hasselnötter blev det 33 stycken...men nu är det bara 32 kvar för Sudden var tvungen att smaka sa han....de fick med beröm godkänt...undrar hur många som är kvar till jul?

Nu börjar den tredje söndagen i advent att lida mot sitt slut. Det har varit en händelsrik och mycket god dag! Vi började med att adventsfika och sen har det gått i godisets och bakets tecken hela dagen. Pepparkakor, knäck, ingefärskola och kola med flingsalt. Mellan all godistillverkning tog jag en tur till PerOrs på julmarknad. Så otroligt stämningsfullt och härligt. Sprakande eldar, ljus, marknadsstånd, tomtar och gofika. Så härligt, hade jag inte julstämning innan så har jag det definitivt nu, fantastiskt vad de ordnar!

Undrar om tomten är på besök där inne?

Julstämningen är på topp!

Goda kolor med flingsalt.

Till slut kom jag på att middag kunde vara en bra idé....så jag satte sonen på att fixa det medan den sista kolasorten skulle skedas upp i formar. Kvällen avslutades med en promenad....nu slappar jag i soffan ett tag innan det är dags att krypa i säng.

Pepparkaksbak!

Här skapas det egna figurer.

Första plåten i ugnen.

Några nya mått måste testas.

Nog syns det att det är full aktivitet alltid!

Tittade ut genom fönstret och såg plogvallen hos grannen när jag klev upp i morse...drog en djup suck och stönade invärtes när jag tänkte på vår egen snö som måste tas bort. Då sänkte jag blicken lite och såg att det var närmast renskrapat ute hos oss på vår gård......det var grannen snett över vägen som höll på att ta bort vår snö! Så underbart omtänksamt och snällt. När jag stack ut näsan för att tacka var han mest orolig för att ha väckt mig( vilket han inte gjorde)....han sa att han hade sett hur jobbigt det såg ut för oss igår när vi skottade och eftersom det var mycket tyngre snö idag tänkte han ta bort den så vi slapp. Det var en julklapp som värmde så här en vecka innan jul. Plötsligt finns omtanken där när man som mest behöver den!!

Idag är det tredje advent, om ett tag blir det adventsfika, sen ska huset fyllas av pepparkakor och godis. I vårt hus är det nämligen så att den tredje söndagen i advent av tradition är den stora godistillverkardagen, så har det varit ändå sen jag var liten. Då satt pappa vid knäck- och kolagrytan vid spisen och gjorde kulprov med jämna mellanrum. Nu är det jag som har tagit över den uppgiften så innan det blir kväll hoppas jag att det finns lite knäck och kola här i huset! Men först är det fika som står på programmet!

Jag vet att jag hade lovat att inte klaga mer på snön.....men idag när vi kom hem efter en lång dag i jutsulokalen låg hatet mot den vita varan nära ytan. Ska jag vara riktigt ärlig bubblade det till och med över....
Det var mycket snö på gården redan när vi åkte tidigt i morse...ännu mer när vi kom hem. Massor av snö som packats tätt av vinden. Usch, dubbelusch och tvi, tvi, tvi!!
Med gemensamma ansträngningar fick vi undan den till slut trots att sonen var slutkörd efter sin gradering med en värkande rygg....jag med värkande knä och halvtaskig rygg....
Belöningen när vi skottat klart blev hämtpizza till middag, bastubad, eld i braskaminen och för mig ett glas rött!
Nu mår jag gott igen, förtränger de vita flingorna som singlar från skyn, i alla fall till imorgon....

I morse när vi körde ner till stan i mörkret förundrades jag över hur många som var ute efter 348:an med halvtaskiga reflexvästar och rastade sina hundar....jag kan säga att i snöröken syntes de inte alls förrän de skymtade i ögonvrån. Läskigt....

Något annat som är läskigt är vapenlagarna de har i USA. Det finns inte ord för den tragedi dessa vapen och de som håller i dem ställer till med gång efter annan. Som alltid är det de oskyldiga barnen och deras familjer som drabbas värst. Plötsligt känns det skamligt att hata snö....

Sonens gradering idag var i alla fall en ljusglimt, den gick riktigt bra. Nu får han ta jullov från träningarna med gott samvete, trött som han är både kroppsligt och mentalt. Önskar att jag kunde ta jullov från min träning också....men det får jag inte....men ikväll gör jag det...tar ett minilov från träningen alltså. Bara så ni vet!!

Nej se det snöar, nej se det snöar det var väl...hm...ja vadå? Visst är det vitt och fint ute, men det räcker nu....i alla fall ett tag. Fast jag ska inte klaga mer nu, hellre snö än regn!

Det känns skönt att sitta ner och ta det lugnt en stund i alla fall. Jag har varit lite nyttig sen jag kom hem från jobbet idag, skrivit protokoll, gjort pepparkaksdeg och tvättat lite. Men nu blir det inte mer....jag tänker slappa resten av kvällen. Eventuellt går jag en liten promenad för att få frisk luft, mer ansträngning än så utsätter jag mig inte för ikväll.
Men hallå- jag då- säger knäet då.....ja, ja,  jag ska göra mina övningar också. Det är bara det att det gör så ont så helst skulle jag vilja fuska....men det vet jag ju att det inte är någon bra idé. Så efter den eventuella promenaden tar jag tag i det!

Nu får pepparkaksdegen vila!

Pepparkaksdoften sprider sig i huset och skapar julstämning, på söndag ska vi baka tänkte vi. I morgon är det graderingsdag hela dagen så då blir det inget bakande.

Ett annat sätt att få julstämning är att komma och lyssna på Tilltro i kyrkan nästa fredag. Härliga julsånger tänker vi bjuda på!

Välkommen till en skön stund med julmusik!

Nu är jag så mätt så jag tror inte att jag orkar röra mig mer idag....jag sitter i soffan i vardagsrummet och här blir jag nog kvar. I alla fall känns det så just nu. Fast jag skulle verkligen behöva kliva upp och ta reda på den mat som blev över efter middagen. Det skulle vara synd om den går till spillo för det var så väldigt gott.

Ute snöar det igen...undrar om det är för att retas med mig eller? Jag tänker att eftersom jag inte vill ha mer snö och har uttalat det högt så ger vädergudarna igen...Misstänker starkt att det är så. Tur att Sudden inte har någon träning ikväll så då kan han skotta tidigare än igår. Då hjälptes vi åt när jag kom från kören och han från ju-jutsun. Med ryggkorsett och den lilla spaden med långt skaft fixade jag att hjälpa till lite utan att ryggen slet ont. Jag tyckte så synd om honom att gå ut och skotta själv klockan tio på kvällen....

Nu har maten sjunkit ner så pass att jag orkar släpa mig in i köket och ställa resterna kallt!

Maten som gjorde mig så mätt...ser blekt ut men smakade inte blekt alls!

Visst är det märkligt, är det inte hur kallt som helst så snöar det. Inget mellanting verkar existera i väderläget. Om min önskan slagit in hade jag gärna sett att det inte skulle ha snöat på ett tag......

Det blir svårt för sonen att hinna skotta när det är både träningar och läxor som ska skötas. Därför var han bekymrad när han åkte iväg på träningen alldeles nyss, han var orolig att jag skulle ge mig ut och skotta själv. Jag fick lova, dyrt och heligt,  att inte göra det själv och med tanke på att ryggen nästan är okej igen vore det dumt att ta den risken. Alltså får snön ligga kvar...så är det bara.

Dessutom har jag kör ikväll så jag hinner inte skotta själv även om jag skulle vilja. Vi ska öva julsånger inför vår konsert i kyrkan fredag den 21:a december. Då blir det julstämning vill jag lova, klockan sju på kvällen!  

Burr, vilken bistert kall dag! När jag kom hem på eftermiddagen tog jag en promenad till affären för att handla några småsaker. Där fick jag höra att mina kinder var lika röda som min mössa....Nu sitter jag i källaren och slappar en stund,  en eld sprakar i kaminen och ger skön värme. Jag är frusen in till minsta ben. Det är så kallt i vårt klassrum, drag från fönstren så man skulle kunna tro att de stod öppna. Helst skulle jag vilja slå på bastun och krypa in för att få tillbaka värmen i kroppen, men inser att jag nog kommer att frysa ännu mer sen eftersom jag ska tillbaka ut om en stund. Vi har julfest på skolan nämligen. Men efter det kanske det kan bli lite bastubad....

Mitt knä värker idag, undrar om det påverkas av kylan eller om det bara är allmänt ont, så där som det brukar vara i vanliga fall också....oops...kom precis på att jag inte har cyklat idag....min ursäkt är att vi satte igång med de pedagogiska diskussionerna direkt när eleverna slutade. Men imorgon då....

Tisdagspytt. 

Jag kände mig lite bättre i ryggen så jag tog mig en promenad på kvällskvisten. När jag kom tillbaka hem slogs jag av hur otroligt stämningsfullt det blir med ljus och snö i kombination. Tänk vilken tur att vi har julen under den här mörka årstiden. Det gör att det blir lättare att stå ut med mörkret för det glittrar och glimmar så fint överallt.

Just nu känner jag inte för att jobba mer innan jul.....jag vill vara hemma, tända ljus, elda i braskaminen, läsa böcker och bara må gott. Fast jag skulle tro att mina arbetskamrater skulle uppskatta om jag väljer att dyka upp på jobbet......så det får nog bli så. Med tanke på att det är jobb imorgon kanske det är bäst att jag packar ihop det som ska med i ryggsäcken och slutar slappa. 

Tänk att jag aldrig lär mig nån gång. Jag är 49 år men gör samma misstag år efter år. Man kan tycka att tidigare erfarenhet skulle göra sig påmind nån enda gång. Men icke....Nu undrar ni säkert vad det är jag glömmer....det har förstås med snö att göra.

Jag kan och ska inte skotta snö utan ryggkorsett....det går bra en gång, kanske till och med en andra gång men sen....Igår kände jag plötsligt hur det högg till när jag tog undan snön på morgonen. Sudden blev jättearg på mig och påminde att han har förbjudit mig att skotta snö...men det var ju så skönt ute och lätt, fluffig snö tyckte jag.....Uppenbarligen höll inte min rygg med mig.

Idag värker det men jag är inte helt sned ännu...så jag arbetar för fullt för att trycka tillbaka kotorna i rätt läge och tror faktiskt att jag kanske håller på att lyckas. Men någon mer snö skottar inte jag....tur att Sudden tagit tag i det. Om jag ens antyder att jag ska gå ut tittar han argt på mig och ryter ifrån. Tur att jag har honom, synd att jag inte lyssnade på honom innan jag fick ont......

Eftersom det inte gör ont när jag står och går har jag faktiskt gjort lite julgodis idag. Rocky road och chilitryffel med smak av apelsin. Nu ska vi snart få middag, sen blir det inte mer gjort idag. Så det så.

Rocky road