Nog bjuder vädret på snabba kast allt. Ena dagen drygt trettio grader sen blev det betydligt blygsammare temperatur. Värmen var ljuvlig, men vädret det senaste dygnet har varit ljuvligt det också. Om än lite svalare. 

Något som inte är riktigt lika ljuvligt är att jag har en rygg som totalt håller på att kajka ihop. Jag gör vad jag kan för att motverka det hela. Men det går si sådär. 

Idag har vi alla fall varit en resa till stan igen. Ett träningspass för sonen i den vita dräkten stod på schemat. Efter uppvärmningen körde de duo för hela slanten. När vi kom hem kände jag att det var dags för mig att ta en liten promenad också....lugnt och sakta för att inte stressa ryggen i onödan. Jag är inte sned ännu nämligen och då har jag lärt mig att en promenad kan vara bra. 

Nu ligger jag med ryggrullen under svanken för att trycka tillbaka det onda. Kanske hjälper det lite......hoppas det känns bättre imorgon.

Att äta ostbollar eller ostkrokar innebär ju alltid att man blir otäckt kladdig om händerna. Ikväll när sonen hällde upp en skål med de gula bollarna hämtade han ner ett par ätpinnar. Hur smart var inte det?

Nu använder vi ju våra pinnar rätt frekvent, i princip alltid när vi äter asiatiskt men det är ju alltid kul att hitta fler användningsområden. Ett tag funderade han på sked men då tyckte jag att det var mer stil och klass på ätpinnar. Det borde ju funka på popcorn också.....och kanske chips, i alla fall medan de är hela.....sen kan man väl ta skeden då.....

Nu är det lördagsmys....

Idag kom i alla fall blåsten tillbaka, snacka om vindar. Temperaturen höll dessutom inte riktigt samma höga nivå som igår. Men varmt och skönt var det ändå. Dessutom torkade tvätten snabbt i blåsvädret. Så nu är allt rent igen, det gäller bara att ta tillvara allt innan amöban hinner växa sig så stor igen och garderoben blir tom.

Sitter och kollar facebook lite och inser vad många bluffsidor det finns. Sidor som får folk att gilla och dela än det ena, än det andra i hopp om att vinna dessa luftslott. Bastustugor, utekök, grillkåtor, badtunnor och en massa annat. Ingen avsändare utan bara nåt konstigt namn på sidan. Antar att de på det viset kan komma åt kontaktuppgifter till många så att de kan bombardera alla användare med telefonsamtal. Eller så tycker de bara att det är roligt att se hur många de kan lura. 

Själv tror jag inte att jag lurat någon idag, vet inte om jag blivit lurad heller men jag tror inte det.......

Sankmark av Jhumpa Lahiri

Nu är nästa bok utläst. Vad jag tycker om den här boken råder det ingen tvekan om. En fängslande varm familjehistoria som handlar om två bröder som växte upp på sextiotalet i Calcutta. 

Den yngre brodern, Udayan, är den rebelliske som gör uppror mot styret i landet medan den något äldre brodern, Subhash är plikttrogen och försiktig i sitt sätt att vara. 

Medan Udayan ansluter sig till den maoistiska gerillarörelsen Naxalite reser Subhash till Amerika för att ägna sig åt vetenskaplig forskning. När så Udayan blir dödad reser Subhash tillbaka till Indien för att försöka samla ihop sin splittrade familj och påbörja läkningen av de sår Udayan lämnade efter sig. 

Boken handlar om brödraskap, föräldraskap, ansvar, skuld men framförallt om kärlek som spänner över flera generationer. En bok att fastna i, liggande i en hängmatta, i en soffa eller varför inte på stranden en varm sommardag. 

Kvinna 22 av Melanie Gideon

Denna blåsiga lördag kommer sommarens andra boktips. En bok jag läste ut förra veckan men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag tycker om boken. Det har jag fortfarande inte men det blir ett litet boktips ändå. 

Boken handlar om en kvinna som hamnar i mitt i livet funderingar. Hon och hennes man glider allt mer ifrån varandra och hon funderar om inte livet har mer att erbjuda. Då tackar hon ja till att delta i en anonym undersökning om äktenskap. Hennes nummer i undersökningen blir 22, därav titeln på boken. Hon har kontakt med forskare 101 via mejl där hon så sanningsenligt som möjligt ska svara på frågor om sitt äktenskap. 

En stor del av boken bygger på deras mejlkontakt och de svar som Alice, som hon heter, avger i formulären. (Frågorna får man ta del av sist i boken) Dessutom är vissa kapitel uppbyggda runt facebookuppdateringar och svar på dem. Allt detta gör att det inte blir något riktigt flyt i läsningen. 

De kapitel som är skriven i löpande, berättande text däremot för handlingen framåt på ett riktigt bra sätt som gör att jag trots allt håller fast vid boken och tycker att den kan vara värd att läsa. Om inte annat för den twist boken så småningom bjuder på......

Det var en spännande torsdag, dagen då skylten som det står övningskör på sattes fast på bilen. Under de varmaste timmarna tyckte vi att det passade utmärkt att övningsköra. Det var riktigt skönt att sitta i en sval bil och instruera sonen som fick övningsköra på riktigt för första gången.

Flera timmar höll vi på med lite paus på mitten då vi åt vår medhavda matsäck. Tyvärr var knotten väldigt aggressiva både i solen och skuggan så till slut tog vi vår tillflykt in i bilen medan vi åt upp. 

Ett första försök bakom ratten där framförallt dragläge, krypkörning och att växla upp och ner tränades. Där vi övade uppstod förstås behovet av att backa också, vägen tog nämligen slut eller så blockerades den av stora stenbumlingar. Backning är ju krångligt till en början men till slut gick även det riktigt bra. 

Måste säga att jag är imponerad av framstegen sonen gjorde efter timmarna bakom ratten idag. De som har kört epatraktor eller annat har ju naturligtvis ett försprång men de var ju också nybörjare någon gång. Nu får det här sjunka in någon eller några dagar sen ska vi på´t igen. 

Precis vad det handlade om!

Idag kommer det att bli en strålande dag. Varmt och härligt! När jag lyssnar till ljuden utanför sovrumsfönstret blir jag förflyttad till ett hotellrum på nån grekisk ö. Det slamrar och låter och arbetet är i full gång samtidigt som det är så varmt, så varmt.

Slamret kommer från jobbarna nere vid macken....där nere har det grejats och fixats till hela veckan....Fast de röster som hörs pratar inte på ett annat språk utan det är svenska. Alltså är jag hemma, inte i Grekland. Vilket kanske är tur med tanke på den turbulens som pågår där just nu.

Bäst av allt med att vara hemma, jag kan njuta av vädret på altanen under parasollen sittande i mina nya möbler idag, bara en sån sak! Böcker har jag att läsa också....inte synd om mig idag inte.

Ibland måste jag säga att jag blir riktigt imponerad av mig själv. Som igår eftermiddag till exempel. Knä och ben värkte men jag insåg att det inte skulle bli bättre de närmaste dagarna så jag drog ut min bakhjulsdrivne vän ur förrådet. Gräsklippar-Berra! Efter ungefär sjuttio minuter tillsammans var gräsmattan nyklippt och fin. Kors i taket fick jag också säga för jag fick inte mer ont efter det motionspasset!

Dessutom var känslan i morse när jag hämtade in morgontidningen oslagbar, en snabb titt på gräsmattan gjorde att jag blev jublande glad, trots en förlamande trötthet.

Något som inte gör mig lika jublande glad är det faktum att nu är det skytteltrafik med lastbilar fyllda med jord igen. Det är inte särskilt roligt att råka ha ytterdörren öppen när de kör förbi. Allting täcks av ett lager grus, jord och damm väldigt snabbt. Självklart måste de få åka förbi hos oss eftersom det inte finns någon annan väg. Det är ju inte lastbilsförarnas fel.

Min irritation vänder sig snarare mot kommunen och deras sega handläggningstider av vårt ärende med en begäran att öppna en väg på annat ställe. Irritation att man kan tycka att det är okej att på en liten villaväg tillåta så frekvent och tung trafik. Jag lovar att om detta varit fallet i stan hade problemet redan varit åtgärdat.....har vi tur får vi väl se en lösning om några år....

Nu kände jag att jag blev negativ, så kan jag ju inte sluta dagens inlägg. Dagens positiva, en sprudlande glad son kom hem från jobbet och konstaterade att han är ledig fyra dagar. Nästa positiva, återigen hade jag mycket trevligt lunchsällskap, tyvärr gick tiden alldeles för fort. Dagens tredje positiva sak var att jag åkte spontant in till stan och lyckades hitta utemöbler till altanen för halva priset.....Övrigt positivt, knäet värker mindre, middagspirogerna smakade smaskens och mitt soffhörn är det bästa i världen!

Nu är det skytteltrafik med jord som ska sållas.

Oj så glad jag är att jag hade lunchgäster idag. Dels fick jag sitta ute i växthuset och njuta av en god lunch tillsammans med vänner, sedan kunde jag för en stund glömma hur ont jag har i knä och ben. Sen igår har jag haft växtvärk, eller tandvärk i ben och knä. I alla fall har det känts så. Nu inbillar jag mig inte att jag ska växa mer, snarare har  nog en krympningsprocess påbörjats. Att tandvärken skulle flyttat ner i benen tror jag knappast heller, inte på allvar. Men sån var och är känslan. 

Som tur är glömmer man det onda för ett tag när sällskapet är trevligt. Nu har jag bäddat in benen under en varm filt i soffan och hoppas att det blir bättre snart. Slökollar lite på teven och blir aningen fundersam. För plötsligt ser jag klädreklam och det är Lidl som är avsändaren.....säljer de kläder? Trodde att det var en mataffär.....tänk så lite jag vet.

Sommarlunch i växthuset.

Det är helt okej att säga grattis till mig. Inte för att jag fyller år eller har namnsdag eller något annat sånt. Nej då, jag har bara gjort det jag egentligen borde gjort lite vartefter den senaste månaden. Jag har äntligen (ja Gert kan får ropa det också) tagit reda på all tvätt och burit in den i garderoben.

Inte nog med det, jag har dessutom städat både garderob, byrå och sonens klädkammare....och sorterat bort kläder som inte används. Det som skulle behöva en rejäl rensning nu är lådan med sockor...fast då skulle jag behöva köpa nya för de flesta skulle behöva pension egentligen. 

Där jag sitter i soffan är det faktiskt så att jag funderar på vad som hände? Inte nog med allt detta jag tog också bort det som hängde på strecket och som blev tvättat igår....så nu är ingen amöba ens i sikte. Men det går nog fort att den växer till igen.....hittade flera väskor med idrottskläder och badkläder som inte tömts sen skolan slutade.....

Under gårdagen arbetade jag en del ute i trädgården. Bland annat ägnade jag några timmar åt att rensa bort ogräs i gruset på framsidan av huset. Faktum är att det märks att jag slitit med det flera gånger per sommar de senaste åren för rötterna var inte så djupa längre. Men inte är det roligt. 

Tyvärr gillar varken knä eller några leder överhuvudtaget vad jag sysslat med. Det värker på vartenda litet ställe som kan värka. Med tanke på kroppens ovilja när jag gör saker här hemma kan man ju undra hur jag någonsin klarat av att arbeta?? Jag har ju inte direkt ett stillasittande jobb i vanliga fall heller.....

Nåja nu har jag i alla fall jobbat undan en del här hemma så jag kan slappa igen, i alla fall tills det blir dags att klippa gräset......

Delar av amöban på väg bort. 

Fantastiskt kvällsljus, gräslöksblommorna ser nästan ut att vara självlysande.

Det blommar i rabatten. En av alla varianter av stjärnflocka, de finns i många olika färger där i rabatten. 

Visst är det märkligt att det är så lätt att göra något helt annat än det man egentligen skulle behöva göra. I alla fall är det så för mig. Vår tvättamöba i källaren börjar långsamt kräla sig ut från de inre regionerna och närmar sig boytorna. En insats är snart nödvändig om inte vi ska överfallas i våra sängar om natten.

Gissa vad jag gör då? Istället för att ta tag i eländet parkerar jag i köket och bakar...bakar!!! Man kan ju fråga sig hur jag tänkte? Om jag tänkte överhuvudtaget.....Kanske tänkte jag att om jag bakar en liten kaka så går allt mycket lättare sen. Problemet var bara att när kakorna var gräddade var jag ju tvungen att ta en liten paus och smaka på några.....sen tog orken slut.....bara sådär liksom....

Någon som orken också är slut hos är sonen. Att lana med en förkylning i kroppen är inte att rekommendera. Efter att ha varit sjuk och börjat bli bättre har det nu tagit om....inte särskilt förvånande. Det innebär att det inte blir någon träning för sonen imorgon. Lite surt dock för imorgon skulle de ha haft barmarksträning här i Bredbyn...det skulle inte ha blivit någon resa till stan alltså....tänk att kunna säga att sonen tränar men jag behöver inte skjutsa....hoppas de kommer hit en annan söndag istället....

Härligt sega chokladkakor!

Förra helgen när sommaren hälsade på hämtade jag upp balkongdörren med myggfönster och satte in i sovrummet för att få en dräglig sovtemperatur. När sedan veckan övergick i betydligt kyligare temperaturer fick dörren ändå sitta i, trots de blygsamma graderna. Dagtid har det inte gjort så mycket att det varit lite svalt men nätterna har inneburit täcke upp till hakan och filtar. Sommartäcken göre sig icke besvär. Man kan ju tycka att det bara är att ta bort dörren igen men det är dock förenat med lite bök så när den väl är på plats så får den sitta i.

Kanske är det ändå så att det faktum att det varit lite svalare inne gjort att jag har kunnat börja sova tillbaka de senaste månadernas vakentid på nätterna. För den här natten blev det många timmars sömn. Trots att alla ljud utomhus är så mycket tydligare. Från de små pipen när de som ska tanka matar in koden, till ljudet från däcken mot asfalten. Något som låter väldigt olika beroende av om det är regn eller om vägbanan är torr. Skatorna som lever rövare på morgonkvisten, bussarnas stadiga pip när de backar ut från sin parkering, röster som pratar med varandra samtidigt som de tankar och sen plötsligt ibland blir det helt tyst, bara vindens sus!

Fast nu säger de ju att det fina vädret ska komma tillbaka, något som är svårt att förstå när man tittar ut på himlen idag. Å andra sidan är det lika svårt att förstå att det kan bli dåligt väder när det varit fint......

Jag har i alla fall inga stora planer för den närmaste tiden. Mentalt är jag helt slut efter de senaste månaderna så jag behöver nog ta dagen som den kommer. Känner jag för att göra någonting gör jag det. Annars låter jag bli. Och om jag inte har helt fel är det lördag idag, huset är tomt. Sonen kommer hem så småningom efter att ha lanat ett dygn. Få se hur fräsch han är då en begynnande förkylning dök upp hos honom häromdagen. Trött lär han ju vara i alla fall.....men eftersom trötthet verkar vara huset tema just nu passar det ju bra....

Andra dagen på mitt sommarliv. Eller sommarlov om man så vill, men sommarliv säger mer vad det handlar om. 

Livet på sommaren, att låta dagarna gå och göra bara det man själv vill. Precis vad jag behöver så här i slutet av ett arbetsår. Igår var armar och ben alldeles trötta och matta och jag blev slut bara av att tänka på att utföra något större slags jobb. En kort promenad, slöande i soffan framför teven med en god bok. Det enda ansträngande jag utförde på hela dagen var att sila och göra klar saften. 

Idag fanns lite mer kraft i kroppen så jag tog en aningen längre promenad på förmiddagen, fixade med räkningar och annat innan hängmattan vevade in mig och nästa bok. Då var nämligen orken borta ur kroppen igen. 

Nu har sonen besök av en kompis som ska stanna till imorgon. Ett välkommet besök då det är en av hans bästa vänner som kommit upp från Skåne. Själv fick jag lite fikagäster på kvällskvisten. Det var också ett välkommet besök, lite spontant så där på torsdagskvällen. 

Imorgon hoppas jag att lite mer kraft återvänt så att jag kan börja beta av tvättamöban i källaren. Den är stor, väldigt stor. Faktum är att jag aldrig sett den så stor. Kanske är det något slags rekord, tro om det går att få med det i rekordboken.....? 

Nu lutar det åt en liten eld i braskaminen och en bok i mitt soffhörn. Låter som en fin idé, kanske ska jag låta Ernst stå på i bakgrunden för att se vad han hittar på ikväll.....men först elden!

Bästa sommarhänget!

En eller annan väg av Sara Paborn

Sommarens första boktips! En roadmovie i bokformat. 

Fast snarare en liten tripp än en lång. Även om den blev längre än huvudkaraktären tänkte sig från början. 

Två systrar, en konstnärlig och bohemisk.  Den andra försiktig och förnuftig. En bildlärare som flyttat till Frankrike och en Madonna i trä.

En härlig bok om en resa både i avstånd men framförallt om en inre resa och om att hitta tillbaka till varandra och sig själv!

Nu är de här. På tårna, runt vristerna, på vaderna, armarna och i hårbotten. Myggbetten. Kliande och irriterande men på nåt sätt gör de ändå att det känns att sommaren är här.

Att temperaturen har hamnat på en nivå som tillåter shorts gör ju inte saken sämre, varken för sommarkänslan eller chansen att få nya myggbett. Ikväll har jag klippt gräset, igen. Förutom en snygg gräsmatta blev resultatet några bett till. Ett annat resultat är att mitt knä inte gillar mig heller. Men vad gör det....nu är det någon vecka kvar till nästa gång. 

Något annat jag gillar är det faktum att min semester börjar ikväll. Det känns skönt. Visserligen väntar jag några svar angående ett arbetsmiljöärende men jag tänker inte ställa någon väckare på länge.....Nu kanske jag hinner ikapp livet igen!

Något sonen gillar är att jag i köket har fyllt en gryta med bär från frysen, citroner och hett vatten. Min egen sommarsaft är på gång. Det blir smaskens. Sommarlivet kan börja, välkommen!

Till slut var det bara hundra sidor kvar. 

Nu ska det bli saft!

Att barfota gå tvärs över altanen in i ett tjugosex grader varmt växthus, lyssna på fåglarnas kvitter, flugornas surr och upptäcka att de frön jag satte i onsdags börjat gro, det är vardagslycka.  Fast på en söndag. Alltså är det söndagslycka!

Tänk att vakna upp till en midsommarafton med strålande sol och värme i luften. Det gjorde att det var helt fantastiskt att ta en morgonpromenad. Sen fick jag ett ryck och gjorde sommar i växthuset, nu är jorden bortstädad och vår första frukost den här sommaren har intagits där ute.

Återstår att önska er alla en riktigt fin midsommar var ni än är och gör!!

En balja sommar!

Nu är det sommarstädat!

Jag gick till grannen och tog några syrenkvistar (med tillåtelse).

Vår sommaroas!

Det var nästan så att jag kunde höra Gert Fylking ropa äntligen ikväll. Inte för att jag tillkännagav någon nobelpristagare, nej det som fick mig att i alla fall mentalt ropa äntligen var det faktum att potatis och fröer äntligen kom ner i odlingslådorna. Eftersom det här var den första riktiga sommarkvällen passade det ju bra, dessutom tog inte vinden i så att fröerna riskerade att flyga iväg. Nu är det bara att hoppas på en fin sommar och en lång varm höst....

Förutom att sätta fröer satte jag även ut alla småplantor från växthuset. Snacka om att känna sig effektiv. Nu är det bara städningen kvar, det är lite jordigt där inne. Sen kan vi njuta av våra måltider i vår lilla oas igen. Fast ikväll blir det inte mer....mitt knä är inte nådigt just nu....

Nu har jag äntligen fått ner fröerna i jorden. I två små gödselhögar har jag tryckt ner några squashfrön  också. 

Blommor på ett av äppelträden.

Det andra äppelträdet blommar också. 

Även körsbärsträdet är i full blom.

Nu är det bara städningen kvar i växthuset. 

Rabatten från gatan. 

Kläderna hänger på sin plats mellan rönnarna. 

Rabatten från kvisten. 

Sitter och bläddrar igenom alla foton jag tog på sonen och hans kompisar i fredags när det var avslutning. Jag slås av den genuina glädje, vänskap och värme som lyser igenom på alla bilder. Framförallt i de bilder som togs utan att de vet om det, även om vänskapen lyste stark även på de bilder som "arrangerades".

När jag ser dessa bilder är det inte förvånande att de lyckats hålla ihop sedan de var 3 år. Trots att de från förskoleklass ändå till slutet av sjätteklass gick på olika skolor. En stark självklar vänskap med potential att räcka hela livet. Det är jag helt övertygad om. Även om livet naturligtvis kommer att föra dem in på olika vägar så tror jag nog att de alltid kommer att ha varandra med ändå. Inte i person kanske men i hjärtat.

Bilderna utstrålar det är vi och världen. Inte vi mot världen, för trots att deras vänskap är så oerhört stark så har de alltid välkomnat andra in i deras värld. Det finns alltid plats för fler. Att som förälder se sitt barn innesluten i sån varm vänskap gör att hjärtat sväller av kärlek och glädje.

Igår var det en rolig och intensiv dag. Flaggan hissades på morgonen, sonen tog på kostymen och gick iväg till skolan. Jag gick strax efter och stod utanför kyrkan i de kyliga vindarna och väntade på att tåget med elever skulle komma.

När de fyllt kyrkan följde alla andra efter och fick ta del av en fin och högtidlig avslutning med mycket stämningsfull musik. Så småningom kom vi hem, åt och fikade innan sonen och kompisarna drog iväg till badhuset i stan med efterföljande restaurangbesök. Sen huserade de i vår källare hela natten och en stor del av den här dagen.

Medan sonen och polarna var i stan umgicks jag med kollegorna i Bredbyn. Massor av god mat, glada skratt och nya upptäckter när det gäller dolda hemligheter.

En sak jag konstaterade är att sommaren är här, trots de kyliga vindarna. I alla fall om man ska tro på myggorna för nu har de gjort sitt intåg, med råge. En riktig invasion där vid Anundsjösjöns strand.

Dagen har gått i trötthetens tecken med små korta avbrott för lite ogräsrensning och myggjakt....de verkar ha kommit till Nygatan också....myggorna...

Nu är grundskoletiden slut!

Före ogräsrensning.....

......och efter. Nu finns plats för plantorna som väntar i växthuset på att sättas ut. 

Inne plockar de blivande gymnasieeleverna ihop efter natten. 

Terminen har bjudit på många fullspäckade veckor. Men jag tror nog att den vecka som gått har varit den allra mest intensiva. Detta trots att sonen inte behövt skjuts till träningar under veckan.

I tisdags eftermiddag var det så illa att om någon frågat om mitt namn hade jag inte kunnat svara. Det har varit arbetsmiljöärenden, träffar i stan, utbildningar i stan, ännu en träff i stan, en tur till stan för att hämta mina ortopediska skoinlägg. Slutspurt i skolan har vi haft också med allt plock som hör till sista veckan. Sommarfesten igår kväll var en riktig höjdpunkt där vi fick njuta av alla elevers fina framträdanden. 

Ligger i sängen och funderar om jag har glömt något viktigt när det gäller saker eleverna skulle gjort klart eller fått hem. Men jag tror faktiskt inte det....något som gör mig inte bara lite misstänksam. Är det inget jag glömt är det förmodligen första gången någonsin.....

Nåja, öppnade i alla fall presenten jag fick av treorna idag. I paketet låg en jättefin mugg i form av R2D2. Jag blev så rörd över deras val av present. En sak som verkligen passar en nörd som jag. 

När jag väl kom hem vid halv sex har jag sen förberett lite för sonens avslutning i morgon. Jag fattar inte att han redan slutar nian. Nyss var han en liten, liten kille. Nu förvandlad till en vältränad ung man. Nog kommer det att kännas märkligt i morgon allt. Han tycker nog mest att det är skönt.....

Ett värmande kort, en fin skylt och ett spännande paket. 

Världens finaste R2D2-mugg är numera min!

Gott nybakat bröd så här på kvällskvisten. Kommer att smaka fint till frukost i morgon. 

Tänk att den här lille filuren går ut nian i morgon...

På väg till avslutningen i årskurs 1. 

Snacka om att det är intensiva dagar nu. Full fart i klassrummet med att göra klart och låta eleverna få redovisa alla de arbeten som inte hunnits med.

Med tanke på att sonen går ut nian finns en del att hinna med här hemma också. I kalendern är många möten och träffar inplanerade på eftermiddagar och kvällar så det blir få kvällar hemma. Därför är det bäst att passa på när möjlighet ges.

När jag kom hem idag skyndade jag mig därför ut med gräsklipparen. Fast den behövde jag inte gå med länge då min snälle granne kom och övertog styret av den. Då kunde jag bära upp krukor och förbereda för plantering istället. Sonen bar sedan ut alla krukorna på altanen. Sedan bar han upp möblerna också och lagade middag till oss. 

Jag planterade i alla fall blommor i krukorna på bron och hoppas att det inte blir några järnnätter att tala om. I växthuset fick även tomater och chiliplantor större krukor. Något de borde fått för länge sedan.....men jag hoppas att hösten bli lång och varm....då hinner det nog bli frukter på plantorna ändå....

Nu väntar vi bara på sommarvärmen. Låt den komma!

Krukor fyllda med jord färdiga att plantera i, men det får vänta. Orken tog plötsligt slut.  

Barbafamiljen har bleknat betydligt men än lyser de upp på altanen. 

Sveriges nationaldag och vädergudarna var inte så snälla idag. Efter att prognosen visat en stor sol i drygt en vecka bestämde dom sig för att det skulle bli grått och regnigt istället.

Lagom till #ÖKSF uppvisning under Bredbydagen började regnet åter strila efter en längre stunds uppehåll. Hade inte programmet varit försenat så skulle de kanske lyckats hålla sig torra hela uppvisningen. Nu blev det inte så. Trots det så gick det bra. Vissa delar ströks naturligtvis men publiken växte hela tiden och beundrarskaran bestod av både äldre farbröder och tanter med käppar och rollatorer och betydligt yngre åskådare. Jag tror i alla fall att det var första gången gänget på mattan fick fick skriva autografer......

Nu myser vi hemma framför en eld medan flaggan vajar på sin stång mot en helgrå bakgrund. Usch vad blöt den kommer att vara ikväll när den ska halas.....men det blir ett senare problem. Nu lägger jag in ett vedträ till.

Nationaldagselden!

Flaggan i topp och en mygga på linsen...

Uppvisning i tilltagande regn.

Vädret var otroligt lovande i morse. Solsken, lagom mycket vind. Precis som man vill att det ska vara när det är utflyktsdag. Men vi hann bara komma på plats vid Flärken innan det tog i och blåste så att bebisgungan som finns där nere stod rakt ut. Vita gäss i mängder och färg, papper och annat flög både hit och dit. Mitt i alltihop kom någon liten regnskur också. Molnen höll ett oerhört högt tempo över himlen så sol och regn växlade friskt.

Som tur var fanns det lite småhus som det gick att gömma sig bakom och i. Där satt alla elever med stafflier och gjorde Picassobilder. Otroligt vackra bilder. Vissa skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ha på min egen vägg här hemma.

När jag kom hem från jobbet kände jag mig lite trött. Fast förmodligen inte lika trött som sonen. Han som tillsammans med klasskompisar från nian tältade natten som gick.Tack och lov var han inte så trött att han inte orkade laga middag åt oss......

Mellan jobb och middag hade jag i alla fall tillräckligt med energi för att trä klart alla små fina armband. Skön terapi för att rensa hjärnan. Sen njöt jag av kvällen hemma, en lång stund i mitt eget växthus. Där var det oerhört skön. Det är i sanning min oas.

Sonen svänger sina lurviga på Olympia där årets Styrbjörns hörna går av stapeln. Mina är inte så lurviga och inte svänger de särskilt bra heller men jag stapplade i alla fall runt byn på en promenad. Känner mig rätt nöjd som faktiskt lyckades med en tur på fem kilometer.

Tyvärr blev det aningen för långt för både knä och fot. De värker väl mycket för min smak just nu. Om någon frågar skulle jag säga att jag har tandvärk i knäna. Det är så det känns. I alla fall tror jag att det är så tandvärk känns. Säker kan jag inte vara. Men hemmajobben får därför vänta....men det är ju inget nytt direkt.

Trött är jag också....natten som gick sov jag tyvärr inte så många timmar som man kan önska....mitt i natten vaknade jag och fick för mig att det var en god idé att lösa problem....

Naturligtvis var det en jättedum idé. Lite sömn gör att hjärnan inte fungerar riktigt som den ska och är dum och seg samtidigt som den går på högvarv av någon underlig anledning. 

Nu gör jag mitt bästa för att hålla mig vaken samtidigt som jag förmanar mig själv att låta bli problemlösning nattetid....undrar om jag tänker lyssna.....?? 

Sol ute och sommar i växthuset. 

Mors dag och alla flöden i de sociala medierna fylls av fina saker barnen (unga och gamla barn) gör för sina mammor. Så även i mitt flöde. Jag vet att alla inte har ett helt okomplicerat förhållande till sina mammor, där det inte stämmer. Alla har ju inte sina mammor kvar heller utan de är änglamammor.

För mig är en mamma någon som symboliserar kärlek och omtanke. Som finns där i roliga stunder men även i de svåra för att stötta och trösta. 

En mamma är någon som kommer med kloka råd men hon kan också vara den som puttar på för att få dig att våga det där lilla extra ibland, att våga gå utanför ramarna. 

En mamma är den som lagar din favoriträtt men hon lagar även mat som gör att man får testa smaker man aldrig trodde att man skulle gilla. 

Mammor kliar på ryggen, borstar håret, stryker över pannan när man är sjuk, läser sagor, knyter skosnören och stryker den där besvärliga blusen så man slipper det själv. 

Det finns förstås stunder under uppväxten när man kan tycka att mamma är besvärlig, tjatig, arg och kanske till och med pinsam. Det hör till, så ska det vara. Det betyder bara att man är lite lik sin mamma och det vill man inte riktigt bli påmind om i en viss ålder. När man är äldre däremot finns det få saker som kan göra i alla fall mig mer stolt än att få höra att jag är lik min mamma. 

En mamma har en outsinlig brunn att ösa sin kärlek ur, den tar aldrig slut. Vad som än händer finns hon där. Sån är min mamma och sån var min mormor. Så hoppas jag att jag är för min son, en varm trygg famn med kärlek som räcker till universums slut och tillbaka igen. 

Både godsaker att äta och en uppmaning som verkligen kan göra gott för mig!

Graderingsdag i stan med tid både nere i ju -jutsulokalen men även en tur runt stan med sonen och väldigt god lunch med spansk mat. Eftersom han fick jobba som kastdocka under graderingen till brun mon fick han ju ett träningspass.

För mig var det däremot inte särskilt ansträngande att titta på. Därför bestämde jag mig för att klippa gräset när jag kom hem. Efter att ha traskat runt tomten en dryg timme känner jag mig rätt nöjd med resultatet. Nu kan jag med gott samvete slappa i soffan. Något jag gör väldigt bra!!

Jag känner mig rätt nöjd med resultatet. 

Det blev både någon kilometer och lite tid på tomten.
Fast jag undrar lite över det faktum att det ser ut som att jag klippt tvärsöver gruset också.......

Vissa kvällar känner jag mig mer tacksam över mitt liv än andra kvällar. Den här fredagen är en sån. Dagen började i sorgens tecken då det var begravning och vi tog ett farväl av en av mina farbröder. Minnen, känslor men även ett och annat leende. För trots att sorgen är så närvarande kommer ju även de fina minnena fram. Jag är tacksam över alla fina minnen jag har av honom.

Därefter var det möte hela eftermiddagen med givande diskussioner. Om än intensiva så jag blev faktiskt väldigt trött. Kanske hjälpte det till att veckan varit synnerligen intensiv med oerhört få stunder hemma. Jag är i alla fall tacksam över diskussionerna och tänker att de nog till slut kommer att leda till bra saker för oss som arbetar i skolan.

Hur skönt var det inte sen att kliva innanför dörren hemma och mötas av en glad son som börjat med middagen. Att få lägga sig under en filt i soffan och höra honom stöka i köket. Att sedan få maten serverad framför teven med en av våra favoritfilmer på, Ironman. Då kände jag tacksamheten och kärleken svälla i bröstet.

Nu känner jag mig tacksam för att jag snart kan få lägga mig för att sova, bara för att jag kan och är trött....fast det är jättetidigt.  Förmodligen är det säkrast att jag gör slag i saken snart och kryper ner i loppelådan för det är en tidig start imorgon....graderingsdag. Sonen ska inte gradera men väl hans adepter.  Natti natt!

Sonen sitter vid datorn och skriver på nåt skoljobb. Själv har jag placerat mig med jobbdatorn i knäet för lite kvällsarbete. Men först kände jag ett stort behov av att bara göra ingenting. Nåja att blogga räknas kanske till någonting, men det känns som ingenting.

Fast nog är det lite märkligt ändå hur bloggandet och skrivandet förändras. Den lust jag kände för bara något år sedan vill inte alltid infinna sig nu. Därför skriver jag bara när jag känner för det.....låter ju rätt sunt faktiskt! Kanske blir jag visare med åren trots allt......

Sonen kom nyss ner med en kopp te, han tyckte att det verkade som att jag behövde det och så rätt han hade. Önskade bara att det var lite smärtstillande i det också för mitt knä gör verkligen vrålont ikväll. Och under foten, där fotvalvet är nedtrampat...aj aj aj. Och i nacken gör det ont....aj aj aj. Men som tur är så har jag tid hos sjukgymnasten för att få hjälp med i alla fall nacken imorgon. Dessutom kommer mina specialtillverkade inlägg till skorna om exakt en vecka. Det blir toppen. Min förhoppning är att det ska hjälpa knäet också när belastningen på foten blir mer riktig. Så egentligen är det rätt toppen!

Något annat som var toppen, eller för att vara mer precis, någon annan var den snälla Hemglasschauffören. När jag träffade henne på andra sidan byn tidigare i kväll lovade hon att komma förbi vårt hus en gång till så att vi skulle få handla eftersom vi missade henne när hon for förbi på sin rutt. Det är service det! Så nu har vi fyllt frysen med laktosfri glass. Mums....skulle ju smaka smaskens till den temugg som står här bredvid.....

Den här dagen har vårtecknen avlöst varandra. Det första kom redan under natten. Plötsligt vaknade jag av att det levde rövare ute på bron. Två katter slogs så det rök utanför vår ytterdörr. När jag kom fram till dörren tyckte nog den ena att den fått tillräckligt med stryk så den sprang iväg så fort den bra kunde. Den andra lade sig tillrätta på vårt räcke.....fast där fick den inte ligga länge. Jag öppnade dörren och sjasade bort den. När jag sen öppnade samma dörr i morse för att hämta tidningen hittade jag ännu en katt på bron.....

Jag undrar vad det är som gör att katterna flockas runt vårt hus den här årstiden? Vi har inga egna katter så det kan ju inte vara det.....

När jag sedan under kvällen tog en lång promenad lyssnade jag in våren. Fågelkvitter, gräsklippare och vindens sus. Dessutom sken solen så att temperaturen hade en chans att stiga....en underbar vårkväll helt enkelt.

Det gjorde att jag lyckades samla energi nog för att jobba vid datorn några timmar. Jag har filat på en annorlunda läsårsutvärdering i år....tror att det kan bli bra.

Kvällsjobbet!

Mäktiga toner fyllde kyrkan idag. Församlingens körer sjöng i en fullsatt kyrka. Att få stå där med alla andra och vara del i den musik som lyfte mot kyrktaket var nästan magiskt. En häftig känsla.

När jag sedan gick hem i de kylslagna vindarna kändes sommaren långt borta. Då greppade jag en bok och tog min tillflykt till växthuset. Där var sommaren. Ett stilla gungande i hängmattan, vindens susande, fåglarnas kvitter och en värme som fyllde växthuset. Snart är den här på riktigt också och inte bara i mitt lilla ute-krypin.

Plötsligt kändes det som sommar. 

Efter att ha ätit middag tog vi en rejäl promenad sonen och jag, då kändes det nästan som sommar ute också för vinden hade mojnat och det var varmt och skönt.

Nu ska jag snart ta itu med fixandet inför morgondagen. Men inte riktigt än....vilar en stund till.

Pingstafton har förvandlats till vilken lördag som helst eller är det bara jag som tycker det? Att göra sig pingstfin, laga extra god mat och umgås är inte lika självklart längre. Annandag pingst fattas.

Nåja helt hopplöst är det inte. God mat ska vi få men det kommer att dröja, jag har nämligen alldeles nyss stoppat in en fin kalvytterfilé i ugnen. Fast nog lär det ta ett tag innan den bli klar. Att sedan fira pingstafton i soffan med mysbrallorna på och några avsnitt av Game of Thrones är inte så illa. Nog ska jag kunna få det att kännas lite högtidligt allt.

I morgon lär det bli desto högtidligare. Då ska vi sjunga i kyrkan när det är högmässa och därefter avtackning av vår kyrkoherde som går i pension. Kyrkans alla körer ska att sjunga tillsammans så det kommer förhoppningsvis att låta mäktigt.

Men nu återgår jag till mitt högtidliga slappande i soffan....oj vad det tar på.

På pappas grav är det full blomsterprakt! Kollade till där innan körövningen igår. 

Idag var det tur att vi inte var fler än två som skulle äta. Förpackningen med gnocchi till fyra personer räckte precis till oss två. Inte särskilt ofta jag lagar så precis med mat. 

När middagen var uppäten hade jag fått tillräckligt med energi för att ta itu med en av mina favoritsysslor.....gräsklippning. Trodde ni på mig? Nej precis, det är inget jag gillar.  Mitt knä gillar det inte heller. Antagligen därför det blivit en hatsysselsättning. Men jag hade inget val. Nästa vecka finns inte någon tid alls....och då hade det inte blivit kul. Trots avsaknad av värme under maj har gräset växt.

Nu sitter jag nere på ÖJC och kollar in sonens träning. Det betyder sen kväll. Imorgon har han sovmorgon,  inte jag. Orättvist!!

Gaaahh, hur kan de?? Sluta med den värsta cliffhangern någonsin eller för att vara exakt....flera. Så oerhört fräckt när slutet närmade sig och vi trodde att allt ordnat sig och var lugnt.  Ikväll när jag och sonen äntligen kunde sitta ner tillsammans och se det sista dubbelavsnittet av Agents of Shield så har de gjort så att vi bara gapade, stirrade i förfäran på varandra och undrade vad det var som hände? Frågan när säsong 3 kommer blev plötsligt akut att få svar på.....hösten 2015 verkar vara fallet efter att ha googlat på abc:s hemsida.

Det känns ju lite dubbelt då jag å ena sidan helst av allt vill han sommar länge, länge. Å andra sidan längtar jag redan till dess att det blir höst och den nya säsongen kör igång. Vad var det som spreds i havet, var det den substans som dödar människor eller den sort som väcker Inhumans? Törs vi äta fisk eller ta en Omega 3 tablett? Vad hände med Jemma? Är hon fångad? Död? Kommer vi att se henne igen? För att inte tala om Ward....det kräket....usch frågorna är alldeles för många....hjälp!!!