Söndag kväll, slappar i soffan och känner mig nöjd med mig själv. Helgen har varit snäll, jag har tagit några promenader, börjat tömma poolen men framförallt har jag kommit så långt i mina inskickade recept att jag kan börja räkna ner....hur underbart är inte det. Dessutom har jag hunnit umgås med vänner, vilken bonus. 

Nu är det kola, chutney, lite bakning, osttårta, en röra som passar till pepparkakor och förstås vietnamesisk creme caramel kvar. Det bör jag hinna laga till på kvällarna den här veckan om inget oförutsett inträffar. Håller tummarna att det går vägen.

Amerikansk morotstårta deluxe.

Minimorotstårtor.

Bakning på gång.

Promenadväder.

Härlig dag vid ån.

Härligt kladdig kaka.

Nuggets, nuggets, nuggets,,,,

Matlagning pågår!

Att vakna till på natten är nog inte så ovanligt. Vi är nog rätt många som gör det. Oftast vaknar jag av två anledningar, migrän eller toabesök där den andra orsaken är det som är vanligast numera.

Förut när jag vaknade till på natten kunde jag ligga vaken rätt länge innan jag somnade om, tankarna snurrade till än det ena än det andra och jag försökte lösa problem som definitivt inte går att åtgärda nattetid.

Natten som gick vaknade jag till och somnade inte heller om på en gång, men med en stor skillnad. Det tidigare ältandet nattetid hade förändrats, nu kände jag istället så skönt det var att ligga i sängen och njuta av täckets tyngd, kuddens sköna känsla mot kinden och jag lyssnade till alla små ljud jag kunde höra. Inget ältande så långt hjärnan nådde. Underbar känsla, då är det ju inte ens jobbigt att inte kunna somna om på en gång!

Nu märks det i alla fall tydligt att det är höst, de färgglada löven börjar singla ner på marken så snart kommer det att ligga fler där än det sitter kvar på träden. Ett annat tydligt tecken är ju mina vänner småfåglarna. När hösten går mot vintern kommer de närmare huset igen och kollar vad jag håller på med.

De sitter på mina fönsterbleck och tittar in, jag ser hur de flyger in under balkongtak och altan innan de återigen landar vid ett fönster för att hälsa  på mig. Är jag på övervåningen är det där de knackar på, när gillestugan är min hemvist ser jag dem där. Faktum är att på jobbet i måndags satt en liten talgoxe på fönsterblecket och tittade på mig när det var dags att fika.

När jag bodde i förra huset hade jag fullt med fåglar där, medan mamma säger att det inte fanns så många här där jag bor nu under den tiden. Det är ju lätt att tro att de kommer till mig för att jag matar dem....men icke....vi gillar varandra helt enkelt! Men jag kan inte låta bli att undra vad det är de ser och vad de tänker när de sitter på fönsterblecken och tittar in? Jag brukar i alla fall säga god morgon eller hej och önska dem en bra dag!

Vad ser mina små vänner när de tittar in?

"Nej och åter nej! skriven av Nina Lykke är en bok som har fått massor av fina recensioner. Därför var förväntan stor när jag öppnade boken för att läsa om Ingrid, Jan och Hanne och deras både komplicerade men samtidigt enkla relationer. 

Nu blev det inte riktigt så, jag kämpade för att komma in i boken, kämpade hårt för att börja gilla karaktärerna men upplevde att jag blev mest irriterad på dem. Visserligen brukar jag inte ha problem med böcker bara för att jag inte gillar huvudpersonerna men i det här fallet var det inte så.

Inte heller har jag problem med konstiga beteenden men när bajset grävdes ner vid grannens häck nåddes min smärtgräns....funderar på om jag ska inse slaget om boken förlorat eller om jag vid tillfälle ska ge den en ny chans? Hur som helst, läs den gärna och tala om för mig vad som borde få mig att gilla den!

Vilken fantastisk helg det blev. Härligt väder, umgänge och lagom mycket matlagning. När det blev fredag kväll kunde jag luta mig tillbaka i soffan, nöjd över att ha skickat in ett stort antal recept. Det innebar att jag kunde börja lördagen med en promenad innan det var dags att plocka undan utemöbler och annat som hör sommaren till, då inga texter pockade på att skrivas. I princip allt är fixat men utebadet är kvar. Det får vänta till nästa helg, kan ju tänkas att jag passar på att plumsa lite till innan det töms på vatten och luft. 

Sedan blev jag lite blondare i huvudet innan jag åkte ut och roade mig med vänner, en härlig kväll med massor av skratt och framförallt dans. Musklerna runt knäna och i höfterna gör sig påminda idag...ett helt okej träningspass alltså. 

Vad har jag sysslat med den här dagen då? Inte mycket, lite tvätt och en lång promenad på förmiddagen har varit de två största aktiviteterna. Under promenaden njöt jag av alla färger naturen bjuder på just nu, några träd har hunnit bli kala medan andra fortfarande har sina löv kvar, det rasslade och prasslade när vinden tog i. Fåglarna kvittrade glatt och fast det blåste lite småsnålt värmde solen där jag gick. En sån här dag tycker jag verkligen om hösten, om än höst innebär att vintern närmar sig. Vintern får dröja ett tag i alla fall, vi låter hösten härja minst någon månad till, det bestämmer jag här och nu.  

Nu försöker jag intala mig själv att jag är jättetrött så jag kan somna tidigt ikväll, väckaren kommer att ringa mitt i natten....fakiren i Gideå väntar när en ny dag gryr. 

Hur summerar man bäst åttio intensiva timmar? På den frågan finns säkert många svar men för mig funkar det att krypa ner under värmefilten i tidig morgontimma, tända ljus och eld i braskaminen. Att sedan njuta av en kopp kaffe medan dagen vaknar och säga god morgon till småfåglarna som knackar på utanför fönstret. Det fungerar toppenfint efter en natt på tåget med få timmars sömn.

Åter från bokmässan i Göteborg är jag fylld av intryck. Först och främst trevligt umgänge med nya arbetskamrater, massor av god mat, underbara böcker och många fantastiskt givande seminarier. Så många kloka ord, så många tankar om livet och så många böcker jag längtar efter att läsa.

För att inte tala om resväskans tyngd på väg hem....böcker väger tungt, i dubbel bemärkelse...

Tända ljus i tidig morgontimme. 

Hemma igen, under värmefilten.

Ostron på Upper House Dining i Gothia Tower. 

I morse på väg till jobbet insåg jag vad mycket snabbare man kommer framåt i livet om man har långa ben. På väg från min parkering vid varvskajen kom en flyktig bekant ikapp mig. Vi småpratade lite om den kyliga morgonen och sedan gick han vidare.

Jag bestämde mig för att försöka hålla jämna steg med honom för vindarna var inte att leka med och det var då jag insåg det....med korta ben kommer man inte framåt lika snabbt. Jag satte nämligen ner mina fötter i exakt samma takt som han gjorde, men med tanke på hans steglängd var han snart långt före mig...orättvist. 

Då började jag fundera på löpartävlingar....där borde ju klassindelningen egentligen vara efter steglängden för att det ska bli rättvist, eller?

En annan sak jag funderar lite över just nu är detta med hastigheten förbi fartkamerorna på våra vägar. Om det är nittio som gäller får man köra just precis den hastigheten förbi dem utan att riskera att fotograferas. Av vilken anledning saktar då åtta av tio bilar ner till sjuttio eller åttio? Kan någon vettig människa förklara det? Ett fenomen jag har funderat över ett längre tag....

I övrigt tänker jag mest på matlagning och manusskrivning nu....i alla fall på fritiden, på jobbet handlar det mesta om nya spännande utmaningar.

Vilken överraskning med fina presenter när mina skolor bjöd in mig den här eftermiddagen!
En lykta att skrämma bort mörkrädslan med, en klok uggla som påminner om mina fina medarbetare.
Som grädde på moset, vackra blommor!

Nostalgimat till middag, mormors äppelgröt!

Med tanke på gårdagens egna matlagningsmaraton hade jag bestämt mig för att ta en vilodag idag och bara ägna mig åt receptskrivande. Tyckte att jag var värd det....men när jag klev upp i morse tänkte jag annorlunda.

Först dukade jag upp för midsommardagsdessert! Mormors rabarbersoppa med vispgrädde och pepparkakor. Ute i rabatten fanns det några sommarblommor kvar, med hjälp av dem kanske man kan tro att det är midsommar när man ser bilden. 

Sedan lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa, torskrygg med bacon, pastasås med kallrökt lax och holländsk rispudding. När det var fotat och klart fixade jag till en lång rad matlådor och stoppade in i frysen. 

Där någonstans hade jag lite otur när jag tänkte. Jag stoppade nämligen in alla matlådor i frysen så när jag vid middagstid öppnade kylskåpet för att ta något ätbart fanns där inget färdiglagat förutom dessert.  

Det var bara att ta tjuren vid hornen, kolla in kokboksplaneringen och laga till något som fortfarande inte blivit fotograferat. Valet föll på Asieninspirerad halloumigryta med kokosris. Tur att det inte tar längre tid att laga till än det tar för riset att koka, därför har jag ännu fler matlådor. Hurra!

Nu smakar det därför extra gott med en kopp Roiboste medan jag filar på mina manus till kokboken.

Midsommar igen, i alla fall midsommardessert med Mormors rabarbersoppa! 

Sen blev det trettondagsafton och Holländsk rispudding!

Asieninspirerad halloumigryta med kokosris!

Te, ljus, lite teve och receptmanus!

Har precis kraschat i soffan och funderar allvarligt vad jag håller på med...fötterna, knän, höfter och axlar värker. Mellan öronen finns bara ludd och det känns som att jag inte kan skilja på matskedar och teskedar längre.

Fyra rätter har jag hunnit med idag. Hoisin- och ingefärsstek, Rödvinsgryta med kalv, Gulaschsoppa och Köttpaj under lock. Jag har smakat men inte ätit så mycket som jag borde, mättnadskänslan infann sig bara av att titta på all mat. Fast det jag ändå smakade var gott!

Mitt på hållet fick jag dock en kaffepaus. Grannen hade köpt en ny teve och fick den inte att fungera så jag stängde spis och ugn och gick över för att hjälpa honom, några knapptryckningar senare var det fixat. Fast jag skyndade mig inte hem utan istället lutade jag mig tillbaka i hans soffa och njöt av en god kopp svart guld. Han var glad för hjälpen men jag tror att det var jag som fick hjälp egentligen, i form av vila och kaffe.

Nu borde jag egentligen gå igenom alla bilder och börja skriva texterna till recepten...men det får vänta....det kommer en dag imorgon också....

Hemkommen från affären med en del ingredienser som saknades. 

Här är jag på gång!

Mitt på hållet, två grytor på spisen och en stek klar. Smördegsrulle på väg in i värmen. 

En portion åt jag i alla fall. 

Dagens sista rätt, den får jag avnjuta imorgon.

Ute öser regnet ner, det lyser i ljuslyktorna, jag ligger under filten i soffan och läser en bok om språk och digitalisering som jag inte riktigt kan släppa ifrån mig.

Jag får ligga i soffan och läsa för mitt på dagen tog jag en promenad upp i skogen för att leta älgar och svampar....inga älgar, bara någon tjäder och väldigt få svampar, i alla fall av den sorten jag känner igen. Men en härlig motionstur blev det innan de första regndropparna började falla. Så nu kan jag med gott samvete läsa min litteratur och bara vifta på tårna.

Dessutom blir det comfort food, big time, ikväll...jag har en form fylld med mormors morotspudding i ugnen. Morotspudding, bara namnet får mig att dregla....det var en av de rätter min mormor lagade som hörde till mina absoluta favoriter.

Tänk när jag kom hem med bussen från Umeå och klev in i köket hos morfars och kände doften av morotspudding....att äta med smält smör...så gott....om ungefär trettio minuter är det dags....skynda, skynda om ni vill smaka medan det finns kvar!!

Morotspudding i formen jag fick av min mormor och morfar
fylld med just...morotspudding.... när jag hade flyttat till Umeå -84!

Just nu är livet rätt skönt, trivs otroligt bra med mitt nya jobb, mina nya arbetskamrater och arbetsuppgifter. Omväxlande och utmanande. Jag gläds varje dag!

Något annat som verkligen är utmanande är att försöka få alla recept i ordning så att jag kan skicka in dem till den som fixar layout till kokboken...elva recept är inskickade och ungefär lika många väntar på att skickas så snart som möjligt. Ingredienser till två torskrätter är inhandlade och ska helst tillagas under veckan och när helgen stundar är det tänkt att det ska bli gulaschsoppa och lite annat gott. 

Fast särskilt stressad känner jag mig inte ikväll då jag ligger i mitt soffhörn och njuter av chokladmousse och Iron Fist, framförallt med tanke på att jag precis skickat in tre recept till...hurra!

Men någon mer chokladmousse tänker jag inte äta på ett tag....nu storknar jag nästan....

Ljus, receptjobb, chokladmousse och Iron Fist. 

Hur många glas med chokladmousse kan man äta utan att börja må illa?

Bordet dukat för kalas på jobbet!

Söndag och ännu en vecka är snart till ända....nu har jag lagt mig i soffan med otroligt gott samvete medan jag låter några avsnitt av Lucifer rulla på Netflix.

En spännande vecka där jag fullt ut klev på mitt nya jobb i måndags. Nu kan jag titulera mig Språk- läs- och skrivutvecklare på heltid. Långt titel men som namnet antyder har jag många spännande utmaningar framför mig.

Ytterligare en stor utmaning jag har skaffat mig, alldeles själv, är att hinna laga och fotografera alla maträtter som ska in i min kokbok, " Katarinas spis", som kommer ut innan jul. Deadline är i slutet av oktober. Det innebär att jag i snitt ska hinna med 5-6 recept i veckan. Tyvärr ligger jag lite efter men igår kom två vänner och hjälpte mig att laga igenom flera recept....och äta.....

Vi började tidig eftermiddag och när klockan hunnit bli sena kvällen var det dags att smaka de sista rätterna för dagen, två desserter, lingonmousse med chokladgömma och chokladmousse med smak av kaffe! Mums!

Inte heller idag lider jag brist på mat, jag har hur många lådor som helst med rester och ett stort antal efterrättsglas kvar....är du en hungrig vän välkommen hit så fixar jag biffen...eller biff? Nej men soppa, lax eller något annat gott!

Måste få skryta lite också...de som känner mig väl vet att fönsterputsning inte hör till mina favoritsysselsättningar. Igår morse innan vårt matlagningsmaraton kom den oväntat, lusten att fixa till glänsande fönster. Med tanke på att det var två år sen sist lovar jag att skillnaden syns tydligt....plötsligt händer det...så passa på att köpa en trisslott, det ska jag!

Äggröra till frukost! 

Kyckling och potatisgratäng kom sen.... 

...och en fantastisk god chokladmousse med kaffesmak!

Den här helgen har bjudit på härligt umgänge, spänning i skogen och nu spänning i soffan framför valvakan.

Fredagskvällen tillbringades med goda vänner där vi åt och drack gott och blandade allvar och skratt till dess att natten kommit på allvar. Med reflexvästen på blev det en promenad hem under en stjärnklar himmel innan sängen omfamnade en trött Katarina efter arbetsveckan. 

Lördagen startade jag med en promenad innan jag gick hem och gjorde ett ryck i gillestugan, nya fönster putsades och blommorna ansades innan de sattes tillbaka på fönsterbrädan. Sedan kollade jag några avsnitt av Lucifer innan jag åkte till Ö-vik för ytterligare en kväll med vänner och ännu mer god mat. Avslutade kvällen med att plocka fram jaktkläder och förbereda mig för en söndag i skogen.

Idag ringde väckaren klockan fyra....trött släpade jag mig ut i skogen, uppför berget och ner på andra sidan. Där satt jag i godan ro i dimman och lyssnade på skogens alla ljud i väntan på älgarna och njöt av tystnaden och lugnet. Älgarna då, jodå, de kom, men var väldigt oartiga....snabbare än jag kan blinka kastade de om och visade enbart rumporna när de drog iväg in i snårskogen igen....nåja....jag tröstar mig med att vi i alla fall har älg i skogen all björnlort till trots. 

Nu ligger jag och halvslöar i soffan framför valvakan, jag tror aldrig att jag har upplevt spänningen så närvarande vid något val som i år. Jag hoppas verkligen att alla röstat med demokratins bästa i åtanke. Inte bjudit in de mörka krafterna i samhället att få ta större plats utan röstat för en ljus framtid där vi inkluderar alla.

May the Force be with us all!!

På tur i skogen!

En och annan stubbe fick agera stol när det var dags att sitta och vänta. 

På spaning i dimman. 

Naturen bjöd på snacks efter vägen. 

En tidig start, strax efter fem var jag på plats för att börja klättringen över berget. 

En underbar känsla spred sig i kroppen i morse när jag vaknade och kunde konstatera att det var lördag. I samma stund jag insåg att det inte var en vanlig arbetsdag blev kropp och knopp tunga och trötta. Mer än vanligt faktiskt, det har varit en synnerligen intensiv vecka som slutade i maxhastighet. Jag hann inte riktigt helgbromsa i tid, det är nog därför jag är extra trött nu.

Vilken tur då att jag gjorde ett klokt val igår: Fast jag kände mig slut efter veckan klippte jag gräsmattan. En långhårig rufsig matta fick snygga ränder och jag fick lagom mycket vardagsmotion. Därför kan jag unna mig själv en helg med vila, vift på tårna, någon liten lugn promenad, äta lite mat och kolla film och serier om jag känner för det.

När jag ligger i mitt underbara trygga soffhörn och lyssnar till eldens sprakande vandrar tankarna iväg. Då kommer rädslan smygande. Lyssnade på Henrik Arnstad som pratade om demokrati utifrån den bok han skrivit, "Hatade demokrati", hur vi glömt att vara rädda om demokratin och att vi i samma stund som vi börjat ta den för givet påbörjade nedmonteringen av densamma.

Då tänker jag på det stundande valet där flygblad som landar i postlådan med uppmaningen att det är dags att åka hem gör mig illamående, där ett parti som inte bygger på demokratiska värderingar ligger bra till i alla opinionsmätningar. Plötsligt kommer jag på mig själv att titta på människor jag möter i vardagen och fundera om det är personer som kommer att hjälpa till att rösta bort demokratin.

För mig är det helt omöjligt att förstå hur man i vårt upplysta samhälle väljer partier med icke demokratiska värderingar. Det läskigaste av allt är att verkliga argument, äkta statistik inte biter på anhängarna till ickedemokrati. Undrar hur många som läst deras partiprogram och faktiskt tagit till sig vad det står. Snälla, snälla, vakna upp innan det är för sent!!

Solen skiner utomhus men jag känner mig riktigt, riktigt mörkrädd, mitt på dagen.

Mångfald!!

Kvinnokungen, skriven av Kristina Sjögren, är en fascinerande historia om Sveriges första kvinnliga kung i en mansdominerad värld. Genom boken lär man känna Christina, från den nioåriga flickans väg till makten, till den tjugoåttaåring som flyr Sverige efter att ha abdikerat.

Det är en varm bok om en stark kvinna där ensamhet och behovet av närhet och bekräftelse tar stor plats. 

Nu är det mycket matlagning, mer än vanligt faktiskt. Anledningen är den kokbok som ska arbetas fram under hösten, recepten finns redan men det behövs nya bilder som har bättre upplösning än de jag tagit tidigare. 

Den senaste veckan har jag hunnit med dinkelfrallor, halloumibiffar, ostpaj, dillpesto, smördegsskruvar, tre egna kryddblandningar och sötpotatissoppa. Problemet är att hinna äta upp allt men tack och lov har goda vänner offrat sig några kvällar. 

Fast resten av den här kvällen blir det ingen mer matlagning. Det enda jag tänker göra är att poppa popcorn och sedan läsa den bok jag påbörjade häromkvällen, Kvinnokungen. 

Natten som gick fastnade jag i en bok skriven av Anna Lönnqvist. En riktig feelgood upplevelse som inte gick att lägga ifrån sig förrän sista sidan var utläst. Det innebar att det inte blev så mycket sömn efter att pipandet väckte mig...men det var det värt.

Boken handlar om kärlek, svek, vänskap samt lögner som stiger upp till ytan och skapar djupa sår. Det är en charmig historia utan att vara alltför ytlig, den skapar en härlig stund av verklighetsflykt! Läs den!

Ernst brukar ju säga att "det enkla är det vackra" och visst är det så. Men jag tänker introducera ett nytt litet ordspråk. "Det enkla blir det komplicerade som blir det enkla igen".....Ett litet AAA batteri....det var boven till det frekventa pipande som höll mig vaken natten mot tisdag.

Under gårdagen hann jag inte ringa någon service, det var fullt upp hela dagen, dessutom glömde jag bort det de stunder jag kunde ha ringt, men det kom inte enda litet pipande under hela kvällen igår så det kändes inte som något problem. Jag kunde alltså somna gott i trygg förvissning om att de ovälkomna signalerna upphört, trodde jag.

Men så vid tvåtiden när jag väcktes av signalen igen kändes det först som ett stort misstag att jag inte tagit mig tid att ringa. Då kom jag på något jag läste när jag googlade runt natten innan för att försöka finna någon lösning. Hos någon som skrivit på flashback hade signalerna från kylskåpet kommit från någon slags batteriklocka som låg ovanpå kylen. Fast jag hade ingen klocka på kylen...eller ens i närheten....men....väl en termometer som visar graderna både inomhus och utomhus gömd bakom gardinen i närheten av skåpet.

Tänkte för mig själv att så enkelt kan det väl inte vara, men jag steg upp på kökspallen och tog ner termometern. Råkade trycka lite hårt på den och då kom det igen.....tre snabba korta pip som jag så väl kände igen....

Ett vagt minne dök upp långt in i minnesbanken av att den låtit vid något tillfälle förut, i vårt gamla hus. Med tanke på att vi sålde det för sju år sedan kanske det inte var så konstigt att batteriet inte orkade längre utan meddelade att det var dags för pensionering.....himla tur att jag inte ringde efter service utan glömde bort det till dess att det var för sent på dagen....

Konstaterar att det faktiskt kan vara bra att ha mycket att göra och att dessutom vara glömsk. Tänk att jag äntligen fick nytta av det.

Min kyl och frys i köket har fått spunk...eller nåt annat...klockan fyra i morse väcktes jag av en alarmsignal jag inte kunde placera. Tre snabba pip, fem gånger. Sedan blev det tyst. Lagom länge för att jag nästan skulle somna om, då kom de åter.

Jag studsade upp ur sängen och tog mig lika studsande in i köket där jag precis hann höra att det sista pipet komma från kylskåpet....och nej...det var inte larmet som visade att temperaturen gått ned på grund av till exempel dåligt stängda dörrar....det känner jag igen då det låter helt annorlunda. Dessutom blinkar det på displayen då.

Nej, detta var något konstigt som inte ens finns omnämnt i instruktionsboken och nu när klockan är kvart i sex har jag fått den stora äran att lyssna till pipandet sådär fem, sex gånger till. Bådar ju gott inför kommande natt....har svårt att tänka mig att någon kan hjälpa mig redan under den här dagen.

Räddningen för att jag ska få någon sömn kommande natt är nog att flytta ner i källaren till sonens rum....med stängd dörr borde jag inte vakna när det piper en gång i kvarten.....

Irriterande är det i alla fall....lär väl vara kretskortet eller nåt sånt....fast nog tycker jag att det borde klara fler än sju år när man köpt ett "dyröresskåp".

Nu märks det på mer än ett sätt att sommaren lider mot sitt slut. Getingarna börjar bli väldigt slöa, blommorna i krukorna visar tydligt att de nu är trötta på att blomma vidare, sonen åkte tillbaka till UWCRCN i Flekke för sitt sista år på college, semestrar börjar ta slut och på rutorna i mitt växthus immar det under natten.

En imma som ligger kvar under tidiga morgontimmar. På väg dit ut under den tidiga morgontimmen är det kallt under de bara fötterna när de tar snabba steg på trallgolvet. Dags att börja använda utesandalerna igen, men jag väntar nog lite och låtsas att sommaren tänker stanna ett tag till, kalla tår blir snart varma igen.

Jag vet att många tycker att det är skönt att vi går in i en ny årstid, att rutiner börjar igen med en välbekant vardagslunk. Det tycker inte jag. Jag formligen älskar att inte ha rutiner, att inte hamna i vardagslunken utan göra det som faller mig in, när jag vill och hur jag vill. 

Fast det finns fördelar med vardagslunken också. Att ha ett arbete att gå till som gör att det ramlar in pengar på konto i slutet av varje månad, att få träffa alla arbetskamrater igen och att vardagslunken gör att jag uppskattar de lediga dagarna ännu mer när de kommer är några fördelar.

Nu till något helt annat. Jag antar att många fler än jag sett reklamen som Circle K har angående sitt bränsle som kallas miles. Det ska enligt reklamen ge en lägre bränsleförbrukning, vilket naturligtvis är toppen.

Normalt tankar jag på OKQ8, av naturliga skäl eftersom det är den mack som finns där jag bor. Men på väg ner genom Sverige  mot Danmark befann jag mig alltid på ställen där den kedjan lyste med sin frånvaro när min bränsletank började bli tom, dålig planering kallas det. Alltså fick jag tanka någon annanstans. Det råkade bli Circle K och deras Diesel Miles.

Döm om min förvåning när min bil som normalt drar 0,41-0,43 l/mil plötsligt började dra 0,49. Något som aldrig hänt tidigare hur hårt jag än kört. Men jag tänkte inte så mycket mer på det då utan det blev tankning på samma kedja fler gånger efter varandra. Bränsleförbrukningen hamnade mellan 0,48-0,49 när jag kollade efter varje tankning.

Jag skyllde på trafikköer men var egentligen mest förvånad, för jag har suttit fast i många köer förut och den förbrukningsnivån har jag aldrig kommit upp i tidigare. Men för att inte skylla på bränslet Circle K har i sina pumpar tankade jag det ytterligare en gång när jag kom hem. Sedan blev det vardagsnormalt bilåkande till nästa tankningstillfälle...samma visa...0,49 l/mil.

Började fundera på om det blivit någon vajsing efter den service som genomfördes precis innan jag åkte på semester men återgick till att tanka på min gamla vanliga mack, OKQ8. När den tanken tog slut och det var dags att fylla upp igen då var allt som vanligt....bilen hade dragit 0,41 igen....konstaterar krasst, genom min helt ovetenskapliga undersökning, att miles inte är något som passar min bil. Den har fått smak på ett annat företags bränsle, inget annat duger. Så nu vet jag vad som gäller, tanka i tid genom att ha bättre planering vid långkörningar helt enkelt. Det kommer min lilla vita att gilla!

Imma på rutorna och kallt för fötterna på trallgolvet i den tidiga morgonen. 

Besök på flygplatsen, resan gick mot Bergen.

Igår slank jag in på biblioteket och hämtade några böcker igen. Bland annat den tredje delen om de två systrarna Barbro och Mona, skriven av Lena Ackebo. I denna sista del som heter "Darling Mona" hör man på titeln vem som är huvudperson.

Den här boken börjar där förra boken slutade, när Mona hämtar sin syster på Mallorcas flygplats. Systrarnas komplicerade relation fortsätter genom hela boken och det som blir extra tydligt i den här boken är hur Mona hela tiden anpassar sig efter andra, ofta för att hon tycker synd om dem.

I boken skriver Mona dagbok i ett försök att bli klar över vad som är hennes egna minnen och vilka minnen hennes mamma planterat in hos henne. Med hjälp av dagboksskrivandet, ett möte med den före detta äkta mannen börjar hon att se på sig själv på ett nytt sätt.

En alldeles underbar bok som lämnade mig varm om hjärtat.

Ännu varmare blev jag senare, en timmes bubbelbad och surrande med sonen i varmt vatten ute på altanen i den svala kvällsluften gjorde kroppen varm och tung. Nu ska det bli skönt att krypa ner i sängen, nyduschad och kanske....men bara kanske påbörjar jag en ny bok....

Ikväll har jag tillåtit mig att vara sådär lagom måndagslat. Efter att ha lagat mat tillsammans med sonen och ätit lade jag mig i soffan med en bok jag hämtade på biblioteket idag. Den femte delen i Herkulesserien om Zack. Den heter "Falco" och denna gång har Mons Kallentoft haft Anna Karolina som medförfattare. 

Den är lika välskriven som de tidigare böckerna i serien och precis lika svår att lägga ifrån sig. Mörk, blodig och realistiskt skriven....en bladvändare med andra ord. Efter några timmar hade jag läst det sista ordet...nu väntar jag otåligt på nästa del. Fast jag måste försöka skaka av mig minnesbilderna från boken om jag ska kunna sova inatt...tur att det är ljust ett tag till..... 

Här kommer tre boktips en sensommardag i augusti. Det passade alldeles utmärkt att ligga i soffan och läsa böcker, om än det var skönt ute. Men getingarna gjorde att jag inte trivdes särskilt bra på altanen eller i växthuset (dit de envisades med att flyga in).

Två böcker av Lena Ackebo hann jag läsa idag. "Världens vackraste man" och "Kära Barbro". Böckerna handlar om två systrar, Mona och Barbro som har en komplicerad relation med många spöken i garderoben. Fast spökena härstammar från samma bakgrund ser de väldigt olika ut.

Inte har de mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona minns barndomen i ett stort mörker medan Barbro är övertygad om att de hade en ljus och trygg uppväxt. I ett försök att förbättra deras relation bjuder Barbro med Mona till Mallorca. 

Resan blir inte riktigt som de tänkt sig, en vacker man och en rejäl influensa ställer till det. Efter resan blir ingenting sig likt. 

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men när jag väl fastnade var jag tvungen att läsa ut den snabbt. Som tur var fanns bok två hemma...så det var bara att fortsätta läsa.

I den andra boken som heter "Kära Barbro" hör man på titeln vem som är huvudkaraktären i boken. Barbro, kvinnan som ständigt skyr konflikter och vill ha allt på sitt sätt. Hennes osäkerhet lyser igenom hela boken. 

Egentligen borde man tycka synd om henne när den bild hon har omgivit sig med hela livet sakta krackelerar bit för bit. Fast mest tycker jag illa om henne...jag upplever henne som en oerhört manipulativ kvinna, så nära alkoholmissbruk man kan komma. Däremot tror jag inte att hon är manipulativ medvetet. Jag tolkar det som ett arv från hennes och systern Monas uppväxt. 

Den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig alls, nu väntar jag otåligt på att del tre från biblioteket. Boken slutade nämligen med att jag drog djupt efter andan och utbrast oj!

Den sista boken jag tänker tipsa om idag är "Alltid din dotter" skriven av Caroline Säfstrand. Den handlar om tre generationer kvinnor och deras relation till varandra. Plötsligt dyker en släktforskare upp och kommer med information om deras förflutna som gör att mycket ställs på sin spets. 

Hemligheter som varit gömda kommer upp till ytan och det blir inte alldeles enkelt för de tre kvinnorna att ta till sig det de får veta. En fin och välskriven bok som gör mig glad, även om den stundtals tar upp ämnen som är svåra. 

I boken fikas och bjuds det på mycket godsaker, jag har nog aldrig blivit så sugen på att baka som när jag läste den här....eller dricka kaffe för den delen...