I torsdags åkte jag till Jämtland, ett för dagen kallt, regnigt och blåsigt Östersund tog emot. Vilken tur då att dagarna och kvällarna fylldes av umgänge med bästa vännerna. Vad spelade då vädret för roll?? Ingen alls vill jag lova. Det var varmt så det räckte till ändå.

Fotboll framför storbildsskärmen på Hofvallen och en tur på Jamtli blev det också dessa dagar, njöt av utställningen om sjuttiotalet....oj så många saker jag kände igen från den tiden. 

Lördagen när det var dags att åka hem visade staden hur den ska upplevas, i sol med en fantastisk utsikt på Frösön. 

Idag har jag både hunnit njuta av sol och regndroppar på växthustaket. Lagom till att det var dags att lyssna till Anders Arborelius sommarprat på radion mulnade det på. Hur perfekt var det inte då att lägga sig i soffan under tak ute på altanen och lyssna till dropparna av regn som började falla. Framförallt lyssnade jag till dagens sommarpratare förstås....en fascinerande man. Mycket klokskap i den kardinalen. 

Just nu har jag fastnat framför några avsnitt av extrema samlare. Funderar precis som de andra gångerna jag sett dessa program vad det är som gör att man hamnar i ett sånt destruktivt missbruk där man väljer bort familj och vänner framför en trasig papperslapp, en rutten vattenmelon och miljoner andra saker...?? 

Fast jag inser naturligtvis att det är som vilket missbruk som helst, vare sig det är droger, alkohol, mat eller annat. Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att bryta mönster. Att ta emot hjälp när man inte vill ha den går ju inte....stackars människor....vad gör det då att min egen utomhusbelysning ligger kvar i garaget (för att torka) innan jag lägger undan den....det är ju en baggis när man jämför!

(Fast den är nog torr nu efter sex månader...) 

Här kommer dagens boktips! Jag har nyss läst ut två underbara böcker om Thore och Elsa. De är 80 + och möter i varandra kärleken på ålderns höst. Böckerna är skrivna av Birgitta Bergin. Den första heter "Som ett brev på posten" och den andra "Något du inte vet att jag vet". 

Det är två riktiga plöjarböcker. Varma, kärleksfulla men ändå med en skärpa som gör att det inte blir till enbart gullegull. Nej tvärtom, böckerna lyfter fram människans sämsta sidor men på ett varmt och bitvis humoristiskt sätt. Samtidigt lyfter de fram människans bästa sidor. 

Böckerna är riktiga feelgoodböcker samtidigt som de är fulla av relationsdraman. Första boken var bra, den andra gör att jag tycker synd om mig själv som inte har läsupplevelsen kvar längre. Eller läsupplevelsen har jag ju kvar men det faktum att jag läst ut boken gör att jag tycker synd om mig....jag vill ha den oläst och få läsa den igen....men det är över, känns nästan lite sorgligt....nu får jag njuta av att tänka på Elsa och Thore och deras familjer. 

Så alla som inte läst böckerna, gör det, jag dreglar avundsjukt när ni får ge er i kast med framförallt den andra boken, men för att uppskatta den till fullo bör man ha läst den första. Så gör det...läs, läs, läs!

Nu är det klart...eller klart...det blir det förmodligen aldrig. Min lilla älvträdgård är i alla fall påbörjad där det blev ett stort hål i rabatten efter vinterns härjningar bland mina plantor. Just nu ser det ut så här....

Min alldeles egna älvträdgård. 

Här bor någon med blå träskor. 

Varning för draken....men var är den....känns lite läskigt om den smyger omkring.

Vid staketet står en liten figur med blå mössa.

Någon har lämnat en säck med älvstoft vid huset. 

Plötsligt hängde det tvätt på strecket...

En liten brygga att stå på när spannen ska fyllas med vatten. 

Vägen till drakens grotta.  

Efter att ha läst ett antal romaner med rätt mycket feelgood-känsla har jag nu plöjt två stycken som är raka motsatsen. Skillnaden är som att jämföra Pariserhjulet med Fritt fall. Böckerna är skrivna av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är de två första böckerna i en serie som kallas Herkulesserien, Zack och Leon. 

Huvudpersonen Zack är polisen som nattetid lever på lagens mörka sida och dagtid fångar brottslingar. Kopplingarna mellan hans kriminella liv och hans polisliv är många men hans beroende av narkotika gör att han riskerar att svika sin partner och hamnar i situationer som äventyrar både hans och andras liv. 

Böckerna går från noll till hundra direkt och går inte att lägga ifrån sig förrän de är utlästa. Dock rekommenderar jag att ha någon mer lättsam läsning till hands att avsluta med innan det är dags att sova....i alla fall om man är lik mig....annars hemsöker vargar och annat drömmarna.

Böckerna är fartfyllda, välskrivna och bitvis väldigt obehagliga. Trots det obehagliga frossar inte författarna i våldet utan beskriver det mer rätt upp och ner men på ett psykologiskt sätt som gör att det blir ännu läskigare. 

 Läs!!

Efter att ha slutfört en bok där jag tidigt räknat ut vad som skulle hända, läste jag en där jag vid flera tillfällen trodde att jag visste precis hur saker och ting hängde ihop men ack så fel jag hade, det gillade jag.

Boken "Huset vid sjön", skriven av Kate Morton var en lättläst bok som fångade mig direkt. Den utspelar sig både i nutid och dåtid. Boken har två utmejslade huvudpersoner, Alice och Saide. Alice som var tonåring när det hemska hände, då hennes 11 månader gamle lillebror försvann under en midsommarfest. Det fick till följd att hennes familj övergav huset vid sjön. Långt senare kommer bokens andra huvudperson, Sadie,  till området då hon under en påtvingad semester från sitt polisyrke åker till sin morfar. Där får hon höra om pojken som försvann och börjar nysta i historien, som den detektiv hon är.

Till en början kändes den väldigt lätt utan alltför många djupa sidor men även där överraskade boken mig, det fanns mer att läsa in än jag först trodde. Lagren av hemligheter känns oändliga, författaren sprider ledtrådar genom hela boken och precis när jag känner att nu vet jag hur det hänger ihop så tillkommer en ny twist.

Boken är för den som vill läsa något lättsamt som ändå fängslar. Perfekt en varm sommardag!

Jag hade planen utstakad igår, allt var glasklart. Med tanke på allt jag gjort tidigare under veckan fanns inga krav på något alls igår. Torsdagens uppdrag var helt enkelt att läsa ut boken jag höll på med så att jag skulle få börja på nästa som låg och väntade.  Men så hände något otippat, jag bestämde mig för att köra återvinning (som vanligt mängder) och när det var gjort skaffade jag nya slangkopplingar och täckbark till rabatten på framsidan av bara farten....och tro det eller ej men den hamnade i rabatten på en gång....täckbarken alltså...inte boken eller återvinningen....

Uppdraget då kan man fråga sig, att läsa ut boken. Jo någonstans mellan allt annat gjorde jag ju det. Läste ut boken "Alla delar av dig" skriven av Charlotta von Zweigbergk. Trots mitt läsmotstånd sedan jag tidigt räknat ut hur saker och ting hängde ihop tycker jag att boken är läsvärd. Den ger många tankar om detta med organdonation och hur viktigt det är att ta ställning medan man är frisk. Men den belyser även tankar och känslor hos den som får ta emot ett organ och på det sättet leva vidare när givaren av organet inte får det. Eller lever även givaren vidare? Det är en av alla frågor som ställs i denna bok, läs den. Det är boken och ämnet värt, den har ett fint flöde och språk dessutom.  

Ligger i sängen och lyssnar till alla morgonljud ute. Att solen skiner konstaterade jag tidigare i morse när den reflekterades i köksluckorna och väckte mig. Vinden är också aktiv idag, jag hör både flaggstångslinan och vindspelet. Annars är det mest traktorer, lastbilar och annan trafik som låter utanför myggfönstret.

Jag funderar på vad jag ska hitta på denna dag. I början av semestern bestämde jag mig för att göra en sak varje dag, innan jag sjunker in i mina älskade böcker. Fast igår gjorde jag mer än en sak....då borde det innebära att den här dagen redan är intecknad vad gäller sysslor....

Första semesterveckan går i alla fall väldigt snabbt. I måndags var jag ute i Sörböle och satte igång vattnet och kollade till lite. Tisdagen ägnades åt att handla hem många fina perenner som igår petades ner i jorden, både hemma i rabatten på framsidan och på gravarna. Dessutom gjorde jag saft igår, många flaskor med god saft av rabarber, röda vinbär, jordgubbar och citron, så gott att finna i skafferiet. Bio hanns också med, nya Spiderman hade premiär och vi var där. Sevärd helt klart....men när det gäller Marvel är det Thor jag längtar efter som allra mest just nu....

Sen var det ju det här med läsningen. Efter att ha plöjt igenom två böcker som ett huj har jag fastnat i den tredje. En underbar bok om döden, kärlek och organdonationer. Problemet är att jag redan efter några sidor förstod var boken var på väg och då tappade jag intresset för att plöja igenom den eftersom jag redan räknat ut vad som kommer att hända....tänk så förvånad jag kommer att bli om det visar sig att den har en twist på slutet. Nu är halva boken kvar, sen vet jag, fanns ytterligare en twist eller var det bara det jag redan räknat ut.... 

Min alldeles speciella rabatt är påbörjad. Här kommer det att hända grejor.  

Det blev många flaskor med god saft, åtta stycken!

Det är verkligen underbart med semester. Då lever bokläsaren i mig upp igen....till fullo. 

Sedan igår har jag läst två verkliga feelgoodböcker skrivna av Eva Swedenmark. De handlar om fyra damer i sextioårsåldern som på olika sätt har hamnat i en grå vardag där krämpor och missnöje tar plats. 

En dag bestämmer sig en av dem att det får vara nog och utmanar sina väninnor att skriva listor över saker de drömmer om att göra. Listor blir det, men inte vilka som helst....

Damerna hamnar i diverse bryderier och allt de gör är kanske inte helt rumsrent, men det är det som är charmen med dessa böcker. 

Faktum är att böckerna påminner om Catharina Ingelman-Sundbergs böcker om pensionärsgänget som hittar på än det ena, än det andra eller böckerna om Mirjam och Hervor skrivna av Marianne Cedervall. 

Hur som helst, två härliga böcker att läsa i hängmattan eller under parasollen. Fast de funkar nog att läsas under en filt om det skulle råka regna också.....Längtar i alla fall redan efter att nästa del ska skrivas. 

På samma sätt jag tycker att skrapdan är den bästa dagen på hela julen är det här den bästa dagen på hela sommaren. En stor skillnad dock...skrapdan är alltid samma datum medan den här dagen har olika datum år från år. 

Dagen som är den bästa på hela sommaren är den som börjar med en vanlig arbetsdag och slutar med semester. Den dagen som är början på en lite längre ledighet. Det är den bästa dagen på hela sommaren, på hela långa sommaren. Dagen då allt är kvar, alla sköna sovmorgnar, alla kaffemuggar ute i morgonsolen, alla regniga dagar när det passar att kolla in film, alla myggbett (okej de är inte så positiva) och alla spontana sommarsaker som alltid brukar dyka upp. Men framförallt alla dagar när man inte behöver göra någonting alls....ingenting alls. 

Njuter just nu av att göra ingenting i växthuset som har fått en ansiktslyftning i form av nya möbler, (förstås på rea) fast jag ligger som vanligt i hängmattan.....men de nya möblerna är sköna att både sitta och ligga i de också. Jag har faktiskt provat lite olika placeringar där ute....

Jag känner mig i alla fall väldigt privilegierad en kväll som denna, när solen skiner och fyra veckors ledighet ligger framför mig. Att jag är ledig märks för jag har redan påbörjat min sommarläsning. En bok är avverkad denna kväll och nästa är påbörjad (recension kommer sen). Att jag redan klarar av att läsa böcker och njuta av dem betyder att jag har lyckats hitta semesterlunken....efter fem timmar....det tyder på skicklighet. Jag tolkar det som att jag egentligen inte är gjord för att jobba utan detta med att vara ledig är min grej, det är det jag är proffs på. Min stora talang!!

I morse vaknade jag strax före sju när sonen låste ytterdörren och gick till jobbet. En kort stund fick jag för mig att jag försovit mig men insåg efter en stund att det var en helt vanlig söndag. Eller vanlig och vanlig, det kändes faktiskt som en måndag och då tänkte jag att jag lika gärna kunde jobba jag också. 

Sagt och gjort med en balja kaffe bredvid mig kopplade jag upp datorn mot kommunens servrar och satte igång. Lagom till lunch hade jag gjort klart en av mina uppgifter. Då fick det räcka, fanns ingen anledning att ta i för mycket. 

Istället tog jag en promenad till mor för nästa kaffemugg innan jag gick hem och tog itu med en del praktiska göromål. Ni vet den ständigt närvarande tvättamöban, som lever och frodas i källaren för det mesta, pockade på uppmärksamhet. 

Dessutom var jag ju bara tvungen att gå ut och plocka syrenblommor för att prova på att göra saft som jag sett att så många håller på med nu. Att göra saft av fläderblommor är jag van vid men syrensaft är en ny erfarenhet för mig. Recepten som florerar på nätet är många men jag vet att min flädersaft brukar bli god därför gjorde jag på ungefär samma sätt fast med syren, något som kändes som rätt val när jag såg en god vän göra på ungefär liknande sätt i ett youtube-klipp. 

Jag undrar dock hur den smakar när den väl blir klar? Det blir spännande att njuta av det första glaset (hoppas det innebär njutning.....). Men den erfarenheten får vänta till en annan dag....nu ska den stora, stora kastrullen med syren, citron, lime och vatten få stå till imorgon innan saften silas och det är dags att söta det hela. Undrar förresten om det går att använda vit syren också?

Ligger och funderar över livet och hur skört det kan vara. Lyssnade nyss till en man som hastigt förlorat sin fru i en stroke. Eftersom man inte vet vad livet har att erbjuda gäller det att ta tillvara alla stunder och göra det bästa av dem. Om än det inte alltid blir som man tänkt sig eller planerat. 

Som den här midsommarhelgen, konstaterar att det är den första midsommarhelg någonsin som inte firats med andra än den närmaste familjen. Det har dock varit (och är...den är ju inte slut än) en mycket skön helg. Eftersom sonen jobbar har det styrt vad vi gjort till stor del. Alltså har vi mest hållits här hemma i lugn och ro. Alla kransar, kubbspel och annat som dyker upp i flödet på nätet har lyst med sin frånvaro hos oss. Istället har skönt växthushäng, mysfika vid braskaminen en sen kväll, lite film, god mat hos mor och bokläsning varit synonymt med vår midsommar. Fast en och annan bukett med syrener och sommarblommor har hamnat på diverse platser här hemma....det är ju ändå midsommar. 

Idag när det är grått, regnigt och småtrist passar det ännu bättre med en slödag till dess att kvällspasset för sonen börjar. 

Ikväll har jag haft en sån där slö kväll. En härligt slö kväll. Jag hade tänkt fixa lite med tvätten och sen ta en kvart i trädgården och dra några ogräs. Men när dörren öppnades här hemma var det som att soffan drog....fast den fick inte dra alltför mycket direkt. Faktum är att jag i alla fall tömde diskmaskinen och fyllde den på nytt. Jag åt också middag.....och det var inte stripes eller chips. Nej, jag åt faktiskt riktig mat fast sonen inte var hemma, han jobbade nämligen kvällsskift. 

Förra veckan och helgen gick snabbt. Sonen fick skjuts till bussen i fredags kväll, han skulle till Lovön och UWC:s sommarträff för blivande stipendiater. Själv tog jag en tur till IKEA i lördags och inhandlade tyg och gardinvajer till växthuset. Under flera år har jag saknat solskydd därinne men nu är det på plats. Igår roade jag mig med tvätt och lite ogräsrensning innan sonen hämtades hem från Gideå flygplats. 

Just nu ligger jag och kollar nyheterna medan jag konstaterar att det är midsommar i slutet av den här veckan. Redan...hur i all världen gick det till?? Fick reda på häromdagen att det inte blir nåt av det firande vi haft under rätt många år nu. Så vi får se vad vi hittar på men med tanke på att sonen jobbar hela helgen passar det nog rätt bra med en tillbakalutad helg. Han arbetar kväll så vi får se till att äta nåt gott innan det är dags för honom att checka in på jobbet. Vi har i alla fall två underbara krukor fyllda av örter på altanen som kan piffa upp vilken rätt som helst. 

Ordningen är återställd. Grannen kan återigen se från vilket håll det blåser när han drar upp persiennen på morgonen. Sen några dagar vajar nämligen återigen en vimpel värd namnet längst upp i flaggstången. Återstår att se hur länge den är hel och fin utan knutar längst ut. 

I trädgården vaknar det mesta till liv igen om än vintern har gått hårt åt rabatten på framsidan. Där är det många växter som inte klarat sig så det är stora tomma områden som behöver fyllas ut med nya plantor. 

Ett av fjolårets dåliga samvete är det område som ligger längst ner på tomten med buskar, smultron och ogräs i mängd. Jag har bestämt mig för att ge den delen av trädgården en kvart de dagar jag inte har så mycket annat att göra. Detta för att inte köra slut på knä och rygg. Hellre en kort stund då och då än tanken att allt måste bli klart på en gång....risken är nämligen att ingenting händer om jag gapar över för mycket.....som ifjol.....

Idag blev det nog nästan en halvtimme. När jag står uppe i växthuset och tittar ner ser jag tydligt skillnaden, det sporrar till fortsättning...någon annan dag....

Lördagar är speciellt sköna tycker jag. Framförallt en lördag som denna när det inte finns så många måsten. Då spelar det ingen roll att tröttheten är överväldigande....vaknade som så många nätter nu på slutet med migrän. Medicinen åkte ner men den gör ju inte nytta på en gång så först kunde jag inte somna om för att det gjorde så ont i huvudet....när värken sen släppte kunde jag inte heller somna om på en gång. Det är precis som att jag blir piggare av migräntabletterna....trots att jag egentligen är helt urlakad. Hur som helst, vad gör väl lite trötthet när det är ledig dag. 

Extra skönt var det denna morgon för gräsmattan fick sig en omgång igår igen....så inga stora trädgårdsmåsten väntade. När väl morgonkaffet kickat in så gick jag ut och gick ett varv med min nyladdade trimmer, en promenad på det och lite mer kaffe hos mor så var jag pigg igen...inte riktigt lika pigg som en mört men så det räckte.  

I alla fall så pass att jag orkade gå hem och ta redan på tvätten som hängt på strecket sen förra helgen. Innan sonen och hans kompisar skulle hämtas i Skuleskogen orkade jag dessutom plantera lite kryddor i krukor på altanen. Flera olika sorter. Dels vanliga som persilja och dill men även några olika slags myntor och oregano, några timjansorter åkte ner i krukorna också...nu är det bara att hoppas att de sista frostnätterna gjort bort.  

Men nu orkar jag inte mer....tröttheten slår till igen...soffan är störtskön...

Återigen en helg som gick snabbt. Inte så ovanligt, säg det som inte går snabbt nu för tiden. Igår var det dags för Bredbydan och med den kom soligt, härligt väder. Lagom varmt för att locka många besökare till vår fina by. Jag började med ett besök på kyrkogården där jag planterade en ros på pappas grav, det skulle ha varit hans födelsedag. Sen kom ju-jutsugänget och hade en välbesökt uppvisning i solen.

Idag började vi i stan och Hörnsjön där det var dags för avslutning på det organiserade kampsportåret i ÖKSF. Roliga lekar runt sjön och som grädde på moset, god wokad mat när den sista pennan var nerstoppad i flaskan, sista hinken fylld och den sista spiken nerspikad. Underbart väder fram till den sista kvarten, då det kom lite mörka moln och hotade med regn.

Väl hemma i Bredbyn gick jag ut och jobbade lite i trädgården. Fröer och plantor petades ner i jorden och jag kände hur glädjen över att sommaren är här kom med full kraft. Medan jag roade mig med det lagade sonen till en mycket god middag som vi fick avnjuta senare på kvällen tillsammans med en av hans kompisar. 

Nu ligger jag i soffan framför teven och önskar att jag precis som sonen skulle vara ledig imorgon....men så är det inte...fast bara jag kommer ur sängen så ska jag nog lyckas få nåt gjort, hoppas jag. Planen är att jobba hemifrån.....jag ska vara disciplinerad, jag ska vara disciplinerad, jag ska vara........

En ros på pappas grav.

ÖKSF i Bredbyn under lördagen.

ÖKSF vid Hörnsjön under söndagen. Slutstationen med god mat!
I väntan på alla deltagare som fortfarande kämpade med uppdragen runt sjön.

     

God mat serverades även här hemma där sonen bjöd på kryddig ytterfilé med gratäng. 

   

 

Igår var det den första juni och riktigt kallt och eländigt. Då kändes sommaren väldigt avlägsen, fast när jag tittade ut genom fönstret hemma på kvällen och småfrusen såg gräsmattan insåg jag att den nog ändå hade kommit, sommaren alltså. I alla fall så pass att gräset växt och krävde en runda med gräsklipparen.

Sagt och gjort, idag efter att ha hämtat upp sonen och ett gäng pusselmattor till ÖKSF:s uppvisning i Bredbyn åkte vi hemåt. Väl hemma fixade han middag och jag klippte gräset. Under tiden som jag gick runt på tomten och mest tyckte att det var tråkigt kände jag ändå sommaren komma, det blev varmt och skönt och hoppet om en härlig månad vaknade.

Något som också vaknat är syrenerna. Det är fullt med knoppar på framförallt den lite större vita syrenbusken. Men även den bondsyren jag planterade för några år sedan har knoppar i år, för första gången. Att det tagit tre år beror kanske mest på att jag vid några tillfällen råkat meja ner den med gräsklipparen.....det låter jag bli i år. Idag lyckades jag i alla fall undvika det.....

Hemma igen efter vårt äventyr i den fantastiska staden Rom. Så många intryck, minnen, långa promenader men framförallt underbart goda måltider i denna stad som är så full av historia överallt.

Allt från nutidens graffitimålade tunnelbanevagnar till hur slitna alla steg är i framkanten på alla trappor, framförallt i den kända Spanska trappan. Men även i Vatikanen och på alla andra ställen där stegen är gjorda av sten och marmor. Tanken på alla fötter som gått där gör att det svindlar....det krävs några steg för att slita på sten och marmor.

Kyrkor, katedraler, museer och olika sevärdheter, både planerade och slumpmässiga. Som det teologiska universitet vi hittade och slank in på. Eller när vi på väg till Crypta Balbi gick förbi ett ruinområde där stadens vildkatter lever skyddat och senare fick reda på att det är det ställe där man tror att Julius Caesar blev mördad. Eller det faktum att sonen hittade stadens tv-spelsmuseum som vi naturligtvis besökte. Att se många av Leonardo Da Vincis uppfinningar var också intressant.

Vi har gjort så mycket dessa dagar att det faktiskt är svårt att komma ihåg allt...Men känslan är ändå en semester i lugn och ro för en stor del av tiden har tillbringats på restauranger och barer där vi ätit mycket god mat. Inte ett enda bottennapp faktiskt!

Det enda bottennappet på resan var nog flygplatsen i Berlin....märkligt ställe....förvånansvärt dåliga på logistik var de också....tysk effektivitet lyste med sin frånvaro. Att upplysa passagerare om förseningar och att deras gate flyttat ansågs visst också som onödigt.....Det positiva där var i alla fall de stenar som fanns ute på parkeringen där vi kunde sitta i solen och njuta ett tag i väntan på att vårt anslutningsflyg skulle gå.

Att vi kunde gå ut beror på att man inte har transferhallar utan varje gate har utgång genom tullen direkt....jag hörde om flera passagerare (som skulle stanna i Berlin) som missade att hämta ut sitt bagage och fick vänta flera timmar på att få tillgång till det då de inte fick gå tillbaka in och hämta väskorna i och med att tullgränsen var passerad....även om man knappt såg den.

Hur som helst, det var en liten del av resan....så den glömmer jag, istället väljer jag att komma ihåg alla vänliga italienare och underbara minnen men framförallt atmosfären i den i varje molekyl historiska staden. Underbara Rom!!

Graffitimålade vagnar i tunnelbanan.

Spanska trappan, i alla fall en del av den.

På väg in till vårt hotell nära spanska trappan. 

                                                                   

Forum Romanum.

Colosseum.

Vi kastade inga mynt i fontänen så frågan är väl om vi får komma tillbaka till Rom?

                                                                                   

Utsikt från Vatikanen!

                                                                           

Dessa stenar som gick att använda som sittplatser
var i princip det enda positiva med Tegel Airport i Berlin.

Jag ber så mycket om ursäkt men det kan faktiskt vara mitt fel att våren dröjde. När jag igår plötsligt tittade ut genom fönstret i köket mot altanen upptäckte jag till min fasa att mina två snöflingor i plast hängde kvar. I sovrummet stod dessutom två fina lyktor med motiv av...ja gissa....snöflingor förstås. Dessa snöattribut brukar jag plocka bort lagom till påsk men icke detta år. Men jag lovar, det är ingenting jag gjort medvetet, denna fadäs att låta vintern vara kvar så länge inomhus. 

Nu har jag i alla fall plockat bort allt som möjligtvis kan jinxa våren...nu kan den komma med full kraft! För att fortsätta blidka denna underbara årstid (i alla fall dagar som dessa) tog jag igår fram alla trädgårdsmöbler, städade växthuset och gjorde fint på gravarna. Pappas grav behövde inte så mycket omvårdnad, där blommar Scilla och Porslinshyacint i mängd men på mormors och morfars grav planterade jag fina violer i en färg som de båda skulle ha tyckt mycket om. 

Idag hade jag inte tänkt göra så mycket mer än följa med sonen på träningen....men så kom jag plötsligt på att vi måste packa inför resan....alltså är det bara att låta tvättmaskinen jobba för högtryck idag så att det vi eventuellt kan vilja ha med oss är rent. Det gör det lättare imorgon kväll när det är dags att packa väskan. Jag ska också tänka igenom om jag behöver köpa något som inte redan finns här hemma och som är bra att ha med på resan. Solskydd i en liten förpackning till exempel....det ser ut att bli soligt och varmt i Rom nämligen. Det får bli min uppgift medan sonen tränar! 

Nu gömmer jag bort vintern till efter jul....

Scilla på pappas grav.

Violer på mormor och morfars grav.

I växthuset doftar det såpa och trasmattan ligger på plats!