Så här långt har timmarna gått fort idag. Jag hade fikasällskap både före och efter lunch. Precis när mitt kaffesällskap åkt kom rörmokaren för att fixa läckaget i toan uppe. Det gick bra så länge han inte satte på locket, då började det läcka igen. Attan också....ny toalett måste det bli då.....Men är den bytt så behöver jag ju inte bekymra mig om det sen!!

Sudden kom hem från skolan och fikade, nu sitter han med engelskläxan.  

Snart ska jag börja med middagen, det bli nog soppa idag tror jag med paprika och tomat som bas. 

En viss oro...

Nu är det 24 timmar kvar....i morgon den här tiden har jag tid på sjukhuset för att ta bort gipset. Då blir det hörselkåpor på och sen så får gipssågen jobba ett tag. Det känns lite märkligt att det är dags redan, samtidigt är det som om jag har haft gipset en evighet. Den här gången har det inte blivit några extravändor till sjukhuset, gipset har fått sitta den planerade tiden, bytet av gips skedde också på utsatt tid. Kanske därför det känns som om jag har haft det så länge.

Förra gången gipset togs bort såg jag fram emot träningsperioden som skulle börja, den här gången får jag en klump i magen och tycker mest att det känns jobbigt. Tanken på att börja träna upp rörligheten igen.....av nån anledningen känner jag mig lite rädd också....konstigt med tanke på att jag verkligen vet vad som väntar....eller kanske just därför. Sen vet ju alla som känner mig att jag inte tycker om när det knäpper och låter i leder och det brukar leva om en hel del när jag tränar....gillar inte heller den där känslan när det tar stopp när jag försöker böja knäet...Det är en läskig känsla!

Å andra sidan är det faktiskt ingenting att vara rädd för, men jag tror att en del av rädslan bottnar i  oro för att det inte ska gå lika bra som förra gången. Då plockade jag massor av grader varje vecka och det gick ganska fort att bli rörlig och kunna köra bil igen. Efter drygt en månad fixade jag bilkörningen....första gången tog det tre månader tills jag kunde köra bil....

Men trots allt ska det bli skönt att kunna klia benet igen, duscha hela kroppen, slippa släpa på ett stort paket...så nog är det positivt det som händer i morgon! Nu är det bara att plocka fram allt "jävlar anamma" och ge järnet igen...i morgon börjar jag!!

Middagsmaten är klar, nu ska den bara gratineras!


Mos med ruccola och parmesan.
Falukorv med pesto, mozarella och tomat.

Frysskåpet var i stort behov av avfrostning, det ser bättre ut på bilden än det var.....Nu är det tomt på snö och is, jag har dammsugit under och på baksidan av skåpet och det har precis blivit uppstartat igen för att åter få tillbaka de frysta varorna. Det känns bra, jag har haft lite dålig koll på vad vi har haft i den efter flytten...allt blev bara intryckt i lediga hål då. Nu hoppas jag på lite mer ordning!

Medan isen smälte och vattnet rann i källaren passade jag på att göra lunch. Av alla färska champinjoner som blev kvar efter tacobuffén i fredags blev en god chilikryddad stuvning som blev basen till varma lunchmackor.

Efter att ha ätit kom min vikarie en stund. Tillsammans funderade vi runt planering och annat som dyker upp i en klass. Nu har hon gjort halva tiden...om två veckor är jag tillbaka om allt går som jag har tänkt mig. Och det hoppas jag verkligen att det gör....Känner mig nöjd på det sjukskrivna livet nu....nog!

Nyårsmarschallerna lyser och välkomnar Drakens år!




Nyårsdessert med vaniljkesella, skorpsmulor och hallon!

Mitt emellan lunch och middag!


Kycklingenchiladas med jalapeno och tomatillosås!

Kyckling, paprika, tomat, majs, tacosås, ost inrullade
i tortillabröd!

Jag har ägnat mig åt att ta reda på tvätt. Nu ska det bara sorteras in i sina garderober också!

Ja nog får Sudden motion idag!!

Tết

Det kliar under gipset idag, knäet värker, mitt obefintliga tålamod börjar ta slut och det är som om allt som hör ihop men knä och gips påminner mig hela tiden. Men nu är det bara tre hela dagar kvar.....varav två hör ihop med Tết.

Nyårsafton idag, jag skulle tro att det blir en lugn dag med lite eget firande fram på kvällen.
Fast den här gången väntar vi inte in tolvslaget eftersom det är skoldag i morgon.

Nyår i vietnam kallas Tết. Fullständigt namnet är Tết Nguyên Đán som betyder den första morgonens fest. Det infaller samtidigt som det kinesiska nyåret.
Det är den viktigaste högtiden i Vietnam och bussar, tåg, flyg är ofta fulla eftersom de flesta vietnameser återvänder till sina familjer under Tết.  Tết är en nationell helgdag bland alla vietnameser, men varje region och religion har sina egna seder.
Tết kan delas in i tre perioder, som kallas Tất Niên (Innan nyårsafton), Giao Thừa (Nyårsafton), Tân Niên (nyår), som representerar förberedelser inför Tết, själva Tết, och dagarna efter Tết.
Man firar med vänner, släkten och familjen och mat spelar en central roll i firandet. Barnen får ett rött kuvert med pengar, rött för att det symboliserar lycka.

Chúc mừng năm mới (gott nytt år) uttalas ungefär: tjuck mung nam möj, med tonaccent upp på ”tjuck”, ner på ”mung” och upp på ”möj”).

I kväll har vi njutit av de goda ostar vi fick igår. Märkligt att nåt som luktar som den värsta fotsvett smakar så oerhört gott. Alldeles mjuka och krämiga var de, med marmelad med smak av balsamico blev det en riktig fest. I morgon blir det lite fest igen...då är det vietnamesisk nyårsafton. På måndag den 23:e januari börjar ett nytt år - Drakens! Det blir nog inget vietnamesiskt till middag i alla fall...texmex-rester står det på menyn.....men det är ju också gott! 

Nu är det söndag, måndag och tisdag kvar med gips....på onsdag sågar de upp det. Nu har det blivit riktigt obekvämt, ligger mot ovansidan av foten och trycker. Det gör att jag inte så gärna rör mig i onödan. Fast jag måste ju eftersom jag inte tar fragminsprutorna längre, då är det ju extra viktigt. Knäet värker också, det är precis som om det har börjat göra ont i förväg...det vet hur det blir när gipset åker! Längtar till på onsdag gör jag i alla fall. 

Elden sprakar, det doftar av såpa och ved. När vi  ätit frukost ( vid lunchtid) drog Sudden dammsugaren runt hela huset, jag följde efter och torkade golven. Tur att jag har så bra städhjälp, det blir så enkelt då, inte tar det särskilt lång tid heller. I skidspåren drar skidåkarna och skidskyttarna fram med olika resultat. Nu är det dags för Lindström igen...det blir spännande.

Såg nyss presskonferensen med Juholt, jösses vilken soppa...han som skulle bli den som lyfte sossarna mot högre höjder...sen blev det precis tvärtom. Det ska bli intressant att se vad som händer fortsättningsvis...

Sitter och funderar på att det skulle vara bra att ha en nätverkskabel till gillestugan...för att kunna koppla in teven...då kan vi hyra filmer utan att vara rädd för att det trådlösa nätverket ska svaja. Får se om jag ska försöka få nån som fixar det, ja inte än utan längre fram. Tevens alla funktioner skulle i alla fall bli utnyttjade ännu mer då, det är ju i så fall en investering...jag måste bara fundera hur den ska dras så att det stör så lite som möjligt. Viktigt med det estetiska!

Upptäcker att jag inte har skrivit sen jag bänkade mig för att se skidskytte igår....det gick ju fantastiskt bra för Anundsjös stolthet, Fredrik Lindström. Så oerhört roligt för honom att få den framgången. Dessutom så häftigt att hans föräldrar var på plats och fick se det hela live! Själv fick jag nästan andnöd framför teven när jag upptäckte att han hade chans att vinna....
Med hjärtat i halsgropen var det dags att hacka grönsaker till tacobuffén, skålarna fylldes och det hela var klart lagom till dess att gästerna kom. Barn och vuxna åt sig mätta...det blev mycket kvar...och jag som var orolig att det inte skulle räcka....Nu blir det till att hitta på lite olika rätter med det som är kvar. Paprikasoppa en dag kanske, nåt med champinjoner en annan dag....lite tortillarullar till lunch kanske....helt vanlig taco nån dag också....
Det blev i alla fall en lyckad fest igår kväll, vi hade jättetrevligt. Fast vi var många kändes det inte så...det ryms många i vårt nya hus!

Snart är det dags för skidskytte, så nu har jag bänkat mig framför teven igen. Har haft hjälp både inomhus och utomhus idag. Först med att få gården skottad, sen med att sätta upp ett handtag i duschen så att jag har att hålla mig i när gipset tas bort och det blir dags att duscha i källaren igen.
Hjälpredan hade dessutom med sig eget nybakat bröd till kaffet....vilken bonus!

Ute fortsätter snön att falla...tänk om en del av det här kunde ha fått komma under mörka november och december i stället för nu. Att titta ut och se all snö gör att det är väldigt svårt att förstå att om  tre månader är det mesta borta....

När skidskyttet är slut ska jag börja hacka grönsaker till ikväll och göra lite olika såser som tillbehör. Hoppas att jag inte glömt någonting...men det går säkert bra ändå...det brukar ju göra det. Nu är det dags att hålla tummar och tår för svenskarna...framförallt för Fredrik förstås!

Meeeeen vad snön vräker ner...det räcker nu!! Nyss var min altan skottad, nu är den täckt med ett tjockt lager snö igen...buhu....

Jag måste ha drömt snödrömmar för plötsligt i natt vaknade jag och kände panik för att jag inte bett någon skotta växthustaket...sen kom jag på att jag inte har nåt växthus längre.....vanans makt är stor. Med de snömängder som kommit efter jul hade jag fått be om hjälp många gånger annars.

Fast jag har kommit på att jag nog är en plogvallsmagnet....för i de hus jag bor blir vallen efter plogbilen alltid tre gånger så hög och bred som hos grannarna mitt över gatan.
På Olympiavägen blev det alltid en vidrig plogvall hos mig medan den andra sidan fick en liten, liten ynklig vall...och gissa vad...det blir precis likadant här.....Tur att jag inte skulle jobba idag...jag hade inte kommit ut med bilen....(om jag skulle ha kunnat köra förstås...)
Jag måste säga att jag tycker att det är märkligt när det plogas att det är okej att vräka in snö på tomterna hos folk och sen inte ta bort så att man kan ta sig ut...Jag får ju inte göra tvärtom....vräka ut snön på vägen....

Redan kväll, otroligt vad snabbt dagarna går ändå fast jag inte tycker att jag gör så mycket.
Efter snickarbesöket började jag steka köttfärs och kyckling till tacokvällen i morgon. Vi blir rätt många, sjutton stycken, både barn och vuxna. Så det tog en stund.
Det känns mindre yrsligt i huvudet idag men helt hundra är det inte. Därför passade det bra vila framför skidskyttet på eftermiddagen.
När skolan var slut kom barnen hem. Då var det dags för läxläsning, matte för vissa och svenska och engelska för andra. Fast först blev det mellis med falukorvmackor, så att huvudet orkade tänka.
Frampå kvällen fick jag skjuts till affären av mamma, jag handlade till i morgon. Himmel vad svårt det är att räkna ut hur mycket man behöver av allt, tacoskal, tortillabröd plus allt annat tillbehör man ska ha. Hoppas att det räcker.....
Mitt knä har i alla fall känts okej nu några dagar, trots att gipset sitter halvdant....funderar på att ringa ortopedmottagningen och säga att jag gärna kommer tidigare nästa vecka om de får nåt återbud. Vi får se hur jag gör....

Det känns spännande, nu har snickaren varit här för att titta på den stundande ombyggnaden av mitt kök, även om vi inte åker till Vietnam så ska det ju byggas om. Bara det att det blir lite förskjutet. Efter att ha talat om vilka funktioner jag vill ha är det nu vara att invänta förslaget på hur det kan se ut.

Snön vräker ner....nu räcker det tycker jag men det verkar inte som att jag får bestämma.... Förstår att det är strömlöst här och där, märker det på att jag inte har nåt internet. Någonstans efter vår bredbandsväg har de nog ingen ström. Då brukar bredbandet strejka...och med den telefonen. Tur att mobilen fungerar i alla fall. Igår fick jag hjälp att skotta av altanen, himla tur eftersom det vräker ner snö idag.

Ikväll var det dags för kafferep igen med gott fika och några timmars småprat. Tiden går så fort när man sitter och pratar bara...förhoppningsvis blir det inte så länge tills nästa gång vi ses. 

Sudden tränade ju-jutsu ikväll, mormor körde. Fast först uträttade han ärenden på stan. Han köpte skor, eftersom han blir blöt om fötterna i de gamla...de är rätt utslitna! Fick julklappsjeansen kortade och sen tror jag att han fixade nåt mer också. 

Jag har känt mig yr och vimsig idag, det snurrar i skallen och det känns som om hjärtat slår dubbelslag ibland...hoppas att det är nåt tillfälligt, gillar inte att vara vimsig. 

Om en vecka är gipset förhoppningsvis borta. Sex hela dagar kvar bara....

Gårdagens fiskgryta blev till fisksoppa!

Vaknade tidig, tidig morgon och kunde inte somna om.....fenomenet att många tycker sig ha rätt att skriva vad som helst till och om andra på nätet har gjort mig beklämd en lång tid och det upptog mina tankar under de tidiga morgontimmarna.

Påhopp haglar i olika forum,  facebookgrupper och i kommentarer till artiklar. Visst finns det de som skriver sakligt på ett sätt som går att bemöta och som inte sårar, men många har inget som helst filter i det de skriver. Ibland är det ungdomar men minst lika ofta, om inte oftare är det vuxna. Eller de som säger sig vara vuxna i alla fall....för jag måste erkänna att jag häpnar ibland. För hur ska barnen och ungdomarna kunna lära sig respekt för andra när många vuxna ägnar sig åt verbal pajkastning på olika forum på internet.

Nu när jag är sjukskriven har jag mer tid framför datorn så är det bara, så det händer nu och då att jag ger mig tid att läsa kommentarerna till olika artiklar.....rena förolämpningarna....jag undrar om de människor som skriver på det sättet konfronterar andra ansikte mot ansikte också eller blir det på låtsas när man bara skriver, så då är det plötsligt okej.

De som frågar ex. hur man rengör en ugnslucka kan få tonvis av förolämpande svar... Nu senast bildades en facebookgrupp med både elever och föräldrar mot en enda elev....eller för att inte tala om den facebookhets som blev när Bjästahistorien rullades upp.
Det finns många grupper på facebook där medlemmarna plötsligt börjar kalla varandra för olika saker och kränker varandra för att man har olika åsikter.
Jag har gått ur några stycken för att jag tycker att det blivit riktigt obehagligt, naturligtvis har jag talat om anledningen till det, jag hoppas att någon har förstått och tagit lärdom.
Kommentarerna till kvällstidningarnas webartiklar fylls ofta av rent förolämpande åsikter.
Det fria ordet är viktigt, man har rätt att säga sin åsikt, men aldrig någonsin rätt att kränka och förlöjliga en annan människa för att på det viset växa själv och känna sig större och starkare.

Det skrivna ordet är så starkt.......det står ju där svart på vitt. Och hoppar nån på mig i ett forum har jag rätt att ge igen eller.....Sanningen är inte alltid vad den ser ut att vara och medierna har en förmåga att förvilla oss till att tro att allt är sant. Mediernas påverkan på oss är så stor.

Inser vilken oerhörd stor uppgift vi har som föräldrar, i skolan och som medmänniskor överhuvudtaget att visa våra barn och ungdomar hur man umgås och på vilket sätt man visar respekt för varandra. Vi måste nog alla vara lite självkritiska och fundera flera gånger innan vi skriver ner våra åsikter så att alla kan se, tänka är det här nåt jag kan stå för, skulle jag kunna säga det här öga mot öga? Kan man inte svara ja på den sista frågan ska man behålla åsikten för sig själv.

Kanske dags att starta "visa varandra respekt upproret" för bövelen...

35 blev 1 som blev ingen!

                                     
                                      
                                                     Här ligger den sista av de 35 och väntar!

Snart så är även den förbrukad.....

Här ligger alla 35....tänk vad fort det går ändå....nyss var det flera oöppnade kartonger!

I förmiddags bakade jag, hela eftermiddagen har gått åt till att fika.....Just nu sitter jag och funderar över middagen, det ska bli fiskgryta har jag äntligen bestämt. Men vi har båda fikat massor så det räcker nog om vi äter om nån timme eller så.

En lite märklig iakttagelse jag har gjort under förmiddagen när jag höll på att baka är denna:
Jag känner mig så huslig när jag bakar, varför vet jag inte, inte alls samma känsla när jag lagar mat. Undrar om det kan vara det faktum att trots att det inte är så komplicerat bakar jag inte särskilt ofta. När jag väl gör det känns det som om jag uträttat stordåd....

Nygräddad kladdkaka och cookies i väntan på fikasällskap!



Idag har jag bakat så det räcker och blir över.....starten med frukostbullarna var en höjdare, varför gör jag inte dem oftare....det är min undran. Det är inte direkt komplicerat, fort går det också eftersom ingenting behöver bakas ut.

Sonen har frågat efter kladdkaka ett tag så det kändes som en lämplig dag att baka en. Mamma har födelsedag och Sudden har namnsdag.
När jag hade alla degbunkar söliga passade jag på att baka kakorna med polkagrisar som jag tänkt baka innan jul...men det kom en fraktur emellan då....sen fanns det kakor i överflöd ändå!
De blev goda men flöt ut lite för mycket så till nästa gång har jag lärt mig att de inte ska plattas ut så mycket eftersom de flyter ut så bra själva.....

Recepten har jag lagt ut på Katarinas spis om ni vill testa.

Födelsedagsfika!

Idag fyller min mamma år och vi överraskade henne med sång och födelsedagsfika när hon kom på morgonen. Vi dukade bordet, tände ljus och kokade kaffe. Igår kväll gjorde jag en bröddeg som fick jäsa över natten i kylen. In i ugnen cirka tio minuter sen fick vi njuta av nygräddade grahamsfrallor.


I väntan på att stoppas in i ugnen.


Nygräddade frallor med grahamsmjöl, dinkel och vetemjöl. En ostskiva ovanpå fullbordade det hela!


Nu ska jag snart baka en kladdkaka, Gunilla som var kokerska på den förskola jag arbetade på när jag flyttade till Östersund  bakade den på fredagar ibland...den godaste kladdkaka jag vet....

Åh, vad roligt det är med besök. Både väntade och oväntade. Satt och diskuterade med min vikarie i köket över en kopp kaffe när det knackade på dörren. In kom en av mina före detta rektorer och hälsade på. Lite småsurrande nån timme hjälpte till att få tiden att gå lite snabbare igen.  Den här gången har det inte kommit lika många och hälsat på under tiden som jag har varit sjukskriven därför blir jag extra glad för alla spontanbesök jag får! Allt som gör att tiden går fortare välkomnas. Särskilt idag för nu värker mitt knä igen....dumma det....ogillas i högsta grad.....

Den sextonde januari, halva månaden har gått. Nyss var det nyårsdag.
Det är i alla fall näst sista måndagen med gips, längtar verkligen till dess att jag blir av med det. Nu skaver det dessutom ovanpå foten men jag ska försöka stå ut till nästa onsdag.....det går nog rätt fort. Vill helst slippa byta för så roligt är det inte.
Jag har i alla fall börjat planera för ett liv utan gips, har ringt till arbetsterapeuten så att hon kommer med handtag som jag kan montera upp i duschen. Att det ska vara klart när gipset tas är givet....då ska jag duscha på riktigt igen!

Idag är min rygg lite trött, så nu får jag vara försiktig, vill inte att den pajar också...det skulle verkligen vara onödigt. Jag får göra mina ryggövningar så gott det går.

I eftermiddag ska sonen ta sin hyposensspruta igen, det är hans tur att lifta med kompisen som går på samma behandling.  Eftersom vi alltid träffs i väntrummet kom vi på att vi kan turas om att ta dem till stan så behöver inte båda åka varje gång.

Dagen i övrigt fylls med lite vanliga göromål. I källaren snurrar dagens första tvättmaskin, tvättandet är verkligen en evighetsmaskin och ändå är vi bara två i hushållet....en hel del tvätt att ta reda på finns också.
Efter lunch kommer min vikarie ett tag. Då ska jag utifrån hennes planering skriva ihop en lpp för vintertemat.

Söndag kväll och jag har haft en trivsamt lärande timme vid teven. Det var ett program med Hans Rosling, där han pratade om sin älskade statistik. Han är så fantastisk tycker jag, det tråkigaste ämne lyckas han göra intressant och till och med roligt. Tänk om man kunde få hälften av hans pedagogiska egenskaper.....

Drömmen är att få närvara vid en av hans föreläsningar, jag skulle kunna lyssna till honom hur ofta som helst. Dessutom lyckas han ofta hitta nya infallsvinklar till saker som man inte tänkt på. Han visar också prov på statistikens dråpligheter, som att varje person i Sverige har 1,99 ben i snitt.....(om jag minns rätt)
Sonen satt bredvid och tränade geografi men han blev också fängslad och tittade klart på programmet med mig. Det handlade ju dessutom en hel del om geografi, i och för sig inte det han skulle öva på men ändå...nog så lärorikt.



För er som missade programmet klicka på den här länken.
http://svtplay.se/v/2676444/dokumentarfilm/hans_roslings_statistik

Här är en länk till en av hans föreläsningar.
http://www.ted.com/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html

Njuter av att titta på vintersportarna idag, det har varit en bra dag så här långt ur svensk synvinkel. Att ha en brasa som sprakar och värmer gör ju inte det hela sämre heller. Sonen fixade med lite smått och gott ute som behövde göras sen fick vi varm choklad med vispgrädde! Mums, vad det är gott!

En grå söndag med snö som sakta singlar ner...inomhus tränas läxa, både svenska, engelska och geografi. Det är skönt om en stor del av läxläsningen blir gjord under helgen, det blir lugnare under skolveckan då.
Veckan som kommer startar sonens träning igen, måndag onsdag som under hösten. I morgon får han dock skippa träningen för det är dags för hyposenssprutan igen.

Nu har vi sett film och haft en mysig stund, sonen och jag. Vi behövde det efter att ha krånglat med hans mobil ett tag. Den kräver ett speciellt program från internet för att kunna ladda ner låtar från datorn...sånt gillar jag inte....man ska kunna koppla in en usb-kabel och sen ska det fungera.
Dessutom fungerade inte sidan där programmet skulle laddas ner ifrån. I stället använde han då bluetooth och laddade över några album...då klarar inte telefoneländet av att läsa de filerna.....aaahhhh.....jag kommer aldrig mer att köpa en telefon av det märket......det är då en sak som är säker....men skam den som ger sig.
Till slut hittade vi en annan väg in så programmet laddades ner men jag ser när vi surfar runt efter svar på frågorna att det är många som har samma problem...de är inte heller särskilt glada....Nu är ju sonen en problemlösare så efter ett visst krångel har han fixat problemet men himmel vad omständligt att få över musik på mobilen...
Tur att han är tålmodig och inte ger sig. Själv blir jag så frustrerad, svär och har mig....

Idag har jag slappat i soffan mest hela dan, sett sport, läst och bara haft det lugnt.
I morse läste jag ut den bok jag började på igår, sen läste jag ut en annan alldeles nyss, nu är det dags för nästa. Jag ska skriva lite om dem sen men det blir en annan dag....nu läser jag igen.

Upptäckte när jag gick till frysboxen i eftermiddags för att hämta en glass att det kan vara så att den håller på att lägga av.....hm.....inte bra.....då brådskar det ännu mer att frosta ur frysskåpet och göra plats där. 

Nedräkning

Nu känner jag att nedräkningen kan börja på allvar.
Det är:
4 sprutor kvar.
11 hela dagar med gips kvar.
23 dagar till dess att jag börjar jobba (om det går som jag har tänkt).

Det innebär i sin tur att det bara är fyra kvällar till som alarmet på telefonen ljuder för att jag inte ska glömma sprutan. Sen får jag stänga av det.

Jag har elva dagar på mig att göra saker här hemma som kräver att händerna är fria. När gipset plockas blir jag ostadig och beroende av kryckor ett antal veckor igen. Frosta ur frysskåpet är ett exempel på en sån sak...

Jag måste också ringa till min arbetsterapeut för anpassning av duschen för att eliminera risken att ramla....Handtag att hålla sig i behöver sättas upp. Förra huset hade ju redan den anpassningen....men inte vårt nya.

Det är också elva dagar till dess att jag kan duscha på riktigt igen...elva dagar till dess att rehabiliteringen börjar...elva dagar till dess att jag kan klia mig i knävecket....elva dagar tills det börjar snöa inomhus igen....elva dagar....

Nu har jag gjort klart här nere...i alla fall nu. Det är svårt att få rättvisande bilder men jag känner mig nöjd. Det blev toppenfint med bilderna ovanför pianot tycker jag. Mycket bättre på riktigt än fotot visar.


Mellan fönstren vid teven flyter texten: May the Force be with you...

Eartha, Elvis, Duke, Ella, Janis, Eric, Miles och Louis!

Gitarrerna har också fått en plats och slipper stå intryckta i ett hörn....

Nej nu är det nog dags att sätta lite fart, inte för att jag har nån tid att passa men jag börjar bli lite hungrig, dessutom vill jag komma ner i källaren för att börja sätta upp fotografierna. Jag behöver också ringa några samtal, kanske fixa med lite tvätt...men vi får se.

Musiker

Testar att lägga ut bilderna på golvet för att se hur det blir innan de ska upp på väggen i morgon.
Jag känner mig rätt nöjd med resultatet, ser fram emot att se dem på väggen.

Oj vad jag har handlat, många kassar blev det! Det var roligt att kunna gå runt på affären och shoppa loss själv bland hyllor och matvaror. Lappen med det jag skulle köpa hade jag förstås glömt hemma men det enda jag glömde var faktiskt kaffefilter. Än har jag några stycken så det är ingen kris. Nu har jag packat upp varorna, värmt lite rester till lunch så nu ska jag unna mig några timmar i soffan med en bok. Sen kommer ungdomarna från skolan, då blir det matteläxa!

Nu svävar jag fram på små moln...mina fötter har blivit omskötta, är mjuka och fina. Tänk att det är så härligt med fotvård, vardagslyx. Varje gång tänker jag att de borde skötas om professionellt oftare men tyvärr blir det alldeles för långt mellan gångerna. När benet är i gips finns det dock inga andra vägar att gå...jag når ju inte själv. Mina stackars fötter riktigt skrek efter omvårdnad den här gången efter att ha blivit tvättade med tvättlapp den senaste månaden, men nu är de som sagt som babyfötter igen ( fast aningen större...)!

Idag ska jag be mamma om skjuts till affären, kylskåpet behöver fyllas på och jag har inte varit på affären på länge så det känns roligt att få botanisera bland matvarorna själv.

Idag fick jag hjälp att sätt upp väggtext och notsystem i källaren. De kom hem i början av den vecka jag bröt mitt knä så dekorationerna har väntat tålmodigt i ett skåp på att få komma upp på väggen. Det blev verkligen toppenbra. Star Wars-citatet sitter ovanför teven och notsystemet hamnade bredvid pianot. Det var inte den plats som var tänkt från början med slutresultatet blev toppen! Jag kom på att jag ska ha svartvita bilder av kända musiker ovanför pianot istället. Till exempel, Duke, Louis, Eartha, Elvis eller andra som jag hittar fina bilder på. Så nu vet jag vad jag ska göra de närmsta dagarna, leta bilder på nätet.....

Middag

Tagliatelle med kräftor och skinksås!

Här åker julsaker undan allteftersom. Nu är det bara utebelysningen kvar och den kämpar min morbror med just nu. Den har frusit fast i backen så det är inte det lättaste att få loss den. Vädret har ju inte direkt varit det bästa under december månad, ganska mycket tö, regn och elände. Men nu hörde jag hur han kom in med den....bra risken att den går sönder om den blir liggande fastfrusen i backen är ju ganska stor. Snart är nog skarvsladden loss också..härligt.
Det blir ljust och fräscht inomhus när allt som hör till julen plockas undan. Trots att det är mitt i vintern känns det på nåt sätt lite som våren när julgardinerna blir utbytta mot andra ljusare och skirare gardiner. Snart är det bara en golvstädning och en bukett tulpaner som saknas sen är det fullkomligt!

Ännu en morgon där jag sitter i soffan i min ensamhet när Sudden gått till skolan. Idag kommer ju i alla fall morbror om ett tag så då får jag besök. Det blir kul och hjälpen är så värdefull. Det värker nämligen rätt bra i knäet när jag går och rör mig idag. Inte direkt i knäskålen men precis under i fästet gör det ont som tusan...Därför blir det skönt att sitta och titta på när han rensar undan den sista julen! Det är nästan så att jag överväger värktablett...då ska ni veta att det gör ont.....jag och värktabletterna kommer ju inte direkt överens eftersom de får mig att flyga och må illa....

Att lägga sig i en renbäddad säng är verkligen njutningsfullt. Det känns speciellt, doftar speciellt! Så är det i kväll, så härligt. I vanliga fall gillar jag sängen bättre på morgonen...den är väl aldrig så skön som då! (förutom nu då.....)

Ikväll skulle jag få fotvård här hemma men hon ringde tidigare i kväll och frågade om hon får komma på torsdag morgon i stället....mina fötter längtar verkligen efter omvårdnad nu så jag ser fram emot att få dem lite ompysslade.

Himmel vilken soppa det har blivit runt pojken som blev lämnad efter innebandycup...om det nu var så. Tydligen hade de fått tag i pappan idag, tror de, men än är allt väldigt hemlighetsfullt. Hur det än har gått till så hoppas jag att det löser sig på ett bra sätt. Och att alla andra barn där ute som har det svårt har någon som ser deras situation och ger dem hjälp på vägen till en trygg tillvaro.

Jag fick en fin ljuslykta av mamma idag. Den hänger mellan kök och hall. Under julen hade jag en röd lykta där men nu är det dags för förändring. Tänk att lika roligt som det är att ta fram till advent, lika skönt är det att plocka bort sakerna efter alla helger.
I morgon kommer min morbror och hjälper mig plocka bort alla julsaker jag har svårt att komma åt själv.
Mitt knä fortsätter att protestera, men jag vilar så gott jag kan mellan varven. Nu ska jag faktiskt unna mig en stund framför teven medan tvättmaskin och tumlare snurrar på!

Tro vad jag ska fylla den här dagen med? Jag har böcker så jag kan läsa, kanske ta bort några fler tomtar, ringa några samtal som är nödvändiga, lunch nånstans mitt på hållet. Ja, det verkar som att jag kommer att kunna få den här dagen att gå också. I kväll har jag dessutom fotvård här hemma att se fram emot.

Gipset sitter halvdant, det trycker lite mot ovansidan av foten när jag går och på vänster sida av knäet gör det ont ibland. Det liksom sträcker när jag går...men nu är det bara två veckor kvar....och åtta sprutor. När sprutorna är slut har jag ungefär en gipsvecka kvar....jag ser ljuset!

Det är rätt bra med mitt bloggande ändå, det hjälper mig faktiskt på många sätt...mitt klagande över att jag inte har nåt att läsa resulterade ikväll i en trave böcker. En god vän stack in näsan med flera böcker eftersom hon läst att jag var utan. Hurra! Nu har jag nåt att göra som får timmarna att gå fort.
Jag har för mig att jag skrev om en del av böckerna jag läste i fjol när jag var sjukskriven, få se om det blir några recensioner nu också. Jag funderar vilken bok jag ska välja först bara.......
Förutom att få en hög med böcker blev det dessutom några timmars trevligt småsurr, precis vad jag behövde...mer småsurr åt den sjukskrivna!!

Det blev middag även denna dag!



Korv med pesto och ost, parmesan- och persiljemos samt smör och vitlöksfrästa ärtor! Mums!

Nu har jag planerat, min vikarie har varit här och vi har hunnit kolla de fyra veckor hon ska arbeta för mig. Det känns bra att jag kan bocka av en sak på listan. Jag har också börjat plocka ihop lite tomtar här och där. Innan påsk är det säkert klart.....

Ringde förresten till mitt försäkringsbolag om glasögonen i morse, skönt att ha det gjort också...fast mysteriet är fortfarande lika stort, förstår ännu inte hur de kunde ligga i bilen.
Förmodligen lär jag aldrig få reda på det heller...

Läste på nätet på förmiddagen att de inte hittar vare sig pojken som blev lämnad i kylan,  eller pappan heller för den delen.  Därför läggs utredningen ner, brott går inte att styrka. Menar de att den tränare som lät sig intervjuas i teve efter att ha hjälpt pojken bara hittade på allt eller??
Nåt lär ju ha hänt i alla fall, jag har mycket svårt att tro att man hittar på en sån händelse för att själv få uppmärksamhet. Mystiskt och märkligt....

Snabbt ändrar det sig, i UNT ser jag att nu vid lunchtid lämnades fallet till åklagare....alltså hur ska de ha det??? Men trots allt är ju det viktigaste att sanningen kommer fram och att pojken får hjälp om det nu har gått till som det skrivits om.

En viktig diskussion kommer ju trots allt ur detta: och det är ju detta om vuxna som pressar barn till idrottsprestationer på ett sätt som inte alltid är positivt och hur viktigt det är att alla vuxna som finns med i olika sammanhang där barn utövar idrott föregår med gott exempel när det gäller uppförande och gott sportmannaskap.
På nyheterna igår diskuterades vem ansvaret ligger hos för att konfrontera de föräldrar som går över gränsen i dessa sammanhang. För det finns ju en och annan...Där stöter man ju på en svårighet eftersom mycket i ungdomsidrotten bygger på frivillighet av just föräldrar, kanske till och med dessa som är dåliga förebilder....det är en svår nöt att knäcka.
Turligt nog är de allra flesta goda förebilder och vet hur man gör för att sport ska få vara någonting roligt för de barn och  ungdomar som håller på.
Trots allt ska väl idrott ändå vara en lek så länge som möjligt eller har jag fel?

Ja, så har sonen gått iväg till skolan, jag har kravlat mig ur sängen och sitter nu med nytvättat hår och knaprar havrekex med julost...Snart ska jag sätta mig med grovplaneringen för terminen men det tar emot lite....jag skulle egentligen vilja börja plocka bort tomtar idag men eftersom min vikarie kommer hit efter lunch för att få ta del av den så kanske det är bäst att sätta igång snart. Jag har den ju klar på ett ungefär i huvudet men det ska skrivas ner också.

Såg den här roliga historian på fejan, måste bara dela med mig :-)

En ateist satt bredvid en liten flicka på ett flygplan.
Han vände sig mot henne och sa: Vill du prata en stund? Flygresan går snabbare om man pratar med någon.
Den lilla flickan, som just börjat läsa en bok svarade den främmande mannen: Vad vill du prata om då?
Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden? sa ateisten med ett finurligt leende. 
OK, sa flickan. Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor?
Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: Hmm, ingen aning!
Flickan sade: Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete och livet efter döden om du inte vet ett skit?
Och så återvände hon till sin bok.

Söndag kväll och det känns lite märkligt, nu borde jag vara i full färd med att förbereda jobb i morgon men så är inte fallet. När väckaren ringer är det bara sonen som ska upp och iväg...orättvist.....jag vill också....
Normalt tycker jag att det är jätteskönt att vara hemma men inte när jag måste, gillar också att ta sovmorgon men inte när andra måste kliva upp.
Trött på mitt gips är jag också. Det kliar under gipset så jag håller på att bli tokig, på såna ställen där det inte hjälper att sticka in nåt vasst och klia....aaaaaahhh....
Just nu längtar jag som besatt efter den 25 januari klockan 9.00....det är då jag blir av med gipset.
Jag vet att tiden kommer att gå fort men snälla kan den gå extra fort nu i alla fall för mig....
När jag lyssnar på killarna i sonens rum gissar jag att de också vill att tiden ska gå fort....de verkar inte så där jättesugna på skola i morgon....jag byter gärna med dem!
Det är rätt osannolikt egentligen att det är andra året i rad som jag inte kan vara med i terminsstarten, jag gillar inte att vara sjukskriven överhuvudtaget men framför allt inte i slutet eller början av terminer. Den här gången blev det båda delarna....inte bra. Det positiva är ju att jag kommer att kunna börja jobba i början av februari nån gång. Dit är det ju faktiskt inte så länge kvar!

Middagsmums!


Kyckling med kokosmjölk, röd chili, vitlök, gul lök, ingefära, sambal oelek, mangochutney, lime, koriander och hackade jordnötter. Serverat med jasminris! Så himla gott!!

" Barn är enastående varelser och det är vi som ska försöka efterlikna dem och inte tvärtom" Lone Dybkjaer


I morse fick jag en stor otäck klump i magen när jag surfade runt bland alla nyheter. En pojke hade blivit lämnad i matchdräkt utomhus för att han inte spelat tillräckligt bra under turneringen....hans egen pappa lämnade honom stående ute i kylan med flera mil hem....hur är det ens möjligt??

Nu vet jag ju att tidningarna inte alltid beskriver hela sanningen men ändå...en hel del sanning är det säkert i den historien, hur kan man?
Det gav en otäck klump i magen när jag började tänka på det, hur pojken skulle känna sig, hur skulle det bli när han väl kom hem....undrar hur det är alla andra dagar, det är säkert inte den enda gången hans pappa utövat maktmissbruk och straffat honom för att han inte uppfyller de krav pappan har.
Vilken den press den pojken måste leva under, stackars barn.

Även om inte hela historien kom fram och kanske inte fullt ut är helt sanningsenlig heller, vad vet jag, så kan man ju ändå inte hjälpa att tankarna far iväg till andra barn som också far illa. För det är många, till och med i vårt eget till synes trygga lilla hörn av världen. Maktmissbruk, misshandel i alla former och utsatthet. För det är fler än vi tror som far illa. Därför är det viktigt att vi alla reagerar när vi ser olika former av maktmissbruk gentemot barn, det är ett ansvar vi alla har.
Ett barn ska kunna känna tillit till de som ska vara det tryggaste ett barn har, föräldrarna!!!

Sista dagen på jullovet, sonen har gått till mormor för att hjälpa henne med lite smått och gott. Själv har jag nu tagit reda på all tvätt...nu är det dags att börja om...tvättunnan är full igen!
Sen sydde jag en ny gardinkappa till fönstret ovanför diskbänken.
Det blev en hel del tyg kvar för jag köpte en hissgardin som jag sprättat upp för att få det tyg jag ville ha....Skulle kunna tänka mig att det kan bli nån diskhandduk eller nåt också. Men det får bli en annan dag.
Nu protesterar ben och knä inuti gipset för sittställningen vid symaskinen var nog inte den bästa. Tur att det just nu är skidor på teve. Sista etappen i Tour de Ski.

Ett mysterium

Idag skulle mamma och sonen åka med återvinning från vårt hus, det var en hel del eftersom det inte har blivit lämnat nåt sen innan julhelgen.
Därför tog de ut min bil ur garaget...det dröjde inte lång stund innan Sudden kom inspringande igen....med mina borttappade glasögon....HUR KUNDE DE VARA I BILEN?????

Jag körde in bilen i garaget fredag den nionde när jag kom från jobbet, sen var jag inne några timmar innan jag skulle gå och handla....jag hade mina glasögon på mig inne innan jag gick på affären...jag gjorde mig illa....sen var de borta. Jag har inte ens varit i närheten av vare sig garage eller bil sen olyckan....så hur i hela världen kunde de ligga i bilen????

Att vi har en tomte som bor på vinden vet jag men han brukar inte busa med oss....tvärtom han brukar hjälpa till.....kanske var det han som hittade  och la dem i bilen...hm, ja vem vet? Men varför i hela friden tog han inte in dem i huset då?

Nåja, de är till rätta, på måndag får jag höra av mig till försäkringsbolaget och tala om att de är hittade, fast jag måste säga att de ser ut som om de varit ute för sju svåra år! Inte så att de är sneda och vinda men smutsiga nåt alldeles förskräckligt....

Jag förstår hur de som ligger ganska stilla en längre period kan får liggsår. Eftersom jag måste ha vänster ben högt när jag sitter eller ligger blir det ju ett tryck på den hälen mest hela tiden, det börjar irritera, ändå är jag ju rätt aktiv. Ja, inte de senaste dagarna kanske men annars.....Irriterande är det i vilket fall.

Jag har i alla fall gjort ett ryck med våra rena kläder, nu är hälften redo för sina garderober, sonen har redan tagit reda på större delen av sina. Annars är det skidor och skidskytte för hela slanten. Just nu susar Kalla fram i spåren.
Jag är kaffesugen....nu sprang Sudden upp för att fixa en mugg! Men vad blir det till middag...??

Lunch

Varma mackor med köttfärsen sen igår, ost och sallad. Mums!

En lördag och en söndag kvar innan skolan börjar igen....Sudden ska iväg men jag får vara hemma....jag skulle också vilja arbeta. En liten tröst är att jag måste sätta mig och grovplanera terminen....samt lite mer detaljerat i matten för de olika årskurserna. Men helst skulle jag vilja vara på skolan förstås.

Idag SKA jag ta hand om lite tvätt, så är det bara.....men det blir när det inte är skidor på teven....men för att orka med skidåkningen ska jag först göra lunch. Det blir varma mackor med färs från igår, med sallad till.

Ja, den här dagen gick den också trots min rastlöshet. Många knop har jag inte gjort men middag har jag lyckats fixa i alla fall. Gott blev det också. Fast sonen fick smörja sina såriga läppar rejält innan vi började äta eftersom färsen var så härligt het i smaken, annars hade det nog bränt rejält.

Sen blev det lite skidskytte, gick ju inte så där alldeles lysande för svenskorna men det var roligt att se att Neuner lyckades hålla ihop sitt skytte efter genomklappningen på stafetten. Jag tyckte så synd om henne då.

Tvätten är fortfarande orörd....men vad är det de brukar säga..."i morgon är en annan dag"....
eller "dumt att göra idag det du kan skjuta upp till i morgon"....jag måste säga att jag har blivit riktigt duktig på att skjuta upp saker ibland. Inser att dagar när jag är rastlös inte är de dagar då jag får nåt gjort i alla fall!
När jag tänker på det tempo och den energi jag hade medan vi höll på att flytta blir jag alldeles matt....hur orkade jag hålla på som jag gjorde...helt ofattbart. Nu blir jag trött av att gå upp och nedför trappan...

Het, het färs med ris, creme fraiche och mycket gott småplock: paprika, sallad, gurka, avocado, majs, jordnötter, mozarella och kokos.

Trettondagen har börjat väldigt lugnt och skönt. Sonen har nyss ätit sen frukost och jag börjar bli lite sugen på lunch....Jag skulle behöva ge mig på kläderna som är tvättade så de kommer in i sina garderober men det känns som en riktig soffhängsdag....Trots att det är skönt att slöa känner jag mig lite rastlös, skulle vilja göra nåt kul, eller i alla fall nånting...men inte ta reda på tvätt.....                              
Tyvärr är det lite sport på teve idag och jag har inga böcker att läsa.....så vi får se vad det blir av den här dagen!
Jag mår fortfarande bra, härligt, det gör det mycket enklare att stå ut med gipset. För även om gipset bitvis känns tungt att bära omkring på känns det lättare när man mår bra i övrigt.

Några timmar till innan trettondagsafton är slut och övergår i trettondagen. Det har varit en bra dag, jag har mått mycket bättre, varken yr eller vimsig. Inget kallsvettande eller liknande.
Jag har väl förlikat mig med mitt nya gips, vi kommer lite bättre överens idag. Framför allt sen jag fick hjälp av mamma att fixa bort det som skavde på hälsenan.

Dagen har varit lugn med lite jobb och sen toppenroligt besök av mycket goda vänner från Östersund. Mer av den varan vill jag ha!!! Så alla mina vänner i Östersund bör planera in en resa hit....snarast.....ja alla andra vänner som bor nån annanstans är förstås också mer än välkomna!! Det blir mindre jobbigt att ha gips när huset är fyllt av goda vänner. Synd bara att Sudden inte hann träffa dem, men nu är han hemma igen. Trött kom han hem med buss halv åtta.

Jag har ägnat en del tid åt både skidor och skidskytte idag också....Jag vrålade och hejade för full hals under stafetten....Tjoho!! Hellner gjorde ju också ett bra lopp innan skidskyttet  idag. Kul för honom och för mig som tittade. Sen avslutades sportdagen med att Modo vann sin match mot Timrå. Då är det bara småkronorna kvar....

Sitter och går igenom almanackan och antalet veckor där det ska in musikundervisning och ser till min förskräckelse att det går bort många måndagar...Det är lovdagar och studiedagar som ställer till det. Men som tur är kan vi ju stuva om ifall det behövs Nu har vi i alla fall tittat i läroplanen och gjort en grovplanering för terminen. Tiden fram till sportlovet är dessutom planerad lite mer i detalj, men utrymme för improviseringar finns..

När vi hade planerat klart gick det en stund sen tittade mina Östersundsvänner in ett tag. De skulle vidare till
Ö-vik för att först bada och sen kolla hockey innan de åker tillbaka till Jämtland. Snabba ryck....Det var jättekul att ses, alldeles för kort bara. Dessutom var det synd att Sudden inte var hemma och fick träffa dem han också men vi får hoppas att det kommer fler tillfällen snart!

Nu sitter jag i soffan och kollar slalom, nyss var det skidor. I kaminen sprakar elden och jag mår riktigt bra! Mamma har gått på affären för att fylla på vårt kylskåp...just nu är det ödsligt tomt därinne. Hon hjälpte mig dessutom tidigare idag så att det som skavde bak i hälen togs bort, så nu känns det inte lika obehagligt och ont längre. Härligt!

Mitt i natten kom ett sms från sonen där han önskade god natt, det gläder mig att han skickar nåt litet meddelande ibland när han är borta.....han är inte direkt den som ringer hem stup i kvarten om man säger så!

Idag vaknade jag rätt tidigt, låg och kollade lite nyheter. För nån timme sen hörde jag hur det "dompade" till ute, då förstod jag att grannen lagt tidningen på bron. Underbart, så nu har jag läst den och fått min kaffemugg.
Känner mig lite bättre idag, inte så yr och vimsig, gipset känns fortfarande inte helt okej men inte lika illa som igår faktiskt. Ja, på hälsenan gör det lite ont. Där trycker det mest hela tiden men det är en problematik jag känner igen från alla andra gipsomgångar (förutom på det gips som precis togs bort). Mamma ska få titta till det idag och se om det går att fixa till med lite extra stoppning eller nåt.

Annars är planen för idag att planera lite musiktema under våren, dessutom kommer en av mina Östersundskompisar hit en sväng. Det ska bli kul, något jag ser fram emot.
Någon gång ikväll kommer ju sonen hem också :-))

Nu hör jag dessutom att en annan av mina grannar är på min gård och skottar undan snön som kommit de senaste dagarna. Vilken tur att jag har så snälla hjälpsamma grannar!!

Ligger i sängen och ser på teve, tänkte att jag måste kolla in the Voice som har varit så uppskrivet här på slutet. Coacherna är väl inte direkt mina favoriter allihop men det är kul att lyssna på alla deltagare eftersom de alla har fantastiska röster.

Det måste ju vara oerhört svårt att veta när man som coach ska låta bli att trycka...fast jag tycker lite synd om Uggla eftersom han ofta blir bortvald....Undrar just hur de ska styra upp det eftersom alla ska ha 12 deltagare i sitt lag...fast å andra sidan när nån fått 12 har de ju fyllt sin kvot så då öppnar det ju upp för resten...

Helt okej underhållning är det i alla fall, inget pinsamt som gör att man snabbt måste zappa till en annan kanal för att det är så pinsamt så det blir rent jobbigt att titta. Ja, förutom när en av coacherna pratar, då kliar det i zapparfingret....

Nu har jag lagt ner mig i soffan ett tag efter att ha varit på jobbet och träffat min vikarie! Det var roligt för det känns bra. Hon kommer att passa in jättebra i vår klass. Vi har tittat på lite material och pratat om hur arbetet i klassen fungerar. På måndag efter skolan ska vi ses igen för att göra en grovplanering de veckor hon ska jobba för mig.
En av de arbetskamrater vi har haft under hösten ska snart få barn så den som ska arbeta istället för henne kom också! Det blir jätteroligt för vi arbetade tillsammans i Solberg en period, längtar till dess att jag kommer tillbaka så jag får jobba med henne igen. Ett härligt läge med två nya toppenmedarbetare! Synd bara att jag inte är där och får jobba med dem båda....
Inser dock att jag behöver vilan, blev rätt slut efter att ha varit aktiv några timmar, men antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det mitt obekväma gips som spökar för så trött som jag blev idag brukar jag faktiskt inte bli. Hoppas det känns bättre i morgon!

Ute snöar det, sonen på väg till bussen som ska ta honom till stan, själv hänger jag i soffan och känner mig lite ynklig. Sen jag kom hem igår har jag varit trött, yr och kallsvettats. Inatt när jag gick upp på toa började det snurra ordentligt så jag fick skynda mig (så gott det gick) tillbaka till sängen.
Jag undrar om det kan bero på gipset. Det känns inte riktigt bekvämt....det sitter ganska hårt runt vad och knä...inte helt skönt. På sidan av knäet gör det dessutom lite ont men det gjorde det i och för sig  innan jag fick nytt gips också, fast inte hela tiden.
Men foten är varm och har normal färg så det är nog ingen fara på taket. Jag ska avvakta några dagar till, men inser att jag nog kommer att få ringa efter helgen för att göra ett byte igen om det inte blir bättre.
Eftersom jag har varit så pigg och orkat så mycket hela tiden känns det jobbigt att bli svettig så fort jag gör något och behöva sätta mig och vila stup i kvarten. I och för sig ett mer normalt tillstånd med gips kanske....
Men det hinner ju ändra sig, kan ju faktiskt vara nåt annat som gör att jag känner mig risig också, skulle ju kunna vara förkylning eller nåt på väg.

Känner mig trött och slut efter att ha bytt gips idag. Mitt knä värker och tycker att det var jobbigt, hoppas att det går över efter en natts vila. Nu är det ju i alla fall halvtid....nedräkningen till att bli gipsfri har börjat på allvar. När jag blir kvitt gipset börjar också den så vid det här laget förhatliga rehabiliteringen......men skam den som ger sig, inte blir det jag i alla fall!
Av sprutorna har jag femton stycken kvar....inte mina favoriter, för de liksom biter mig i magen efter att jag tagit dem. Men om drygt en halvtimme är det bara fjorton kvar.

Om några dagar är det ett år sen jag startade min blogg för att bearbeta det faktum att jag hade brutit knäskålen för andra gången. Måste säga att den har fyllt sin funktion, det har varit otroligt skönt att kunna skriva ner tankar framför allt runt knäskadan men även om annat. Ibland gnäller jag men oftast kan jag hålla tankarna positiva och det är nog för att jag har den här ventilen.

Laxpaket med bulgur!

Middagen ikväll blev populär hos sonen, han sa minst fem gånger under middagen att " det här var gott" ....sen undrade han om jag kom ihåg hur jag gjorde så att han kan få det igen...så nu ska jag genast skriva ner receptet!




Bulgur med gul lök, vitlök, röd paprika, röd chili, ingefära och persilja.


Laxpaket med dill, persilja och mozarella!

Nu är jag hemma igen efter att ha varit en sväng till stan och bytt gips....Såret under gipset såg fint ut, stygnen togs och jag fick ett nytt fotbollsgips. Jag konstaterade att det idag är exakt ett år sen jag låg på operationsbordet med min andra patellafraktur. På ortopedmottagningen konstaterade de att jag alltid verkar dyka upp hos dem den här årtstiden.....Men efter den här gången borde det ju räcka, det heter väl inte tredje gången gillt utan anledning eller....??
Nu fryser jag lite för även om gipset stelnat och blivit hårt så är det fortfarande lite fuktigt, så även de byxor jag har på mig. Det får väl bli en eld så småningom....Passar bra med skidor på teve, då kan jag ligga här och kolla in åkarnas framfart i spåren. Väntar just nu på att sonen ska servera kaffe....

Här är ett härligt youtube-klipp jag vill dela med mig av.  Titta, lyssna och njut!!

Nu är kvällen här igen, idag har jag suttit och gjort en del skoljobb som skulle ha varit klart innan jul....sen har jag börjat fundera över vad min vikarie ska få ta tag i när skolan börjar.

Tyvärr kan jag inte göra all planering klar ännu, jag behöver kolla in lite material på skolan först. Dessutom måste ju min vikarie få vara med på ett hörn också. Men för att det ska bli kontinuitet för eleverna är det viktigt att jobbet följer en röd tråd och att vikarien kan ta vid där jag blev sjukskriven. 

På onsdag ska jag träffa min vikarie...på torsdag ska jag träffa vår musiklärare och tillsammans med henne planera upp vår gemensamma del av musikundervisningen för terminen.  Så helt utanför skolans värld är jag ju inte även om jobbet i klassen får vänta. 

Önskar verkligen att jag kunde börja jobba nästa vecka men tyvärr tror jag inte att jag orkar det...räknar dock med att sjukskrivningen inte behöver vara mer än 1-2 veckor sen de plockar gipset i slutet av januari. Bara spaghettikänslan, som alltid infinner sig när det stöd gipset trots allt ger, försvinner då ska jag på´t igen!!! Tiden fram till mitten av februari får gärna gå ganska fort sen kan det få lugna ner sig....

Ikväll har sonen provat sina julklappsskridskor och vi har ställt in skydden så att de passar skenorna. Nu kan han åka i skrillor som inte är för små längre...däremot lär de ju vara lite hårda i början till dess att de är inåkta. 

Meeeen var det tvunget att regna så att det blir glashalt efter vägen....på gården höll det precis på bli så att jag vågade mig ut men nu är det kört igen.
Det jag inte ser fram emot är morgondagen när jag ska ner och byta gips, gillar inte att åka när det är halt.
Måste bilen ut då vill jag köra själv, men nu har jag ju inget alternativ. Tycker synd om mamma för det blir ju hon som får köra....men förhoppningsvis hinner de sanda ordentligt och så får man hoppas att det kommer mer snö som fryser fast i det hala innan dess....

Kaffe, lite morgonteve, det är bara tidningen som saknas. Men tids nog får jag läsa den. Sonen sover ännu, men i morgon får han kliva upp tidigare för då ska han åka med till stan när jag ska byta gips. Det innebär ju förstås att jag också måste kliva upp tidigare....Jag njuter verkligen av dessa slöa morgontimmar under täcket. Idag tänker jag göra det ett tag till....

Snart har nyårsdagen gått. En lugn och skön dag där vi inte har gjort många knop. Vinterstudion när vi väl klev upp och sen hämtpizza till middag för att slutligen se en Piratesfilm under några timmar. Den var rätt okej, inte den bästa jag sett men nog för att fördriva några timmar.  Just ja, glömde att jag zappade till Ivanhoe emellanåt också. Undrar varje år hur han kunde välja Rowena framför Rebecka....Nu funderar jag på att knyta mig, känner mig lite trött trots att jag inte gjort så mycket idag.

Vietnamesisk creme caramel!

Creme caramel är en av mina absoluta favoriter när det gäller desserter. Det finns en "Rolls Royce" och det är en vietnamesisk variant med kokosmjölk i. Serverad med rostad kokos och limezest! 

Nu är ett nytt år med nya möjligheter här, 2012. Jösses, jag tycker nyss att det var det hysteriska nyåret 2000.....Som vanligt lämnade jag inga nyårslöften igår, men om jag skulle ha gjort det, så vore nog att ha broddar under skorna på vintern mitt löfte....
Året som kommer tänker jag inte bryta någonting, så det så....
Nu...är....det....nog!!!! Å andra sidan sa jag det efter förra patellafrakturen också....det är ju tur att man inte vet vad som ska hända i förväg. Men jag ska verkligen göra allt i min makt för att undvika det.
Ett annat löfte jag skulle ha kunnat ge är att ge järnet i min rehabiliteringsträning....fast det känns som att jag kommer att göra det ändå, utan löfte!
Under middagen igår konstaterade sonen att det var första nyårsaftonen vi firade ensamma, bara han och jag. Det kändes lite annorlunda och konstigt på nåt vis men vi hade det väldigt mysigt vi två. Åt gott, läste och såg film. Vid tolvslaget tittade vi ut på fyrverkerierna som lyste upp himlen och skålade i Bubbliz. Sen tog vi varsin bit äpple för att motverka sjukdomar under 2012....

Huvudrätt!

Förrätt klar för servering!

Hạnh phúc năm mới = Gott Nytt År!

Det verkar vara kyligt väder ute idag, årets sista dag. Jag har inte tittat på termometern ännu för jag ligger fortfarande under täcket.
Tänk att 2011 redan är slut. Året började med en knäfraktur och slutade likadant, trots det har jag ändå en positiv känsla av året som gått..Funderar vad det kan bero på, jag är väl helt enkelt rätt nöjd med tillvaron trots allt.
Nu vänder vi snart blad och ett nytt år knackar på dörren, fullt av oskrivna dagar. Året när vi skulle ha rest till Asien men det får vi skjuta på, förhoppningsvis blir det året därpå istället.
Det jag vet kommer att hända är att min knärehabilitering börjar om igen, det känns tungt men jag ska ge allt, precis som tidigare för att komma tillbaka så fort som möjligt. Det finns ju inget alternativ.
En köksrenovering knackar också på dörren 2012 men jag tror att vi får skjuta lite på den, de skulle börjat när vi var utomlands men då kommer jag  fortfarande att vara som en spaghetti i benet med stelt knä. Det kan ju kännas lite besvärligt att inte kunna fly hemmet ibland för egen kraft. Jag kommer ju inte att kunna köra bil då till exempel...Men innan året är slut så....
Annars ska jag nog försöka ta dagen som den kommer och njuta av nuet, fortsätta att tänka positivt för det ger mer kraft.

Desserten till i morgon är fixad, sonen har varit och handlat de sista sakerna som behövdes till huvudrätten. Kycklingen till exempel....samt lite alkoholfritt bubbel till tolvslaget.
Nu sitter vi och ska titta på Guldkompassen, vi har hunnit äta middag också. Bakade in färsen som blev kvar sen vi gjorde pizza igår i smördeg med fetaost. Några smördegsskruvar med parmesan blev det också. Nu är allt slut och vi är mätta och nöjda.

Mörkret sänker sig ute, brasan sprakar och magen är mätt efter en väldigt sen lunch. Nu sitter jag med en mugg kaffe och tittar på skidor. Det går ju inte så där alldeles lysande för svenskarna men det är roligt att se ändå.

När kompisen blev hämtad för några timmar sen satte vi oss ner och funderade vad vi ska äta i morgon när det är nyårsafton. För även om vi firar själv ska vi äta gott.
Det blir många av sonens favoriter på bordet. Stekt halloumi med parmachips till förrätt, sen kyckling med panering av parmesan, örter och panko serverad med potatisgratäng. Till efterrätt ska vi få vietnamesisk creme caramel. Desserten ska vi laga till ikväll, ska ge oss på den så snart de åkt skidor klart!

Låg i sängen med en kaffemugg och tänkte att det skulle vara härligt med tidningen också. Ungdomarna sover i källaren så det var inte att tänka på att be dem om hjälp. Då hör jag hur det skrapar på bron, när jag väl är uppe ser jag genom sidorutan vid dörren att det ligger en tidning där...någon snäll som var på morgonpromenad tog  in den åt mig!

Sitter och tänker att det går rätt bra med gips runt benet trots allt...det är inte så värst obekvämt (värst på natten) och jag kan röra mig hyfsat obehindrat. Det som är sämst är att jag blir så förtvivlat less....jag har inget att läsa hemma, sport på tv är okej men framför den kan jag ju inte häcka hela dagarna. Trots allt känner jag mig rätt tillfreds ändå, snart har ju halva gipstiden gått. Nu är det bara 3 1/2 vecka med gips kvar! ( och 20 sprutor i magen...)

Sudden och hans kompis har burit in ved så nu har vi att elda med igen, fast den är lite kall så vi får vänta tills den fått rumstemperatur, då brinner det bättre.

Kylskåpet börjar bli tomt efter helgen så jag behöver handla men eftersom det är så halt ute tror jag att jag ber mamma handla sen.
Funderar över nyår, det blir ju lite svårt att köra till Östersund med mitt stela ben...även om det blir bara Sudden och jag måste vi väl äta nåt gott och ha det mysigt ändå. Vi får handla hem lite smått och gott så det finns att laga till. Lite konstigt känns det allt att inte fira med några andra men vi får ta igen det ett annat år.
Vi har ju tur ändå som får fira ett nyår till, Tet. Den 22 januari är det nyårsafton igen, enligt den vietnamesiska kalendern. Då  lämnar vi kaninens år och går in i drakens år! I år är nyårsafton en söndag, så måndag den 23:e är det nyårsdag. Tyvärr är det en måndag så då får vi nog fira lite lugnare än de gör i Asien. Å andra sidan firas Tet flera dagar så då kan vi nog börja redan på lördag kväll...

Sitter och tittar ut i gråvädret, en aning dimmigt har det blivit sen jag vaknade. Morgontvätt av mig är avklarad och den första maskinen för dagen snurrar i källaren. Nu sitter jag och längtar efter morgontidningen, törs inte hämta in den själv på grund av isbanan där ute. Även om det har snöat känns det livsfarligt fortfarande. Alltså väntar jag på att sonen ska vakna. Om nån timme kommer hans kompis från stan som ska stanna till i morgon, så det är bra att han sover ut.

Det blev en rätt lugn dag med promenad, lunch, lite läsning och tv vid brasan. Ringde några samtal på eftermiddagen, betalade ännu en räkning som dök upp.....
Nyss har jag hjälpt sonen med en ny hårddisk till hans X-box, nu slappar jag i soffan medan en tvättmaskin snurrar. En alldeles vanlig jullovsdag med andra ord....

Har nyss kommit in efter en promenad runt byn. Nåja, promenad och promenad, jag fick åka rullstol. Det är alldeles för halt för att jag ska våga gå själv överhuvudtaget. Skönt med frisk luft var det i alla fall. Fick se att det är som vanligt ute på byn också...inget förändras, mer än att det är skridskobanor lite här och där.

När jag kom tillbaka hem tömdes postlådan på räkningar, vård och hjälpmedel ska betalas....Jag fick tre likadana fakturor på sjukhusvården.....undrar just hur många samtal de kommer att få ta emot idag med klagomål....rätt många skulle jag tro. Jag är nog inte den enda drabbade men som tur är räcker det nog att betala en av dem....Sen kom intyget att jag inte kan åka utomlands i februari, så nu ska jag avboka min resa, då får jag tillbaka lite pengar. Det kommer att sitta fint, det kostar att vara skadad!

Nu är det fyra veckor kvar med gips, idag börjar det kännas lite löst men jag ska nog klara mig en vecka till. Då ska det ändå bort. Stygnen ska tas och jag ska få ett nytt gips. Förhoppningsvis ännu ett plastgips...

Hittills har jag inte känt nån leda, det har varit fullt upp med att fira jul...men nu händer det inte så mycket....sonen är hos en kompis och ska sova över...det är så halt ute så jag kan inte ens gå ut för att få luft....jag har läst ut den enda bok jag hade här hemma som jag ännu inte läst, snart har jag plöjt sonens Hälgealbum också....

Lite konstigt att jag känner mig less....normalt är att slappa på loven det bästa jag vet....problemet är väl att jag vet att jag kommer att få slappa hela januari också. Få se om jag kommer på nåt projekt att ta tag i....har nog en del foton att sätta in i album i allafall tror jag. Fast det får bli en annan dag....nu hoppas jag att det visas nåt bra på tv. Om inte annat får jag öva mitt tålamod igen...

Jag tror att jag nyss såg Nasse blåsa förbi, den lilla rädda grisen....det blåser nåt alldeles förskräckligt igen. Gårdsplanen är blankslipad som en skridskobana, helt otänkbart att försöka hämta tidningen själv. Vindspelet har konsert nonstop, fläkten låter, det slår av olika saker som far runt i blåsvädret. Folk har strömlöst lite här och där, än har vi klarat oss, peppar peppar! Internet och telefoni är vi utan ännu, så någonstans efter bredbandsvägen till vårt hus är det strömlöst.

Vi har tagit det lugnt och haft det skönt hela julhelgen, ingen stress utan bara god mat, glada skratt, en hel del brädspelande och lite tv-tittande . 
Nu har huset blivit tomt igen, alla släktingar har åkt hem. De som skulle åka ända till Dalarna åkte vid tio i morse och Härnösandsfolket åkte efter lunch.
När vi hade röjt undan lite hade vi lilla julafton här hemma. Jag fick en fin stickad mössa av sonen som han hade köpt själv när han var i stan innan jul.
Nu håller han på med sin mobil som han fick av mormor, sen ska vi nog kolla in en av Star wars filmerna tror jag.
Efter all julmat var det gott med en vanlig middag, vi fick potatisgratäng med en variant av Princess Leias kyckling.
Mitt knä har klarat julhelgen fint, men det är lite surt att det har blivit så halt ute, jag törs ju knappt gå från bron till en bil. Hoppas verkligen att det blir bättre snart, jag vill också våga mig ut och få lite frisk luft.

Juldag, och idag har jag vaknat två gånger. Först strax efter fem och sen vid nio igen.  Sonen och en av mina morbröder gick på julotta, det var när de gick dit som jag tog jag mig en tupplur igen. Nu känner jag mig lagom mör, men det får vara så på juldagen.

Gårdagen var en lugn och skön dag med mycket god mat, läsande, tv och brädspel. Sent på kvällen kom tomten med några paket innan vi avrundade med några goda ostar och ett glas rött.

Julafton!

Igår kom alla inramlande på eftermiddagen, sen hade vi en mysig skrapdag med mat, prat och spel! En promenad hann vi också med, jag fick en åktur i rullstolen, härligt!

Morgonen idag började med att morbror ordnade fika vid elden, sen satt vi och tittade på Scooby Doo och drömde oss tillbaka till de tider då det var jullovsmorgon på tv varje dag klockan nio. Julaftonsmorgon och delar av familjen är ute på promenad innan vi ska äta sen frukost! Sen väntar vi in andra halvan som sovit hos mor, då ska alla julens kakor avsmakas!

Ljusen är tända, julmusiken spelar, mumsar på nån knäck och blodapelsin och bara njuter av dagen. Väntar på att resten av familjen ska anlända, nu är de ute efter vägen, hoppas allt går bra!

Vi har ätit lunch efter att sonen varit iväg och spelat fiol för den sjuka tanten, nu hänger han på sitt rum efter ett bastubad och slappar han med.Några lugna, mysiga dagar väntar oss alla.

Skrapdan - bästa dan!

"Fast det är gott att äta honung är det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan bättre". Visdomsord av Nalle Puh!

Så är det med julen tycker jag, Skrapdan är den härligaste dagen. Lugn och skön med alla förberedelser gjorda och skulle nåt råka vara glömt går det nog bra ändå. Man har allt härligt kvar, gemenskap, förväntan och flera dagar av slappande där det enda man gör är att äta gott och umgås. Se lite tv, spela spel, lyssna på julmusik och bara vara! De som kan tar nog nån promenad emellanåt för att orka mer god mat!

Idag njuter jag av att ha kunnat ta en sovmorgon, ingen som måste upp och gå till skolan idag utan bara lugn och ro. Fram på eftermiddagen kommer mina morbröder med familjer att ramla in. Det varnas för underkylt regn idag, känns lite oroligt.... hoppas verkligen att de tar det lugnt efter vägen.

Kväll, dagen innan skrapdan. Sudden har en kompis här som ska sova över, de skrattar och spelar i källaren. Jag har slappat i soffan de senaste timmarna, sen fick jag ett ryck och tog reda på lite tvätt, för att sen fortsätta med att skala rotfrukterna till morgondagens blöte.
Tidigare ikväll blev vi bjudna på middag hos mor, sen hjälpte vi henne att sätta ljus på tallen och placera ut tomtar i hennes lägenhet. Det blev julfint, hon hade fått en jättefin tall, så med pyntet blev den toppenfin! Nu känner jag mig trött men utan värk i knä, skönt. Det märks att jag har tagit det lugnare idag, nyttigt!

Lunch

Nu är julen här, en tid för eftertanke, medmänsklighet och värme.
Det är en tid när vi ska måna om varandra och ge varandra tid. Det är nu vi, trots att många har mycket att hinna med, ska stoppa ner de måsten som inte är livsavgörande i en säck, knyta åt och kasta bort den. Julen kommer ändå och det viktigaste med den är att få vara tillsammans med nära och kära!

Det finns många som inte har någon att fira jul med, som sitter ensamma, jag hoppas de kan finna någonting meningsfullt som fyller deras jul med glädje och värme trots ensamheten.
För de som är svårt sjuka kanske julen känns som en hopplös helg, när man tänker på hur det skulle kunna vara utan den svåra sjukdomen. Små glädjeämnen kan göra deras tillvaro lättare, det kan vara en stunds kort besök, ett samtal eller något annat som kan ge glädje och hopp för en stund.

Sonen skulle gå till en svårt sjuk tant idag och spela en julsång på fiol för henne som han lovat tidigare i höst, men precis samtidigt kom de som skulle hjälpa henne i hemmet och de hade inte tid att vänta de tre minuter det skulle ha tagit för honom att spela den enda sången. Besviken kom han hem igen. Jag tänker att hur stressigt jobbet än är för vissa av oss så kanske vi ibland måste ta några minuter där vi stannar upp, tar in omgivningen, känner medkänsla och låter det oväntade hända. Jag tror dessutom att man hinner mer om man inte skyndar sig utan försöker behålla lugnet mitt i jul- och vardagsstressen, visserligen lättare sagt än gjort, vi är ju alla olika.

Det jag har lärt mig efter alla mina knäolyckor är just att mycket av det man tror att man måste göra och hinna med inte är nödvändigt egentligen. Det går ändå även om allt inte är som det brukar. Visst kan jag känna frustration ibland, irritation och till och med ilska kanske, men sånt drar ner en i en negativ spiral som inte leder till någonting gott. Det man måste undvika trots stressen är trots allt att inte låta sitt eget dåliga humör gå ut över andra runtomkring. Det är ett ansvar vi alla måste ta, hur svårt det än är ibland. I alla fall jag tycker att det är svårt när frustration och irritation slår till med full kraft...och det gör det ibland, hur positiv man än är.

Jag har slopat många av mina måsten, det går ändå! Sen är det ju förstås skillnad på privata måsten och det vi måste göra i arbetet.
Nu önskar jag er alla en skön julhelg oavsett om ni jobbar eller är lediga och för de av er som har det stressigt hoppas jag att ni kan hitta små mikropauser där lugnet finns så att det blir en riktigt GOD JUL!!

Kvällslugn

Känner mig nöjd för jag har handlat klart inför julen. Mamma skjutsade mig på affären tidigare ikväll, så nu är förråden fyllda. Sen är det ju inte direkt nån panik om nåt är glömt eftersom affärerna är öppna alla dagar. Huset är städat, sängar renbäddade, paket inslagna, jullugnet har helt enkelt infunnit sig!

Just nu sitter jag nere i gillstugan, lyssnar på brasans knastrande, ser på granen i all dess prakt med kulor, ljus och glitter. Vi har nyss ätit ljummen nygrillad kyckling med vitlöksbröd till. Det känns nästan lite helglyxigt trots att det är skola imorgon för Sudden, men det är bara avslutning, sen har han jullov också!

Jag hade tänkt gå (läs åka) till kyrkan i morgon för att lyssna på elevernas sånger och musik men tror att jag kan behöva en lugn morgon med vila. Jag får helt enkelt avvakta till imorgon för att se hur det känns.

Nu fortsätter jag att njuta vid brasans sken.

Nu har tomten varit här och klätt granen.

Trots trötthet har jag hunnit med en hel del idag , men nu är orken slut så nu blir det bara vila resten av dagen.
Började dagen med att äntligen slå in julklapparna, sen lite småfix med allt möjligt, när jag sen gick ner i källaren hade tomten varit här och klätt vår julgran.
Han städar inte efter sig så det var lite barrrigt, därför fick dammsugaren  jobba ett varv runt huset.
Eftersom jag kände mig rätt trött efter det träningspasset var det perfekt med catering idag. Blev bjuden på en god kycklingwok!

Ligger i sängen och morgonmyser efter ännu en natt med dålig sömn. Tur att jag inte behöver vara så skärpt idag. Gårdagen slutade väldigt trevligt med kafferep/ syjunta och mycket surr. Glögg, kaffe, kakor, godis, cheese cake och mycket annat gott! Det blev nästan som en lilllördag fast det var tisdag.

Nu ska sonen gå till skolan alldeles strax, jag ska ta mig upp och äta lite frukost och sen ska jag slå in julklappar, det blev aldrig gjort igår.