Tänk för en vecka sedan var vi på väg mot London. Hotellet i närheten av Arlanda var första etappen dit vi anlände förra fredagen. Lördag morgon bar det iväg och efter några timmar på flyget, en kvart på Heathrow Express var vi så framme vid hotellet.
Sedan dess har vi haft en alldeles underbar vecka med massor av god mat, många många kilometers promenad varje dag. IMAXbio, museibesök, olika attraktioner, lite shopping samt mycket buss- och tunnelbaneåkning är delar av alla upplevelser vi har med oss tillbaka. När det bara var någon dag kvar av besöket konstaterade sonen att det fortfarande fanns alldeles för mycket kvar att göra så ett besök till nog kommer att bli ett måste....inte mig emot. Men först måste vi samla på oss en reskassa igen för det är inte direkt billigt i London.

Vi konstaterade i alla fall att The London Dungeons, långpromenad i Hyde Park och Warner Bros Studios (Harry Potter) var det vi upplevde som höjdpunkterna.

London Eye, det stora pariserhjulet som snurrar sakta, sakta blev vi båda ganska besvikna på. Visst utsikten var fin men vi hann bli rätt less innan hjulet äntligen snurrat ett varv. Det mest spännande där var när man skulle kliva på och av.

Då rekommenderar vi en tur ner i Londons mörka historia istället. För en liten hare som jag blev man lagom skrämd utan att det slutade vara roligt och intressant. Fast nog var det otäckt i mörkret hos Sweeney Todd allt....hu....och kloakerna och alla råttor....

Nu känner jag mig i alla fall lagom mör efter att ha sovit runt fyra timmar natten som gick och sedan försökt att hålla en aktiv nivå på hjärnan under den första arbetsdagen...det gick sådär kan jag säga....men innan måndag ska jag nog vara på banan igen.

Första lunchen på en engelsk pub, en äkta engelsk baconmacka. 

Vi promenerade runt i Hyde Park flera timmar.

Levande statyer fanns det gott om i London.

Lite busiga var de ibland också.

Covent garden, där åt vi riktigt god fish ´n chips!

Picadilly Cirkus.

På spaning i Notting Hill.

Lord Nelson högt där uppe.

En av endast tre duvor som uppehöll sig på Trafalgar Square.

British Museum hade mycket intressant att visa upp.

Denna mumie sägs innehålla Cleopatras skelett.

Vår kompis, Nick Fury!

London Eye, ser ju häftig ut i alla fall.

Selfridge & co, fina klockor för sådär en 150 000 pund.....

Modellen av Hogwarts.

Snart kommer alla elever för att äta.

Ingen hemma på Privet Drive 4.

Tro det eller ej men jag packade faktiskt mina kläder igår. Det är bara necessären kvar som ska stoppas ner i väskan.
Fast nu vet jag varför jag alltid packar i sista stund....mina tankar snurrar väldigt mycket just nu. Undrar om jag har packat rätt kläder? Behöver jag en extra tröja? Skulle jag kanske ta ett par extra skor? Har jag verkligen packat rätt byxor? Men jag stålsätter mig, jag ska inte packa något mer. Packat är packat även om det var i god tid den här gången, kvällen innan resan....

Trots allt är ju pass, biljetter och pengar det viktigaste. Ja den medicin jag tar varje dag är ju inte helt fel att ta med sig heller förstås. Men allt detta ligger snällt och väntar i köket, bara jag kan bestämma mig för vilken väska jag ska ta som handbagage.....jag måste ju ha något kvar att besluta om i sista stund!

Än har jag dock tid på mig, det ska bli schnitzel till lunch på Gästis. Då har magen fått en bra start på resan.

Nu ska jag passa på att njuta av en mugg gott kaffe, lite morgontidning och sen ska jag försiktigt börja närma mig väskbeslutet.....

Det är lite märkligt men jag har svårt att tänka mig att åka iväg på semester utan att städa bilen....förmodligen ett arv från pappa som alltid tvättade och städade bilen innan vi skulle åka iväg på somrarna.
Sagt och gjort bilen svabbades på ut- och insidan. Som tur var hjälpte sonen till så det tog inte så lång stund.

Sen har jag hittat på en massa olika saker för att slippa packa........lika roligt som det är att resa lika tråkigt är det att packa nämligen. Istället för att packa har jag kokat egen pizzasås av tomater från växthuset, hälsat på grannen, surfat på internet och kollat in Londontips, viftat på tårna, hämtat ut astmamedicin, tagit reda på tvätt, tvättat kläder som hamnat på undantag.....bland annat....Där någonstans insåg jag att det kanske kunde vara en god idé att i alla fall börja fundera på vad jag ska ta med mig.

Sonen är klar med sin packning....jag har knappt börjat....borde hinna imorgon....det är ju tur att det inte behövs så mycket.

Idag är det mulet på himlen, då ska jag passa på att ta reda på de kläder som tvättades igår. Vissa ska nog packas ner i väskan senare idag (eller imorgon om jag känner mig själv rätt).

Jag har rätt så ont i knäet idag för jag insåg att jag var tvungen att klippa i alla fall en del av gräsmattan igår. Den hade växt väldigt ojämnt och skulle ha blivit nästan omöjlig att klippa om jag skulle ha väntat till efter London. Men nu är det gjort och smärtan hinner lägga sig innan det är dags att promenera runt i storstan.

På nyheterna hör jag för första gången på länge en viss optimism när det rapporteras från branden runt Sala. Det största orosmomentet nu är att vinden ska tillta och sprida den ytterligare. Jag hoppas verkligen att det tar stopp nu.

Nu ska jag ta mig en mugg kaffe till, äta lite yoghurt sen ta mig en tur till apoteket och hämta astmamedicin till sonen. Det kan vara bra att ha med på resan...
Dessutom ska jag se om jag hittar något bra fingerplåster. Det läker nämligen fint på pekfingret så jag behöver inte något bautaförband längre.

Idag är det helt enkelt förberedelsernas dag!

Åter hemma efter några underbara dagar i Järvsö. Efter att ha hämtat hem sonen från Ulvöbåten körde jag raka vägen till Hälsingland. Där landade jag hos en av mina goda vänner från lärarhögtiden. Det var dags för den återkommande söndagsmiddagsträffen! Under tiden på lärarhögskolan var vi åtta tjejer som turades om att laga söndagsmiddag. När vi sen gick ut och skingrades för att börja arbeta på olika håll i vårt avlånga land har sju av oss fortsatt att träffas. Först en gång om året men numera är det vartannat år. Fast nu räcker söndagsmiddagarna flera dagar.

Just nu finns vi från Nyköping i söder till Kiruna i norr och jag lovar att det alltid blir underbara dagar, alltid! Förutom att man blir bjuden på vansinnigt god mat har vi fullt upp med att uppdatera varandra hur de senaste åren sett ut. Vi pratar, lyssnar, pratar, lyssnar, skrattar och så gråter vi en skvätt ibland när berättelserna från våra liv gör att känslorna väller över.

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på dessa mina vänner runt om i Sverige, det är så fantastiskt att vi fortfarande har varandra efter alla dessa år. Även om vi inte alltid har så mycket kontakt mellan träffarna räcker vetskapen att de finns där men jag längtar redan till nästa träff 2016!

Fast lite tänker jag allt hinna med innan dess, först står en Londonresa på programmet....

Orbaden, för dagen disigt där en tydlig röklukt från branden i Västmanland kändes. 

En mugg med kaffe, lite surfande på nätets nyhetssidor innan det är dags att ta tag i den här dagen. Jag har en del att göra, lite packande och allmänt plock. Dessutom behöver kylskåpet påfyllning, skulle tro att sonen uppskattar ett välfyllt kylskåp medan jag roar mig i Järvsö.

Hoppas det fina vädret håller i sig ute på Ulvön idag också. Med tanke på att min plan är att köra till Hälsingland ikväll hoppas jag framförallt att de kommer med på båten som kommer till Köpmanholmen vid halv sex. Annars blir det ändrade planer. Fast det går bra det med...

I stora delar av Sverige är det extremt torrt i skog och mark just nu. På vissa ställen är det väldigt länge sedan det regnat. Ett sånt ställe är Sala som nog önskar att moln med regn ska segla in och tömmas över skogsbranden som rasar där och verkar vara svår att bemästra. Men det ser ut som om det är mest i de södra och västra delarna av landet som regnet kommer att falla.

Såg precis en fantastisk film om en chef som hyllades med överraskningssång och musik när han kom till jobbet för sin sista arbetsdag. Ståpälsvarning, helt klart men jag kunde inte låta bli att bekymra mig över portföljen han ställde ifrån sig i början av hyllningen och som sedan inte fick följa med till hans skrivbord....

Nej, dags för dagens andra mugg kaffe och sedan en tur till affären.

Torsdag och fredag, var tog de dagarna vägen egentligen? Gräsklippning, massor av saker till stora återvinningen, tvätt, sonens träning, matlagning så det stod härliga till och taxiservice när sonen skulle med båten till Ulvön. Sen ett besök av en god vän med trevliga snackfyllda timmar, icke att förglömma.


Just nu är det lite svårt med fingersättningen när jag skriver för mitt i matlagningen igår tyckte jag att det var för lite protein i salladen så jag skar helt enkelt bort en bit av fingertoppen, fort var det gjort. Ett helt paket med plåster stängde in blödningen tillfälligt i alla fall men sen ringde jag mamma.....jag insåg ju att plåstren skulle fastna fint i såret om jag inte gjorde nåt åt det nämligen. Då är det tur att jag har en mamma som är bra på det där med såromläggning. Så nu har jag ett klumpfinger, fint inslaget i ett vitt paket som ska bytas varje dag....ja det är inte fingret som ska bytas då utan förbandet. (Kommer plötsligt på att jag gjorde något liknande för tjugo år sedan, fast då var det toppen på ena tummen som for....)

Mitt i omplåstringen igår kom i alla fall DHL-försändelsen med våra Londonbiljetter, nu är det bara att boka platser på bion kvar. Men vi chansar att det finns platser kvar så att vi kan göra det på plats. Vi tänker nämligen kolla in Guardians of the Galaxy på Londons största IMAX-biograf, det är planen i alla fall.

Nej nu tar jag mitt klumpfinger och beger mig ner i källaren för att fixa med tvätten, eller så tar jag en promenad istället....

Nu är vi hemma igen efter en tur till Östersund på några dagar. En av mina allra bästa vänner hade fest med anledning av att även hon fyllt femtio. Visserligen fyllde hon i maj men festen passade hon på att ha under Yranveckan.
Östersund visade sig verkligen från sin bästa sida, solen sken och det var underbart varmt och härligt. Det innebar att middagen kunde avnjutas utomhus och sedan var promenaden från Krogstråket mitt i natten ljum och härlig om än lite besvärlig för fötterna som fick skavsår.

Det blev en härlig kväll helt enkelt bland goda vänner! Ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på mig själv som har så fina vänner.....jag är rik!
Något jag också blev avundsjuk på var alla ungdomar jag såg nere på Krogstråket. Eller avundsjuk kanske är fel ord, lätt nostalgisk och lite suktande efter tider som gått passar bättre. Fast det stämmer inte heller, det är nog mer den känsla jag hade i den åldern jag vill åt. Tänk att jag för en kort stund önskade jag att jag var någonstans mellan tjugo och trettio igen, livet var så härligt okomplicerat då, i alla fall mitt liv. Men den tanken försvann snabbt för jag vill på inga villkor byta ut det jag varit med om sedan dess. Livet har ju gjort mig till den jag är. Fast där nere i partytältet med Ständut blakk som spelade kände jag mig nästan som en barnrumpa igen...

Goda vänner är något jag har här hemma också, och de är dessutom fantastiskt hjälpsamma och gör att jag känner mig rik igen. En stor del av mitt skrot, bräder och gamla hängrännor som låg nere vid tomten körde de iväg till återvinningen trots att jag inte var hemma och kunde hjälpa till....det är vänner det!!

Tydligen hittade de en padda som satt där nere och väntade på en stor fet kyss....fast den får nog vänta....jag känner mig inte särskilt sugen.....

Nog är det bra märkligt ändå, det är tjugo grader ute och jag tycker att det känns kyligt....förvåningen när himlen dessutom var grå var ännu större än kylchocken....
Fast nu är det ju inte så särskilt kallt om jag ska vara helt ärlig, fortfarande härlig sommartemperatur och det är nog många som är glada att det är mer normal sommar. Kanske det till och med blir så att det kan funka med något långärmat på kvällen.
Att rötmånaden är här kändes i alla fall tydligt när jag gick ut för att hämta tidningen, fukten låg tung, som en blöt filt.

Idag är det hundra år sedan första världskriget startade. Tydligen hade den sommaren underbart väder, precis som i år. Det berättar Peter Englund som har skrivit en ny bok som ska försöka dra ut första världskriget ur den minnesskugga det hamnat i. Låter som intressant läsning.

På nyheterna berättar de att många barn skadas i äventyrsbad runt om i landet. Därför ska de kontrolleras under året som kommer, med fokus på att personalen har rätt kunskap. Jag tycker nog också att det borde tryckas ordentligt på vårdnadshavarnas ansvar, att inte lämna sina barn som inte kan simma utan tillsyn. Nu vet vi ju hur fort det kan gå hur bra tillsyn man än har, det räcker att vända ryggen till så naturligtvis är det viktigt att personalen är kompetent också.

Idag ska jag med spänning inspektera tårtan jag har hyrt in i mammas kylskåp...hoppas kolakrämen stelnat perfekt....annars blir jag ledsen i ögat. Faktiskt är det nog många som blir ledsna i ögat då....för jag tänker inte äta den själv.

Dags att fixa med tvätt, vattna blommor, ut på byn och uträtta ärenden och ringa några samtal. Det finns lite att ta tag i denna dag.

Visst är det lite märkligt att muggen med morgonkaffe smakar så mycket bättre utomhus än inne. I den tystnad som råder en söndag förmiddag där det mest bara är naturljud som hörs har jag slagit mig ner i skuggan bakom rönnarna för att vakna till liv. Upptäckte dessutom precis att sonens träning är inställd idag vilket innebär att jag kan sitta kvar här ute en ganska lång stund. Faktiskt så länge jag vill.

Jag har sovit sådär natten som gick, det var ganska varmt inne. Enda sättet att få drag genom huset är att ha ytterdörren öppen och att sova med vidöppen ytterdörr....nja....där går gränsen. Sen kan man ju fundera varför jag inte tar mitt täcke och går ner i gillestugan där det är svalt och skönt?? Lat? Dum? Nåja nu är det härligt i alla fall och tids nog blir det svalt på natten igen och dags för vintertäcke...hu...

Igår gjorde jag slag i saken och bokade en resa till London. Efter ett evigt velande under ungefär en halv dag slog vi till. Även om det är kul att åka till Stockholm känns London roligare. Det finns ju så mycket att se och uppleva i den staden. Faktiskt har jag inte varit där sedan mitt Australienäventyr började...och det är länge sen...typ tjugoett år....

Det blir ett toppenhärligt sätt att avsluta ledigheten på. Förhoppningsvis är flyget på vägen hem i tid så att jag inte kommer för sent till jobbet när det är dags för första arbetsdagen efter sommaren. Men vi flyger inte med Norwegian så kanske går det bra....

Ett hotell nära tunnelbanan har vi fått tag i dessutom. Vi kommer att bo alldeles i närheten av Hyde Park, hundra meter till tunnelbanan och fem minuters promenad till Paddington station som tar oss till flygplatsen på en kvart ungefär. Perfekt...i alla fall låter det perfekt. Tänk hur det kan bli, vi som inte skulle åka någonstans i sommar.....

När jag vaknade i morse var huvudet tungt och hela kroppen kändes trög. Hur lockande var det inte att fortsätta ligga kvar i sängen och sega. Istället gick jag ut på altanen och där i skuggan av rönnarna satte jag mig med min kaffemugg och kände hur jag långsamt vaknade till liv. Hjärnan fick nytt syre och det tunga försvann. Här blir jag nog kvar ett tag till, sen när hettan kommer ska jag gå in och göra lite där inne. Skriva en text som borde ha skrivits i juni, förmodligen boka en resa till London och lite annat smått och gott. Men än njuter jag till fullo av de ljumma fläktar som sveper förbi, fåglarnas långsamma småkvitter och framförallt njuter jag av att alla hundar i grannskapet för en gångs skull inte skäller.

Rönnarna ger skön skugga på morgonkvisten (läs förmiddag).

Jag slår vad om att det samtalsämne som är mest frekvent nu handlar om värmen. Det finns två tydliga läger, det ena som tycker att det är alldeles för varmt. Det andra som gillar värmen och tycker att vi ska sluta klaga.

Jag gillar värmen men har full förståelse för att många tycker att det är jobbigt. Inte så konstigt med tanke på att våra kroppar inte är vana vid den sortens värmebölja som råder nu. Det tar tid att vänja sig och det finns en mening med att de som bor och verkar i länder med hett klimat oftast har siesta och vilar mitt över dan när det är som varmast. 

Men i morse kände jag en stund att det kunde få räcka med värme även jag. Jag hade en sån där morgon när jag vaknade av att jag var yr, när ögonen öppnades snurrade hela sovrummet. Lite tungt var det allt innan balanssinnet hade återuppstått. Trots det gick jag för att träna mitt knä som vanligt. Efter tre minuter och fyrtiosex sekunder på cykeln insåg jag att det var en riktigt dålig idé med tanke på mitt skick. Jag gick hem och vilade  istället och vips mådde jag bra. 

Nu känns det bara fint och jag har njutit av den sköna kvällen ute i växthuset. Fast plötsligt började jag tycka att det kändes småsvalt.....gick in och tittade på termometern.....det var fortfarande tjugofem grader ute....inte särskilt kallt alltså!

Just nu googlar jag runt efter resor till London. Vi kom nämligen på ikväll att vi kanske ska åka dit istället för till Stockholm....fortsättning följer.

Kvällssolen lyser fint inne i växthuset.

Åkte ut till härbret efter att ha ätit lunch idag. Beredde mig på att fortsätta kriget mot getingarna men det såg ut som att jag vann slaget redan efter första ronden. Jag gick på knock helt enkelt. Fast nog var det ett hyfsat stort bo de hunnit med att bygga sedan början av sommaren. 

När jag gick där i härbrebacken lade jag märke till att det var ovanligt mycket rött. Och det var inte lingon, det var i stället torrt blåbärsris....jag har faktiskt aldrig sett det förut. Inte så knalligt rött. Fast allt ris var inte rött. Det fanns ris som levde och ett och annat blåbär såg jag också till, fast nog är det torrt så det räcker till.

Jag hade ytterligare en anledning till att åka ut idag. Jag tänkte städa av golvet där inne. Städa är kanske ingenting man tänker på en sån varm dag som denna men där ute i hägna brukar det alltid vara ganska svalt och skönt när det är riktig värmebölja. Även inne i härbret brukar det vara skönt, men icke idag. Svetten flödade när jag städade av golven, så skönt det var att komma hem och ta en dusch sen. 

Annars tycker jag lite synd om mig just nu. Mitt knä bråkar riktigt mycket. Det är svullet och har fått en stor öm knöl under knäskålen. Den gör jätteont och ställer till det så att jag har svårt att gå i trappor och böja på det. Nu har jag smort med smärtstillande salva som dessutom är inflammationshämmande så jag hoppas det är bra imorgon. Resten av den här kvällen blir det bara vila. Ingen större uppoffring.

Torrt blåbärsris!

Där hänger getingboet, inte mycket liv idag. Tack och lov!

Kan ju inte vara sämre jag, så här ser termometern ut hos mig i skuggan på bron!

Igår åkte vi ut till härbret en sväng på kvällen. Jag skulle laga ett hål i väggen och under tiden bad jag sonen sopa bron. Plötsligt ropade han och undrade om det var getingar som surrade runt (han hade varken linser eller glasögon på sig). Och getingar var det, i dynlådan hade de byggt sig ett bo. Där har de haft det lugnt och skönt ett tag. Som tur var fanns en flaska insektsspray som jag gasade med runt lådan. Då blev det lugnare, jag ska ta en tur ut även idag för att kolla om det är någon fart eller om det räckte med en gasning. Hålet i väggen blev lagat det också, det gjorde vi inifrån så vi var utom räckhåll för getingarna. Det är så läskigt när de surrar runt i stor mängd.....huga.

Efter att ha vänt och vridit mig i nattens värme somnade jag till igen på morgonkvisten. Fast jag fick inte sova särskilt länge för grannens gräsklippare gick igång. Det är inte så lätt att somna om när den arbetar för den låter halvt döende och kämpar tappert. Med tanke på den något ojämna gången blev det ingen mer sömn. Så nu är det kaffe som gäller!

Det verkar bli en varm härlig dag igen i alla fall. Blir det för varmt ute kan jag alltid fly ner i källaren. Där är det svalt och skönt. Dessutom finns en ansenlig hög med ren tvätt som behöver tas om hand....var nu den kom från. Tycker precis att jag stod där nere och arbetade med samma syssla....snacka om evighetsmaskin. 

Snart är de mogna.

Inne i växthuset är det varma fuktiga dagar nu även om skjutdörrarna står öppna en stor del av dygnet. Det innebär att tomaterna som nyss var gröna börjar bli röda och fina. Inte många dagar kvar innan de går att äta, det ser jag fram emot.

Gårdagen gick snabbt med egen träning, hämtning av sonen som lanade innan det var dags att ta med honom, lätt hålögd, upp på sjukhuset för hyposenssprutan. Nästa gång det är dags är det redan september....hu...dit är det alltså bara sex veckor. Om det tycker jag icke. Är alldeles förtjust i denna underbara sommarvärme. Det må så vara att älgjakten närmar sig då men jag skulle gärna ha sommar längre. 

Idag ska jag fixa med lite praktiska saker, ta någon liten promenad och sedan slappa under parasollet. Mmm, en plan så god som någon! Börjar med en kaffemugg i alla fall, med kaffe i....

När det är en morgon som denna, det är då jag önskar att jag vore morgonpigg. Solen skiner, det är vindstilla, fåglarna kvittar och det enda som hörs förutom fåglarna är surret av insekter som flyger förbi. Istället vaknar jag halvdöd och undrar vem som bestämt att man måste kliva upp någonsin.....

Att jag känner mig så trött idag har att göra med natten. Vid halv tre vaknade jag av att det värkte något infernaliskt i en tå...i en liten, liten tå...Jag försökte somna om men insåg att jag var tvungen att kolla vad det var som gjorde ont. Naturligtvis var det en av mina naglar (jag har väldigt böjda vassa naglar på "småtårna") som började gräva sig ner i nagelbädden. Det var rött och svullet och jag insåg att trots att det bara var en tå skulle det bli svårt att somna om ifall jag inte lyckades lyfta nageln....Sagt och gjort, det blev ett litet ingrepp där på nattkröken. Sedan hade jag tack och lov xylocain hemma så det smorde jag på.

När jag sedan lade mig i sängen för att sova igen fick jag världens flashback till första gången jag låg på sjukhus med mitt knä. Då när precis allt gjorde ont och det var millimeterviktigt hur kuddarna låg under benet. Viktigast av allt var att täcket täckte foten men inte tyngde tårna...för då gjorde det ont i knäet...

Natten som gick försökte jag också undvika tårna med täcket för det gjorde också ont...i en liten fjantig tå...Som tur är känns det bättre idag, det var nog tur att jag fixade inatt.

Då en stund när jag inte kunde sova surfade jag runt lite och hamnade i en artikel som handlade om bortskämda rikemansbarn. Kontrasten mellan barn i världen som inte har någonstans att bo och knappt någon mat att äta blev väldigt stor. Ett badkar dekorerat med zwarovskikristaller, en lekstuga med rinnande vatten, juveler på nappflaskan, diamantskallra, ett fyraårskalas för 10 000 dollar och en massa andra löjligt onödigt dyra saker. Barn behöver inte alla dyra saker. De behöver kärlek, mat och någonstans att bo i första hand. Sedan behöver naturligtvis barn många fler saker men inte är det nödvändigt med kristaller på badkaret i alla fall. Lägg pengarna på något viktigare.

Just nu irriterar jag mig på en fluga som jag misstänker går på något slags upptåtjack. Den surrar runt i 180 knyck än hit, än dit. Dessutom surrar den väldigt högt...

Oj, vad nöjd jag kände mig tidigare idag när jag kunde släppa taget om gräsklipparen och styra in den i förrådet igen. Nyklippt och fint, dessutom gick jag med trimmern idag så nu slipper jag det ett tag. Fast mitt knä mådde inte så bra, trots att jag varit förutseende och lindat det. Men jag vet ju att det blir bättre.

Det bästa av allt var att när ljudet av gräsklipparen tystnade hörde jag ljudet av dammsugaren inne. Sonen passade på att städa inne medan jag städade ute. Så underbart, han är bäst!

Sedan gick dagen, lite kaffe, lite mat, lite slött slappande. Låg i hängmattan och lyssnade till åskans muller som kom närmare. Till slut nådde han fram till oss, Thor, och jag kunde kolla in alla blixtar, lyssna till mullrandet och regnet som smattrade på växthustaket. Han jobbade verkligen hårt idag, Thor. Jag undrar om han är lite upprörd över Marvels planer på att ändra hans kön i serietidningen....man kan aldrig så noga veta.

Nyklippt gräsmatta!

Tvätten får hänga kvar.

Smultronen lyser röda!

Utsikten från hängmattan en stund innan åskvädret brakade lös.

En underbar sommarmorgon med klarblå himmel, lite fågelkvitter och humlesurr. Kaffet i muggen smakar extra bra ute i växthuset idag. Passande, igår avslutades dagen där ute och idag inleds den där. Bästa stället i det här huset just nu.

Gräsmattan börjar bli långhårig igen, jag lockas inte av att göra något åt den.....alls...nånsin...

Nyheterna idag rapporterar om oron ute i världen. Eskalerande våld i Afghanistan, det nedskjutna planet i Ukraina, bombning av vattenpumpar i Ghaza...det verkar aldrig ta slut. Jag hörde en elvaåring som häromdagen frågade om de inte bara kan sluta bråka med varandra....det borde kunna vara så enkelt.

Jag upplever att jag har svårt att ta till mig alla dessa katastrofer i den idylliska tillvaro jag befinner mig i nu, där jag sitter med frukosttallriken med mjölk, jordgubbar och flingor.....önskar att fler ute i vår värld får ha det så lugnt och skönt.

När vi kom hem efter sonens träning igår skulle vi rosta bagels för att mumsa i oss. Plötsligt blev det mörkt i hela huset. Strömmen hade gått. Ner i källaren och kollade säkringarna och först såg allt som vanligt ut så jag tänkte att det var ett större strömavbrott, sen såg jag att jordfelsbrytaren löst ut. Alltså var det bra att testa rosten en gång till....samma visa.....Tur att grillfunktionen i ugnen fungerar på samma sätt.

Det tråkigaste med det hela var att pumpen till tunnan på altanen slutade fungera igen.....vad är det med pumpar som inte klarar strömavbrott.....kan ju visserligen ha att göra med att de är gamla och har varit med många år.....

Så nu är det väl bara att säga hallå mygglarver igen.....och farväl pengar...både ny brödrost och pump behöver inhandlas!

På tal om träningen, det var riktigt skönt att inte behöva köra till stan igår, alla kom upp hit till oss och tränade. En riktigt välbesökt träning faktiskt. Löpning, hinderbana, balansträning i form av hjulning, stretching och efterföljande bad. Sonen gjorde också framsteg när det gällde att hjula, enhandshjulningen såg riktigt fin ut bitvis. Övning ger färdighet!

Idag ska jag inte göra många knop, det värker som tusan i leder och knän. Någon liten promenad kanske för att smörja lederna. Sedan ser jag fram emot en sittning i växthuset ikväll, hoppas vädret håller i sig!

Badet mitt i byn, en härlig oas!

För femton år sedan var det dop på hembygdsgården.  I strålande sol, med familj och goda vänner som sällskap. 

Idag är det också strålande sol och passande nog har vi mormor där idag. Hon sköter serveringen. Därför ska vi passa på att gå dit och fika på eftermiddagen.

Just nu funderar jag över vad det kan vara för strul med vårt internet.....kanske är det inte hos oss problemet finns. Sänglampan blinkar till nu och då, tillräckligt länge för att morgonteven ska stängas av. Det gör att jag misstänker att problemet ligger någon annanstans.
Jag slinker helt enkelt ut till hängmattan istället,  så mycket bättre!

Dagarna går en efter en och en titt i almanackan avslöjar att halva juli har gått. Sköna avkopplande dagar som gjort och gör gott för energinivån.

Igår fick mitt knä en ordentlig genomkörare och än känns det bra. Eller för att vara helt ärlig, det gör inte mer ont än att jag klarar av det. Sen måste jag erkänna att det inte blev så mycket mer gjort under gårdagen. Lite matlagning, fika, lyssnade på musik, såg lite teve faktiskt och bar upp en hög med ren tvätt till garderoben. Hyfsat perfekt sysselsättning en regnig tisdag om jag får säga det själv.

Tittade nyss på Leila som bakade filmjölkslimpa i sitt färgglada kök och då dök bilden av nygräddade bagels upp. Ingen självklar koppling, jag vet men det var väldigt länge sedan jag åt bagels. Brödet finns sällan att köpa i affären, det är ingen stor vara i vårt land. Kan faktiskt inte förstå varför, godaste brödet om man frågar mig. Att baka egna innebär lite pyssel eftersom brödet helst ska vila i kyl över natten innan de kokas och gräddas. Men jag vet att jag bakade egna bagels när jag bodde i Östersund så jag borde ha receptet kvar någonstans. Kanske dags att plocka fram bullmammatakterna igen......

Märkligt hur jag idag när solen skiner är sugen på att göra saker....medan igår när det regnade ville jag verkligen inte göra någonting...vi får se vem som vinner idag. Latmasken eller Stökapåtanten.

Insåg plötsligt att sonens fyra arbetsveckor gått och min målsättning att göra undan allt hemmajobb under den tiden gick upp i rök. Visst, jag har gjort en del. Målat förråd och klädkammare...men resten då....föra över foton, sätta in foton från vår Vietnamresa ifjol, måla postlådestolpe, måla våra "småhus" på gården, rensa bort skräp i härbret.....det är exempel på saker som inte har blivit gjort. Fast det är väl bara att konstatera att det är kvar, jag har mått väldigt gott under parasollskuggan istället för att fixa en massa saker inne. Jag får helt enkelt bestämma mig för att vara nöjd med det jag har gjort istället för att gräma mig över det jag inte gjort. Det är kvar.

Idag ska jag nog försöka ta mig en tur till träningslokalen för att arbeta med mitt knä, "a neverending story". Sen ska vi äta av rulltårtan med jordgubbar jag bakade igår.....lite bullmamma är jag allt...i alla fall glimtvis....

Jodå, det blev så att tvätten fick sig en omgång. Högen förskräckte men jag fick inte panik och sprang därifrån. Jag bestämde mig för att ta en liten bit i taget och tänk till slut hade jag nått botten på korgen. 

Det man kan fundera över är hur länge den håller sig tom eftersom korgarna med smutstvätt redan börjar fyllas igen....men tillfredsställelsen över att ha fixat undan de rena kläderna kan ingen ta ifrån mig...så det så!

Detta var högen med tvätt som mötte mig när jag kom ner i tvättstugan i morse.

Efter att ha arbetat en lång stund med att vika, stryka och plocka undan var korgen tom.

På avstånd hörde jag plasket på vägbanan när bilarna körde förbi nere på 348:an. Det gjorde att jag tog mig en lång sovmorgon. Till slut tog jag mig ur sängen, drog igång kaffebryggaren och gick ut och hämtade tidningen. Då möttes jag av en fuktig värme som gjorde mig glad. Det gör ingenting att det regnar bara det är varmt, precis så var det. När jag väl låg i sängen igen med tidningen och kaffemuggen hörde jag hur himlens portar öppnade sig. Vilket ösregn.

Vädret är i alla fall på tvättens sida idag. I källaren finns mängder av ren tvätt som behöver vikas, strykas och plockas undan. Det passar en dag som denna. Fast å andra sidan passar det att slappa i soffan med en bok också....få se vad som vinner.....jag vet i alla fall vad jag skulle vilja göra....

På vår altan har vi en balja med en dekorationspump som det rinner vatten i. Tyvärr gick den lilla elektriska pumpen som gör så att vattnet cirkulerar sönder när det var strömavbrott för ett tag sen. Igår upptäckte sonen att det var hundratals mygglarver i tunnan....tänk när de skulle bli färdiga myggor vilken invasion vi skulle få. En fasansfull tanke.

Alltså var det bara att tömma vattnet och byta till nytt. Det var i alla fall tanken till dess att jag kom på att kanske, kanske hade jag min gamla pump från förra huset kvar. Innan jag grävde dammen och skaffade en stor pump hade jag en balja med vatten och en liten fontänpump. Jag gick ut i förrådet och tänk, där låg den i ett hörn. Och bäst av allt...den fungerade. Nu rinner vattnet igen, mygglarverna är borta och vattnets porlande,  de ljumma vindarna och humlesurret gör att jag lätt vilar ögonen och somnar i skuggan här uppe. Ovaggad.

Kretsloppet fungerar igen.

Wow vilken härlig dag och kväll det blev igår. Slappade i skuggan under ett parasoll mest hela dagen, när kvällen kom dök goda vänner upp och vi hade altanhäng till dess att det blev en ny dag. De samtalsämnen som avhandlades var många. Det blev diskussioner om både allvarliga och roliga ämnen och förstås massor av skratt. Måste säga att växthuset fungerar som jag tänkte mig. När luften blir för kylig för att sitta ute under bar himmel slinker man in i govärmen och stannar där kvällen lång.

Mina knän och leder värker mindre idag, skönt. Hoppas den trenden håller i sig. Allt blir enklare då, framförallt får jag mer lust att göra saker. Träna till exempel....fast inte idag.....

Sitter och kollar in nättidningarna och förfäras över oroligheterna i Gaza. Det är en krutdurk på väg att explodera. Senaste nytt verkar vara att Hamas hotar med någon form av vedergällning som svar på Israels raketattacker. Kanske en elak och orättvis tanke men det känns som att Israel inte vill ha fred.

Ikväll ska Brasilien spela bronsmatch i VM. Tänk vilken nervositet spelarna måste känna inför matchen just nu i denna stund....för tänk om de förlorar. Hemska tanke...fast jag håller på Holland. Nu är det bara en knapp halvtimme kvar....

Det gick bra att somna igår men vid tretiden vaknade jag av att det gjorde ont i lederna igen. Till slut somnade jag om en stund igen på morgonkvisten men nu är jag nog vaken på riktigt. Det gör fortfarande ont, det är verkligen tur att jag inte har någon gräsmatta att klippa idag eller något annat jobbigt att göra.

Det jobbigaste idag blir att tvätta och hänga de rena kläderna. Idag ska det nämligen ske...jag har startat den första maskinen alldeles nyss.

Vädret är lika ljuvligt idag. Den enda stund det  blir lite jobbigt är på morgonkvisten när solen ligger på. Trots att jag har myggfönster blir luften stillastående...då blir det varmt, varmt. Men jag får väl börja kliva upp vid sextiden då slipper jag det....redan när jag skrev det insåg jag vilket skämt det blev...jag kliva upp klockan sex....frivilligt?? Nej, det är nog bara att stå ut med den varma luften och njuta av den så mycket som möjligt. Tids nog kommer jag att frysa.....

Att vädret är underbart passar alldeles utmärkt eftersom tanken är att det ska bli lite altanhäng ikväll. Det ska jag också förbereda för men det känns inte så jobbigt, jag kommer att göra det enkelt. Men gott hoppas jag....Vattenmelongazpacho, Sallad Nicoise....fast inte alls som den ska var utan på mitt sätt....så då blir det nog inte Sallad Nicoise utan något helt annat.....det blir en Sallad Katarina kanske....vissa delar förberedde jag igår kväll så jag kommer inte att behöva stå i köket så länge.

Jag hör på nyheterna att det kan bli så att det blir den svenske domaren som dömer VM-finalen i fotboll, det skulle vara häftigt. Tänk att ha det på sitt CV....

Något som inte är lika roligt är kriget på Gaza som trappas upp. Allvarligt talat, vad är det för fel på de som styr som tror att bomber och raketer löser allting när det i själva verket inte löser någonting. Det enda som händer är att en massa oskyldiga människor får sätta livet till och sedan lägger sig fler i och kriget blir värre och värre. Stackars människor som lever där eller i andra krigshärdar runt om i världen.

Just nu spelas reklam för Vitapro på teven, en reklamfilm med Niclas Wahlgren....plötsligt förflytttas jag flera år tillbaka i tiden, när Sudden var liten och tittade och lyssnade på Nicke och Nilla och deras sånger för barn...lite så känns reklamen....fast för vuxna....och utan Pernilla. Jag är glad att jag inte behöver höra den särskilt ofta....

Istället för att ligga under parasollen viftandes på tårna fann jag mig plötsligt vara i stan. Den stora jakten på en bikini hade inletts.....väl hemma igen hade jag många kassar med mig. Flera kassar till mamma, några till mig....kläder, skor men ingen bikini....
Den enda sak jag skulle köpa kom jag hem utan. Men det fanns inte en enda modell jag ville ha. Jag vill inte ha en sån som knyts bakom nacken...det har jag redan och de enda som var i vanlig behåmodell kostade närmare tusen kronor....fatta vad mycket reakläder jag fick för den summan....Jag får helt enkelt klara mig med den jag har och känna mig fin i de nya skorna istället.....

Sen blev det en tur till stan igen...sonen hade träning uppe vid Hörnsjön. Nu slappar jag och tänker nog sova om ett tag, tröttheten gör att ögonlocken hänger. Frågan är dock hur bra det kommer att gå. Mina knän och fotleder värker väldigt mycket ikväll, alldeles för mycket. Man skulle kunna tro att det var idag gräsmattan blev klippt så att det är därför det gör så ont. Förhoppningsvis kan jag somna så att jag inte känner det onda.

Ännu en strålande dag som börjar med den sedvanliga kaffemuggen. Läser i tidningarna om människor som skriver dumma saker på nätet och funderar över hur lätt det är att sprida rykten som för det mesta inte är sanna. Många skulle behöva tänka efter före de publicerar sina tankar och åsikter, det är lika klart som himlen idag.

Huvudet känns lite tungt idag, hur skön värmen än är har jag nog inte vant mig riktigt ännu. Men jag klagar inte, jag tar en huvudvärkstablett om jag behöver och sedan njuter jag vidare.

Sonen jobbar idag, själv ska jag...ja vad?....Jag vet inte ännu med det visar sig nog....Det råder ingen brist på saker att ta tag i som tur är. Tvätt...den eviga....löss på min chiliplanta....vedkap att montera.....korsord att lösa...böcker att läsa....tår att vifta på....parasoller att ligga under...Det är ingen högoddsare direkt att anta att de sista aktiviteterna vinner....

Ännu en härligt varm sommarmorgon. Ligger med en mugg och kaffe och funderar på om det är idag jag ska gå ut och klippa gräset...ska det göras bör det ske ganska snart. Innan det blir för varmt. Inte för att jag känner mig speciellt lockad men någon måste göra det....

Känner mig dock lite trött idag för jag både somnade sent och vaknade tidigt. Men vad gör väl det, igår kväll hade vi ett antal trevliga timmar hos goda vänner så energin jag fick därifrån räcker nog ganska långt. Jag skulle nog kunna klippa fler gräsmattor om det skulle vara så....eller??
Fast jag kan vänta en liten stund, än tänker jag njuta av min kaffemugg....

Igår till bringade jag i princip all tid på altanen. Frukost, lunch, mellanmål och middag. Det mesta tillagat på grillen. Någon liten promenad emellanåt och mot kvällen ett besök på baksidan av huset. Jag började montera ihop vedkapen....men när myggorna blev alltför påträngande gick jag in.

För första gången på länge slog jag då på teven och hamnade framför det program som handlar om extremt sparsamma personer....efter att ha sett en stund fick jag en obehaglig klump i magen. Inte så mycket för att folk vill spara på olika sätt. Var och en får göra som den vill (förutom att stjäla ketchup och toapapper då kanske...) Men på något vis blev det bara för mycket, lektioner i hur toalettpapper viks för att spara några kronor....myten att man får mer bensin om man tankar långsamt.....bajsa på jobbet....
Vill dessa människor verkligen framstå som fullkomliga "snåljåpsnördar" i andras ögon? Det har jag svårt att tänka mig...jag tror verkligen inte att de är det men på det sätt de framställdes fick i alla fall jag den bilden. Och hur man i teve kan erkänna att man går in och stjäl matvaror och toapapper på snabbmatsrestauranger och andra ställen är för mig helt oförståeligt....att dessutom ha mage att be om smakprov för att ta med hem....Nej, nästa vecka tänker jag inte slå på teven den tiden...då läser jag istället....och konstaterar åter att det är tur att vara och en gör som den vill.

Om ett tag ska jag ta mig till träningslokalen för att arbeta med knä och lårmuskel igen. Jag tycker att jag har lite mindre ont men så har jag i och för sig inte klippt gräset på en vecka heller....

Igår läste jag en text som Martin Öberg skrivit. Den finns att läsa på svt.se/opinion och jag föreslår att du läser den. Den är verkligen angelägen och lämnade en tagg i mitt hjärta. Att färgen på huden, hur människor ser ut ska behöva spela roll gör att jag känner mig både maktlös och arg. Att små sylvassa kommentarer, blickar eller annat som gör att människor i vårt land år 2014 fortfarande känner utanförskap på grund av sitt utseende borde inte behöva existera.

Det ska inte spela någon roll om du är född här, som en blåögd lintott, adopterad med mörka ögon och brun hud eller hitflyttad senare på grund av att du är på flykt. Att möta människor med respekt för den de är borde vara en självklart för mig och alla andra, hela tiden, utan tvekan!

Ligger i hängmattan (paltkoma är bara förnamnet) och försöker uppbåda kraft nog att rengöra grillgallret....
Blommorna behöver också vatten men det känns som en alldeles för stor uppgift även det. Alltså hänger jag här ett tag till och hoppas på nåt mirakulöst sätt att energin kommer åter......

Dagens hängmatteselfie....

Flaggstångslinan slår lätt mot flaggstången och vinden sänder in ett prasslande lövsus genom myggfönstret. Några toner på vindspelet emellanåt känns tryggt. Att vindspelet klingar betyder att det är sydliga vindar, då är det ljummen luft som kommer att möta mig även i skuggan.

Mina ögon är trötta, faktiskt är hela jag trött så jag måste erkänna att jag är glad att det är sonen som har träning klockan elva och inte jag....kliva upp måste jag dock eftersom han behöver skjuts till stan. Om ett tag ska jag väcka honom så han hinner vakna till och äta frukost.

Men än är det en stund kvar, den tänker jag använda till att prova hängmattan med en kaffemugg i näven...

Under ett parasoll på altanen, med en bok i handen och ett stort glas vatten bredvid mig. Det är så jag har tillbringat en stor del av dagen. Det går knappast att ha det så mycket bättre, det är dagens självklara sanning.

Då och då har jag släppt boksidorna med blicken och istället tittat upp på vimpeln som vajade mot den klarblå himlen samtidigt som jag lyssnade på grannbarnens glädje när det började byggas en trädkoja i mormor och morfars trädgård. Sågen och hammaren arbetade och glada barnröster ackompanjerade det hela. Tänk vad de kommer att minnas just den dagen när trädkojan började komma till. 

När jag inte slappat under parasollet har jag varit ute på fikaturné. Först hos mamma en sväng på förmiddagen, sen hos grannen mitt på dagen för att slutligen åka till PerOrs på eftermiddagen. 

Knappt det behövdes nån mat idag....fast lite mat blev det trots allt....sonen behövde få något vettigt i sig så då hängde jag också med på ett hörn för det behövde naturligtvis jag också. 

Fast med tanke på hur det ser ut på diskbänken skulle man kunna tro att jag stått och lagat mat hela dagen. Men allvarligt talat, vem har lust att ta hand om disk och annat när vädret är så underbart som det är just nu? Inte jag i alla fall. Därför får den vara så länge....

Nu snackar vi härligt sommarväder. Igår tillbringade jag i princip all tid på altanen och i växthuset. Jag började morgonen i hängmattan med morgontidningen och kaffe. Sedan avslutades dagen där ute med goda vänner när solen började gå ner. En sommardag precis som den ska vara.

Den här dagen bådar också gott. Vinden leker med vindspelet, det var dock härligt ljumma vindar som mötte mig när tidningen plockades upp ur postlådan.  Det blir alltså inte en dag på stranden utan en dag på altanen...

Kollar Nyhetsmorgon en kort stund där två väldigt olika personen lämnar boktips, Horace och Titti. Intressant att jämföra de olika böcker de valt att berätta om....själv tänker jag fortsätta dyka ner i den feelgoodbok jag påbörjade igår!

Ibland får jag tvångstankar när det gäller min mobiltelefon. Trots att jag vet att den ligger inlåst i bilen kan jag plötsligt få för mig att jag trots allt stoppat ner den i nån ficka eller att den ligger bredvid mig.
Så var det idag. Jag var på begravning i Arnäs kyrka och visst mycket väl att min mobil inte följde med in, enbart bilnycklarna som stoppades ner i mammas ficka. Trots den vetskapen kunde jag inte låta bli att tänka på hur hemskt det skulle kännas om jag glömt att jag trots allt hade mobilen med mig och ljudet var på. Tänk om den plötsligt skulle ringa där mitt i sorgehögtiden.....Chickenfoot istället för den vackra musik som spelades i kyrkan.....usch vilken skam jag skulle känna om det hände....

Nu kunde jag dock släppa tankarna på en ringande telefon ganska snabbt eftersom jag inte hade någon väska med in....då kunde jag ju inte av misstag ha stoppat ner den.....och inte hade jag några fickor heller.....fast jag måste erkänna att det tog ett tag att släppa tvångstankarna...

Har ni tänkt på att alla ljud låter på ett speciellt sätt när det är fint väder och temperaturen når en viss nivå. I morse låg jag i hängmattan och läste tidningen och njöt av morgonens första mugg kaffe när jag slöt ögonen och lyssnade på sommarljuden omkring mig. Vindens sus i löven, en hund som skällde lite längre ner på gatan, ett lastbilsflak som slog, någon som klippte gräset och bildäckens ljud mot asfalten när bilarna körde förbi. Där låg jag och bara njöt och lyssnade. Av värmen och sommarens alla ljud, viftade lite på tårna och kände hur otroligt skönt det är att bara vara och framförallt att ha förmånen att bara få vara....

När resten av huset vaknade till packade våra vänner ihop sina saker och åkte mot Östersund igen....det blev tomt och tyst och saknaden är stor...vilken tur att det är mindre än en månad innan vi ses igen.

Medan de sitter i bilen fortsätter sonen och jag att bara vara.....hängmattan är skön idag!

Nu är det dags igen. Det cirkulerar otäcka bilder och filmsnuttar på facebook. Bilderna visar skador på huden som uppstår om man använder ett visst schampo. Jag förstår att synen av hemska utslag som dyker upp på ett bröst eller i nacken är skrämmande för många....då skulle jag nog också bli rädd.

Problemet är att många delar de "hemska" bilderna helt utan eftertanke och källkritik. Eftersom bilderna inte är sanna hjälper man till att sprida en massa "hittepå".... De är nämligen photoshoppade. Det "hemska" är lotusblommans fröställning.....

Exempel på lotsublommans fröställningar. Visst är de vackra?

En annan sak som gör att jag brukar vara aktsam innan jag delar är att många som gillar att plantera virus i människors datorer gör det genom dessa sensationsbilder....kanske någon liten trojan eller något annat passar på att hoppa in i datorn när man klickar på filmklippen. (Undrar förresten om samma typ av virus kan drabba telefoner också eller om virusmakarna utvecklar egna till dem? Måste fråga sonen om det, han kan nog svara...inte för att han utvecklar virus, men han brukar vara påläst....)

Här kommer ytterligare ett boktips för er som precis som jag gillar att ligga i hängmattan eller soffan och läsa. "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Den är skriven av Sarah Butler och handlar om Alice som just återvänt till London efter att ha rest utomlands under flera månader. Hon kommer hem därför att hon fått veta att hennes pappa är döende och hinner precis i tid för att kunna ta farväl. Som en parallellhandling får vi följa Daniel som inte har haft tak över huvudet på flera år och som varje dag söker efter sin dotter på Londons gator, en dotter han aldrig träffat.

Det är en fantastiskt fin berättelse om kärlek, rotlöshet och om kraften i de band som finns och skapas mellan människor. En streckläsarbok!

Åter hemma efter en snabbtur till Östersund. Igår hade en av mina goda vänner trädgårdsfest för att fira att hon hade fyllt femtio!  Vi var ett härligt gäng som njöt av god mat, dryck och massor av glada skratt. I den kyliga jämtlandsnatten gick vi sedan hemåt, småfrusna men mycket nöjda.

Efter att ha sovit ut idag åkte jag hemåt mitt på dagen. Resan gick bra men tyvärr upptäckte jag att ett av mina guldörhängen var försvunnet.....Eftersom jag stannat till för att handla i Lillänge innan jag åkte hem misstänker jag att jag tappat det antingen på parkeringen eller inne på affären. Efter att ha ringt till de affärer jag gick förbi för att lämna namn och telefonnummer är det bara att hoppas att det är någon ärlig person som hittar det så att det kommer tillrätta. Det är nämligen inget litet billigt örhänge.....Kanske jag ska höra av mig till polisen också....det händer ju faktiskt att folk lämnar in upphittade saker dit. Men det är trots allt en världslig sak...ingen olycka direkt.

Nu slappar jag i soffan medan sonen sover. Han har lanat och varit vaken mer än ett dygn så han sover djupt just nu. Om ett tag ska jag väcka honom så att han kan somna ikväll men någon timme till får han sova.....han lät väldigt trött när han ringde mig tidigare under eftermiddagen.

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt, en fantastiskt finstämd bok som handlar om den fjortonåriga June och den kärlek hon och hennes morbror Finn kände för varandra.

När han dör i aids (detta utspelar sig i slutet av 80-talet) blir hon lämnad ensam kvar. Visserligen bor hon tillsammans med föräldrar och storasyster Greta men de har fullt upp med sitt.
Förutom June och hennes familj finns en tavla i centrum av berättelsen samt morbroderns undangömda kärlek sedan länge, Toby.

Boken handlar om vad det egentligen innebär att vara en vän, om avundsjuka, skam och hur det påverkar relationer människor emellan. En fängslande bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig, det innebar att jag läste ut den snabbt igår kväll. Läs den du också!

Sådär ja, efter att ha arbetat i förrådet under garaget hela dagen känner jag att jag har leder vill jag lova. Med gott samvete har jag därför slängt mig ner i soffan och härifrån tänker jag inte röra mig förrän det är dags att flytta till sängen.....

Men nog kan jag känna mig nöjd allt. Väggarna som skulle målas är skrapade och har fått ett varv färg. Hyllor är städade och saker som passar bättre i uteförrådet har flyttat dit. Några fynd gjorde jag också. Ett fint keramikfat som tjänstgjorde som fruktfat när jag var barn. Synd att ha det gömt i förrådet så nu ska det få komma fram och börja användas igen. Kanske inte som fruktfat men väl till att servera sallad eller annat gott på. Som pricken över i fann jag dessutom den ljuskrona som hängde i vardagsrummet när det här huset var nybyggt. Den ska definitivt få sin plats i växthuset. Där kommer den att komma till sin rätt igen.

Medan jag höll på med målning och städning fick tvättmaskinen jobba hårt. Alla mattor jag hade på golvet i förrådet är tvättade och hänger nu över balkongräcket....ve den fågel som får för sig att skita på dem....sannolikheten för att det ska ske är nog tyvärr stor eftersom småpippisarna gillar att hälsa på när morgonen kommer. Jag tar dock risken....

Nästa projekt jag ska ge mig på är att kapa vedträn i halvor så att jag har vedträn i lämplig storlek när vintern kommer. De som kapades till förra sommaren av min snälle granne är uppeldade vid det här laget. Funderar på om jag ska investera i en vedkap kanske? För att göra som grannen och handsåga tänker jag inte ens försöka ge mig på....

Ligger som bäst och funderar på om det är något bra att se på teven? Men det innebär att jag måste förflytta mig till soffan i gillestugan och det orkar jag inte. Jag fortsätter nog läsa den bok jag påbörjade för några timmar sen. En fängslande bok om vänskap och kärlek under den tiden när aids först började göra sin entre. Så får det bli, boken här kommer jag!

Vilken tur att böcker finns. Utan desamma hade jag nog inte stannat i soffan med mitt ben i högläge hela eftermiddagen och kvällen. Och hade jag inte stannat där skulle mitt knä inte ha blivit så pass mycket bättre som det är idag. Än så länge är det inte svullet alls och det gör bara lite ont när jag går.

Idag ska jag också vila så mycket jag kan men ett allvarligt försök att minska tvätthögarna i källaren ska jag allt göra. Egentligen skulle jag vilja börja i förrådet med att plocka undan grejor så att jag kommer åt väggen som ska målas. Men jag tror att det skulle vara klokt att ta en vilodag till. Hur jag gör beror väl helt enkelt på hur länge den bok jag läser just nu räcker.....

Om ett tag blir det frukost och sedan ska jag skjutsa sonen till jobbet, han arbetar mitt över dagen den här veckan. Lite trist bara att vädret inte är det bästa. Det blir ju inte riktigt lika många badgäster då. Förhoppningsvis vänder det snart.
Just nu längtar i alla fall jag efter värme, en resa till sydligare breddgrader skulle inte vara helt fel. Fast sonen är ju inte riktigt lika road som jag är av den typen av semester så det lär inte vara aktuellt den här sommaren. Jag får längta vidare.....men en storstadsresa skulle kanske fungera....

Att fira midsommar är härligt. Framförallt när man hade ett varmt hus att vara i. Växthuset var också livligt frekventerat under helgen. De isiga vindarna till trots var det varmt och skönt där inne. Kvällsgrillningen sköttes med fleecetröja och tjocksockar på....
Trots kylan övervägde det positiva. God mat, lugn och ro, läsning, korsordslösning och kortspel fram på nattkvisten. En toppenhelg helt enkelt.

Mitt knä gillade inte att fira midsommar dock, inte alls faktiskt. Igår var mitt vänstra knä ungefär dubbelt så stort som det högra. Svullet och ont. Man skulle kunna tro att det fått jobba hårt hela helgen....
Inte nog med att det är svullet, det smärtar också. Känslan är ungefär som om skrotet där inne flyttat på sig och ligger och gnager mot skelettet när jag rör mig....
Nu vet jag att det inte rört på sig men nog tror jag att jag till viss del kan skylla på metallen. Lite skaver det allt....ont gör det....svullet blir det....svårt att röra mig obehindrat har jag.....

Undrar om jag kan skylla på det faktum att jag i drömmen var ute och sprang häromnatten.....det kanske blev väl häftig träning. Nåja, jag får smörja med Voltaren och vila så mycket jag kan. Tur att det finns många böcker att läsa.

När jag tittar ut genom fönstret ser det så varmt och härligt ut. Vita molntussar seglar förbi på en blå himmel, småfåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka här utanför. Tyvärr räcker det att öppna dörren på glänt för att inse att det är isvindar ute även idag. Det gör att jag med gott samvete kan ligga kvar under täcket med en mugg kaffe en lång stund till....

Midsommarafton och vindarna är kalla. Solen tittar fram emellanåt och får en att tro att det är varmare än det faktiskt är. Inne i växthuset är det däremot tjugoen grader så där kommer vi att kunna sitta när det blir dags för sillunch om några timmar. Det gäller bara att ta sig dit utan att frysa alltför mycket.

Tillsammans med Barbafamiljen, som äntligen har fått komma ut på altanen, önskar vi er alla en Glad Midsommar!

Inne i växthuset är det varmt och mysigt.

Glad midsommar önskar Barbapappa med familj!

Efter att ha gruvat mig en stund i förmiddags medan jag lyssnade till grannens gräsklippare tog jag mig ut själv.  Efter knappt åttio minuter var mattan klippt, efter ytterligare en kvart var det trimmat runt träd och rabatter också. Tomten är nu midsommarfin, tyvärr kan jag inte säga detsamma om miljön inne. Jo, fint är det väl men dammråttor trängs i hörnen och hotar att anfalla. Fast eftersom vi kommer att vara fler i huset under helgen som kommer behöver jag nog inte vara rädd. Förhoppningsvis törs de inte gå på oss när vi är så många. Dessutom är vi fortfarande större....

Tänk känslan i morse när jag huttrande gick ut för att hämta tidningen och vänder mig om och ser ett helt färdigmålat hus! Det är nästan löjligt att det går att känna sig så glad för en sån sak. Dessutom blev det så oerhört bra. Igår jobbade han på målaren, ändå till dess att allt var klart. Sedan var det min tur att jobba, jag skruvade upp saker på väggarna igen, flyttade ut blommor på altanen och kunde sätta tillbaka allt där det ska vara. Plötsligt blev det ordning och reda igen.

Som grädde på moset kom elektrikerna och fixade utebelysningen också, de som blev blixtinkallade i början av sommaren när lamporna snabbt behövde tas bort för att målaren skulle komma åt. Nu sitter mina nya lampor på plats, inte utan besvär dock eftersom det tydligen inte var jordat där de skulle sitta så det blev en del kabeldragning. Men vad gör väl det, nu är det klart. Härliga tider, lysande tider!

Just nu ligger jag med en mugg kaffe och kollar in nyhetsmorgon. Jag försöker samla kraft nog att gå ut och klippa gräsmattan....väntar jag till efter midsommar kommer den att vara för lång och då blir det väldigt jobbigt att klippa den. Problemet är att jag har så ont i alla leder från höfterna och nedåt. Igår kväll gjorde det så ont att jag allvarligt funderade på att ta en värktablett. Men när jag tänkte på att jag skulle bli hög och flyga och kräkas (det är så jag blir av det som är starkare än alvedon) så skippade jag det. Jag gjorde upp en eld i braskaminen, tog på mjuka varma sockar och låg i soffan istället. Inte för att det gjorde mindre ont men det var mysigt i alla fall.

Idag värker det inte riktigt lika mycket men efter att ha styrt klipparen någon timme lär det nog göra det.....Fast jag får se det som träning, musklerna mår bra av att arbeta. Dessutom kommer familjen från Härnösand sen idag, då glömmer jag nog det onda.

I kvällssolen.

Välkommen till huset med den röda ytterdörren!

Hallå sommaren, var är du??? Nu kan du komma tillbaka. Jag och mina kalla tår skulle uppskatta det, väldigt mycket. Nog för att det är mysigt att sitta nere i soffan med en fleecetröja på medan elden sprakar i braskaminen. Men nu har jag gjort det flera kvällar i rad. Det räcker nu. Dessutom har jag fått mina markiser på plats igen, med grått tyg istället för grönt så solen behöver inte gömma sig för min skull. Den är så välkommen att lysa igen!

Någon annan som hoppas att solen ska lysa igen, eller i varje fall att regnet ska lysa med sin frånvaro, är målaren. Det börjar dra ihop sig för honom, det närmar sig slutet när det gäller målning av mitt hus alltså. Längtar! Men för att kunna färdigställa allt krävs uppehåll som sagt. Stämmer väderprognosen verkar det faktiskt riktigt lovande så jag håller tummar och tår.

I ett försök att locka tillbaka värmen och solen har jag köpt lite uteblommor och plantor till växthuset idag. I strilande regn planterade jag allt i större krukor....att påstå att jag var jordig när jag var klar var en underdrift.....men det planterade trivdes nog i regnet. Hoppas jag.....det visar sig väl om plantorna fick en chock eller om de överlevde när morgondagen kommer.

Sådär ja, då var den gjord, terminens sista arbetsdag. Nu kompar jag ut resten då hamnar jag nästan på noll vad gäller tiden jag har innestående.  Ett litet möte kvar på onsdag efter lunch (viktigt dock) sen kommer jag att stoppa undan arbetsväskan (gröna faran) till dess att juli slår om till augusti.

Här hemma är det lätt rörigt, blommorna står på golvet eftersom det har blivit fönstrens tur att målas. Med tanke på att det blir ett andra varv känns det onödigt att ställa dem på sin plats innan det är gjort. Dessutom behöver rutorna verkligen putsas....inser att det är ungefär ett år sen sist....ingen kan då anklaga mig för att stå med fönsterskrapan stup i kvarten, det är då säkert.

Kvällen har jag ägnat åt att plocka in i Suddens klädkammare, nu är det rent och fräscht där inne med nymålat tak, golv och väggar. Han blir nog glad att det är gjort när han kommer hem från jobbet.

Nu har klockan blivit sju så nu ska jag kolla in nyheterna, hörde att det var något med en kommun som vill förbjuda läxor.....

Precis när jag trodde att jag skulle vinna växte den till sig igen, tvättamöban. Sista maskinen var hängd när vi plötsligt kom på att det var dags att bädda rent i sängarna....så jag skulle vilja kalla ställningen oavgjord. Jag får kämpa vidare imorgon....

Fast jag måste säga att jag är nöjd med den här helgen. Faktiskt känns det som om jag hunnit med lika mycket här hemma på några dagar som på flera månader tidigare under terminen. Ogräsrensning, tvättning, strykning, målning av väggar, golv och bänkar, gardinsömnad, fixa krokar och annat hos mamma, städning av matkällare och så lite matlagning på det. Dessutom har jag hunnit med en ansenlig mängd sidor i min stora tjocka bok, lite filmtittande med sonen har det blivit också. Jag hann till och med ta en tupplur på soffan i eftermiddag......inte illa en helt vanlig helg!

Det som saknas nu är nyhetsuppdateringen....och det bör jag väl hinna med innan det är dags att sova.

En av tre målsättningar uppfyllda, det är inte så illa. Det innebär dock att tvättamöban är kvar och några nyheter har jag fortfarande inte tittat på....fast det betyder inte att jag bara slöade när ogräset väl var rensat. Nej, jag målade tjusarbäcken som står vid ytterdörren och klippte till gardintyg (förrådet). Dessutom städade jag matkällaren. Men när vi sedan ätit middag tog orken slut....amöbor gjorde sig icke besvär.
Istället slängde jag mig ner i soffan med min bok några timmar och vips var det sena kvällen.....

Nu är det söndag morgon och vädret är härligt sommarsoligt utan att vara hett. Med tanke på att jag är vaken i rimlig tid tror jag faktiskt att jag ska ta en brottningsmatch med amöban innan jag går ut i sommaren....kanske.....

Bläddrar igenom turistbroschyrer och känner plötsligt att jag saknar de där åren när vi åkte runt till olika resmål som riktar sig till barn. Resorna till Astrid Lindgrens värld, Fantomen på Parken Zoo, Pettson och Findus på Julita herrgård, Legoland och alla andra resor vi har gjort. Härliga sommarminnen! Men det var då det, nu är det andra tider och andra aktiviteter som lockar. Nu skapar vi andra minnen, få se vad det blir i sommar. Någon resa till Östersund blir det i alla fall, kanske Stockholm någon sväng....vi brukar ju åka dit....och sen får vi helt enkelt se. Vår egen altan är ju ett resmål i sig. Nära dessutom.....

Oj, det märks att jag inte har följt med i nyhetsflödet under veckan som gått. I Ukraina rullar ryska tanks in, ett ukrainska jaktflyg sköts ner i morse. I Irak rasar inrikesstrider och på nyheterna pratar de om att USA ska in och hjälpa till med flygunderstöd.

Här hemma visar en undersökning att kommunerna är dåliga på att ta hand om sin personal när det gäller psykisk ohälsa. Nästan en av fyra kommuner får underkänt. Mer inrikesnyheter är att Skolverket har kommit med riktlinjer runt säkerhetstänket i skolorna med anledning av skolskjutningarna utomlands. Inser att en av mina uppgifter den här helgen blir att kolla in lite nyhetsprogram....

Att jag inte hann med det igår beror på att jag drog på mig målaroverallen och målade först väggar (fast min väggmålning från 1976 hade jag inte hjärta att måla över), sen golvet i sonens klädkammare en gång. Taket målade jag redan i torsdags. Faktiskt blev det så fräscht efter ett varv att jag nöjer mig där. Fast pappa skulle ha kallat det fuskmåleri....att bara måla ett varv alltså. Själva målandet skulle han nog varit hyfsat nöjd med. Nu ska golvet få härda till på måndag, sedan kan vi flytta in kläderna dit in igen.

Nästa projekt blir att sy nya gardiner till uteförrådet....med tanke på att de som hänger där syddes av mamma för ungefär trettiofem år sedan är det nog dags.....Annat som står på programmet är ogräsrensning. Rabatten på framsidan som alldeles nyss blev befriad från ogräs skriker på uppmärksamhet igen...redan??
I källaren frodas tvättamöborna....högarna med smutstvätt och ren tvätt är ungefär lika stora. Målsättningen får vara att ta hand om i alla fall den rena tvätten under helgen.

Fotbolls-VM pågår visst också....måste erkänna att jag hittills inte sett en enda match....är man inte ett riktigt fotbollsfan blir det inte lika intressant när Sverige inte är med. Hur bedriften att Sverige tog brons i VM 1994 lyfts fram visar hur svältfödda vi är på stora framgångar i dessa sammanhang. Nu intervjuas VM-hjältarna (som de kallar dem) igen....

Nej, en mugg kaffe till, en macka kanske. Sen lördag....här kommer jag!

Fattar ni vilken tur jag har, jag behövde inte få min städgen att fungera. När jag kom hem efter sommarfesten på skolan igår kväll hade sonen dammsugit hela huset....allt jag behövde göra var att torka golven i kök och hall. Inte särskilt ansträngande.

Kanske var det detta som gjorde att jag fick ork att börja med sonens klädkammare ikväll....efter en tur till stan för att hämta hem mer utomhusfärg satte jag igång. Hål och sprickor i väggarna spacklades (jag hade redan tvättat häromdagen) och sedan målade jag taket ett varv.

Förhoppningsvis hinner jag dra på väggarna ett varv imorgon kväll. Om jag har färg vill säga.....glömde kolla det innan jag åkte till stan idag....men jag tror att det finns färg i garaget. Eller för att vara korrekt...det finns färg, mycket färg men jag vet inte om det är den sorten som passar till källarväggar....annars kan jag ju vägen.....

Utvändigt börjar det dra ihop sig, mer och mer blir färdigt och förhoppningsvis var det sista omgången färg som behövde hämtas hem. Bara nu vädergudarna ser till att hålla vädret i schack så att det inte regnar kommer det att bli klart nästa vecka. Har jag tur får jag nog dessutom markiserna uppsatta igen på tisdag...med nytt tyg (grått). Ser fram emot det extra mycket med tanke på att de stora fönstren vi har i söderläge alstrar mycket värme de dagar solen inte gömmer sig bakom molnen.

Nog är det bra märkligt. Vi bor i ett villaområde där den trafik som passerar till största delen borde bestå av oss som bor här.  Men de senaste två åren har plötsligt vår lilla gata förvandlats till en genomfart till industritomterna nere vid 348:an. Nu är det värre än någonsin. Skogsmaskiner, väghyvlar och lastbilar passerar i en strid ström. Det ryker och dammar när lastbilar fulla med jord eller grus kör förbi. Att ha dörrar öppna är en omöjlighet....en nytvättad bil som står ute en kvart är senare täckt av ett icke helt oansenligt dammlager. Eller för att inte tala om hur det blir med ett nymålat hus.....

På kvällarna när jag är hemma brukar jag roa mig med att räkna den tunga trafik som kör förbi. När jag nått tio lastbilar enkel väg har jag tröttnat hittills...då har det ofta bara gått en kort stund. Och detta de veckor det inte är återvinning...så om vi tycker att det är mycket trafik nu så är det inte så svårt att räkna ut hur det är då.

Hela huset skakar till när lastbilarna kör förbi och porslinet i skåpen skallrar. Skadorna som uppstått och fortfarande riskerar att uppstå är många. Vägen som förut var i jämnhöjd med gräsmattan har sjunkit ner så det är en markant nivåskillnad, det gör det mycket svårt att klippa gräsmattan. Sprickorna i väggarna i källaren har blivit många fler sedan vi flyttade in här i huset. Två lastbilar kan inte mötas på gatan vilket innebär att när de blir tvingade till det kör de in på våra tomter.

Hur kommunen kan sälja en fastighet till ett företag med skogsmaskiner när det inte finns en industriutfart övergår mitt förstånd. Hur ett annan person kan få lägga upp lager med jord utan att ha tillgång till en industriutfart övergår även det mitt förstånd.

Vi får veta att för att öppna upp en industriutfart till 348:an måste den ha en bredd av tjugofyra meter....Bra säger vi då. Det innebär ju att lastbilarna inte får köra in på vår väg heller....den är ju inte alls så bred...snarare tio i korsningen och sju sedan.....det fick vi inget riktigt svar på.....men fortsättning lär följa.

Och ja, jag är vansinnigt irriterad....(och många med mig...)

Dagens konstaterande: Mina intentioner är goda men tyvärr räcker det inte alltid hela vägen fram. Disken är diskad, tvätten är ren...men där någonstans tappade jag bort resten av dagens att göra lista.

Vädret inbjöd ju verkligen till att städa men hur lockande var inte boken och soffan....ett kort mentalt krig som utföll till dammråttornas och grushögarnas fördel. De kommer att få växa till sig mer innan jag får städgenen att fungera igen. Faktiskt verkar det vara helt hopplöst. Funderar ibland hur det kan komma sig att jag som kan vara så effektiv utanför hemmets väggar kan bli så totalt utan lust och ork att göra någonting alls här hemma.

Eller lusten finns nog....jag har lust att måla sonens klädkammare, en vägg i förrådet som for illa under den tid det var läcka i garagetaket. Lust att städa i matkällaren har jag också för att inte tala om en stor önskan att slippa skrapa av sig under fötterna när jag ska lägga mig i sängen. Men vad hjälper det när orken vill läsa istället? Inte mycket kan jag säga....
Jag tror att jag får göra som eleverna i min klass, en arbetsplanering där jag får sätta kryss vartefter jag gjort klart sakerna......fortsättning följer.....

Bredbydagen kom och gick, soligt väder, många människor och marknadsstånd. Åskmoln som tornade upp sig och hotade med oväder men som tur var höll det sig undan hela dagen. Det var först under natten regnet kom. När vi gick hem från puben strilade det ner. Fast inte så värst mycket och dessutom gjorde det ingenting eftersom vi var på väg hem.

Idag regnar det i alla fall. Det gör att det finns tid att hinna ikapp inne. Disk, tvätt och städning. Disk- och tvätthögarna är påbörjade men vad det blir av städningen återstår att se. Mitt knä mår i alla fall oförskämt bra med tanke på dansandet igår kväll, så jag kan inte skylla på att det gör ont för att slippa städa.

Medan jag stökar och pysslar med både det ena och andra kollar jag in dopet när jag slinker förbi teven. Jag hann se hur Chris mamma satte sig innan kungligheterna, men insåg sin fadäs och klev upp igen. Fascineras också av det faktum att lilla Estelle sitter på sin stol, hur lyckas de få henne till det? Att få en tvååring att sitta stilla längre än några minuter måste ses som en bedrift.....

Nej nu är det dags att få en mugg kaffe, byta laddning i maskinerna och sen kanske plocka upp tusensidorsboken och läsa en stund.

Idag är det nationaldag, flaggan hissades denna disiga morgon. Nu när molnen lättar ser det ut att bli en strålande dag.

Jag känner mig trött och mör så man skulle kunna tro att det är jag som lanat och varit vaken hela natten. Trots att jag sovit har det inte varit helt ostörda timmar, nattmacka och promenad för grabbarna för att orka hålla sig vakna gjorde att jag vakande till lite nu och då. Tidigt i morse lät det som att de höll på att göra sig i ordning för att sova ett tag. Så nu är det lugnt och tyst där nere. Det blir intressant att se när de vaknar.

Mina knän och leder mår bättre igen. Nu är det bara mitt vanliga skitknä som gör ont. Så det är som det ska vara igen.

Igår efter en intensiv dag på jobbet var jag på ett möte i stan. När det var slut hämtade jag hem mer färg och möttes jag av en glad överraskning, min mamma hade fixat mat till både grabbarna i källaren och till mig. Det var skönt och innebar att jag kunde lägga mig i soffan och läsa ut en av de två böcker sonen hämtade åt mig på biblioteket i onsdags. Sedan började jag på tusensidorsboken, men när den blev för tung att hålla i gick jag och la mig istället.

Trots att det är nationaldag lät det som att målaren skulle komma hit och arbeta ett tag idag. Jag längtar till dess att framsidan är klar så att jag får upp markiserna igen. Det blir så väldigt varmt här uppe de dagar solen skiner när jag inte har någonting som hejdar solstrålarna. Tur att källaren finns..

Fast när det gäller just målningen så börjar helhetsbilden av hur det kommer att bli att träda fram på riktigt. Och det blir bra, så bra. Snacka om att den som bestämt färgsättningen gjort ett bra jobb.....undrar vem det kan vara? Just ja, det var ju jag!

Nu tänker jag ta mig en mugg kaffe!