Ute är det en krispigt klar morgon med gnistrande snö, strålande sol, småfåglar som flyger runt huset. En sån vinterdag när det är läge att göra upp en eld och grilla utomhus! Jag kan tänka mig att det blir fullt i slalombackarna idag. Själv tänker jag nog i alla fall ta mig en sparkpromenad.

Det första jag såg i morse när jag vaknade förutom den vackra vinterdagen där ute, var att Whitney Houston dog i natt, 48 år. Dödsorsaken är fortfarande okänd men det spekuleras förstås i att det var hennes drogmissbruk som var orsaken. Läste att både hon och hennes dotter för en period sen lagt in sig på en drogklinik för att bli kvitt sina missbruk. Tragiken runt droger är alltid stor men när jag läser att även barnen i familjen dragits in i missbruket blir den så mycket större....Tänk att en familj kan hamna i en så destruktiv spiral att hela familjen missbrukar droger...det är så oerhört sorgligt.

På nyhetsmorgon uppmärksammar de även fallet i Storbritannien om den tvååring som blev mördad av två  tioåringar för nitton år sedan. Idag är det årsdagen sen den händelsen. Det pratas om vikten av att samhället griper in tidigare för att hjälpa barn som hamnar på fel väg och visar tendenser till beteenden som är skadliga för sig och andra. Det gör ju att man funderar lite över hur det ser ut i samhället nu, med besparingar inom skola, omsorg och vård. Hur ska det ens kunna bli möjligt att sätta in mer stöd och resurser när pengarna för att göra det minskar hela tiden, eller används på fel sätt....

Nej, usch vilken klump jag får i magen, jag får gå fram till mitt fönster och titta ut på den gnistrande snön och alla småfåglar som flyger runt för att lätta lite på obehaget...

Bortbjuden på middag ikväll, sen en skön promenad hem. Njöt verkligen av promenaden, den första på lääääänge. Vilken frihet.....Med spark gick det som en dans, hade kunnat gå mycket längre. Är vädret lika skönt i morgon så  blir det en promenad då också. 

När jag kom hem höll jag på att skrämma slag på sonen....ena kryckan ramlade nerför trappan....det lät rätt ordentligt. Sudden kom springande med panik i blicken på två röda...han trodde det var jag som ramlade. Lättnaden i hans ögon var rätt stor när han upptäckte att jag var kvar på övervåningen! Fy så jag skräms.....stackars sudd!

 

Det är mycket roligare att titta på Johan Olsson än att felsöka!

Vad gör jag för fel när skrivaren inte funkar från sonens dator...det gick ju alldeles utmärkt i det gamla huset med hans gamla dator och då gjorde jag på samma sätt...men nu går det inte. Suck...
Där var det ju lite enklare när det skulle felsökas också eftersom datorerna stod i rummen bredvid varandra. Nu är det en hel våning emellan...upp och nerför trappan.....mycket träning blir det visserligen. Men träning när man är irriterad är nog ingen bra träning tror jag.
Sonen hade skrivit texter på engelskan som han ska ta med till skolan så vi tänkte äntligen fixa till detta med skrivaren....nu får vi lösa det via mail eller usb i stället.
Nu har jag gett upp till en annan dag....

Nu är lördagsförmiddagarna på riktigt igen också...En morgon att ta det lugnt, kliva upp bara för att hämta in tidningen och starta kaffebryggaren, sen krypa ner under täcket igen. Det är härligt det! Då känns det ganska långt till måndag morgon....

Utomhus samlas skoteråkarna vid macken för att tanka upp inför dagens tur ut i det vita, men det fascinerar mig för de tankar mitt i natten också....Det verkar som att de som kör skoter alltid är vakna. Jag undrar när de sover egentligen. Nog för att jag såg skoteråkare där jag bodde förut också men här riktigt kryllar det av dem.

Inte kan det vara ett särskilt billigt nöje heller med ledning av hur ofta det behövs påfyllning i bränsletanken.
Hur har ungdomarna råd med både skoter, försäkring och bränslet? Eller är det mamma och pappa som betalar? Hur har de råd i såna fall för det är ju inte ovanligt att det finns flera skotrar i en familj och crosscyklar och annat med motor också för den delen....

Nu hör jag ljud från källaren det betyder att andra halvan av familjen har vaknat...bra då kanske vi kan äta frukost tillsammans idag om en stund!

Idag måste jag i alla fall träna knä och lår ordentligt. Varken jag eller mitt knä har riktigt orkat med det när jag har arbetat heltid. Det har blivit lite halvhjärtat...Men i helgen ska jag träna på!

Ojojoj, idag landade sommardrömmarna i postlådan i form av Willabgardens sommarkatalog....häromveckan kom frökatalogerna....jag ömsom suckar, stönar, gömmer katalogerna, tar fram dom igen, slänger iväg dom, krälar efter dom , suckar och drömmer....

Mitt växthus, var är du? Hallå??? Var ska jag så mina chilifrön, gurkor, tomater eller sommarplantor för den delen? 

Tittar ut på tomten och allt jag ser är snö, snö, snö....inte ett växthus så långt ögat når. 

Men i katalogen, suck.... där kryllar det av växthus. Stora, små, röda, gröna, blå, svarta, i T-form eller precis hur man vill ha dem. Det är bara fantasin som sätter gränser. 

I drömmarna ser jag framför mig ett växthus i nedre kanten av tomten dit en uppskottad stig genom snön leder..men hur jag än försöker se det när jag tittar ut står det inget växthus där....bara snö så långt ögat når, eller nu ljög jag visst igen...jag ser faktiskt macken också....

För någon månad sen var jag jättekaxig och sa att växthus: Nä det blir det nog inte på flera år....Hur tänkte jag då???  Bara tanken på att det kommer att dröja så länge gör att det känns rent fysiskt jobbigt....larvigt kanske men växthuset är ett andningshål för mig. Att bara sitta där med en kaffemugg en vinterdag när solen värmer skönt där inne. Eller att känna den tunga doften av jord och grönska en sen sommarkväll. Det karaktäristiska knäppandet när de automatiska fönsteröppnarna arbetar. Eller slinka in en stund på kvällen efter en arbetsdag och få lite skit under naglarna....det är livskvalité! 

Det enda som är positivt med att inte ha ett växthus just i år är att jag slipper skotta taket på det....med den snömängd som kommit så här långt hade jag behövt skotta mitt gamla minst 3-4 gånger redan...men sånt glömmer man så fort de första solstrålarna värmer på våren....Nä nu måste jag nog öppna katalogen och drömma mig bort igen.....

Det här är växthuset jag vill ha, fast i svart, bilden kommer från Willabgardens katalog!

Idag blev jag full i skratt när jag kom hem från skolan. Jag hann bara in genom dörren när Sudden mötte upp och berättade  vad han hade hunnit med sen han kom hem. När han pratat klart frågade jag, nyfiken som alltid,  hur han tyckte att det hade gått på de nationella proven idag...han berättade om läsförståelse och vad som varit svårt där sen avslutade han med att säga..." och sen skulle vi skriva en argumenterande text" ........Tänkte för mig själv att han skrev säkert om läxors vara eller inte vara......så kom det: " Jag skrev om läxor"....!!
Jag började skratta och sen ställde jag lite frågor på det han skrivit, han är ju av den bestämda åsikten att skolan hellre får vara en halvtimme längre varje dag och att man borde få göra läxorna då så att när man väl kommer hem är man fri....och jag håller faktiskt med, jag tycker att det är en vettig tanke!
Hur själva skrivandet gick återstår att se, att argumentera muntligt och skriftligt skiljer sig en del. Muntlig argumentation vet både han och jag att han behärskar till fullo!

Fredagsmiddag, sonen gjorde vitlöksbröd  och stekte halloumi med lime, honung och chili.
Jag fick rensa ur den grillade kycklingen och fixa fram grönsaker!

Tro om det är dags att göra kväll nu? Jag har suttit och jobbat i ett sträck sen jag kom hem från skolan. Först som läxläsningssupport, sen med eget arbete.
En kort paus för mat, sen var det dags igen. Klockan har hunnit bli kvart över sju så det känns som ett bra tillfälle att stoppa undan jobbet för idag. Trots att det är svårt....jag har hamnat i bakvattnet efter min sjukskrivning så jag har en hel del att ta igen.
Nu sitter jag och stirrar på disken och undrar varför den inte har försvunnit av sig själv....jag svängde ju trollspöet alldeles nyss...men inte verkar det som om det hjälpte....inte ens ett rejält morr eller mina ilskna tigerblickar hjälper...suck....det gör det ju i skolan....

Jag måste ändå säga att jag är förvånad över hur bra det har gått att arbeta de här första fyra dagarna...mitt knä har inte blivit lika svullet som jag har väntat mig.....ont gör det ibland, men inte värre än att jag står ut. Värsta smärtan kommer faktiskt när jag har suttit med knäet böjt i ytterläge en längre stund....då vill jag nästan vråla....men det går över fort....dessutom hjälper det säkert graderna i det långa loppet.

Dagens middag blev tjockpannkaka med rårivet äpple i smeten, serverad med knaprigt bacon, morotsstavar...och sen...fick vi....lönnsirap i stället för sylt eller socker.....Kände mig lite amerikansk sådär....fast vår middagsmat påminner mer om deras frukost förstås. Men min ugnsform i teflon börjar nog ha gjort sitt..trots att jag smorde den med smör innan smeten hälldes i fastnade det fullt i botten....Pannkakan blev inte vacker men god ändå....

Nej nu är det väl dags att börja jobba här hemma, diska och ...titta på dammtussarna som flyger förbi när de jagar varandra....

Men hallå, vem är det som har bestämt att man ska börja sina arbeten så tidigt  på morgonen. Det är så totalt motbjudande att behöva kliva upp tidigt, i alla fall före åtta på morgonen....hela kroppen protesterar när jag motvilligt släpar mig ur sängen, säger "nej jag vill inte, låt mig sova eller ligga kvar i sängen åtminstone, snälla"!!

Eftersom jag är så trött kliver jag upp så sent som möjligt, därför är varje sekund viktig. Ingenting som stör rutinen får komma emellan för då blir det helt fel för mig. Kliva upp, starta kaffebryggaren, toa, påklädning, hämta tidning, yoghurt, kaffe och tidningsläsande till dess att det blir tandborstning och taxin kommer.

Då.....mitt i tidningsläsandet och dagens första kaffemugg kommer sonen....och vill att jag ska förhöra honom på engelsk grammatik....klockan tio i sju på morgonen!!! Hallå....tidsplanen spricker ju mellan alla me, us, taller och misses.....men som en god mor stoppar jag undan min morgonsurhet så gott jag  kan och genomför ett förhör. Sen ber jag vänligt om tillstånd att återvända till min tidning.....då upptäcker jag att klockan nästan är taxidags, fem minuter kvar tills den kommer och jag har inte borstat tänderna eller tagit fram väskan eller nycklarna eller...då hör jag motorljudet...nej taxin är redan här...Skyndade mig att bli klar men nånstans mellan tandborsten och nycklarna måste jag ha fått stora skygglappar för ögonen för en påse som skulle med till skolan blev kvar innanför dörren hemma....
Pust...
Måste dock påpeka att vi förhört läxan en stund varje kväll så det var ingen sista minutenpanik för sonen utan det var mamman som drabbades av det i stället....

Så återigen måste jag ställa frågan, vem har bestämt att vi ska börja så tidigt på morgonen?
Det borde vara förbjudet för såna som jag eftersom åkomman dessutom medför ett visst mått av humörsvängningar som jag gärna vill bespara min omgivning från.
Jag undrar om det hjälper att skriva till statsministern för att klaga.....??

Så här skulle brevet kunna se ut ...

Hej Fredrik!
Jag är en trött ledbruten ( fyndigt eller hur...) kvinna mitt i livet som snart ska skola om mig för att orka arbeta med någonting annat eftersom du föreslår att pensionsåldern ska höjas...
Eftersom jag förutom brutna leder dessutom lider av en kronisk åkomma som kallas morgontrötthet undrar jag om du kan bestämma att arbeten före klockan nio på morgonen förbjuds......ja förutom för de morgonpigga då..de får gärna jobba tidigt bara jag och alla andra som lider av samma sjuka slipper!
Jag tar även tacksamt emot förslag på alternativa sysselsättningar...men tänk på min åkomma, morgontröttheten...

Vänliga hälsningar, Katarina i Bredbyn!

Nästipp och tår var iskalla trots eld i braskaminen....då är det gott att ha en bastu att ta till. Så skönt, nu är jag varm och go´ om både näsa och tår igen.
Slappar och zappar framför teven innan jag ska upp och jobba lite vid hemmadatorn.
Känner mig fortfarande trött, längtar efter sängen men det känns lite tidigt att lägga sig än.....fast om jag tar bort den ena siffran i min ålder då borde jag faktiskt ligga i sängen nu...men som sagt, lite jobb kvar att göra har jag allt....
Jag har en sak till att erkänna idag förutom hur det gick till vid kvällens matlagning, det är att jag har fuskat lite med knäträningen idag också....Kroppen känns väldigt sliten idag så när jag har haft rast kändes det som om soffan med benet i högläge var det enda givna.
Här hemma blev det inte heller mycket tränat ikväll, jag låg i soffan och arbetade vid min bärbara dator och sen, ja då bastade jag ju.....Nu sitter jag visserligen och tränar lårmuskeln men med tanke på att jag ska träna flera gånger om dan så räknas det knappt....Jag tröstar mig med att det faktiskt är träning i sig att jobba heltid.....

Tänkte bara visa att jag visst kan....laga mat som inte kräver något hackande eller sånt...lite stekning bara....Eller nu ljög jag visst, jag hackade lite smörgåsgurka som jag blandade med majonäs och svartpeppar. Lite fuskremoulad helt enkelt....I korvbröden döljer sig fiskpinnar......Inte det mest näringsriktiga kanske men himla gott när benen är trötta och inte orkar så mycket. Faktiskt något att rekommendera, att steka fiskpinnar och stoppa i korvbröden. Så idag kallas de inte korvbröd utan fiskbröd!
Oops jag ljög visst igen, glömde tala om att sonen gjorde det mesta... Men jag kom med många uppmuntrande tillrop, det är jag jättebra på!

Ännu en arbetsdag till ända. Den började lugnt på biblioteket under förmiddagen för att fortsätta lika lugnt i Norrflärke. Idag kollade jag igenom vad eleverna har hunnit med så jag vet hur jag ska lägga upp jobbet den här veckan och framöver. Tänk att det är så roligt att arbeta igen, men jag måste erkänna att nu är jag lite trött.
Skulle inte ha något emot om någon plötsligt kom och lagade middag åt oss....
Ligger i soffan och bara vilar mig, tänker på hur snabbt det går att komma in i arbetsrutiner igen...just nu känns det om om jag har jobbat länge, länge. Ändå är det bara två dagar. 

Det ska bli intressant att se hur jag klarar mig från förkylningar och annat, det hostas och kraxas, kanske inte så mycket i Norrflärke men väl i Bredbyn. Andra klagar över ont i magen och om jag förstår det rätt går det magsjuka på sina håll. Sudden har i alla fall pratat om det. Så risken att jag åker dit på något är nog rätt stor. Efter att ha varit hemma nästan två månader kan jag tänka mig att min motståndskraft är lägre än vanligt.

Jag blev i alla fall lite mindre vilsen idag för de ringde från vårdcentralen och talade om att de fått tag i en vikarie istället för min sjukgymnast, så nästa vecka får jag gå dit igen. Hurra!

Men vad ska vi äta till middag????

Nej nu blev jag vilsen....riktigt vilsen.....fick reda på att min sjukgymnast är sjuk igen....minst tre veckor....aaaaaahhh. Jag hoppas verkligen att de får tag i en vikarie....jag behöver min mätning, peppning och fler övningar hela tiden!
Tur i oturen är ändå att det är min tredje skada, trots allt sitter jag inne med en del erfarenhet vad gäller övningar och annat men ändå.....surt är det.
När Sudden åkte till ju-jutsun smög jag ut i garaget och provsatt förarsätet i min bil. Jag orkade trycka ner kopplingen och flytta foten men det gjorde ganska ont...men nog är det så att jag kommer att slå rekordet vad gäller bilkörning från förra gången det är helt säkert...
Om en vecka tänker jag gå ut och prova igen.....

Nog var jag trött i morse, men jag tog mig ur sängen och in i taxin. Väl framme på jobbet slog jag mig ner i soffan med en kaffemugg och surrade med mina arbetskamrater innan det var dags att börja skoldagen.
Åh, så roligt att få träffa alla underbara elever igen. Dagen gick alldeles för fort bara. Längtar redan till i morgon!

Efter lunch satt jag och gick igenom papper och annat som hade samlats på hög, skönt att hinna med det så här i början av veckan. Sen skrev jag en planering över nästa arbetsområde, fast eller flytande som vi ska börja med i slutet av veckan. Vintertemat som de har arbetat med under de veckor jag varit sjukskriven kommer att fortsätta parallellt ett tag till, det är lite lösa trådar att fånga upp så att de får slutföra det fina jobb som är påbörjat.

Peppar, peppar men det känns rätt okej i knäet. Jag körde ett träningspass varje rast och sen vilade jag innan det var dags att gå in till eleverna igen. Inte är knäet speciellt svullet heller. Jag är faktiskt lite förvånad att jag känner  mig så pass pigg, energin flödar. Hoppas det fortsätter så.

Nu är det dags....arbetsryggsäcken är packad och står i hallen och väntar, kaffebryggaren är laddad, mugg och yoghurtskål står framme och väntar på att det ska bli morgon. Jag har tagit fram kläder, ja det mesta är förberett för en arbetsdag i morgon.

Men nog känns det konstigt att det plötsligt är jag som ska kliva upp först i huset igen...sen mitten av december har jag kunnat ligga kvar i sängen när sonen gått till skolan...men nu är det slut på de latmanstiderna.

Det kommer att bli jättekul att träffa alla i morgon men samtidigt lite underligt..även om jag har varit delaktig i det som hänt på skolan så har jag trots allt varit borta ett tag...det gör att jag känner mig lite "off" men jag skulle tro att lagom till första rasten har jag ramlat in i yrkesrollen igen. Det brukar gå rätt snabbt.
Bara taxin kommer så och det lär den ju göra, det har ju fungerat förut så varför skulle det inte funka nu.

Det kommer också att bli spännande att se hur mitt knä håller för en arbetsdag. Rapport kommer i morgonkväll, för nu är det slut med flera inlägg per dag...det hinns inte med när jag jobbar. Upptäckte förresten att i helgen har jag nått tusen inlägg. Det är rätt bra tycker jag med tanke på att jag bara bloggat drygt ett år. Vi ses i morgon efter jobbet!!

                                

Idag känns det som om allt jag gör är mer på riktigt än det har varit ett tag nu.
Eftersom jag ska börja jobba i morgon så är de göromål man gör på helgen viktiga för att underlätta veckan som kommer.

Jag har blandat skidåkning på teven med lite smått och gott här hemma. Strukit undan den enorma tvätthög som fanns i källaren, burit undan allt till garderoben, lagat lite mat och tränat mitt knä.
Sudden har även han gjort sin del, tagit in ved, renbäddat sin säng, tagit reda på sin tvätt, gjort läxa och nu tar han en paus och spelar på sin ps3:a.
Min paus innebär att jag kollar in herrarnas skidskytte samtidigt som min lårmuskel får arbeta.

Köttgrytan har puttrat klart på spisen och sprider en härlig doft i huset. Smakrikt, mört och gott. Med pressad potatis blir det en toppenmiddag att se fram emot. Men inte ännu, vi har nyss fikat!

Oj, jag vet inte vad jag ska säga eller tänka för den delen. Nu snurrar tankarna och jag undrar vad som låg bakom alltihop egentligen...... 

För en kvart sen ringde telefonen och jag var så säker på att det var en av Suddens kompisar som brukar ringa tidigt...men det var det inte. En mansröst ger mig lite bakgrundsfakta och undrar om jag kommer ihåg honom...det visar sig att jag hade hans barn i skolan för länge, länge, länge sen. Rätt tidigt i min lärarkarriär.....Tydligen har vi en gemensam bekant här i Bredbyn och det är så han fått reda på att jag bor här....

Undrar fortfarande om han ville nåt speciellt, men jag tror inte det...han ville nog bara hälsa och prata...jag kom i alla fall av mig så jag tänkte inte ens på att fråga vad som fått honom att ringa mig. Roligt var det i alla fall även om jag fortfarande har hakan nere vid knäna. Jag kommer ju ihåg vad hans barn heter men nu kommer jag inte ihåg hans namn alls.... 

Det får mig att fundera och undra varför man alltid måste ha en förklaring till allt, ibland händer saker bara och vi kanske ska låta dem hända. Så är det nog nu...det är lika bra att jag slutar fundera...det är väl bara att tacka och ta emot att jag har gjort ett sånt positivt avtryck i min lärargärning att en förälder ringer sådär en tjugo år senare och vill höra hur jag har det nu....

Äntligen har den moderne Sherlock kommit tillbaka på TV, en helt suverän serie.  Det satt fint att kolla in den efter melodifestivalen som jag faktiskt såg. Jag var ju bara tvungen att se hur det gick för Thorsten, trots det tillstånd han såg ut att vara i lyckades han framföra sin låt helt okej. Han är speciell Thorsten...barfota reser han sig igen....Men när han tafsade programledaren på rumpan, då gick han över gränsen, Thorsten!

 
Men mina favoriter var Dead By April fast jag kan tänka mig att det är många som inte tycker att de passar in. Fast uppenbarligen var det fler än jag som gillar rock eftersom de gick direkt till Globen. DBA:s  blandning av riktigt tung rökig rock och melodiösa slingor är geniala tycker jag. Nu lockar sängen, jag har i alla fall inte så ont i knäet längre, det har mått bra av vilan idag. I morgon tar jag nya tag.

Klart för servering!

Nu har vi nått ett stadium av totalt paltkoma....hur vi ens ska orka med nån paj sen...men ger vi det några timmar så ska den nog gå ner också!

Kalkonschnitzel med pankopanering! (rekommenderas varmt)

Till det lite sallad och enklast möjliga sås, creme fraiche med sweet chilisås.

Klyftpotatis med en blandning av sötpotatis och Folva.

Sitter och väntar på att de stora marängerna i form av hjärtan ska gräddas klart. Sen ska potatis och sötpotatis i klyftor in i ugnen. Till det blir det dubbelpanerad kalkonschnitzel. Jag har förberett genom att dela filén i skivor, blandat kryddor med mjöl, vispat upp ägget och hällt upp panko. Så det är bara slutfasen kvar.

Nygräddad keylime-paj, rosa mimimaränger i ugnen och maränghjärtan i väntan på att gräddas.

Satt nyss och funderade över vilka middagsplaner jag skulle göra upp för dagen...kyckling verkade som en bra plan till det ögonblick jag insåg att vi inte har nån i frysen....det har väl aldrig hänt förut. Så den söta lilla kycklingen klarar sig denna gång....

Så nu blir det till att tänka om....kalkon kanske kan få bli ersättningen, det vet jag att vi har i alla fall.

I morgon tänkte jag göra älggryta med ketjap manis och mycket annat smarrigt i.
Jag har rätt mycket lime också så jag tror att jag ska göra en keylime-paj. Det är så gott och det var längesen jag åt det.
Just nu sitter jag och tittar på Kalla när hon glider fram i spåret. Sedan ska jag nog gå upp och börja med pajen.

Okej, det är nästan -30 ute och det snöar. Nu får väl vädergudarna bestämma sig, antingen kyla eller snö....

Burr, det är verkligen kallt idag....igen...skönt att kunna stanna inomhus och inte behöva göra något ute. Sonen tog in mycket ved häromdagen så vi kan elda och mysa. Funderar faktiskt på att ta en bastu så här på förmiddagen. Börjar bli lite hungrig så jag tror jag ska göra frukost, sen bastu...och efter det vinterstudion. Det verkar vara en lagom plan för dagen tycker jag!

Mitt knä gör ont när jag går idag så jag tror bestämt att den här lördagen ska få bli en liten vilodag när det gäller träning. Inte ens toppatleter tränar ju varje dag. Så en vilodag efter tio dagars träning är nog okej!

Hittade den här bilden på internet...idag känns det som att stora mamelucker är mest lämpliga....

Pizza

Ja, jag har bytt utseende på bloggen....jag är rastlös....

Det skrattas i sonens rum, själv unnar jag mig en stund i soffan vid elden.

Jag känner mig rastlös och vill göra nåt....hallå, nån som har nåt förslag?

Då menar jag inte att ta reda på tvätt eller göra nåt annat tråkigt....

Jag skulle verkligen behöva lite distraktion för mitt knä värker....och då menar jag värker på riktigt....har nog tryckt på lite för mycket idag.....

Satt nyss och tittade i en katalog med jaktkläder och annat. Det känns väldigt långt bort med jakt just nu, framförallt med mitt knä och allt men snart är det höst igen och eftersom vi inte ska flytta det här året och har fullt upp med det hoppas jag att jag har mer tid för skogen då.

Beställde i alla fall en nya jaktkepsar till både mig och sonen, min är trasig och hans är för liten. Dessutom unnade jag mig en ny fleecejacka som var på rea. Ja, kepsarna var också på rea!

Om en timme kommer Sudden och en av hans kompisar hem från skolan, då blir det lite mer liv i luckan igen. Nog är det bra trist att vara alldeles själv på dagarna ändå. 

Idag gör det ingenting att behöva vara inomhus....det är bitande kallt ute. Det räcker att titta ut så ser man hur kylan gör sitt bästa för att krypa in i alla vrår och värma sig.
Då är det extra skönt att stanna under täcket en stund till.

Nu är det tre dagar kvar innan jag börjar jobba, det känns nästan overkligt, undrar om jag kommer ihåg hur man gör.....Hoppas verkligen den här värsta kylan ger med sig innan dess, det brukar bli så kallt inne i klassrummen när det är så bitande kallt utomhus.

När jag väl tar mig ur sängen idag ska jag ta reda på en del tvätt. Högarna har en förmåga att växa i källaren ibland undrar jag om de har ett eget liv, krälar runt som amöbor när man inte tittar...

På tal om att kräla runt...tänk att hitta en livs levande orm på hotellrummet....nog skulle jag tro att den dam som råkade ut för det lär kolla alla vrår nästa gång hon checkar in på ett hotell...

Nu ska jag kräla mig ur sängen i alla fall och göra lite frukost!

Torsdagsparty!

Vi firade min knäböj med god lax och bulgurfavorit till middag!


Vi firade lite extra ikväll eftersom jag känner mig så nöjd med hur mitt knäböjande har utvecklat sig.
Sonens favoritbulgur men med basilika istället för persilja i. Laxen gjorde jag med mozarella och basilika, pressad lime och honung på! Gott, gott, eftersmaken dröjer sig kvar och gör att man vill ha mer fast man är mätt.
Sen satt vi och pratade språkval, skvaller ( som är något sonen inte riktigt gillar) och annat. Det blev en middag på drygt en timme, bara vi två. Härligt en helt vanlig torsdagkväll. 

Mmmmmm, semlor!!!!

Extra gott med trevligt fikasällskap och Teodor som sprintar på i spåret så bra att han vinner. En sprakande eld som ackompanjemang gör det inte sämre direkt!

Det värmer gott!

Lunch

Hemlagad tomatsoppa med en klick creme fraiche.

Plötsligt känns det som om livet leker..solen skiner och det gnistrar som av miljoner diamanter därute i snön. Lyssnar på Spotify med radiofunktionen baserad på Journey...då strömmar alla goa rocklåtar som gör en glad ut ur högtalarna. Jag krämar på och vill bara studsa och dansa....

Jag har nyss kommit tillbaka från sjukgymnasten och där fick jag en väldigt glad och positiv överraskning!!
Min morot och sporre så här i början av en gipsfri period är ju denna evinnerliga mätning av grader i knäet, att ta 10-15 grader varje vecka är rimligt såhär i början.
Sen brukar det krypa ner emot 5 grader per vecka när jag når över 60.
Jag vet ju inte hur mycket det var förra veckan eftersom det inte mättes då, men vid förra skadan hade jag cirka 20 på en gång och det kändes ungefär likadant denna gång.

Idag mätte sjukgymnasten till...håll i er nu...nästan 50 grader!!!! Men vi rundade av ner till 45 för att inte ta ut nåt i förskott.
Det innebär att min nötning den här veckan har gett i alla fall 25 grader...smaka på det 25 grader.....

All värk, allt slit, allt tråkigt böjande och tänjande precis till den smärtgräns där jag knappt står ut längre har gett effekt!!! Det gör att jag kommer att trycka på lite extra veckan som kommer! Jag ska baske mig slå mitt rekord från förra gången i hur snabbt jag kan köra bil igen. Då tog det 5 1/2 vecka sen gipset togs bort..

Jag fick dessutom två övningar extra för att träna lårmuskeln och stabiliteten i knäet. Det gör att det blir lite mer omväxlande att träna när det finns fler övningar att ta till. Jag bad också att han skulle börja inreda träningslokalen lite mer tivoliaktig så att det blir skoj när jag får börja träna där igen för den är jag så urbota less på....men då bara skrattade han, min sjukgymnast!

Knäpp och knarr, det låter i huset. Kylan har slagit till...men det är trots allt februari då brukar det vara kallt. När Sudden gick till skolan i morse var det -25 grader, det har kanske varit så kallt förut den här vintern men jag kommer faktiskt inte ihåg. Om en timme ska jag ut i kylan, då ska jag till sjukgymnasten. Det ska bli kul att få höra hur många grader jag har lyckats fixa till i knäet.

Såg nyheterna på morgonen om det som hände i Egypten efter en fotbollsmatch igår, fy så otäckt, tanken på allt detta våld runt om i världen gör mig beklämd. Förfärligt att tänka på, när man tittar ut i ett kylslaget vinterlandskap, att det på många håll i världen är fullt av människor som hukar för krypskyttar när de måste bege sig utomhus eller är oroliga för barnen som ska gå till skolan, alla krig som slår ner på de svagaste och mest utsatta. Alla som blir fängslade och torterade för att de har åsikter om demokrati. Tänk hur starkt allt detta måste påverka de som är som mest känsliga, barnen.
Även om det händer saker i vår del av världen också så har vi det lugnt och tryggt, i alla fall på ytan. Sen vet vi ju alla att det sker saker bakom hemmens stängda dörrar som inte borde förekomma.
Nä, nu är det dags att ta fram trollspöet och svänga det över världen så att alla barn får en lugn och trygg uppväxt.

Snart kommer sudden från ju-jutsun, då blir det te och semlor!

Det blev en trevlig fikastund med alldeles nybakade semlor och  te i bästa kopparna. Vi pratade om Suddens träning, språkdagen de ska ha i skolan imorgon och konstaterade att vi har det nog rätt lugnt och skönt med lite bråk här hemma....men gott om diskussioner.... 

Semlor

 Degen bearbetas...

Sen börjar jäsningen och degen blir större...

...och större till dess att den håller på jäsa över bunken...

Färdiga bullar i olika storlekar väntar på att bli fyllda och uppätna...fast inte alla på en gång.....

Gårdagens blev dagens!

Gårdagens spaghetti och köttfärssås blev till fusklasagne idag.  Med ostsås plus extra persilja gratinerad i ugnen! På bilden är den inte helt färdiggräddad!

Nu har jag fått skjuts till affären och fyllt på förråden, men det var förstås tomt på flera av hyllorna där det var saker jag skulle ha haft så jag får skicka mamma i morgon och köpa resten.
Nu väntar jag hem Sudden när som helst, får se vad han har för planer innan det är dags för hans ju-jutsu. Funderar på om jag ska baka semlor, jag har köpt jäst så det är möjligt och så gott det skulle vara till kvällsfika....förmiddagsfika.....eftermiddagsfika....ja, faktiskt när som helst.

Telefonen ringde i morse och jag fick frågan om nån hade varit och tagit bort min snö? Jag som inte ens visste att det hade snöat i natt, men då fick jag förklaring till varför det var traktorer i fullt jobb nere vid bussgaraget på sennatten. Jag linkade till ett fönster och tittade ut och såg ett jämnt, ganska tjockt täcke över hela gårdsplanen.
Då kom min hustomte och skottade, efter att ha fått en mugg med kaffe klev han upp på garagetaket för att frilägga det från snö också.
Tänk vilken tur jag har som får så mycket bra hjälp!!
Själv tränar jag böjning och lårmuskel så gott det går.

Idag har jag varit utan gips en vecka, trots smärta, svullnad och annat obehag har det ändå gått riktigt bra. Jag har blivit stadigare och kan röra mig utan krycka korta bitar, inte särskilt stabilt men ändå...Trots att jag inte har mätt några grader i knäet tycker jag att jag kan böja det aningen mer än för en vecka sen. Så det känns som om det gått framåt även där.

Idag fick jag börja morgonen med att förhöra engelska verb, sonen ville ha en extra genomgång innan han gick till skolan. Vi har många diskussioner om läxor i vårt hem nu...Sudden har väldigt goda argument och jag känner att jag själv börjar fundera rejält över detta med läxor. Men jag ska utveckla det vid ett annat tillfälle när  vi har diskuterat ännu mer.

Fast som belöning för att jag förhörde honom fick jag kaffe och tidning på säng. Vardagslyx! Jag måste ju passa på, nu är det inte så många slapparmornar kvar....snart är de ett minne blott.....ja, förutom lördag och söndag då vill säga, de blir ju kvar!!

Dagen ska ägnas åt slappande och sen ska jag få skjuts för att handla mat, förrådet behöver fyllas på. Jag börjar bli sugen på semlor så jag funderar faktiskt på om det inte vore läge att baka bullarna snart....Det är ju trots allt februari!

Dagens

Once upon a time on an island, there lived all the feelings and emotions: Happiness, Sadness, Knowledge, and all of the others, including Love. One day it was announced to them that the island would sink, so all constructed boats and left.

All that is except for Love; Love wanted to hold out until the last possible moment. But as the island was becoming nearly submerged, Love decided to ask for help.

Richness was passing by Love in a boat. Love said, “Richness, can you take me with you?” Richness answered, “Sorry Love, I can’t. There is a lot of gold and silver in my boat and so there is no place here for you.”

Next, Love asked Vanity, who was also sailing by, for help. Vanity was ready with the same answer, “I can’t help you, Love. You are all wet and might damage my boat.”

Sadness was close by so Love asked, “Sadness, take me along with you.”

“I’m sorry, I am so sad that I need to be by myself!” was Sadness’ sullen reply.

Happiness passed by Love, too, but she was so preoccupied with her happiness that she did not even hear when Love called her.

Suddenly, there was a voice, “Come, Love, I will take you.” It was an elder. An overjoyed Love jumped up into the boat and in the process forgot to ask where they were going. When they arrived at a dry land, the elder went her own way.

Realizing how much was owed to the elder, Love asked Knowledge, another elder, “Who was that who helped me?”

“It was Time,” Knowledge answered. “Time?” thought Love. Then, as if reading the face of Love, Knowledge smiled and answered, “Because only Time is capable of understanding how valuable Love is.” ~Unknown

Igår ringde ett 08-nummer till mig flera gånger, men jag lät bli att svara för jag tänkte att det var nån försäljare eller nåt sånt....Idag ringde jag upp min handläggare på försäkringsbolaget....det visade sig att det var hon som försökt nå mig....Hon talade om att jag är beviljad taxiresor till och från jobbet fram till sportlovet! Så nu har jag bokat in tiderna med taxibolaget för nästa vecka....jobbet här kommer jag!

Mitt knä värker och nu är det riktigt svullet för jag har dammsugit övervåningen, därför tar jag mig en stunds vila vid datorn i soffan innan jag fortsätter. Mamma var här och hjälpte mig dammtorka, det behövdes...det var ett tag sen det blev gjort. 

Min säng är också renbäddad, alla hudflagor är bortstädade...(fast CSI-teamet skulle säkert hitta nån liten flaga.....)

I tvättstugan snurrar en tvätt och jag riktigt längtar efter en dusch, men först ska jag torka golven här uppe när jag vilat klart. 

Hmm, stavningen.....

Ett litet boktips igen.

Först ett litet boktips av ännu en lånad bok som jag har läst.
Bok nr 6: Överenskommelser av Simona Ahrnstedt.
Romanen utspelar sig i slutet av 1800-talet i Sverige.  Huvudpersonen är en stark egensinnig kvinna som inte alltid beter sig på det sätt som anses passande för damer under den tidsepoken. Är man ute efter en rykande kärleksroman som är en blandning av Jane Austen och Jackie Collins i stilen passar den här alldeles utmärkt.

Men nu har jag slut böcker igen.....så nu blir till att göra annat  igen....kanske får jag leta upp nåt gammalt i bokhyllan som jag har läst förut när läslusten blir för stark.

Idag stod det skidor på idrottsplaneringen, så sonen hämtade dem från garaget och gav sig iväg till skolan för ett tag sen. I vanliga fall är vi bortskämda eftersom min mamma kommer på morgonen och hjälper mig och Anton men idag fick vi klara oss själva för att en av dörrarna i hennes trappuppgång inte gick att öppna, så hon väntar på att bli utsläppt. Det var ett handtag som lossnat och lagt sig så det blockerade dörren.
Fick tag i min sjukgymnast så nu har jag tid på torsdag för att få hjälp med övningar och mätning. Två dagar till att träna på egen hand alltså.

Här pågår statisk böjträning...

Nej nu ska jag strunta i mitt värkande knä och diska.....

Sitter som bäst och funderar vad jag ska äta till middag, sonen åkte tidigare till stan för att fixa glasögonen, den del som de beställt hem hade kommit nu. Sen skulle han köpa en hdmi-kabel också. Därför bestämde han och mormor att de skulle äta på stan, så jag får alltså middag alldeles själv. Det blir nog rester från igår, gratäng och ingefärsstek!

Fikasurr en stor del av förmiddagen, läxläsning (inte för mig) med matpaus, blomvattning, lite tvätt, telefonsurr, låsmuskelträning, böjträning....men nu gör det ont....det strålar och värker i mitt knä så jag skulle tro att jag får låta bli att träna en stund....Jag ska nog fortsätta med lite bokläsning, håller på med en jag har lånat av min kusin just nu.

Fem helt olika böcker

För ett tag sen fick jag låna några böcker av en god vän. Här kommer en kort recension av dem.

Bok nr: 1 Brustna hjärtans café av Lolly Winston.
Den handlar om en kvinna vars man dör när hon är 36 år gammal. Hela hennes tillvaro faller samman och hon kämpar för att vara en stilfull änka men klarar inte av det. Till slut förlorar hon sitt jobb efter att ha kommit dit i morgonrock och tofflor och som en följd av det flyttar hon och då ändras hela hennes liv. Hon träffar många nya människor som påverkar hennes livsval. Andra halvan av boken påminde en aning om Marian Keyes sätt att skriva.

Bok nr 2: Kicki & Lasse av Peter Kihlgård.
Den handlar om två storstadsmänniskor som lever i ett destruktivt förhållande men som ändå inte klarar sig utan varandra. Hela boken har en mörk ton över sig och redan i bokens första rader förstår man vad som är på väg att hända.

Bok nr 3: De små tingens gud av Arundhati Roy.
Det är en indisk historia om en släkt där ett tvillingpar är centrum i berättelsen. Boken handlar om klasskillnader, släktgroll, lust, om alla stränga regler som omger kastssystemet. Det är en bok man inte bara läser, man måste ge den en chans då sätter den sig och ger en riktig läsupplevelse.
Jag tyckte att det var lite svårt att hålla isär alla olika namn i boken, vem som var vem och vad deras roll i berättelsen var. Saknade också en lite större koppling mellan början och slutet av boken....men det kan också vara så att den fanns där bara det att jag läste en del av den lite okoncentrerat.

Bok nr 4: Dödsdömd av Béatrice Saubin.
Boken är en verklighetsbaserad bok om en ung tjej som efter att ha växt upp hos sin mormor ger sig ut på äventyr i världen. På en av sina resor träffar hon en kines som faller för. Han lurar henne förstås så hon fastnar i tullen med fem kilo heroin i väskan när hon ska resa ut ur Malaysia. Boken beskriver dels hennes uppväxt som leder henne ut i världen, dels beskriver den hennes tio år i malaysiskt fängelse.

Bok nr 5: De röda skorna av Kathryn Harrison.
Sent 1800-tal i Shanghai till Franska rivieran på 1920-talet. Huvudpersonen May får sina fötter lindade av sin farmor när hon är fem år och hennes fötter har en central roll genom hela boken. May blir tidigt bortgift med en äldre man som utsätter henne för ett sånt stort lidande att hon till slut flyr och väljer ett liv på bordell. Där möter hon sin blivande man, en godhjärtad naiv västerlänning som sakta inlemmar henne i sin familj. May har en stark vilja, hon är egensinnig, vacker men samtidigt destruktiv. En stark, fängslande skildring av en svunnen tid.

Näpp sjukgymnasten var sjuk idag också...men tänker man efter hörs det ju på namnet....men i morgon hoppas jag att han är en frisk sjukgymnast!

Sista måndagmorgonen  på ett tag som jag kan ligga kvar under täcket den här tiden, om jag får resor till och från jobbet vill säga. Bäst jag slänger in den brasklappen, om jag inte får det blir det ju fortsatt sjukskrivning. Har jag inte hört något från försäkringsbolaget i morgon ska jag ringa.

Hörde på nyheterna i morse om en undersökning som har gjorts där man jämfört olika bantningsmetoder under ett längre tag. Medlemmarna i studien fick följa olika dieter där alla  hade en rekommendation där kaloriintaget skulle sänkas lika mycket, det spelade alltså ingen roll vilken typ av matvaror man minskade ner på. Det visade sig att alla metoder var lika effektiva...det som var avgörande var att man inte fuskade utan följde dieten.
Misstänker att förespråkare för allehanda metoder inte gillar att höra detta.  Undersökningen borde ju i alla fall får tyst på de som käbblar med varandra i media om vilken diet som är bäst.
Däremot har man kanske mer eller mindre lätt att följa olika dieter, mår mer eller mindre bra av att äta eller inte äta vissa livsmedel. Därför är det väl bra att det finns varianter, men det visar ju också att minska mängden mat och att hålla sig till sin diet är viktigast. Men för alla som kämpar med att följa olika dieter måste det ju kännas skönt att veta att den man själv följer är den rätta likväl som en diet nån annan följer.

Snart ska jag prova att ringa min sjukgymnast jag hoppas verkligen att han är frisk idag, nu behöver jag få komma dit!

Nu har magen fått en riktigt god middag med förrätt, varmrätt och dessert! Magen är mätt och nöjd, det ryms inte så mycket mer där ikväll.

Mitt knä är inte lika nöjt. Det  gillar inte när jag står länge så det är ganska tjockt och svullet nu. Även om jag vilar mig mellan varven blir det en hel del stillastående när man lagar mat. Sträckorna man rör sig på är inte så långa. Det betyder att disken få vänta till i morgon, det gör ju inget för trots att det är söndag känns det som långhelg för sonen är ledig från skolan i morgon.

Nästa vecka är sista veckan jag kan ligga och dra mig när sonen går till skolan. Om allt går som det ska börjar jag jobba om en vecka...Bäst jag passar på att njuta av alla lata morgontimmar veckan som kommer, sen är det slut på det....

Potatisgratäng i väntan på ugnen.

Stekt halloumi med bresaolachips.

Sallad.

Detta ska bli kvällens dessert!

Ananas, blodapelsin och vit blockchoklad!

Jag har en chili- och ingefärsstek i ugnen, har rengjort glaset på kaminen, fått kaffe, nu är det SM som gäller igen. Sonen har skottat snö och ska snart ta upp potatis till gratängen.
Sitter och funderar vad det ska bli till efterrätt idag.....kanske lite färsk ananas och apelsin gratinerad med choklad.....

God morgon världen!

Söndagmorgon och ännu en dag att fylla med, ja vadå?? Lite matlagning, träning, kanske ta reda på lite tvätt och en hel del slappande kan det nog bli också. Jag har blivit så bra på att slappa! Tänka att jag har de talangerna, fantastiskt.....
Tog upp en älgbit ur frysen för en stund sen, den ska bli middag är det tänkt. Jag ska nog göra den i ugnen efter ett recept jag hittade på i somras, det var lite lagom chilisting i den. Kanske med potatisgratäng till. Jag gjorde en gratäng för nån vecka sen med parmesan i, den var verkligen supergod, så det passar bra med den till.
Oj, vad hungrig jag blir....frukost kommer att smaka gott snart!

Oops, vad hände med den här dagen? Har inte gjort särskilt mycket faktiskt. Lagat lite mat men sen har jag mest läst och sett på teve.

Har kollat in SM, vet inte varför men det känns lite som "på låtsas" tävlingar....Kanske kan det bero på att i flera idrotter är inte de bästa med. Lite trist men kan det vara så att det ligger fel i tiden för många idrottare. Fast det var kul att titta ändå....även om  det är stor klasskillnad mellan vinnarna och de som kommer bakom. Kollade också in Thaiboxningen, aj vilken hård sport det ser ut att vara...och uttröttande..

Jag har tröttat ut min obefintliga lårmuskel idag, den är fortfarande öm men jag tror att den känns aningen stadigare. Nu behöver jag bara en krycka för att ta mig runt! Tänjt och töjt på böjen har jag också gjort men nu måste jag nog vila från det ett tag för det värker överallt i och runt mitt knä....en eller två grader har jag nog tagit idag i alla fall. Kanske har jag tjugo nu....

Smått och gott på lördagkväll!

Drar upp rullgardinen och konstaterar att det snöar....varför blir jag inte förvånad? Undrar hur länge till det ska fortsätta med det var och varannan dag.
Det blev en trevlig kväll igår med god mat, ett glas rött och småprat. Tiden går så fort bara.

Jag upptäckte i alla fall en sak till med mitt knä som jag har glömt bort....det är att det blir så svullet efter att ha varit i farten en dag...Det gör att det känns heltjockt och blir ännu svårare att röra än det redan är.
Det är lite besvärligt men nu kommer jag ihåg igen att det är så det brukar vara.

Nu är det i alla fall morgon och svullnaden har gått ner. Ligger och tittar på SM och tränar samtidigt min lårmuskel. Jag har ont och är öm i hela muskeln, det visar ju att träningen sen i onsdags har gjort lite nytta i alla fall. Då är det ju bra att köra på!

Idag fick jag erbjudande om att följa med till stan, jag var verkligen sugen men kände att jag är för ostadig och har för ont för att det skulle fungera även fast vi skulle ha tagit med rullstolen. Men det hade varit så roligt...jag har inte gått på stan sen i november....det positiva är ju att jag sparar pengar!

Nu sitter jag och vilar mitt knä en stund i högläge. Har stått och hackat grönsaker och skurit ost och potatis. Vi ska äta raclette ikväll så det är en del förberedelser. Det var ett tag sen, så det är verkligen dags. Det är sonens favoritmat, så det passar ju bra att äta det en fredagkväll när han som vanligt varit en alldeles underbar hjälpreda under eftermiddagen.
Nyss kom han hem från affären med rejält ont i handen efter att ha ramlat på en isfläck därutanför. Att halka verkar höra ihop med vår familj....Men jag tror att det gick ganska bra, kanske nån liten blödning under huden bara. Frusen är han också så nu har han slagit igång bastun, så han är nybastad när gästerna kommer.
Under eftermiddagen skottade min egen hustomte gården. Där hade Sudden tur...då slapp han det i alla fall!

Sonen serverade kaffe och tidning på säng innan han gick till skolan i morse. Nu ska jag snart ta mig upp för dagens första träningsstund men det molvärker i knäet så jag ser inte fram emot det....
Min sjukgymnast är fortfarande sjuk, hoppas verkligen han är frisk på måndag. Jag vill få lite påminnelser om vad det är jag kan göra för övningar, vissa kommer jag ihåg men känner inom mig att jag har förträngt flera stycken...förmodligen de som är tråkigast och gör mest ont....Vill också få mäta graderna i knäet, motivationen stiger när jag kan sätta upp små mål att ta ett visst antal grader mellan sjukgymnastbesöken.
Hoppas jag hinner få tillbaka lite mer styrka till början av februari när jag har tänkt börja jobba. Kollade dagboken från ifjol och ser att då var jag hemma tre veckor sen gipset togs bort innan jag började...nu blir det en och en halv bara....
Ifjol hade jag det också jättebesvärligt med knäet, det svullnade mycket och gjorde ont ser jag när jag läser vad jag skrivit. Tänk så fort man glömmer, när jag tänker tillbaka på fjolårets skada känns det som om allt gick på räls men inser ju att det inte var så. Det gör ju att det trots allt känns förtröstansfullt, det blir nog bra den här gången också även om det inte är så kul just nu!
Så nu är det slut på slapparläget, upp och träna för att innan kvällen är här ha tagit en eller två grader!!

Nu är det gjort...jag har premiärduschat hela mig efter olyckan!! Det är ju inte så att jag har låtit bli att tvätta mig de senaste sex veckorna men med tanke på gipset har det inte gått att duscha. Snacka om att det var ljuvligt! Med en trätrall på golvet under duschen och ett handtag på väggen hade jag det stadigt och bra. Ingen rädsla för att ramla.
Mitt fjällande ben fick sig en extra omgång med en torr handduk efteråt men benet är ganska ömt, skinnet är känsligt så jag kunde inte ta i allt för mycket. Hoppas att det inte snöar lika mycket i sängen till i morgon.

I går fick jag papper från försäkringskassan...då följde det med en instruktions-dvd som talar om hur det fungerar när man är sjuk.....jag undrar just hur mycket dessa utskick kostar....det känns som om pengarna hade kunnat användas till något vettigare!!

Plötsligt ikväll kom vi på att sonen skulle ha matsäck imorgon. Vi pratade om det förut i veckan men sen blev det bortglömt. Baguetter gräddades och fylldes med pesto, mozarella och skinka! Festis, oboy och kanske nån liten kaka ska packas i morgon bitti. I frysen finns också hemgjorda kycklingrullar att lägga på grillen om han så önskar.

Blurk och blä...

Mitt ben är jätteäckligt....eftersom huden inte varit ute i det fria på sex veckor har den inte bytts ut....det betyder att all gammal hud lossnar samtidigt...ser att det snöar ute just nu, det snöar lika mycket från mitt ben kan jag säga. Vita små flingor singlar i drivor ner i sängen...Nu har jag tagit på en tubväv för att stänga in allt, vill inte behöva skotta snö inomhus också....
Dessutom tycker jag att det är otäckt att röra knäet...bitvis har jag nästan ingen känsel, på vissa ställen gör det  jätteont när man rör.
Jag vill inte riktigt kännas vid att det är mitt knä längre...nån har smugit in det under gipset....när jag är ute och går (inomhus) knakar och sprakar det, dessutom gör det ont. Till råga på eländet är min sjukgymnast sjuk....Men idag ska jag göra de första enklaste övningarna jag kommer ihåg, varannan timme precis som det brukar vara, då ska jag spela hög musik så jag i alla fall slipper höra knäppandet så starkt....Jag börjar nu...

Det finns flera olika typer av förbud...utegångsförbud är ett som jag har fått av min pojke. Nu senast gav Sudden mig källarförbud om jag är ensam hemma. Det var innan han åkte på ju-jutsun han sa så. Eftersom jag behöver kryckor när jag går numera men inte kan ta mig nerför trappan med två stycken fick jag välja om jag ville vara uppe eller nere medan han var på träning. Ville jag gå ner skulle han bära ner den andra kryckan åt mig men då fick jag lova att inte försöka gå upp själv....jag valde att stanna uppe där vi har både teve, kylskåp och annat man kan behöva....
Det värker i mitt knä så just nu vill jag inte gå alls......och absolut inte ner!

Hemma igen efter att ha varit i stan och plockat bort gipset...Sitter i soffan och jobbar med lårmuskeln...när gipset togs bort så märkte jag att den fanns där....men inte är det mycket kraft i den ännu. Eftersom jag vet vad jag kan göra så är det ju lika bra att sätta igång.

Böjningen är miiiiinimal....några ynka grader kan jag böja. Men det är ju i alla fall en start! Så där har jag också börjat träna, lyfta knäet sittande med en hand under och så hålla i det läget en stund.

Tyvärr smärtar det alldeles förskräckligt precis under knäskålen....förmodligen där en del av skrotet sitter.....jag nästan vrålade rakt ut i morse när läkaren tryckte just där när gipset var borta.....Det bådar inte gott inför den fortsatta träningen men förhoppningsvis blir det bättre....snart....det är inget roligt att röra sig när det skär som en kniv det är en sak som är säker....
Jag hoppas att det är gipset som har tryckt emot så att det är därför det gör så ont. Annars är det nog bara att bita ihop, finns ju inget annat alternativ. Jag ska i alla fall på ett återbesök om en månad ungefär för att kolla upp det...

Här är knäna igen, nu ser jag bägge!

Nu är det mindre än två timmar kvar till dess att de sågar bort mitt gips. Det har väl aldrig kliat under gipset så mycket som inatt. Överallt, jag har hållit på att bli tokig, när jag skulle försöka somna igår kväll var det riktigt hopplöst.....
Har mentalt börjat förbereda mig på hur det blir när jag kommer hem. Hur jag måste tänka när jag ska lyfta benet, när jag sitter, ligger....att jag måste använda kryckorna igen. Det jag gruvar mig för nu är första ögonblicket när jag ska prova den icke existerande böjningen, när jag första gången ska stå och gå på benet utan gips. Jag fått be att de lindar det ordentligt så att jag känner ett visst stöd i alla fall. Sen är det trots allt en trygghet att jag vet hur det är, i alla fall på ett ungefär, men exakt hur det kommer att vara den här gången kan jag ju inte säkert veta....

Soppa till middag!

Vi hade ju som sagt en del grönsaker över efter vår tacobuffé i fredags. Idag var det paprikans och tomaternas tur att bli använda. Resultatet blev en mycket god grönsakssoppa med kycklingfond. Det blev ganska mycket soppa men både jag och Sudden åt rejäla portioner så det blev inte så mycket kvar som jag trodde att det skulle bli. En lunch, sen är den slut! 
Ikväll frågade jag om det var okej med soppa till middag, då undrade han varför jag frågade. Han sa " du vet ju att jag gillar din soppa"! Då är det tacksamt att laga mat! 

Här är basen till soppan: paprika, tomater, lök och vitlök!

Serveringsfärdig med fetaost, bacon och tunnbröd med smält ost!

Så här långt har timmarna gått fort idag. Jag hade fikasällskap både före och efter lunch. Precis när mitt kaffesällskap åkt kom rörmokaren för att fixa läckaget i toan uppe. Det gick bra så länge han inte satte på locket, då började det läcka igen. Attan också....ny toalett måste det bli då.....Men är den bytt så behöver jag ju inte bekymra mig om det sen!!

Sudden kom hem från skolan och fikade, nu sitter han med engelskläxan.  

Snart ska jag börja med middagen, det bli nog soppa idag tror jag med paprika och tomat som bas. 

En viss oro...

Nu är det 24 timmar kvar....i morgon den här tiden har jag tid på sjukhuset för att ta bort gipset. Då blir det hörselkåpor på och sen så får gipssågen jobba ett tag. Det känns lite märkligt att det är dags redan, samtidigt är det som om jag har haft gipset en evighet. Den här gången har det inte blivit några extravändor till sjukhuset, gipset har fått sitta den planerade tiden, bytet av gips skedde också på utsatt tid. Kanske därför det känns som om jag har haft det så länge.

Förra gången gipset togs bort såg jag fram emot träningsperioden som skulle börja, den här gången får jag en klump i magen och tycker mest att det känns jobbigt. Tanken på att börja träna upp rörligheten igen.....av nån anledningen känner jag mig lite rädd också....konstigt med tanke på att jag verkligen vet vad som väntar....eller kanske just därför. Sen vet ju alla som känner mig att jag inte tycker om när det knäpper och låter i leder och det brukar leva om en hel del när jag tränar....gillar inte heller den där känslan när det tar stopp när jag försöker böja knäet...Det är en läskig känsla!

Å andra sidan är det faktiskt ingenting att vara rädd för, men jag tror att en del av rädslan bottnar i  oro för att det inte ska gå lika bra som förra gången. Då plockade jag massor av grader varje vecka och det gick ganska fort att bli rörlig och kunna köra bil igen. Efter drygt en månad fixade jag bilkörningen....första gången tog det tre månader tills jag kunde köra bil....

Men trots allt ska det bli skönt att kunna klia benet igen, duscha hela kroppen, slippa släpa på ett stort paket...så nog är det positivt det som händer i morgon! Nu är det bara att plocka fram allt "jävlar anamma" och ge järnet igen...i morgon börjar jag!!

Middagsmaten är klar, nu ska den bara gratineras!


Mos med ruccola och parmesan.
Falukorv med pesto, mozarella och tomat.

Frysskåpet var i stort behov av avfrostning, det ser bättre ut på bilden än det var.....Nu är det tomt på snö och is, jag har dammsugit under och på baksidan av skåpet och det har precis blivit uppstartat igen för att åter få tillbaka de frysta varorna. Det känns bra, jag har haft lite dålig koll på vad vi har haft i den efter flytten...allt blev bara intryckt i lediga hål då. Nu hoppas jag på lite mer ordning!

Medan isen smälte och vattnet rann i källaren passade jag på att göra lunch. Av alla färska champinjoner som blev kvar efter tacobuffén i fredags blev en god chilikryddad stuvning som blev basen till varma lunchmackor.

Efter att ha ätit kom min vikarie en stund. Tillsammans funderade vi runt planering och annat som dyker upp i en klass. Nu har hon gjort halva tiden...om två veckor är jag tillbaka om allt går som jag har tänkt mig. Och det hoppas jag verkligen att det gör....Känner mig nöjd på det sjukskrivna livet nu....nog!