Vi tog en promenad, jag och sonen. En sväng runt byn, först tittade vi till pappas grav sen fortsatte turen runt bakgatorna. När vi kom in gjorde jag potatisgratäng och nu har vi precis avslutat middagen. Våra vanor är rätt så kontinentala vid det här laget. Men äts frukost runt 11 så kan man inte äta middag så mycket före åtta. Nu är det nästan paltkoma faktiskt, sonen plockar med disken i köket och jag sitter här med ett glas rosé och bara njuter. Det gör att smärtan i knäet är lite lättare att stå ut med!

Pepparkött, melon och sallad.

Potatisgratäng med chili och parmesan.

Redan kväll, var tog den här dagen vägen då? Det gick bra att träna men det gjorde ont i knäet (och gör fortfarande ont för den delen). Jag vet inte om det är det faktum att jag har promenerat ovanligt mycket den senaste veckan som rår för det. Trots allt känns vila inte som nåt riktigt bra alternativ heller så det gäller väl att vara i farten lagom mycket de närmaste dagarna. Dessutom är det en punkt på baksidan av vaden som gör ont när jag går (och trycker på den)....konstigt och dumt.

Jag har åkt fram och tillbaka till stan några gånger på eftermiddagen, hade en stor kartong som skulle fraktas hem därför fick jag låna en transportbil. Men eftersom den stod nere i stan fick jag först åka dit med min egen bil och byta där. Åkte hem med grejorna, tog en kopp kaffe och sen åkte jag ner med den lånade bilen igen. Passade på att uträtta lite ärenden när jag ändå var där nere innan jag kunde åka hem igen, nu med min egen bil. När jag kom hem hade sonen precis ätit, omelett med en massa färska örter och ost. Så vi får nog dröja med middagen ett tag så att han hinner bli hungrig igen.

Måste säga att det är skönt utomhus. Inte alls så kallt trots att solen inte riktigt vill bryta fram genom molnen. Jag fryser inte om fötterna för ovanlighetens skull, bara det är ju sensationellt. Om en stund tänker jag ta mig en liten promenad, sen borde det vara dags för middag.

En sak kan man ju i alla fall säga med säkerhet, det är att den här sommaren inte bjuder på många överraskningar. Man kan lita på att de flesta dagar bjuder på moln och inte alltför varmt väder.
Ligger och tänker på att det är perfekt väder att göra de där sakerna som man tänkte vänta med till de veckor när det regnar eller är allmänt dåligt väder. Problemet är bara att det har liksom varit jämngrått och då kommer inte den där lusten att göra något trots att förutsättningarna är perfekta.

Nu pratar de om att högsommarvärmen kommer igen, i södra Sverige, programledarna är exalterade....det är precis som att norra halvan inte finns.

My little Pony har tydligen fått en revival. Det sitter två grabbar i tjugoårsåldern och berättar om sitt stora intresse, med stort allvar ska tilläggas. Det finns ett forum för älskare av de små rosa hästarna där man kan vara med om ens ålder är över den målgrupp som serien egentligen vänder sig till.  Ja, jag säger då det....

I dag ska jag i alla fall till sjukgymnasten  för att träna igen. Sen blir det inte fler gånger på sjukgymnastiken den här veckan eftersom vi åker till Östersund. Så då blir det till att träna hemma med promenader, trappträning och annat som kan göras här hemma.

Och nu...frukost!

När man bara har några år kvar till femtio borde man slippa växtvärk eller hur? Mina knän och skelettet i underbenen värker som bara den....det känns precis som växtvärk. Eller som jag kom ihåg att växtvärk kändes ska väl tilläggas....Det ilar, molvärker och plötsligt värker det till lite extra, hela vägen upp i höfterna. Konstigt, det är vad det är......och smärtsamt.

Sonen är hos en kompis, han ska hämtas om några timmar och jag sitter och försöker tänka ut något att äta till middag. Känner mig inte så jättehungrig ännu, så det blir nog varma mackor eller något liknande tror jag. Mina fötter är iskalla trots att jag sitter inne, jag vill inte behöva ha sockor på mig...det är juli. Då ska man väl ändå kunna gå barfota tycker jag. 

En liten bit av sommaren.

Nyheterna denna helg har handlat om det som hände på Utöya för ett år sedan.  Oerhört gripande rapporter från minnesceremonier och intervjuer med överlevande och anhöriga. Men trots året som gått är det som hänt fortfarande lika svårt att förstå.

I Syrien pågår inbördeskriget för fullt, otäcka bilder visas på nyheterna ikväll. Andra otäcka bilder ikväll handlar om James Holmes som sköt ihjäl en massa människor när nya Batmanfilmen skulle premiärvisas utanför Denver. Tydligen hade han riggat en bomb i sin lägenhet också. Han skulle programmera en timer att spela hög musik när han inte var hemma. När grannarna sen skulle komma och klaga var det tänkt att den skulle explodera....Hur många sjuka människor finns det egentligen i vår värld och runt omkring oss? Det är skrämmande, skrämmande......

Nu talar de om att högsommarvärmen är på väg, men var? Jo, till största delen i södra och mellersta Sverige....såklart....här uppe dröjer sommaren ett tag till, även om det ser ut som att solen kommer att skina då och då. Någon värme blir det inte.

I dag är det verkligen en kamp mellan solen och regnmolnen. Solen skiner en stund och man hinner precis tänka att nu blir det härligt.....sen vips är molnen där igen och skymmer. Vindarna friskar i både högt uppe och här nere på marknivå. Det märks framför allt på våra Riddarsporrar, som när vi kom hem från minisemestern var alldeles raka och fina. De senaste dagarnas blåsväder har gjort att de lutar betänkligt. Jag borde kanske stötta upp dem, men går de av blir det en fin bukett att plocka in!

Man ser i alla fall från vilket håll det blåser.....

Nu har huset blivit tomt och tyst igen. Gästerna åkte vidare norrut efter frukosten. När de åkt passade vi på att röja undan lite. Det märktes att det var ett tag sen det blev städat om man säger så. Men nu vilar en doft av såpa i huset igen. En tur in i duschen och sen tror jag faktiskt att jag ska unna mig att läsa resten av dagen.

Det var inga problem alls att få den här dagen att gå. Tvätt, lite matinköp, fika med grannarna i solen på framsidan. Trots de isande vindarna var det riktigt härligt, i lä bakom kvisten var det rent av njutbart! Sent på eftermiddagen kom morbror med familj från Dalarna. Ibland är det jättelångt mellan gångerna vi träffs men den här gången hann det bara gå ett dygn, härligt. Det blev en god trerätters middag som avnjöts länge. En promenad runt byn, en kopp te på det så blev den här dagen fulländad. 

En sak jag reagerade över när vi promenerade i kväll var att mitt knä började värka..... hela tiden i storstaden värkte det inte alls trots allt gående där. Ändå tog jag på de skor som är gjorda för promenader i kväll.....det är bara att inse att det är skitskor.....Dags att skaffa nya tror jag, gillar verkligen inte när det gör ont.

Solen skiner idag, hurra! Glad i hågen gick jag ut för att hämta tidningen....men vilken chock det blev. Det var ju iskalla vindar som mötte ute. Faktiskt kändes det som en klar och kall septemberdag, i juli? Nåja, det regnar i alla fall inte. Sen kan man ju alltid hoppas att solen klarar av att värma upp luften under dagen.


På hotellet i storstaden sitter gästerna och äter hotellfrukost just nu. Men nog är det bra skönt att ligga i den egna sängen med kaffemuggen och läsa morgontidningen också. Inte det minsta stressigt, bara lugnt och skönt. För hur god en hotellfrukost än är kan det bli en stressig upplevelse om man inte tar det lugnt, det är mitt facit efter dagarna i Sollentuna. 
Många som ska äta samtidigt, porslin som inte hunnit komma tillbaka efter att ha diskats, folk som trängs för att komma först till marmeladen. Varför stressa när det är semester? Saknas skedar är det ju bara att vänta en stund...


Häromdagen satt vi nära ett par med två barn där pappan i familjen hade i uppdrag att hämta mat till ene sonen. Irriterad kom han tillbaka till bordet och fräste att äppelmoset minsann inte fanns där frun sagt. Då är det väl slut fräste hon tillbaka.  Ännu mer irriterad blev han när han upptäckte att sonen satt med dubbla muggar chokladmjölk, frun litade visst inte på att han skulle klara av att fixa det heller....kanske trodde hon att när han inte hittade till äppelmoset skulle han inte hitta till chokladen heller, därför fixade hon en extra mugg. 

Ett annat exempel på stressen i frukostmatsalen var den tjej som försökte komma fram till sockerskålen för att hämta en bit till sin mamma. Innan hon hann fram hade någon ny kommit och trängt sig före henne....(det kunde ha varit min son, alltså inte som trängde sig utan som fick stå där och vänta. Han kan få stå  hur länge som helst ibland eftersom han snällt väntar på sin tur och inte ens ser att folk tränger sig före.) 
Till slut så kom hon äntligen fram och kunde komma fram till sockret och ta den enda biten hon köat för. 


Vi då? Ja, vi gick i lugnt tempo mellan de olika godsakerna och plockade på oss det vi ville ha att äta och tog med det till bordet. Sen åt vi i lugn och ro och njöt av allt det goda. 


Idag ska vi också äta i lugn och ro, visserligen ingen hotellfrukost, men nåt gott ska vi nog få ändå! 

Nu är vi hemma igen, allt är sig likt. Det var grått när vi åkte och grått när vi kom hem. Av det fina väder som varit här hemma medan vi varit borta syns inte ett spår......

Vi har haft toppensköna semesterdagar i alla fall, först i Stockholm och sen ett stopp i Gustafs. Vi gjorde många roliga saker i storstaden sen åkte vi till Dalarna. Där slappade vi, läste, blev bjudna på god mat och pratade. Idag tog vi en promenad innan vi fyllde magarna med våfflor. Därefter startade vi hemresan. Några stopp på vägen blev det innan vi kom hem....där mötte mamma upp. Hon hade köpt lite mat och stoppat in i kylskåpet så efter uppackning fick vi middag.

Nu har jag nyss varit ute i trädgården och grävt ner myntaplantor som följde med från Gustafs. De ville gärna komma ner i jorden igen så de fick en tillfällig placering till dess att jag vet var jag vill ha dem.

Nyplanterad mynta.

Nu har tempot gått ner betydligt. Vi är framme i Gustafs sen några timmar. En kopp kaffe och lite filosoferande i trädgården. Det är hyfsat varmt, solen och molnen kan inte riktigt bestämma sig för vem som ska vinna. Jag håller på solen.

Nu, äntligen lite vila. Vi har fått middag och har slängt oss i varsitt soffhörn. Det blev en intensiv dag som började i gamla stan. Där gick vi runt och kollade i affärer, köpte polkagrisar och åt god hemgjord glass. Mums!! In på science fiction bokhandeln, som vi alltid besöker, där hittade jag två "nödvändigheter". En kokbok med tillhörande kakmått samt en frågebok för nördar....

Tänk att vi kommer att kunna äta yoda-pepparkakor till jul som resultat av de inköpen!!

Nu är vi på Gröna Lund i strålande solsken. Sonen åker allt som går att åka!

Och nu, frukost!

Nyss gick vi upp till poolen för ett kvällsdopp....men vi vände fort. Det fanns inte många kvadratcentimeter ledig yta att bada i. Glada ungar tog upp all plats. Vi tog en promenad i stället, köpte glass och en tidning. Kanske badar vi strax innan de stänger där uppe.....eller inte alls.

Nu är det trötta fötter....det blir mycket promenerande även om tunnel och pendel används flitigt! Just nu slappar vi på hotellrummet en stund efter en intensiv dag.

Vi började på Naturhistoriska och Cosmonova. När vi gått runt där så vi var nöjda tog vi tunnelbanan till Östermalmstorg och gick på Armémuséet.

Intressanta utställningar. Medan vi var där inne pågick ett rejält åskväder utomhus. Det duggade fortfarande när muséet stängde så vi var tvungna att gå därifrån.

Med tunnel tog vi oss till Hötorget och där var det dags för lite mat i magen innan vi åkte tillbaka till hotellet. Nu slappar vi ett tag. Sen blir det nog bad i hotellets pool.

Har sovit gott hela natten förutom ett tag när de höll på med någonting på järnvägen. Det gnisslade illa och sen kom ett donk. Hade det varit så en gång hade det inte varit så illa men det fortsatte ungefär en timme.

Somnade i alla fall om och sov gott, då ringer plötsligt en väckare....sonens mobil....hans väckning sen igår. Han däremot har sovit lugnt. Inte vaknar han av såna småsaker.....

Snart ska det i alla fall bli frukostdags. Mums!

Nu är vi tillbaka på hotellet. Skönt att komma in, det var lite svalt ute så här sent. Efter den goda middagen gick vi på bio. Vi såg nya Spiderman. Faktiskt över förväntan, lite mer go i den här Spindelmannen än det var i den gamle. Nu lite bok och sen god natt.

Nu ska det bli middag på Mäster Samuelsgatan!

Fötterna upp en stund framme på vårt hotell. Härliga rum, vi har både sovrum och teverum.... Och ett stort härligt badrum. Solen skiner och vi ska alldeles strax gå ut och utforska omgivningarna men först lite vila.

Ett första stopp med mackor och kaffe! Regnar gör det utan uppehåll....glömde vårt paraply på bron hemma....

Grått väder, lätt duggregn och kallt dessutom....var det inte idag det fina vädret skulle komma?? Det är bara bluff och båg alltihopa.

I morse ställdes väckaren igen, så här tidigt har jag inte varit uppe på hela sommaren...det gick riktigt bra att ta sig ur sängen trots allt. Nu är det mesta snart förberett och vi kan dra iväg en sväng. Väntar på att diskmaskinen ska bli klar, några minuter till....sen så.....

Ser fram emot några lata dagar någon annanstans, matsäcksmackorna till resan är fixade. Sonens favorit: baguetter med pesto, mozarella, pepparsalami och ruccola. Jag kan tillägga att han redan längtar efter det första fikastoppet.....

Nu har vi precis ätit middag, jag sitter ner maten en stund innan det är dags att packa väskan. Jag har precis kommit på en annan anledning till att jag alltid packar i sista stund, jag gillar verkligen inte att packa! Eller egentligen ogillar jag det inte men jag tycker att det är lite jobbigt för man måste ju tänka vad man ska ha med sig så att inte hela garderoben följer med. Men det tar ju inte mycket längre än en halvtimme så om ett tag ska jag göra ett ryck, sen är det klart och jag kan återgå till att läsa min bok.

Men först ska jag tillåta mig att läsa ett eller två kapitel till i boken "Lärljungen" skriven av Hjort & Rosenfeldt.

De är återfunna, våra paraplyer! I ett hörn i garaget bredvid färgpigment, engångsgrillar, bilvårdssaker, myggspiraler och fönsterskrapor. Där stod de och väntade på att fällas ut i regnet. Nu skiner solen, jag hoppas det är ett gott omen. Nu när jag äntligen hittat paraplyerna så kommer de inte att behövas!

Här är de, våra paraplyer!

Jag tog en promenad på eftermiddagen och faktiskt så kändes det riktigt varmt och skönt. Idag gjorde mitt knä inte så ont när jag hade promenerat en stund heller. Jag klarade av att gå i alla fall 40 minuter utan att börja linka och halta. Härligt! 

Funderar över vad vi ska få till middag idag, kylskåpet är rätt tomt men som tur är så har frysen inte tömts ännu. Vi ska nog få äta en av de goda regnbågarna Sudden drog upp när vi var på fiskafänge för en månad sen. Skiner solen grillas den nog annars steker jag den i ugnen. Vi får väl se....det är bara två timmar sen vi åt lunch så än dröjer det till dess att det är dags för middag. 

I går var vi på en mycket rolig fest, sonen och jag. Bland många glada, trevliga människor firades en blivande femtioåring. Underbart god mat och dryck, kluriga frågor, musik, vacker sång och massor av glada skratt! En enda, i och för sig rätt lång, regnskur annars var även vädret ovanligt bra för att vara en svensk julikväll 2012. En underbar eftermiddag och kväll helt enkelt. Fler såna!!

Idag är det ännu en regnig förmiddag, som vanligt alltså. Jag har precis startat en tvätt med kläder vi ska ha med på vår lilla semesterresa. Tyvärr är det inget torkväder ute men om de får tumlas en stund på låg värme så är de nog torra innan kvällen då det är dags att packa.

Sonen konstaterade att "det finns de som packar mycket längre i förväg än vi gör".
Men så har jag alltid gjort. Jag ser till att kläderna hänger rena i garderoben ( förutom idag då....), men packar  i sista stund. Samma dag eller kvällen innan. Spelar ingen roll om det är en längre resa eller kortare. 
Jag har provat att packa längre i förväg men har sett att jag då har en benägenhet att lägga i mer kläder allt eftersom, som kan vara bra att ha. Det som packas ner om utifall tar bara onödig plats i väskan och har hittills aldrig använts. Alltså packar jag i sista stund, till både mig och sonen. Fast numera packar han själv, så jag behöver inte packa åt oss båda längre.

Jag ska i alla fall använda en del av dagen till att lokalisera ett paraply, eller två. Tänker att det kan vara klokt att ha med det i bilen förutom regnkläder. Just nu har jag absolut ingen aning om var de är någonstans. Nog kom de med i flytten, men var hamnade de???

Alldeles nyss hängde jag upp och ställde fram de lyktor jag inhandlade i onsdags när sonen och jag var på äventyr. Barbafamiljen letades fram ur sitt gömställe också. Den målades av sonen när han var 5-6 år och har hängt med sen dess.

Lyktor ovanför balkongräcket, kommer att lysa fint i höstmörkret.

Äntligen har Barbapappa och hans familj fått komma ut från sitt gömställe. 

En lykta fick plats vid vårt vattenblänk också. 

Tunga, mörka moln men inget regnande ännu. Ibland är det nästan så att solen vill bryta igenom. Jag hoppas verkligen att det blir fint idag, när det ska firas femtioåring. Mitt i juli skulle jag vilja ta på fina, lätta sommarkläder när det är dags för födelsedagsfirande. Men risken finns att det blir till att ta på sig varma kläder för att inte behöva frysa.

Det ser ju ut som att vädret ska bli bättre här i början av veckan som kommer..det är säkert bara för att vi åker söderut då.....Kartan dit vi ska visade moln....Då kommer vi att känna oss som hemma. Förhoppningsvis blir det inget slätregnande, det är inte lika roligt att sitta på en parkbänk och äta glass då...

I dag ska jag fixa med lite smått och gott på förmiddagen, sen är det dags att gå på femtioårskalas. Det blir inget jobb ute på gräsmattan i alla fall, det är alldeles för blött och fuktigt i gräset. Möjligtvis att jag går med trimmern.

På Nyhetsmorgon prats det om adhd, skilsmässor och lite sommarkök och matlagning. Jag har lagt in en länk som heter Underbara adhd. Georigois Jojje Karpathikis bloggar om hur det är att leva med adhd. Kolla in den! Han delade med sig av sina erfarenheter och kloka tankar i tevesoffan alldeles nyss.

Ute regnar det vilket betyder att gräsmattan får vara. Utflykten till sjukgymnasten blev det av i alla fall men jag fick gå ensam, sonen sov fortfarande när jag gick. Sitter med en mugg kaffe och undrar vad jag ska ta mig för resten av dagen....en dusch först och främst, sen ska jag åka och köpa kedjor till några ljuslyktor som ska hänga ute på balkongen. Det måste ju bli bättre väder så att man kan vara ute nån gång tycker jag....

Ser på nyheterna om det förfärliga läget i Syrien. Som vanligt kan inte säkerhetsrådet enas utan de ska ha en omröstning nästa onsdag. Nästa onsdag.......på den tiden hinner många människor utsättas för övergrepp och bli dödade. Det är som att luften går ur en när man tänker på det....

Vad gäller den här dagen blir det inga små utflykter. Om man inte räknar ett  besök hos sjukgymnasten som en utflykt förstås. Kanske om jag tvingar med sonen, en termos och lite fika kan jag till och med få det besöket att kännas roligt..

Om det inte regnar idag måste gräsmattan få sig en omgång också, det kan man ju se som sightseeing i den egna trädgården...villa Skuldbackius....Där kan man titta på revsmörblomma, tistlar och andra ogräs som är en specialitet för villaträdgården. Man kan se hur en vinbärsplanta slagit rot mellan stammarna på en rönn. Faktiskt har även villa Skuldbackius en stor utomhusaltan som bjuder på vattenblänk, platser för vila och rekreation samt motion i form av att behöva lyfta på fötterna för att inte kliva på någon av alla spikar som sticker upp.
Villa Skuldbackius har även områden med odlade trädgårdsväxter för den genuint trädgårdsintresserade.

Skämt åsido, häromdagen när vi gick runt på Plantagen och sonen undrade vad vi skulle göra där? Mitt svar blev att jag ville se om det fanns något roligt att köpa till vår trädgård. Då kom det igen: Vilken trädgård, jag tycker inte vi har nån trädgård....

Det har klart att om man vuxit upp med en labyrint av växter, grodor i dammen, en bäck som porlar och naturliga gömställen överallt så kanske man ser det så. Jag kommer aldrig att glömma när han fem år gammal grät störtfloder när våra grodyngel i dammen blivit till små grodor och började skutta ut i världen.
-Jag vill inte att de flyttar hemifrån....Då hjälpte det inte att jag förklarade att mammagrodan nog skulle stanna kvar och att det nästa sommar skulle komma nya små grodor.

Sen är det ju så med trädgårdar att olika typer av hus vill ha olika trädgårdar. Det som passade vår förra trädgård passar inte här. Det är ju som inredning inomhus. Olika typer av hus vill ha sin speciella inredning. Det som passar på ett ställe passar inte på nästa.

Nu ställer ju mitt knä till det lite och har gjort så de senaste tre åren men nästa sommar då borde det vara så mycket bättre, då ska jag göra annat i trädgården än klippa gräs och rensa ogräs. Men den här sommaren känner jag in hur jag och huset vill ha det, precis som jag gjorde i vårt förra hus. Första sommaren gick jag och tänkte, nästa år plöjde vi upp en stor del av gräsmattan.....som blev starten på den trädgården.

Hemma igen efter en underbar dag med sightseeing i Höga kusten. När matsäcken och regnkläderna var packade i förmiddags bar det av söderut på E4.

Uppehållsväder hela vägen ända till dess att vi nådde Häggvik och Mannaminne, då regnade det minsann. Kaffe och macka i bilen sen gick vi runt på Mannaminne. Det som är så härligt med Mannaminne är att det hela tiden utvecklas, man ser nya saker varje gång man kommer dit. Nu var det som sagt länge sen vi var där men vi var lika fascinerade även denna gång. Där gick vi runt ända till dess att orken tröt. Då satte vi oss, fulla av intryck, i bilen och åkte vidare. 


På väg därifrån stannade vi till och åt, i bilen även denna gång. 


Sedan var det dags för villa Fraxinus. Jag hade varit där en gång tidigare, när visningsträdgården var ganska ny. Jag kommer ihåg att jag var helt förtrollad av trädgården och huset den gången. Skulle tro att jag var ungefär lika gammal, som Sudden är nu (kanske något äldre) . Fortfarande lika fantastiskt. Vilt och odlat i ett skönt samspel. Vinterträdgården med vardagsrum och biblioteket fångade mig då och samma känsla fick jag denna gång.  De har lyckats få till en designad trädgård som inte ser designad ut!


Ett stenkast från vinterträdgården håller vi på att kliva i älgbajs. Det vilda i naturen får verkligen ta plats!


När vi åkte därifrån var klockan runt sex. Vi gjorde ett sista stopp vid Skuleskogen, entre Väst. I duggregn åt vi jordgubbar och drack kaffe inne i den trolska skogen. Nu bastar sonen, jag har slängt mig ner i soffan och tänker på allt vi gjort idag. Framför allt trädgården i djupa skogen fascinerar mig. 

Trampstenar i skogen- villa Fraxinus

Pelarsal i skogen- villa Fraxinus

Vattenblänk- villa Fraxinus

Sonen utanför vinterträdgården- villa Fraxinus

I väntan på att regnskuren ska avta- Mannaminne

Hjortron- entre Väst, Skuleskogen

I morse vaknade jag vid den tiden när världen precis börjar vakna utanför fönstret. Första bussen som pipande backade ut från parkeringen, måsarna och trastarna som skränade, några som pratade nere vid macken, en vindpust som fick vindspelet att sjunga. Jag hämtade tidningen och läste i den tidiga morgonstunden. Kände att ögonen började bli trötta igen. Hur härligt är det inte då att få dra upp täcket över sig och avlägset registrera att världen där utanför vaknar alltmer medan man själv får somna om. Det är lyx! Underbar semesterlyx!

Nu har jag klivit upp sen ett tag, börjat göra matsäck för vad kan passa bättre än att åka på utflykt denna molniga dag. Vi tänker åka till Mannaminne. Det var flera år sen vi var där sist. När Sudden var liten åkte vi dit nästan varje sommar, han älskade att gå omkring bland alla hus, klättra på båtar och utforska stort och smått. Vi får se om hans entusiasm är lika stor idag......

Men först frukost!

Ännu en  gråmulen dag med regn och rusk. Sov länge, passande en sån här dag, nu har vi precis avslutat vår frukost. Äggröra på rostat bröd. Brödet med aprikos och tranbär passar utmärkt att rosta.
Mitt knä har inte börjat värka ännu, hoppas det låter bli ett tag. Det har varit lite jobbigt några dagar eftersom det är så jobbigt att promenera. Med tanke på Stockholm nästa vecka hoppas jag verkligen att det vänder. Men förhoppningsvis är vädret okej i huvudstaden när vi väl kommer dit, så det går att sitta och vila på cafeér och andra sköna ställen.


Jag har fortfarande några saker som ska kompletteras i köket och jag tror att den här regniga dagen passar till det. Så om ett tag lastar vi in oss i bilen och drar en bit söderut. Sen får vi se hur mycket jag hittar som jag inte visste att jag behövde...

Precis när jag skulle börja med middagen cyklade sonens kompis hem, skulle tro att han var rätt blöt innan han var framme för det regnade rätt rejält. Därför blev det bara jag och sonen som åt av min chili till middag. Nu har jag precis röjt undan i köket och därefter hängt en tvätt så nu tycker jag att jag kan få slappa i tevesoffan ett tag.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att lyssna på några av sommarpratarna i efterhand. Bland annat lyssnade jag nyss på David Hellenius, han bjöd på ett intimt porträtt av sig själv utan att det blev för närgånget. Integritet men ändå öppenhjärtigt. Väl värt att lyssna på. Neneh Cherrys sommarprat har jag också lyssna på. Det fångade inte in mig lika mycket, men då höll jag på med en massa annat, det kan vara en orsak förstås.

Chili con carne.

Jag trotsade duggregnet och tog mig en promenad, nu sitter jag nyduschad i soffan och konstaterar att det övergått i riktigt slätregn. Nöjd och glad att jag hann in innan värsta skyfallet började.

Nu ska jag göra mig en mugg kaffe, sen tror jag faktiskt att jag ska slappa framför teven en stund.

Dahlior.

En liten blomhörna.

Jag hittade på att åka och köpa blommor! Några fina kraftiga dahlior planterades i en kruka på altanen. Sedan åkte jag till pappas grav och satte några fler små plantor där, fast det var en annan sorts planta. Mer lågväxande och lite buskig men ändå skir....har hunnit glömma vad den heter.....

Nu funderar jag som bäst på om jag ska köpa en ny gasolgrill eller inte....den vi har är rätt sliten, den har varit med nio år. Jag har varit med om en gång att brännaren rostat sönder så när den skulle tändas höll jag på att bränna upp hela mitt ansikte. Därför vet jag att man ska kolla gasolgrillar noga och att de inte håller hur länge som helst, även om de sköts noga. Tyvärr måste jag erkänna att den här inte blivit så väl omhändertagen, däremot väl använd.  

Dessutom har de finfin rabatt på en grill just nu på en affär nära oss, därför känns det dumt att inte passa på....

En gråmulen dag igen, tro vad vi ska hitta på då?

På nyhetsmorgon rensas en rökt sik just nu. Inser hur otroligt länge sen jag smakade det. Kommer i håg att jag fick det lite då och då när jag var yngre. En av pappas bröder hade stuga vid havet så han både fiskade och rökte sik. Hade man tur fick man ett smakprov ibland.

Just nu pratar de om om sommarreptiler....hur vanligt det har blivit att människor släpper ut ormar, sköldpaddor och andra reptiler när man tröttnat på dem för att det kostar för mycket att lämna in dem till veterinären och avliva dem. Sommarkatter, sommarreptiler eller djur över huvudtaget, kan man inte ta ansvar för dem på ett ansvarsfullt sätt ska man inte ha djur tycker jag!

Dagens lokaltidning gick fort att bläddra igenom, det var inte så många sidor. På ett av uppslagen visar de hur man ska få plattare mage....Om det är inför badsäsongen borde kanske träningen börjat tidigare. Om jag skulle vilja träna magen ser jag att man ska stå på knä i de flesta övningarna...fungerar inte...tur att det inte är nåt stort problem för mig. Fast å andra sidan finns ju andra övningar som går att göra där man inte behöver stå på knä så det finns vägar ändå. Hur jag nu kom in på det spåret??? Det var knappast det viktigaste i tidningen idag.

Nu lite frukost, sen...ja säg det....vi får se.....

Alldeles nyss grillade vi korv på altanen som avnjöts i varma tunnbröd. Det var nästan så att vi tänkte sitta ute men vi saknade solen. Önskar att väderprognoserna har fel och att det från och med i morgon kommer att vara ett strålande högtryck med sol och värme resten av sommaren. Tyvärr är väl den chansen liten....

Idag var jag på biblioteket och lånade fem nya böcker att läsa, romaner av olika slag. Har precis börjat på den första, en deckare. Den heter Lärljungen, de sidor jag läst hittills är rätt bra. Hoppas fortsättningen är det också.

Nu ska jag gå ner i källaren och plocka ur vintertäcket ur tvättmaskinen. Äntligen har det första blivit tvättat...Det kunde ju vara trevligt att hinna lägga undan dem ett tag innan det är dags att byta igen.

Lite nyheter på teve ska kollas in, sen försjunker jag i min bok.

Jag och mamma kom på att vi skulle åka på konstcafé i Östergensjö. Men så mindes vi att det är stängt måndagar och tisdagar. Då fortsatte vi vägen framåt mot Myckelgensjö och Gammelgården. Där fikade vi tunnbrödmacka och en kopp te innan vi åkte hemåt igen. Det är verkligen idylliskt där. Med alla fina ängsblommor runt husen och sjön som blänker nedanför....och gott fika, icke att förglömma!

På vägen hem åkte vi in i ett rejält regnoväder men här hemma är det uppehåll än så länge. Sitter och tittar ut genom fönstret i vardagsrummet och kan konstatera att det är en stadig ström av bilar med släp som ska köra till återvinningen. Tänk vad mycket som slängs hela tiden. Mycket är trädgårdsavfall, byggmaterial och gamla möbler. Det ser man på släpvagnarna. Från mitt hus for också en del trädgårdsavfall iväg idag, det tog grannen på sitt släp.

Wow, det regnar inte idag, härligt! I källaren sover grabbarna, ute skränar måsarna och jag ska till sjukgymnasten om drygt en timme.

Sonen och hans kompis ska ta sina hyposenssprutor idag, jag trodde att jag skulle skjutsa, men det visar sig att jag inte behöver då hans mamma ändå måste till stan. 

Mysteriet på det försvunna vattnet i härbret fick sin lösning igår. Grannen hade varit tvungen att koppla om vattnet och tänkte då inte på att när de stängde av sitt vatten så påverkade det mig också. Skönt att det var så enkelt. Då är det bara för mig att gå över och slå på det igen så kommer det att rinna ur vattenslangen! Det betyder att om det fortsätter vara fint idag, kanske det kan vara läge för en tur dit ut igen och diska det som vattnet inte räckte till sist, framförallt eftersom jag inte behöver åka till stan. Vi får se hur det blir, biblioteket ska i alla fall få besök!

På tal om vatten, vilka otroliga regnmängder de har fått i Ryssland men även Småland har drabbats hårt. Starka bilder från i går där husen står med vatten högt upp på fasaden, bilar har förvandlats till u-båtar och människor vadade omkring i vattnet för att försöka rädda sina ägodelar så gott det gick. Det värsta är att det verkar komma lite regnskurar där även idag, om än inte lika kraftigt som tidigare. Nu är det dags för ett rejält högtryck tycker jag som håller i sig resten av sommaren!!

En sak som gav mig en rejäl klump i magen igår var den film som visades på TV4-nyheterna om en ung kvinna som blev avrättad mitt framför ögonen på ett hundratal män. Efter en provisorisk rättegång i en grusslänt avslutades det hela med att kvinnan sköts, tack och lov visades inte bilderna på det, men väl på alla jublande män efteråt. Det hela skedde visst strax norr om Kabul. Hon var falskt anklagad för äktenskapsbrott....
Förfärligt räcker inte för att beskriva det som hänt. Det värsta är att såna händelser hela tiden pågår runt om i världen, grymma hemska brott, igen och igen. Människor borde bete sig naturligt gott, inte vara naturligt grymma....

Efter en god middag, där faten tömdes tog jag en promenad. Precis när jag gick ut var det nästan uppehåll, det duggade bara lite lätt. När jag hade promenerat en ganska lång stund började mitt knä värka nåt förskräckligt. Tack och lov var jag precis vid mammas lägenhet så jag gick upp till henne för att vila en stund.  När knäet fått sin vila och jag skulle gå hem öste regnet ner, då fick mamma skjutsa hem mig trots att vi bor så nära varandra. Jag blev glad över skjutsen, mitt knä också. Det gör fortfarande ont och bråkar lite med mig. Men om jag inte bråkar tillbaka så blir vi nog sams snart hoppas jag.

Jag hjälpte sonen att städa hans klädkammare idag, vi rensade ur det som blivit för litet och det som var trasigt.
När vi gjort det tog jag tag i amöban i källaren av bara farten...och nu är den borta! För tillfället i alla fall, det brukar gå rätt snabbt till dess att den börjar växa igen.

När jag skulle sortera in de rena kläderna kändes det inte så kul att tränga in dem i mina överfulla garderober.
Då började jag riva ut kläderna och lägga dem på sängen. Tänkte att det var dags att gallra lite, det hängde och låg rätt mycket där som inte användes. Problemet var bara att när jag tagit ut det mesta tog min städlust slut. Bara så där. Jag tog mig en godis men den kom ändå inte tillbaka. Sen tog jag en till och en till och en till.... men inte hjälpte det.

Då tänkte jag att det var dags för det tunga artilleriet, inte den Spotifylista som just då spelades. Det finns nämligen en låt jag alltid kan städa till, men det måste vara på hög volym. Perfect strangers av Deep Purple får alltid igång mig när det gäller tråkjobb och det lyckades även idag. När den skivan var slut hade jag hälften av städningen kvar så för att hjälpa mig slutföra projektet fick Metallica ta ansvaret för resten av tiden. Det gick alldeles utmärkt! Jag blev klar och känner mig mycket nöjd. Då satte jag på musik som inte får mig att vilja städa....nån måtta får det vara! 
Nu har jag dessutom en massa tomma galgar, tänk vad mycket nytt jag kan köpa.....

Det som sorterades bort från sonens klädkammare. 

Mina garderober till hälften tömda.

Så här fint blev det i sonens klädkammare när vi var klara. 

Åkte ut till härbret igen med några saker jag tog hem och diskade igår. Och för att kolla om vi mot förmodan hade vatten idag. Men se, sån tur hade vi inte. Härligt och idylliskt är Brolins backe i vilket fall och städat var det fortfarande. Trots det fuktiga vädret var det inte alltför myggigt, tog en tur in i skogen för att kolla ventilen där och förväntade mig att mina bara ben skulle bli kalasmat men jag klarade mig undan blodsugarna.
Nu sitter jag här hemma igen och ska ta mig en kaffemugg. Sen har jag lovat hjälpa sonen att städa hans klädkammare...eller som det kallas med ett trendriktigare namn: Walk in closet.....

Kråkan tittar ut genom dassfönstret.

Vår idylliska skogsbacke. 

I går hämtade jag upp myggfönstret till sovrummet så att det går att ha öppet utan att få in alla blodsugare. Nätterna blir drägligare då.
Nackdelen är att alla ljud utifrån blir extra tydliga. Därför blev chocken stor när jag elva över fem väcktes av ett gevärsskott. Efter en liten stund kom det ett till. Sen blev det nästan kusligt tyst igen....men då var jag redan vaken.
Tankarna snurrade, vad det kunde vara, vem var ute med bössan den tiden? Usch, det var riktigt läskigt att bli väckt på det sättet.

Nu har jag slumrat av och till några timmar, tittar ut på den grå himlen och inser att idag skulle jag ha behövt en god bok för att slippa undan jobbet i källaren. Om jag letar i bokhyllan hittar jag säkert nåt jag vill läsa igen....Först kaffe!

Det började som en vanlig promenad men slutade med Gästis grillbuffé. Inte dumt! Gick fram och hälsade vid staketet, då blev vi inbjudna på middag.
Sonen åt med god aptit, fyra stora bitar kött och mycket potatisgratäng.....jag åt också till dess att jag trodde jag skulle storkna. Men det gjorde jag uppenbarligen inte, eftersom jag sitter här och skriver. Men mätt är jag fortfarande och gott var det.

Nu är det kvällen och jag kan njuta av att ha gjort en del idag, städat härbre och ute på tomten. Amöban i tvättstugan är fortfarande kvar men just nu...vem bryr sig...inte jag i alla fall.
Saknar att inte ha nån bra bok att läsa, men snart är det måndag och då öppnar biblioteket igen. Då ska jag dit!

Känner mig trött och slut efter det lilla jobb jag gjort idag och inser att det är för att jag inte har så bra kondition. Jag promenerar, går upp och nedför trappor, cyklar hos sjukgymnasten. Vad mer kan jag göra? Inte springa, inte cykla på en riktig cykel i alla fall. Det är väl bara att fortsätta promenera, cykla hos sjukgymnasten och gå i trappor.....Just nu undrar jag om jag någonsin kommer att kunna springa och hoppa igen....Fast om jag låter bli att bryta knäet igen borde jag kunna jogga lite lugnt i skogen om några år, även om de som vet nåt säger att jag inte ska räkna med det.....Men jag har aldrig gillat att räkna, matte har inte varit mitt favoritämne. Minus och minus blir plus, det vet jag..eftersom jag har så många minus borde det bli dubbelplus för mig snart tycker jag. Bara inte dubbelplus blir minus..............

Nu har jag gjort mig förtjänt av att sitta ner ett tag. Amöban i källaren är kvar men en hel del annat har hunnits med. Började dagen med att åka ut till härbret för att städa. I en hink med lock hade jag tagit med lite hett vatten för att ha till en början. Glad i hågen gick jag ut för att tappa upp mer och värma....men när jag öppnade ventilen kom där inget vatten....bara ingenting.....Surt!
I onsdags när jag kollade rann det minsann bra, men inte idag. Det blir till att ta kontakt med grannen igen, pumpen står hos honom.

I bäcken var det lite vatten men i alla fall så pass att det gick att fylla en hink. Därför räckte det till städningen. Men inget dricksvatten hade jag tagit med....(man blir törstig av att städa).
Nåja, det mesta är klart trots allt, det som återstår är att skura golvet nere en gång till och diska ur en del porslin. Men till det behövs mer rinnande vatten.

När jag kom hem gick jag ut på tomten och drog ihop en del skräp som ska köras till återvinning veckan som kommer. Under tiden dammsög sonen. Medan jag sen åkte på affären torkade han av golven så nu är det städat både inne och till viss del ute.

Molnen hänger tunga, varmt och kvavt är det, nog är det åska i luften tror jag.

Så kom en dag med moln igen. Det är fortfarande varmt, tack och lov, men ingen synlig sol. Tidigt i morse vid fyra-tiden fick jag gå och stänga till sovrumsdörren för då lyste den minsann. Skåpdörrarna i köket blir nästan självlysande och speglar solens ljus rakt i mitt ansikte. Men nu har den gömt sig bakom molnen.
Jag ska inte klaga, kanske kan jag få tid att göra lite saker inomhus, det behövs verkligen.

Att åka ut till härbret och städa känns som en bra idé, om det inte börjar regna vill säga. Nästa soliga dag kommer det ju att vara redo för besökare i såna fall. Jag tror att nån liten mus har hälsat på i vinter så det är viktigt att det blir skurat ordentligt.

Känner jag inte för det så har amöban i källaren börjat växa igen...den hotar att fortplanta sig om jag inte tar reda på den snart....Risken är överhängande att vi till slut inte har nåt att ta på oss om jag inte gör nåt åt den, så illa är det. Men en snabb titt på vädret visar att det nog blir regn nån fler dag....Alltså finns tiden till det en annan dag!

Jag njuter alldeles för mycket av att göra ingenting...eller nu ljög jag, nog gör jag saker men bara det allra mest nödvändiga eller så ska det vara roliga saker! Mitt tempo är i alla fall ett helt annat nu än under terminerna. Det som kan ge mig lite lätt ångest är att de här dagarna som seglar förbi där man njuter av att göra så lite som möjligt går alldeles för fort....med det här livet trivs jag som fisken i vattnet.

Kommer att tänka på när vi för flera år sedan var i Florida, bodde på ett lägenhetshotell och ägnade dagarna åt att bada och bara ta dagen som den kom. Då tyckte sonen att vi skulle leva det livet oftare, jag kan inte annat än hålla med.
Det går inte att komma från att det är lättare att ta dagen som den kommer någon annanstans än hemma. Där finns inget som pockar på och som behöver göras. Fast jag måste erkänna att jag är rätt bra på att blunda!

Ljuset en varm sommarkväll blir alldeles speciellt. Mina röda lupiner ser nästan självlysande ut i solskenet.
På altanen är det skugga, grannens tallar skymmer solen men på framsidan kommer solen fortfarande åt att lysa upp.

Klippte gräsmattan idag, den hade klarat sig till på måndag men det verkar ju som om det ska bli regn igen så jag vågade inte vänta. Mitt knä blev inte särskilt svullet idag heller, det gick över förväntan. Allt jag kan göra som inte smärtar för mycket gör mig mycket nöjd och glad, härligt!
Fast det är fasligt mycket gräs att klippa på den här tomten måste jag få säga.....

På eftermiddagen åkte jag och hämtade sonen, på hemvägen stannade vi till på Matkompaniet och åt mat. Det var verkligen supergott, fast vi åt tidigt är jag inte det minsta hungrig ännu.

Sen har jag suttit i solstolen på altanen och läst. Boken jag började läsa i onsdags fångade in mig till sist så jag var tvungen att läsa ut den för att få reda på hur det skulle gå. Den heter "Tillsammans är man mindre ensam" och är skriven av Anna Gavalda. Man får följa fyra udda existenser under ett år i Paris och hur deras liv sakta men säkert vävs in i varandra. Jag inser att den förmodligen hade fångat in mig direkt om jag läst en längre stund från början. Men jag ska inte klaga, nu räckte den ju två dagar i alla fall. Problemet är att nu har jag inget mer att läsa här hemma.....det blir biblioteket på måndag igen!

Vilken njutning det är att med öppen balkongdörr, lyssna på alla morgonljud, läsa tidning och få sig en kaffemugg.
Just nu visar de resetips som barn ger på TV4, Barnens resebyrå.
En ursöt kille, 8 år, berättar om en väg som svänger till höger bakom hans hus där finns en hemlig sjö och det blir varmare och varmare för varje dag. Men han säger att han nog inte skulle ha berättat om det, för som han säger: -om alla som tittar åker dit så blir det för mycket folk där, för det som är skönt är att det är folktomt....Underbara spontana barnkommentarer.

I dag får jag vänta in att sonen ringer och talar om när han vill bli hämtad i stan. Annars är väl planerna i övrigt att ta det lugnt, slappa på altanen och fortsätta med min bok. Det är en pocketbok men många sidor och väldigt små bokstäver så även för mig kommer den nog att räcka ett tag. Den har dessutom inte fångat mig helt ännu vilket gör att jag inte har några problem att lägga den ifrån mig.

Nu är jag frukostsugen, så mot köket!

När jag kom och gick över torget på eftermiddagen tyckte jag att jag kände igen min pappas bror och hans sambo som körde förbi.....När de kört runt kvarteret såg även han mig och de var faktiskt i vår lilla by för att se om jag eller mamma var hemma och redo för ett besök. 


Kaffe på min altan och sen åkte de till mammas lägenhet och tittade medan jag började förbereda middag. Grillad lax, sparris och ljummen potatissallad. Det blev några trevliga timmar på altanen. Tänk vad roligt det är med spontanbesök, det är alldeles för sällan det händer men det är bland de bästa besök som finns. Då blir det som det blir på nåt sätt. Vädret gjorde ju inte att det kändes sämre direkt. 

Det blev en härlig eftermiddag och kväll på altanen. 

Nu har jag precis plockat undan i köket och startat diskmaskinen så jag unnar mig en stund i soffan framför teven.

Åh vad jag njuter idag av denna underbara sommarvärme. Ute på altanen är det toppen, det fläktar lite och jag gör absolut ingenting. Ja, om man inte räknar att läsa dit förstås...Det enda som saknas där ute är en takpool....det skulle vara nåt det. Tyvärr tror jag inte att altanen är byggd för att klara den tyngden uppifrån. Men drömma kan man ju alltid.
Provar att ringa vårdcentralen för jag tycker att jag har haft lite för mycket migrän på sistone för att det ska vara bra men de har problem med sin TeleQ igen. Ogiltigt personnummer, telefonnummer med sådär en 5 extra siffror och allmänt strul. De måste nog se över det där systemet för det är inte första gången jag drabbas av det....Men nu struntar jag i det och går ut till min bok igen!

I vår lokaltidning idag är den största nyheten att en familj som bor i Nyliden sedan tre år ska utvisas till Vitryssland. Tre år...en familj med eget hus. Barn som har fötts i Sverige...då ska de skickas väg. En vecka får de på sig att infinna sig på Migrationsverket i Sundsvall.
Jag försöker föreställa mig den panik och känsla av förtvivlan de måste känna. Men jag kommer nog inte ens i närheten av hur de känner. När man försöker bygga upp ett nytt liv under så lång tid, sen tar det plötsligt slut....
Jag förstår att Sverige inte kan ta emot alla som kommer hit men att utvisa familjer med barn är inhumant. Jag vill inte att mitt land ska vara så inhumant. Vad händer med deras barn om föräldrarna blir fängslade när de kommer tillbaka? Usch, jag ryser i sommarvärmen.

En annan inhuman sak intervjuades Carl Bildt om på teve alldeles nyss. En av de egyptier som utlämnades till Egypten, hämtades under tortyrliknande former och blev torterad där, har nu äntligen fått permanent uppehållstillstånd beviljat i vårt land.
På frågan om Sverige kan garantera att framtida utlämningar inte kommer att gå till på liknande sätt svävade han väldigt på målet. Illa, illa. Vår utrikesminister ger ett alldeles för blekt och vagt intryck tycker jag. Han gillar att synas men svarar inte ordentligt på de frågor han får och vad har han uträttat egentligen? Det känns som om han lever på gamla meriter. Men vad vet jag, han kanske uträttar storverk i skymundan. Men det skulle vara roligt att få ta del av det någon gång i såna fall tycker jag.
Finns ingen ny Jan Eliasson som kan kliva fram och ta plats som utrikesminister i stället? Det vore en välgärning tycker jag. Men det är min högst personliga åsikt, rätt eller fel låter jag vara osagt.

En annan politiker som för en anonym tillvaro även om han piper ( eller försöker ryta) till ibland är Jan Björklund. I intervjun med honom fick politikerarenan liknelsen av en fotbollsarena. Han fick frågan om han inte tycker att han utgör en svag spelare som inte har bollen så mycket. Då svarade han att det inte är hur mycket man har bollen som vad man faktiskt uträttar. Med tanke på den undersökning som presenterades idag, där frågan ställts om han hjälpt till att göra skolan bättre var det bara en liten del som tyckte att det blivit så. Resten tycker inte det...så han kan ju inte känna att han uträttat särskilt mycket när han haft bollen.
För det handlar ju om att göra något bra när man väl har bollen, inte skapa sämre förutsättningar eller bara lattja runt och låta märkvärdig.

Nu har det blivit dags för lite frukost, sen ska jag ladda för ett pass på sjukgymnastiken. Hoppas det går bra idag, att det inte gör alltför ont, det blir lättare att ta i och göra det lilla extra då.

Tänk att trevliga kvällar alltid går så fort. Ibland skulle jag vilja stanna tiden lite för att få vara kvar i de härliga stunderna, bara en liten stund extra.
Prat om det mesta till höger och vänster, allvar och skratt i en salig blandning. Lite sött, starkt och gott på olika sätt slank ner. Köket har fått sitt första "warm up" party!

Sonen ringde och frågade om han får stanna borta en natt till, alltså har jag bf till på fredag när han ska hämtas hem. Tro vad jag ska  hitta på det extra dygnet.....läsa kanske....

I morgon har jag ställt väckaren på nio. Jag ska träna kvart över tio och vill inte komma för sent. Eftersom huset är helt tomt finns risken att jag försover mig, jag är ju en sjusovare när jag får. Framförallt när jag som nu på sommaren är uppe halva nätterna.Det går så fort att vända på dygnet, under terminerna orkar jag knappt vara uppe längre än tio, nu är det tidigt.

Den senaste veckan har jag knappt sett några nyheter, bara det jag läst i lokaltidningen och på nätet förstås. USA har tydligen godkänt ett test man kan göra hemma för att testa om man är HIV-smittad. Jag kan tänka mig att det är bra för de grupper som inte skulle gå och testa sig annars. Men tänk när man får svar på provet och det visar att det är positivt, att man är smittad, då skulle man nog behöva ha någon till hands att prata med. Någon som kan fånga upp en i den förtvivlan som förmodligen drabbar hårt.

Annars handlar mycket om skottlossningar här och där, (visst skjuts det ovanligt mycket överallt, eller är det bara jag som tycker det) kannibaler och Madonna som försöker få igång allsång på Ullevi.
Tydligen har Åke Svanstedt åkt fast för fortkörning också, han gasade på i  200 knyck....då går det fort.....Tur att ingen kom i vägen för honom. Var det han som anklagades för otillåtna träningsmetoder för några år sen eller var det nån annan? Kommer inte ihåg, jag skulle ju kunna googla på det men orkar faktiskt inte.

I kväll har jag bokat hotell till mig och sonen i Stockholm till mitten av juli. Det känns rätt bra att vi har slutat vela om vad vi ska göra på semestern. Äta gott, gå på nåt museum kommer ju att uppfyllas....då är det bada kvar....Jag tror det finns en pool på det hotell där vi ska bo, så då uppfylls även det önskemålet.

Nu är det tomt och ensamt i vårt hus. Våra Östersundsvänner åkte hem mitt på dagen och jag har precis kommit in efter att ha skjutsat Sudden till en kompis i Skule. Där ska han vara kvar till i morgon kväll. Hoppas morgondagen bjuder på varmare väder än idag, för havet kylde rejält denna dag ute vid kusten. Han fick order att ta med sig badbyxor men frågan är hur mycket bad det blir, tydligen är det bara 8 grader i vattnet......

Jag har avnjutit en pytt på resterna från gårdagens grillning. Mätt och nöjd sitter jag och funderar på vad jag ska ta mig för. Kanske ska jag åka ut till härbret för att titta till. Verkar vara en idé så god som någon. Sen ska jag röja bland täcken och madrasser. Så vitt jag vet kommer ingen för att övernatta de närmaste kvällarna i alla fall.

Mitt knä känns riktigt okej, sjukgymnastik i morgon igen. Nästa gräsklipparomgång närmar sig också.....men jag kan nog avvakta några dagar till.

Känner mig lite trött men har ingen lust att sova. Det här är en sån där kväll när det bara är jättehärligt att vara vaken. Jag gör inget speciellt, alla andra i huset har lagt sig så det är inte läge att spela rockmusik och börja baka eller nåt sånt....
Jag skulle ju kunna fortsätta läsa den nya bok jag har påbörjat efter att ha läst ut Hungertrilogin, men känner inte för det....
Skulle också kunna slå på teven och titta på nåt, men känner inte för det heller.....
Tittar ut och inser att nu syns det tydligt att vi går mot en mörkare årstid....det är inte alls lika ljust ute vid den här tiden som det var runt midsommar. Jag vill bita mig fast i den lilla ljusa tid som är kvar....jag tror att det är därför jag inte vill lägga mig och sova....
Så vad göra? Jag tror att jag läser lite trots allt....

En härlig sommarmorgon! Det gick att sitta ute med kaffemuggen och tidningen...bara en sån sak! I går kom våra Östersundsgäster. Det blev middag, en liten promenad och sen surr resten av kvällen. Nu börjar huset vakna till liv igen och det är dags att fundera vad vi ska hitta på idag. Frukost är väl det som står närmast på programmet, sen är ju altanläge inte helt fel.

Tänk ändå vad lite som behövs för att det ska kännas som att livet leker....sol och värme och goda vänner. Allt man behöver.

Det var en kort update, nu tar jag mig ut i solen igen.

Solen skymtar bakom de mörka regnmolnen, hoppas den vinner så att den här dagen blir lika fin som gårdagen. Jag ägnar gärna ännu en dag till åt att sitta på altanen och läsa. Boken om Hungerspelen läses i ett rasande tempo, bara cirka 300 sidor kvar, skulle gärna läsa den klart ute i solen.

Moln, regn och någon dag emellanåt med fint väder verkar bli den här sommarens melodi. Så det är väl bara att gilla läget, passa på att vara ute och ta tillvara solen när den väl visar sig, då missar man ingen liten solgnutta.

Det är konstigt, när vädret inte är det optimala borde ju lusten att röja inomhus infinna sig...men det gör den inte...den enda lust som infinner sig är att slänga sig raklång i en soffa och läsa.
I och för sig en alldeles utmärkt sysselsättning men alla de där "jag gör det sen"sakerna är ju kvar då. Men det är ju å andra sidan sen också, alltså blir det nog tid för allt röjande så småningom!

Om en halvtimme ska sonen till tandläkaren och få hjälp med sin tandställning, sen ska vi vänta till dess att det blir eftermiddag och besöket från Östersund kommer. Det ser vi verkligen fram emot, det är första gången de hälsar på i vårt nya hus. Dessutom är det första gången båda barnen följer med, jättekul!

Nu ska jag göra morgonens första kaffemugg och försöka vakna till ordentligt så kanske jag i alla fall kan ta reda på lite tvätt medan sonen är och fixar tandställningen. (eller så läser jag, lockar faktiskt mycket mer)

Äntligen! Jag fryser inte om fötterna idag, tvärtom solen och värmen är njutbar. Större delen av dagen har ägnats åt att sitta på altanen i solen och läsa. Sonen har precis läst ut trilogin om Hungerspelen, så jag fick ta över. Första tredjedelen är färdigläst så nu kan jag äntligen se filmen. Av någon anledning vill jag alltid läsa boken först, innan jag ser filmen. Men nu har den slutat gå på bio, i alla fall här uppe hos oss....

Morbror var på konfirmandjubileum under dagen så jag hade sällskap av moster på altanen. Men innan vi satte oss i solen blev både sonen och jag klippta. Han kortsnaggad och jag med ny frisyr! Vi blev riktigt snygga om jag får säga det själv. Nu har de mörka moln som hotade nyss försvunnit så nu blir det altanläge igen! Dags att ge sig på bok två i den 950 sidor långa trilogin.

Jordgubbskräm till mellis.

Morbror och moster kom i kväll så vi fick bjuda på middag. Bruschetta till förrätt, indisk kyckling till huvudrätt och pannacotta efteråt! Den hade stelnat alldeles tillräckligt och smakade smaskens. Nu sitter jag i soffan och tar igen mig medan maskinen diskar, gästerna är på promenad. När de kommer in igen blir det säkert lite kortspel.

Pannacotta med vit choklad.

Ute är det grått och trist, undrar om det bara är molnen som gör att det känns mörkare men jag tycker faktiskt att man märker att ljuset vänt. Gillar det inte, hoppas det kommer kvällar med sol så att lamporna inte behöver tändas hela tiden. Det känns lite som att jag blivit lurad på konfekten, den ljusaste tiden har redan varit men ingen värme....Hallå sommaren var är du?? Jag börjar  bli orolig att den är kidnappad. 

Vad händer om man skulle anmäla sommaren som saknad hos polisen? Tro om de går ut med en efterlysning, skallgång kanske där den senast sågs......

I morse när jag vaknade blåste det så att regnet kom vågrätt genom luften. Riktigt busväder. Jag väckte sonen i alla fall och vi satte oss för att äta frukost inför stadsresan idag. Hans klubb skulle ha Ju-jutsu uppvisning klockan ett på Sjötorget. Men mitt i frukosten ringde telefonen, inställt! Tydligen skulle de inte få hålla till på scenen och då går det inte att ha uppvisning när det är dåligt väder. Mattorna blir glashala och därmed livsfarliga.

Jag, som hade siktet inställt på rean och ett besök på butiken för olika slags drycker, tog faktiskt en tur ändå. Resultatet blev en blandad kompott av toppar och kjolar. Känner mig nöjd med mina inköp och taggad att rensa ur garderoben. Det brukar bli en gång om året, det som då inte använts på flera år skänks bort.

Nu sitter jag med en mugg kaffe och funderar över vad jag ska laga till middag den här dagen. Det lutar åt något med kyckling, (eftersom jag precis tagit upp en förpackning ur frysen), men vad jag ska göra med den vet jag inte ännu. Bruschetta till förrätt blir det nog i alla fall, det är jag säker på. Egentligen skulle jag vilja ha pannacotta till efterrrätt för det är jättelängesen vi fick det men det är i senaste laget att börja göra den nu, den mår bra av att göras dagen före. Men jag tror jag chansar, vi kan ju äta den i morgon istället om den inte hinner stelna tillräckligt.....Alltså mot spisen!

Kvällen och middagsdags.  Efter en lugn start på dagen gick jag ut och klippte gräsmattan. När jag kom in hade sonen dammsugit och torkat golven. Därefter ägnade vi oss åt lite lagarbete, jag kapade grenar från våra träd som antingen var döda eller i vägen och sonen bar bort dem. En dusch och sen var det dags att handla och nu som sagt middag. Vi har precis ätit, Sudden stack till en kompis och jag vilar mitt knä. Jag är ändå förvånad, det gick bra att klippa idag. Den vidriga värk jag fick efter förra gången uteblev. Underbart! Jag hoppas att det betyder att musklerna runt knäet börjar bli starkare.

Plockmiddag som sig bör en fredag kväll.

Med en dåres envishet går jag utan sockar i skorna, det är sommar och då behöver man inte det, eller? I går när jag kom hem vid nio frös jag om fötterna så jag trodde att de aldrig skulle bli varma igen.
Nog är det väl märkligt att det snart är juli och fortfarande ingen sommarvärme. Även om det blir hyfsad temperatur i solen så inte är det varmt där det är skugga.
Texten i  "Blåsippan ute i backarna står" kommer för mig..."än är det vinter kvar säger mor". De stackars sköna dagar vi hade runt midsommar räcker inte, jag vill ha fler!

I dag är det dags att klippa gräset igen...ser inte fram mot det men det gick ju bra sist så det lär väl gå idag också. Fast sen jag är klar har jag nog inte så mycket ork till nåt annat, tur att Sudden städar då slipper jag det. Med tanke på hur trött jag blir i knäet ska jag nog lägga ifrån mig datorn och somna om en stund!
Än är det tidig morgon, ja inte för de som jobbar förstås, men för mig.

Nytränad ska jag strax in i dusch och sen är det dags för lunch. Idag blir det mat i rätt vanlig tid eftersom vi faktiskt var uppe runt nio i morse. Sen ska vi fika hos före detta grannarna innan Ö-vik får besök. Tandläkare, fiolåterlämning, passuthämtning, mat och sist ju-jutsu för sonen.

Varje morgon tänker jag när jag tittar ut, att idag, idag är det skön sommarvärme så det går att sitta ute direkt på morgonen utan att frysa om tårna. Men varje morgon blir jag lite besviken. Var är sommarvärmen? Vem har tagit den? Leker den kurragömma tycker i alla fall jag att det är en urtråkigt lek. Det är dags för den att komma fram och värma upp åar och sjöar till skön badtemperatur.

Inte är det väl underligt på att jag letar sista minuten resor på nätet. Problemet är bara att om jag bokar nu så kommer värmen lagom till vi åker, låter jag bli kommer den väl inte alls. Så för alla andra skulle det nog vara en välgärning om vi bokade, då får ju nån njuta av det fina vädret.

Även om jag har hittat billiga resor så vill jag egentligen spara pengarna. För trots att vi har alla pengar vi behöver till vår resa i mars kan det vara bra med en extra buffert. Så vi får se hur vi gör. Vi pratade igår om vad vi vill med semestern. Sonen hade följande önskemål: bada, gå på nåt museum, äta gott, (men inte i vår egen hemstad). Det är väl ungefär samma saker som jag vill så hur blir det? Fortsättning följer garanterat.

Tre läsvärda böcker.

Så här ser de ut, de tre böcker jag har läst ut de senaste dagarna. Av de fem böcker jag lånade på biblioteket är det nu bara två kvar.
Den senaste boken handlar om en kvinna som hela sitt liv skämts för sina fula, onda fötter. Boken är underhållande och en aning skruvad. Den handlar om hennes vardag och om att hela tiden vänta på att livet ska börja. Balansgången mellan att vilja men samtidigt vägra sig själv förändring. Med fötterna i fokus hela tiden!

I dag har vi haft en riktig sommarlovsdag....större delen av dagen har sonen och jag legat i varsin soffa och läst. Han läser just nu Hunger games trilogin och jag har börjat på en ny bok som heter "Endera dan, en roman om fulfötter".

Nu har vi efter en god middag slängt oss i varsitt hörn igen för att fortsätta läsningen. Om ett tag ska jag gå ner och ta reda på tvätten som sonen tagit in från strecket men först måste paltkomat släppa taget om mig. Jag gjorde kryddig helstekt ytterfilé med potatisgratäng och god sås, mat som gör det svårt att känna när man fått nog....tyvärr tog jag en portion för mycket så rör jag mig tror jag att jag spricker.

Fast vi har faktiskt inte bara läst idag, en promenad har det blivit också...men nu plockar jag upp boken igen...

Trött, trött är bara förnamnet på hur jag känner mig idag. Jag vaknade mitt i natten av en mygga som surrade runt mitt ansikte,  jag tänkte att om jag tänder lampan och läser en stund så kommer den nog fram så att den går att slå.
Så långt fungerade planen alldeles utmärkt, bara det att när myggans liv var över så fortsatte jag att läsa.
Liksom ett mantra upprepade jag när varje kapitel tog slut: bara ett till...bara ett till....Till slut var det så få kapitel kvar så det var lika bra att läsa ut boken.

Den bok som fångade mig så till den milda grad var en deckare skriven av Jussi Adler-Olsen och heter "Kvinnan i rummet".  Den handlar om en politiker som försvinner spårlöst 2002. År 2007 får en kriminalinspektör i uppgift att ta upp utredningen igen för att försöka lösa fallet. Han bär dock på en egen tung ryggsäck som gör att han inte alltid fungerar bland andra poliser...därför får han ett rum längst ner i källaren där han får husera fritt. Från början sitter han mest av tiden i källaren och röker. Men allteftersom tiden går dras han in i fallet och han blir mer och mer engagerad. Parallellt med hans ansträngningar får man följa kvinnans fångenskap. Bitvis nästan andlöst spännande och där mitt i natten kändes det livsviktigt att få veta hur boken skulle sluta.

Nu har jag nyss avslutat frukosten, sonen är också vaken och kunde efter mitt erkännande att jag varit vaken och läst en stor del av natten tala han om att han hade läst till halv två.....Tur att vi inte ska göra något speciellt idag....